SBK (Svenska BrukshundKlubben) utbildar årligen ett antal bevakningshundar till försvarsmakten. Fungerar hundtjänst på ditt förband? Har utbildning i hundtjänst genomförts på ditt förband där det finns bevakningshundar? Vilka erfarenheter har Du av dessa hundekipage?

Fungerar hundtjänst på ditt förband?

JA

Har utbildning i hundtjänst genomförts på ditt förband där det finns bevakningshundar?

JA


Vilka erfarenheter har Du av dessa hundekipage?

Att hundförarna ofta inte klarar av att läsa av hunden så bra som de borde vilket ofta leder till att hunden markerar men hundföraren ser inte markeringen. I övrigt är hundarna mkt bra.

_____________________________________

[font=Comic Sans Ms][size=7] Intressant, som jag uppfattat det fungerar hundtjänsten väldigt olika på olika förband runt om i Sverige.
På många ställen har man insett fördelarna med stridsteknik med hund och försöker att utnyttja den optimalt, medan man i andra områden närmast upplever bevakningshunden som en belastning. Efter flera års tjänstgöring i flygvapnet framstår hundtjänsten med dess spetskompetens som en självklarhet i gruppens uppträdande. Tyvärr förekommer det en massa missuppfattningar och en besvärande brist på kunskap vad gäller stridstekniken med hund!
Inom hemvärnet förekommer det på många ställen en ovilja att utbilda personalen på alla nivåer,
revidera stridsplaner vad gäller objektsbevakning och försvar och att utrusta sig så att man får en fungerande effektiv hundtjänst.
Man integrerar inte hunden/föraren i förbandet så att man får samövade enheter utan tar möjligen in hunden vid något enstaka tillfälle.
Vid en övning nyligen togs hundekipaget in för att hundföraren skulle lära ut hur man ska agera med hund i gruppen.
DETTA ÄR HUNDFÖRAREN INTE UTBILDAD PÅ!
Det är gruppchefen som leder gruppen INGEN annan!
Hundföraren behöver riktningsanvisningar av gruppchefen vid patrullering sedan är det hundförarens uppgift att koncentrera sig på hunden. Ingenting annat. Vid halter eller annan verksamhet gäller bevakning av närområdet (för gruppens skydd).
Det är alltså gruppchefen som leder gruppen, styr och organiserar säkrare ansvarar för samband och kartläsning osv. Allt detta ställer krav på gruppchefen som inte är lätt att lösa om man inte får tillfälle att öva ofta.
Det är också viktigt att hunden får lära känna gruppmedlemarna och vise versa.

Det absolut största problemet jag ser med hundtjänsten inom HV är att SBK går in med den inställningen att Hv gubbarna inte kan hundtj över huvudtaget.

Har tidigare varit i ett kompani där hundtjänstebefälet tyckte att hundtj var det som skulle vara högt prioriterat, helst skulle kompch med ut i terrängen och hålla i kopplet.

När jag bytte till IP så var det lite så till en början, men efter slutövningen förra året så fick jag omdömdet "Det märks att Nordin har erfarenhet med hundar från lumpen" (motsv).

Bör även tillägga att alla avtalspersonal, åtminstone i den IP jag tillhör, först och främst är soldater. När inte hunden eller fordonet kan vara en del av övn/utb, så går dom in i kön.

Tyvärr måste jag säga att på "mitt" förband funkar det inte alls.

Om inget ändrats den sista månaden så är jag den enda hundföraren (i befattning i alla fall) på hela insatskompaniet. Föga överraskande existerar inte hundbiten på kompaniövningarna. På övrig tid har vi haft några utbildningstillfällen med mycket få deltagare dock har vi aldrig lyckats med konststycket att integrera hunden i en vanlig övning.

När jag räknar ihop antal gånger jag och min hund har fått jobba som vi skall räcker det med ena handen så för mig är hund och HV något som inte gått att kombinera. Om jag inte varit hemvärnsman hade jag nog sluta för länge sedan. Som det ser ut nu kommer jag nog att lämna in när det blir dags att pensionera hunden vilket nog blir snart. Jag har trivts med gänget och jag har genomfört mer anvancerade och intressantare övningar än under lumpen och jag är nog en bättre soldat nu än då men en stor anledning till att jag sökte mig till hemvärnet var för att få jobba med min hund vilket inte har infriats tyvärr.

"Hv gubbarna inte kan hundtj över huvudtaget" - skrev Du - Tyvärr är det på många håll just detta som är ett problem!
Först utbildar man personalen på ett nytt vapensystem SEDAN tillför man vapnet - inte tvärt om!
"Hundtj var det som skulle vara högt prioriterat" - skriver Du också - detta är faktiskt rikshemvärnschefens ord. Innebörden av detta är inte alls den att det ska göras avkall på något annat - utan att man ska utnyttja HJÄLPMEDLET HUNDEN där det finns anledning att utnyttja denna sensor.
Precis som Du påtalar ställs hunden i kön när den inte behövs - kön är ju just kön - inte hemma! Mitt är syfte ingalunda är att skapa eller föra en antagonistisk argumentation om hund eller inte, utan i stället att skapa en konstruktiv debatt där det framhålls vilka enorma fördelar en bevakningshund innebär samtidigt som det gäller att ta bort en eventuell övertro på hunden. För att klara detta måste den/de som ställer en uppgift kunna och veta en bevakningshunds för- och nackdelar. För att klara detta bör man vara väl förtrogen med hundtjänst.
Det är ju ingen slump att man löser bevakning och skydd av tex en krigsflygbas med hjälp av hund. Hela Bas90-systemet är uppbyggt runt hunden.

(to whom it may concern)
Herregud snälla, använd skiljetecken och tryck på enter ibland...

Absolut...

HUNDESSET Har helt klart fatta detta med HUND.

Hund är det bästa Vapen( Sensor). Den är grymt bra att ha med sig.

Det är bara ett problem. Det är att få ut dom på övningarna.

Eller att sova över i Tält på en helg övning.

För det är det bästa mörkelmedel vi har. Med då måste hundförarna åka hem..

Det måste ställas störe krav på hundförarna som går med i HV.

Hundarna är det inget fel på.

Det käns ibland som att när man har kört upp en hund och fått certet på den så är det klart.

Då ser det bra i stamtavlan (på stamtavlan).

Vet av mig att HvSS (hemvärnets stridsskola) gärna slänger en dags hundtjänst på kompani- och plutonschefer som kommer på kurs hos dem... vet det eftersom jag medverkat och pratat/demonstrerat hund på sagda kurser. Finns även planer på att slänga hundtjänst på gruppcheferna när de kommer på kurs. Det har varit mycket uppskattat verkar det som, vilket är bra. Steg nummer ett är ju att väcka intresset av resursen Hund hos cheferna. Sedan får de börja peta med pekpinnarna och försöka få folk att se fördelarna, inte bara nackdelarna.

Vet även att hundtjänsten fungerar rätt dåligt i hemvärnsbataljonen jag är med i. I kompaniet finns det tre hundförare, varav en tydligen har nyligen slutat, en aldrig kommer/hör av sig, och en (jag) har nu varit med i cirka en månad och har ingen hund (lång historia). Hundförarna anser att de inte vinner något på att vara med, och tappar intresset. Övriga vet inte riktigt vad de ska göra av hundekipaget på övningar. Ledningen vet inte heller hur de ska infoga hundtjänst i övningsbilden.

Dessutom, många av de som går bevakningshundskurserna på SBK gör det för att få en merit till sin avelsvovve. Sedan, när de fått sitt championat, lägger de av. Förhoppningsvis kan man ändra på reglerna lite där och få deras medverkan lite längre... SBK självt har jag hört anklagats för att "inte lösa sin uppgift" och "bara bry sig om civila tävlingsresultat, inte det minsta om tjänstbarhet ute i skogen".

Hundtjänst är bra, anser jag. Den fungerar inte alltid, även en hund kan ju ha en dålig dag, men när den fungerar är den fantastisk. Ta fi på 500m istället för 15, framåt! Jag vill föreslå att följande görs (på något sätt) (i ingen särskild ordning):

1) se till att utbilda hundekipaget ORDENTLIGT till att börja med och ge dem övningar efter "nu jäklas fi", inte efter "nu ska vi vinna den fina tävlingen". spåret på övningar kommer inte vara 500 meter med en 90-gradersvinkel, 20 minuter gammalt i lätt terräng utan vägkorsning och i solskensväder. fi kommer inte heller lägga sig och snällt prassla med närmsta lövhög.

2) SAMKÖR SAMKÖR SAMKÖR hela gruppen, men gruppchef och hundförare i första hand, så att gruppchefen känner och litar på hundföraren även när fi jäklas som mest och det ser ut som om hunden är ute och spårar hjort eller virrar runt (vilket även återkopplar till #1, välutbildad hufö som känner hunden)

3) utbilda hufö i strid också, så att de mer ingår i förbandet. kanske locka hv-soldater till hundtjänst istället för tvärt om?

4) se till att soldaterna och cheferna får veta hundens fördelar och användningsområden (cheferna mer än soldaterna). att VISA är alltid bra. man bör naturligtvis också nämna nackdelarna eller krångligheterna (tex vad jag kallar den "döda vinkeln", och hur vinden eller åldern kan påverka ett spår)

5) se till att det är annat folk på kurserna än bara merit-jägare. eller ändra reglerna till "du får din merit efter X års tjänstgöring" för att hålla merit-jägarna på kort koppel.

Så är det ingenstans annars, varför skall det vara så inom hundtjänsten?



Jag menade föraren, inte hunden.



Bevakning sker med hund, skydd sker med vapen.

Utbildar en del på stridsteknink med hund, och ja det är en mkt låg utbildningsnivå på detta system på stora delar av Hv-org. Och hund är som med allt ting annat enkelt att lära sig men svårt att förstå och hantera. Sedan är det ett problem att en del av avtalsmänniskorna inte är gjorda för att vara ute i skog och mark. Men här vilar ett stort ansvar dels på SBK samt hundtjänsteinstruktörerna.

Vad jag vet har Fk Nordin haft tur med hundar, de har även fått in ett antal hundar till sina övningar från andra förband och via FHTE.

Sedan måste fler lära sig att använda sensorsystemet hund, och hur det kan användas både vid passivbevakning men även vid offensivbevakning. Hundens sensorer sammankopplade med människans logik skapar mycket goda förutsättningar för ett bra sensorsystem.

En insiktsfull formulering: "Bevakning sker med hund, skydd sker med vapen".

Det primära syftet med en bevakningshund är att försöka att med hundens hjälp alltid komma i förhand. Hur vet Du annars i vilken riktning Du ska verka och rikta det skyddande vapnet.

Hundtjänst är ett system, inte en vovve som bara går med gruppen!

Bra formulering!

Man kan inte bara slänga en jycke i en grupp och förvänta sig att allt fungerar automatiskt. Det måste jobbas på, från många håll.

Du har liksom några andra här hittat några nyckelord!

1> När hundekipagen placeras på sina HV-förband har föraren i många fall endast genomfört en TFU-G samt vederlagt hundens färdighetsnivå vad gäller lydnads-, spår- och bevakningsmoment.
Denna nivån är fastställd av RiksHVC och ska svara mot den tänkta tjänsten.

Hur mycket hinner man lära sig på en TFU?
Förarens vidare FÄLT- och STRIDSUTBILDNING måste alltså kunna ske i HV-förbandets regi .
Detta framhålls tyvärr sällan varför, många gånger, allt för stora förväntningar och krav ställs på förarna ute på förbanden .

Hundarna är att betrakta som oerfarna. De och förarna är normalt inte utbildade i antihundtjänst (alla åtgärder som syftar till att försvåra eller omöjliggöra tex förföljande) vilket gör att en hundtjänstkunnig FI relativt lätt villar bort hundarna. De måste få tillfälle att möta svårigheter på övningar . De måste stridstillvänjas och detta kan endast ske där strid bedrivs, alltså på övningar.

2> "Samkörning" i hundgruppen är väldigt viktig. Alla som gått som säkrare under ett förföljande vet att det inte är så lätt i början att med vapnet i färdigställning ha koll på terrängen OCH hundens rörelser. Ibland måste man stanna till och invänta, ibland får man springa som tusan osv.
Hundföraren är ovan att lyssna på Gruppchef:s anvisningar och att hela tiden anpassa hastigheten efter gruppen . Hunden är ovan vid ständiga omgrupperingar osv. Hur gör man en vägövergång?
Har gruppen förtroende för hunden? Övningsbehovet är oändligt stort!

3> se ovan

4> Hur länge har bevakningshunden funnits i HV?
När införde HVSS obligatorisk orienterande hundtjänstutbildning för chefsbefattningar??

5> Jaaaaaaaaaa! Kanske är det dags att fundera på att revidera förutsättningarna för att få ut ett tjänstehundcertifikat! Det ligger nog i tiden men är inte en helt enkel historia eftersom det måste godtas av både RiksHVC, FM och SBK.

i juni 1941 annordnades den första kursen för hundtjänstebefäl vid arméns hundskola på övergård i sollefteå. Verksamheten om hundar inom hemvärnet kom att regleras i en arméorder som utfärdades 30-april 1942.

efter juni 1945 så avslutades tyvärr den första perioden av hundar inom hemvärnet. Dock så finns det sporadiska inslag runt om i landet dock på ställe med aktiva Hv-chefer och aktiva brukshundsklubbar.

I mitten av 80-talet genomfördes ett antal försök runt om i landet med hemvärnshundar. omkring 1990 kontrakterades återigen tjänstehundar till hemvärnet. denna gång med inriktning på att både hund och Hundförare skulle krigsplaceras i form av hundekipage.

Där har ni lite kort historik om hundar i hemvärnet.

Nu är mina personliga erfarenheter av hund i hv väldigt små, mest pga att det inte finns tillräckligt med hundekipage, så vi har blivit utan. Dock blev det mycket i lumpen. Så jag vet hur värdefullt systemet är

Jag vet inte hur det fungerar på kurserna runt om i landet, men jag tror att en lösning på många av problemen skulle vara att få med folk från hemvärnsgruppen tidigare i utbildningen. Mycket av problemen som verkar finnas tycker jag bottnar i att folk är vana vid att göra saker på olika sätt och inte ta hänsyn till de andra. Om man samför dem tidigare så kanske de kan lära in gemensamma vanor.

Satan så imponerad man blir...., snyggt jobbat!

Just detta var poängen.
Sedan början av 90-talet har hundtjänsten inte kommit igång ännu.......snacka om tröghet.........

Tyvärr blev det fel från början.

I slutet av 70-talet - början 80-talet, tyckte C armén att man inte skulle förlita sig på hundar eftersom det fanns avancerade tekniska lösningar för bevakning.

C flygvapnet tog däremot lärdom av USA:s erfarenheter i Vietnam och introducerade ett markstridssystem uppbyggt runt hunden! Det blev då i första hand flygvapnet som SBK skulle utbilda bevakningshundar för.

En kravspec. på flygets bevakningshund utarbetades och så var arbetet igång.

Då vill hemvärnet också få bevakningshundar. Flygets kravspec modifieras för att anpassas till hemvärnets uppgifter och en behovsframställning av hundar och hundtjänstpersonal är ett faktum.

Hemvärnshundar utbildades och tillfördes förbanden. Det fanns/finns ingen tillgänglig hundtjänstpersonal så vem skulle nu sörja för hundtjänstens tillämpning inom hemvärnet?

Inom flygvapnet utbildades all markstridspersonal i hundtjänst. Hundtjänstpersonal tillfördes för att understödja och systemet fungerade utmärkt.

För att hundtjänsten ska fungera i hemvärnet måste man alltså utbilda och aktivt öva all personal och hundar. DET RÄCKER INTE ATT ENDAST TILLFÖRA EN HUND!

kan bara hålla med, att dumpa ned en hund i en Hv-pluton och inte tillföra någon utbildning är ungefär lika smart som att ge en Hv-pluton 2st RB56 system och inte någon utbildning på systemen....

När jag är ute har vi hoppat över själva hundtjänstdelen, Det är något som deras lokala hundtjänsteinstruktör får ansvara för. Utan vi är fokuserade på stridstekniken med hunden. har man 6-8h att tillgå så måste man fokusera på delen som ger mest. och det är stridstekniksdelen med hund som är den viktiga då. För ofta hur hundföraren själv lite koll på själva hundtjänstdelen.

Men vi håller på att ta fram ett enklare och nedbantat hundtjänstpaket till Plutonchef och Kompanichef. Som är en påbyggnad av stridsteknik-Hund paketet vi har byggt upp. Denna del är allmäninfo om hunden, Hundtjänst och sedan inne och nosa på hund-sjukvård och Hund-NBC. Även detta ska bara ta upp nyckeldelarna i dessa och tiden är 6-8h.

Allmän hundkunskap 1h-2h

Hundtjänst 4-5h
Där vi har valt att fokusera på Plutonchef åtgärder vid objektet vad avser hundtjänst. Och inriktningen är att Plutonchef under dessa 4h skall kunna komplettera stridsplanerna med ett "hundkapitel". och med huvudpunkterna:
* Förläggningstjänst för hunden
* Kontrollövningar
* motivationsövnngar
* Några viktiga regler
* rastslinga och ptrl-slinga, fast bevakning

Hundsjukvård (30min)
Mer en orientering om vad hundfö kan lösa samt vad som kan kräva vetrinär. och om att kontrollera med hundfö / hundtjänsteinstr om att det finns vetrinärer att tillgå. Exempel telefonnummer till 2-3st.

skyddstjänst för hund (30min)
(allmän orientering) men ska finnas med i stridsplanen för objektet vad avser skyddstjänst


Detta är något som jag sitter och filar på just nu, och förhoppningsvis kör vi den första "kursen" innan midsommar för Kompanichef/Plutonchef och detta är något som denna enhet har efterfrågat.

Fk Satan, Du kan väl klona dig själv och fördela dig över riket.
Vilken tillgång Du är och såååååååå bra det skulle bli.
Jag hoppas att M Å N G A tar del av ditt inlägg för det är precis detta det handlar om; kunskap.

Utbildningspaketet Du visar upp är utmärkt!

Det är så lätt att slå åt olika håll och att gnälla på dem som inte tycker som man själv men ofta beror allt på missuppfattningar och/eller bristande insikt.

Ska vi se den nakna sanningen så är det faktiskt "lite synd" om dem som förväntas få stridsteknik hund att fungera om man inte har med sig kunskaperna.

Det gäller ju också att "tänka hund" för att få ut det bästa möjliga. Gruppchef:s strategi vad gäller vägval i förhållande till vind, gruppens formering, manskapets motivation, samverkan osv.
Hundföraren måste lära/vänja sig vid sin roll/funktion i gruppen vid gruppens olika uppgifter.

Utrymme och förståelse för att man kan behöva köra en motivationsövning mitt i ett arbetspass finns kanske inte alltid men är helt nödvändig. Många tror att det bara är att starta hunden och köra på.............

Det räcker alltså inte att bara läsa reglemente hund för ett bra resultat.

Min uppfattning av hundar i hemvärnet är blandad hundarna är som regel duktiga även dom flesta hundförarna. Men vissa saker jag hakar upp mig på är följande.

Många soldaters(HV) reaktion när dom ser en hund ska delta är "åh nej nu får vi inte skjuta"

En del förare litar blint på sin hund, en hund är bra men den har även formsvackor den åxo.

Vissa förare tror att SBK är nån form av dresyrklubb för lilla Fiffi.

OT: Sen tycker jag överlag att avtalsorganisationerna blir åtsidosatta på övningarna mer än en övning har man ju sett dom sitta på en stabsplats och mögla.

PS. när jag gick grpch-utbildning på livgardet så ingick det ett par timmar hundtjänst bara teori men ändå något tyvärr så glömde man bort detta då man inte fick omsätta det i praktiken.

Så mina
5-öre

är det skjutförbud då vovven är med?

Nja... Man brukar göra så att man bara skjuter 1 skott för att markera. Därefter fryses läget och hunden tas bakåt. Därefter fortsätter striden. Det är inte så lyckat att få en hund hörselskadad på övning. Då är hunden inte längre en sådan bra bevakningshund.

Har man däremot bra hundförare så är de mkt snabba med att få bort hunden när det börjar smälla och man behöver inte frysa. De duktiga förarna har även en förmåga att stanna med hunden på rätt ställen ifall man misstänker strid. Exemeplvis om man ska ta ett obkekt och unden markerar för folk vid i riktining mot objektet så kan man stanna med hunden 200meter ifrån objektet istället för att ta med hunden hela vägen fram.

Ställer en del krav på de blågula att de är vakna och alerta.

Bedömmer man en övningskvalitet och hur bra den var beorende på hur mkt plugg man fick skjuta så kanske man bör fundera lite över vad man har för personal i kompaniet/plutonen...

Okejj.
Det gör jag inte, tänkte bara vidare ifall det var så, hur hundarna då ska reagera när det verkligen smäller..
Lite opraktiskt med en hund som inte klarar av en strid, men nu var ju det inte fallet.

Observera att detta är under övning hundarna är ju givetvis testade och får inte vara skottberörd/skotträdd då blir den ju inte godkänd av SBK.
vid ett skarpt läge så är ju hunden inte mer än ett redskap som vilket som helst.

När jag gick motsvarande kurs genom LGG så blev "plutonen" tillförd ett antal hundar under slutövningsdygnet, och då var det upp till plutonchefen att utnyttja den resursen. Det gjorde han genom att nyttja personalen på plats, frågade helt enkelt vilka som hade tidigare erfarenhet av hundtj.

Det måste inte vara en enkel historia. (Varför göra det lätt när man kan göra det svårt?) Däremot, om man lyckas övertyga alla involverade (och fullkomligt gå över huvudet på samtliga "fin merit till avelsvovve"), tror jag inte det skulle skada. Ställa krav också bra. Kräv att hufö och hund är utbildade. Ge dem dessutom MÖJLIGHET att utbilda sig. Som i, rena hundövningar oftare, där det är jäkelskap i terrängen, inte appellspår. Som får hufö att tänka och vänjer hunden vid att jobba på olika scenarion. Som ser till att när man sedan drar hunden till övning med hemvärnssoldaterna så kommer hunden vara en RESURS. Slänger man in gruppchefen på dessa övningar så infogas även den fantastiska SAMKÖRNINGEN.

Skillnaden mellan stamhundar och hemvärnshundar är enkel att förstå i stort. Stamhundar är professionella. They've seen it all, so to speak. De har sysslat med verksamheten hela livet, dagligen. Hemvärnshundar är amatörer. Inget ont mot någon av dem, och det finns även bra hemvärnshundar, men sant som sagt: det sitter inte riktigt i förlängda ryggmärgen på dem. Naturligtvis går detta att förbättra. Men inget är gratis. En hemvärnsman kan gå hem och återuppta sitt dagliga civila liv direkt. En hemvärnshundförare och hund? Hem och öva öva öva. I alla fall om hunden ska fungera bra på nästa övning. Tänker alla hufö på det när de skriver på kontrakt? Tänker alla hv-soldater på det när de klagar på hundtjänsten? Hunden kräver mycket av sin förare. Även om det är "frivilligt", så är det kanske inte så lätt att klämma in i civila livet.



En förare SKALL lita blint på sin hund. Däremot måste en förare också KÄNNA SIN HUND. När ekipaget tvekar ska föraren lita på hunden. Jag lovar, i niohundranittionio fall av tusen kommer hundföraren vara sämre på att nosa fi än hunden är. Men hundföraren måste också ha koll på sin hunds begränsningar och nycker - för jo, hundar har nycker. Till exempel... skarp sväng till vänster och svansen upp och stå mitt under spårarbetet kan betyda byte till VILTSPÅR. Sådant ska föraren ha absolut koll på.

Varför måste alla hundfanatiker skriva med VERSALER så fort de vill ha fram sin POÄNG?

Att få hundFö att tappa förtroendet för hunden, att börja tveka på hunden. Samt att få medföljande grupp att tvivla på hunden och hundföraren är ganske enkelt och är i princip en av huvudmetoderna vad gäller antihundtjänst.

För att nämnda individ är för lat för att klicka två gånger på kursiv-knappen... och det är ett tydligt och effektivt sätt att förstärka ord eller uttryck.




Precis precis. Därav är det bra att ha med en gruppchef som vet att man kan lita på hundekipaget (då/om man nu kan det) och vet att inte ta soldaternas gnäll på för stort allvar, trots att det ser ut som om hunden är ute och cyklar.

.........så enkelt var det.......
Ja ha.........och........?

Tycker Du att den här varianten är tillämplig..?

Fungerar hundtjänst på ditt förband? Ja

Har utbildning i hundtjänst genomförts på ditt förband där det finns hundar? Ja

Vilka erfarenheter har Du av dessa hundekipage?

Att hund är ett grymt hjälpmedel som man har stor nytta av.

Enda - jag har sett när vi har övn där hund är med är blågul som alltid står så dom vilseleder hunden i sitt arbete.

Oj, vilken klassiker.

Efter klockren vindmarkering och hittad materiel i terrängen...
BlåGul: "Jo, hm, just det, det där är min väska, den finns inte."

Senare, efter spårupptag, och en halvtimmes spårarbete...
Blågul: "Faan! Det här är ju mitt spår. Vi får släppa det."

Om nu BlåGul inte finns, tänker hufö irriterat, sluta lämna spår i min skog!!!!

Hahaha, Bästa på länga

Jo man har ju gått några varv i Hultet runt vassa-sjön, Sänk-sjön...

Ops....
Sådana saker händer när man börjar laborera med funktioner som man inte förstår sig på!
Man har på hög nivå bedömt att bevakningshundar är bra och effektiva. Man rekryterar hundekipage men vet på lägre nivå inte hur hundtjänst kan/ska bedrivas.

Inom vissa delar av HV-firman fungerar hundtjänsten (oftast pga att det just där funnits tillgång på kompetent hundtjänstpersonal) men i stort är det tyvärr inte så.
Hundtjänst i HV är tyvärr fortfarande en ren skrivbordsprodukt.

HV liksom Marinen plankade Flygvapnets stridsteknik hund, men Marinen började med att utbilda folk i ledande befattningar och sedan fylla upp behovet av hundar.
HV gjorde tvärt om.

Truppbefäl med hundtjänstkompetens och hundtjänstpersonal är en enorm bristvara.

Lika länge som detta fenomen kvarstår får vi leva med en fläckvis fungerande hundtjänst!

Tyvärr bidrar dåliga erfarenheter och ständiga misslyckanden till att försvåra nyrekryteringen av lämpliga hundekipage och bristvaran: hundtjänstpersonal!

Nej, sluta utbilda och tillföra förbanden hundar om de inte kan vederlägga att en adekvat hundtjänstutbildning är genomförd av en kompetent personal!

Har 2 ekipage i vår pluton. Ekipagen är i mina ögon sett ett väl implementerat redskap i vår pluton där respekten och lyhördheten är ömsesidig. Är 200 % nöjd med våra hundförare.

har inte läst alla svar

men den erfarenhet jag har haft från hund har gått från att vilja vara så långt bort som möjligt,till att utan hunden såär hv inget alls.

har vart ute på en del bra övningar där hunden / förare har vart mycket bra. utan den så hade vi nog mest ståt o stirrat ut i mörkret eller max haft någon som har lyst me ficklampa så att hv´s bildförstäkare har kunnats användas ..o de beror på att vi har ett flertal bra hundförare som är med ofta och kanske främst att dom har verkligen vissat att dom kan,spåra ,vakta med sin hund,måste säga att det är rätt skoj när man har följt ett spår o man kommer fram till "fi " bas eller ränner rätt in en ryggsäcks göma osv,

nä hund me bra förare är värt mycket,o inte för att glöma hur trist motsatsen kan va *censur*

Jo, hm. Men detta var under min värnplikt. Och det var nästan lika roligt som att ha inhoppande kadetter i staben som trodde att de kunde hundtjänst. Följande summerar attityden rätt bra: "Jag har två veckors hundutbildning. Jag vet allt. Vafalls? Lyssna på hundförarna och gruppcheferna som sysslat med det här i sju månader och säger att min order inte fungerar så bra? Eh, du, låt oss jämföra kragspeglar här. Du små mesiga streck. Jag två tak. Stäng mun och lyd, din lök!"

Det är inte bara i hemvärnet som cheferna behöver en rejäl dos utbildning... och sisådär sju doser ödmjukhet. Lyssna på kunnigare folk är väl en av grundpelarna i gott ledarskap? Förvisso kan en vpl inte allt. Men vpl-grpch och hufö var vid det laget i alla fall medvetna om de mer uppenbara begränsningarna i systemet. Det var inte kadetterna.

Eh. Med detta ville jag säga... inget särskilt. Jag bara älskar att dra anekdoter. *bugar sig ut*

Efter att ha läst igenom denna tråd ett antal gånger kan jag nog påstå att många av mina misstankar om hundtjänsten i HV verkar stämma.
• Funkar hundtjänsten är det oftast mer tack vare enskilda personers prestationer än tack vare det vanliga systemet (och dessa är ofta inte SBK Hundtjänstfolk).
• Hundtjänsten funkar på vissa förband men inte alls på andra förband.
• Många hundförare har på tok för lite på fötterna när dom kommer ut på förbanden.

Är själv SBK:are (fast jag skrev på som hemvärnsman) och eftersom jag inte gjorde lumpen inom ett hundförband är det jag fått från SBK allt jag har. Det räcker inte långt kan man lugnt säga. När ”mitt” förband dessutom tillhör kategorin där hundtjänsten inte fungerar har möjligheten att få erfarenheter dessutom inte varit många.

Har försökt med att göra en analys om varför det inte funkar och slutsatsen är för dåliga kunskaper hos nästan samtliga av personalen, från topp till botten (finns dock soldater med värnplikt inom hundförbanden). Således borde väl det hela vara en utbildningsfråga dock verkar det inte vara så enkelt. Tack vare en kompanichef med hundintresse har det skett utbildningstillfällen med hundtjänst, dessa har dock varit rätt folktomma tillställningar.

Visst har det skett förbättringar inom hemvärnet på sistone.
• Försvarsmaktshund (en nödvändig förbättring av hundstandarden som gör att hunden är lite bättre förberedd för jobbet)
• HVSS (att lägga in hund i befälsutbildningarna är jättebra)
• SBK (befattningsutbildningarna har omarbetats rejält).

Dock hjälper inte dessa förbättringar dom som redan gått utbildningarna före förändringarna skedde, dessutom kommer ju inte soldaterna (det inkluderar hundförarna om man bortser från dressyrläran) att få utbildning i hundtjänst.

Min fundering är om det inte behövs en gemensam utbildningsplan för hela hemvärnet (likt det man funderar på kring skyddsvaktsutbildningen). Detta vore i alla fall ett steg framåt.

Tänkte vi här kunde fortsätta att diskutera om hundtjänst från tråden Ny Organisation i Nordvästra Skåne

Precis som någon i den tråden nämnde, tycker jag också att en hundförare i första han är en soldat och i andra hand hundförare. Något som dessvärre inte finns fullt ut i bland dem själva. Om man sedan organiserar det så att hundförarna tillhör ett eget förband som ligger ovanför gruppnivå så tror jag att man bara förstärker den åsikten. Jag tycker att alla befattningar ska ingå i någon grupp, när det är övningar i sin befattning så ska hundförarna självklart ha egna bra övningar, på samma sätt som att fordonsförarna övar med sina fordon, GRG-skyttarna skjuter GRG osv. Dock när det är gruppövningar så ska de vara med gruppen.

Om man istället har den åsikten att "HV-gruppen de får hålla på med sitt där borta, så övar vi våra hundar här" oavsett om den är outtalad eller inte, så tror jag att risken är stor att det skapar splitringar mellan dem båda.

Och om någon har något övar så behöver IP syd hundekipage.

nå... från den andra tråden då, då



BTW... Anledningen till att man flyttar hunden vid eldgivning under övning har inte speciellt mycket med risk för hörselskador att göra, utan att man i fredstid inte vill skapa skottmärkta hunder (skotträdda/skottaggresiva).

Det är inte alltid man som GC har full möjlighet att själv styra vilket håll man ska ta ett specifikt objekt etc. Man kan ha tidskrav på sig och så vidare. Alltså kan man inte alltid anpassa så man får ut bäst effekt av hundekipaget.

Hade gärna åkt ut till våra hundförare med min grupp när dessa övar för att försöka ensa lite men jag är rädd för att de ÄNNU MINDRE vill ingå i IP då!

Kort om min erfarenhet. Jag har inte i HV's regi genomfört särskilt mycket hundtjänst (även om vi nu har ekipage, som på första försöket fungerade bra på grupp). Förberedelser inför införande av hund var helt enkelt så att plutonen fick en genomgång på det som "Lasse i ledet" behöver veta om hundtjänst. Låter även på gruppcheferna som om dessa har haft mer ingående genomgång, och det är viktigt. Sedan kunde ju jag komplettera med lite snabba tankar och reflektioner från min egen GU.

Kort sagt, om vi tillförs ytterligare ekipage, och lägger ett eller två kortare övningspass på patrullering och eventuell spårförföljning riktat på främst samarbetet Hundförare - Gruppchef - Plutonchef så har vi kommit en bra bit på den väg en IP klarar av.

Sedan ber även jag om skiljetecken samt indelning i stycken av texten. Jag tycker (självklart) ämnet är intressant, men det blir makalöst jobbigt att läsa.

Atterhemskan>> Känner igen mig, även om det var grannkompanier som gav sig ut och infekterade halva Bynäset när dom så snällt lovat att hålla sig borta som var vårat problem.
Fk: "Förbannade jävla X-kompanister, nu har dom varit här och infekterat sönder MIN terräng! Gör klart förläggningen och gå i vila!"


/Edit: Självklart är en hundförare soldat i första hand! Men under patrull måste fokus vara på hunden, även om chefen då måste peka ut riktningen med armen över axeln på hf osv. Hf och gruppchef måste bli samspelta. Sedan kan man ju alltid klocka hf's "switch on" från påskjutning till agerande om man tycker att denne börjar slöa ihop ;)

Hos oss verkar SBK ha misslyckats totalt med att få hundförarna att inse vad det hela handlar om. Alla som är med i hemvärnet är i första hand soldater. Att några sedan utrustas med ksp, radio, sjukvårdsväska eller hund gör ingen skillnad. I första hand så är vi alla soldater.

Våra hundförare gör så mycket tid på sina egna övningar att de utan problem uppfyller sina kontrakt. Kompaniet har 4 hundförare och tillsammans har de gjort drygt 950 timmar de senaste 4 åren men inte en enda timme på kompaniet.
Någonstans borde de komma till insikt att det är tillsammans med förbandet som de och hunden ska fungera.
I många lägen ska hundföraren till och med gå i plutonens tät och måste då kunna striden nästan lika bra som resten av plutonen.
Kompaniet har alltid planer för hundekipagen med inför övningarna men när övningen startar så är hundförarna hemma.

jag är hundförare i insats

jag har haft tjh sen 2000 och håller nu på o utbildar min nya hund

min gamla hund är 12 år och orkar fortfarande jobba

min nya tränar jag 5-6 ggr i veckan då det är nya krav till de nya hundarna

men en sak kan inte jag ställa upp på och det är att vid certprovet är det funktionärer som pysslar med hundarna när det borde vara hundförarna själva som arbetar med dem och pysslar om dem

på det viset får vi bort oseriösa hufö och de seriösa som verkligen VILL jobba med hunden inom Hv o HvIP

min åsikt

låter konstigt. I de anvisningar jag bläddrar i just nu om "Certifikatprov för Försvarsmaktshund"



Utifrån det tolkar jag det att det är föraren (dvs den som skall krigsplaceras tillsammans med hunden) som har hand om hunden. Och inte någon funktionär som genomför momenten med hunden. Dock finns det moment i provet där det finns följande text i målsättningen med provet:

"Kontrollera hundens vilja /ovilja att ta kontakt med främmande människa samt hundens
förmåga att låta sig hanteras och samarbeta med okänd person." Vidare finns det i momentet "bastjänst" vissa moment som skall utföras av för hunden okänd människa.

de gör som så att funktionärer kännerigenom hunden (besiktning) och sätter den i hunden okänd bil
funkar det bra så får hunden följa med funktionären upp till basen där hundföraren inte får vara

funktionären ser till att rasta hunden och mata den allt efter instruktioner från hundföraren /ägaren

det är detta jag inte kan se som en fördel för då får mindre seriösa hufö draghjälp och orkar hur mycket som helst
medan om hundföraren skulle göra allt detta inkl arbete med hunden skulle mindre seriösa vara mindre sugna på att verkligen jobba om det den dagen skulle bli allvar

jag har stött på flera på de kurser jag varit med på som inte riktigt vill bära vapen utan bara ha kul med sin hund
Kul!!???!! det är ju för den höge krig vi tränar att hunden ska klara av och inte bara ha kul

jag personligen hade velat se mer blod svett o tårar ( det ska vara mörkt lerigt och slitigt utav bara h-e)

sen ha stridsväst och AK4B o jobba med hunden med minst 8 man bakom

då först tror jag att de mindre seriösa börjar inse vad de ger sig in i

som det är nu så är det lyxliv de "lider" av

@Armyk9handler

Då följer de reglerna och anvisningarna.

Varför ska det vara mörkt lerigt och slitigt? Vill du att reglerna ska förändras får du gå via uppdragsgivaren HKV.

Som jag fattat det så är den sk Bastjänsten till för att just kolla hur hunden fungerar när den måste hanteras av nån annan än sin förare. Antagligen har detta sitt ursprung i hur man har/hade hundar på div baser, dvs i en hundgård.

Tittar man på olika typer av plutoner inom FM som använder hund kan det variera från 2st -> 8st hundar. Och eftersom det är ett och samma prov för HELA FM är det ganska logiskt att man även skall prova hur hunden regarar om det är andra individer som kommer med mat etc till hunden. Det är hunden och i vissa fall ekipaget som skall provas. Det är inte skyttegruppen som skall provas. Jmf uppkörningen för förarbevis inom FM. Inte f*n åker man då omkring med full skyttegrupp i bollhavet på en 90:a och har full stridsledning över radionätet bara för att man ska ha det sedan. Det handlar om att kontrollera om hund (och i vissa fall ekipage) har en viss grundnivå.