Satt och funderande lite skulle det fylla någon funktion att beskjuta landstigningszonen framför stridsbåten när den når land?
Om man producerar tillräckligt med splitter borde man kunna detonera tex truppminor och annat försåt, skulle man använda tryckverkan skulle man kunna sopa rent från ex snårig terräng som hindrar normal framryckning. Dock skulle en sådan explosion troligtvis skada stridsbåten.

Först satt jag och funderade på om inte en Fordinsmina 13 skulle göra det måttligt ohälsosamt för en fiende att vistas för nära båten.
Nackdelen verkad dock vara att att båten försätts i ett oflytande tillstånd och besättning/soldater ådrar sig dom åkommor som aproximation till dettonerande sprängämne kan framkalla.

Dock skulle det se j*kligt häftigt ut om stridsbåtar skjöt en form av stormeld innan en landstigning.

T-ksp? granatspruta?

Jahapp, vad tror vi att GRK har för uppgift i AmfBat? Jo, en av dem är att fram till ~10 sekunder innan landstigning leverera så mycket skrot som möjligt på stranden...

/M

Precis som Englund säger är tanken att GRK ska leverera så pass mycket skrot att det som finns på / kring landstigningsstranden åtminstone ska hålla ner skallen tills stävluckan är öppen. Båten är som sårbarast för finkaliber motsv inom några hundra meter från stranden och idén är därför att hålla fi sysselsatt med annat under tiden man inte har möjlighet att verka effektivt från båten (provat att skjuta ostabiliserad skrovmonterad tksp i lite sjögång?). I idealfallet ska sista granaten landa på stranden strax innan stäven är i land och denna timing öva(de)s en hel del. Jag vet att det åtminstone på 70-talet förekommit minst en olycka i samband med denna verksamhet då en båt hann urlasta innan sista granaten var i backen...

SOm sagt, GRK+tksp/Kulspruta 58 är de understöd man får innan en landstigning.
försök görs/gjordes med dubbelöpipig grk ombord på strb90, men rekylen var mer än vad båten pallade och detta kommer vad jag hört monteras på nästa uppsättning stridsbåtar som kommer att vara modell större.

Kanske man skulle prova med EMMA-kastare på 90H, fast med spränggranater? Där har man ju till och med direktkontrollerad spridning av granaterna.

Nja, jag är tveksam. Vem skulle manövrera spektaklet? Navigatören som simultant rappar GKSF till föraren, försöker bänka sig till att klippa stormavstånd i över 40 knop exakt klockan K, skriker orienteringar till "köttet" och pratar radio? Föraren som ska manövrera åbäket och skjuta dubbellavettage eller mekanikern som livrädd hukar sig bakom GRSP/TKSP på väg mot landstigningsstranden och skjuter för glatta livet?

Nej, tacka vet jag GRK (och brigart?), sidgrupperat tungt understöd och en skjutglad mekaniker. Efter nattlig, våldsam landstigning under skarpskjutning inser man hur brutalt mycket bly och splitter det finns i luften på landstigningsstranden en halv minut innan stäven sitter...såg ut som man skulle rymdlandsätta på Dödsstjärnan med allt spårljus...

Som jag har förstått det resulterar en knapptryckning i att minst 9 granater skjuts iväg. Kan inte den knappen sitta i direkt anslutning till förarens ksp-panel?

@ krysspejlat mål - det är inte alls omständigt att avfyra Au-granatkastare m/84 (ELMA). Välj antal kastare som ska avfyras, osäkra och tryck på avfyra. Dock måste man befinna sig på ett visst avstånd från målet för att träffbilden ska hamna över rätt ställe.
Därimot är jag lite nyfiken på var du har tänkt att placera kastarna?

Jag tilltalades bara av tanken att avfyra granater i ett i förväg bestämt mönster och någon form av direkt/indirekt eld.

OT: Hur är det nu igen, är EMMA föregångaren till eller efterföljaren av ELMA?

Vem tilltalas inte av den tanken...

Om jag minns rätt så finns det en nyare version framtagen. Denna kallas au-granatkastare m/90, skillnaden ska vara att kastarna på m/90 går att rikta.
Då ELMA LLS-920 var SAAB:s produktnamn på m/84 så är inte omöjligt att efterträdaren (m/90) kallades för EMMA. Nån som vet med säkerhet...?

Vi riggade två truppmina 12 (lösa) på vår stridsbåt för att testa om det skulle funka. Mest för att vi var uttråkade och tyckte det skulle se coolt ut. Vi gjorde en McGyverlösning med en mina på vardera pollare. Vill minnas att vi inte fick till utlösningsandordningen på något riktigt bra sätt (skulle kännas lite märkligt att drämma en slagtändare i navbordet) :P

I praktiken är det nog svårt att rigga dem i förväg eftersom vinkeln skulle behöva variera kraftigt beroende på landstigningsterrängen. Möjligen kan de vara bättre vid urdragning. Att blåsa av dem när siste man kommit in i båten och hålla nere skallarna på fi några extra sekunder.

Jag skulle nog inte oroa mig så mycket över att drämma slagtändaren i navbordet, skulle nog vara mer fundersam över om det är bra att spränga bort fören.

Det blir mer spännande om man vet att man inte har någon båt kvar att åka hem i efter att man landstigit.

I Vietnamn fäste man små claymoreminor på bl a lastbilar och jag har för mig de var fästa vid fordonet med en förstärkningsplåt som var tillräckligt kraftig för att klara av smällen.

Mycket trixigt, käre kollega, mycket trixigt. Dock så ser jag nog hellre att mekanikern, navigatören och diverse soldater på däck med ehv/tksp skjuter och sular hgr nedhållande...

/M

Precis! Det ökar motivationen och kamplusten. Den amfibiska motsvarigheten till Caesars brännande av bron över Rubicon. :P

I praktiken så borde den största risken vid förberedd landstigning inte vara fi på landstigningsstranden, eller ön man landar på. I normalsvensk skärgård så finns det säkert 5-10 angränsande öar/kobbar varifrån fi kan verka med flankerande skjutriktning mot stridsbåtarna. Det antal öar och den yta som man skulle behöva säkra (med indirekt eld, eller att själv besitta terrängen) kräver en stor insats av trupp eller IE.

För att förstå bättre hur jag tänker: Ta fram lämplig karta och tänk ett scenario där kompaniet är utgångsgrupperat på GRINDA i sthlms mellanskärgård. Ordern är att landstiga och bekämpa fi på STORA KARKLÖ, ca 2 km ostnordos GRINDA. Inga egna förband finns öster om GRINDA. Misstänkt fi ptrl har setts på MÖRHOLMEN, STEGÖN och LILLHOLMEN. (Based on a true story...)

Edit: karta kan ni hitta på gis.lst.se

Det där känner jag igen. Detta gör att KJ/AmfSk får saaaakta, saaaakta ta ö efter ö efter ö, understödja mot nästa, och allt tar en sabla tid. Och en timme innan man når den förberedda, rekade och Valhalliga kompanilandstigningsstranden så börjar Utö brinna och övningen avslutas, typ...

/M