Certprovet är försvarsgemensamt därför får du med saker som kanske inte är helt vitalt för HV. Men personligen så ser jag inga fel i att även HV hundar går igenom dessa av två skäl.

1. Hunden måste kunna hanteras av okända. Blir en soldat biten av en ”SBK-hund” är det en katastrof för hundtjänsten.
2. Om hunden inte klarar av att slappna av i basen med en så pass liten störning som att hanteras av okända människor, hur skall den då klara av skarpt läge. Detta tro det eller ej är en sak som slår ut många hundar på certprovet.

Att SBK ofta har misslyckats att informera vad tjänsten som hundekipage i Hemvärnet innebär är jag väl medveten om. Det är en sak vi fått backning på lokalt.

Certprovet är den kravspecifikation som försvaret har ställt på dom hundar/hundekipage så vill du ha ändringar i den får du nog följa Fk Satans råd. Vill du ha vapen och stridsliknande situationer så får nog någon annan organisation ta över certproverna.

Min definition av syftet med certprovet lyder så här

”Att se om hundekipaget har tillräcklig färdighetsnivå för fortsatt utbildning på förbandet.”

Då är det ungefär två år sedan denna tråd startade, vad har hänt under denna tid? Har det blivit något förändring i plutonerna?

Nu när vi har fått nya regler vad gäller utb. av hundarna, märks detta av? och i såfall hur?

Är avtals personalen mer motiverad i dag eller?

Är hundarna bättre utbildade?

Utbildas/samövar hund och skyttegrupper tillsammans för att faktikst bli dugliga?

Frågorna är många hoppas att svaren blir det samma!

En AK är ganska svår att hantera om man samtidigt skall hålla hund i koppel, vilket jag antar är normalfallet.
En pistol däremot är ett enhandsvapen, även om tvåhandsfattning är att föredra.

I så fall borde det enda rätta vara att beväpna hundförare med både AK OCH pistol.
AK på ryggen när man har hunden i koppel.

Utan tillräckligt med träning på pistol, så får man fram en AK4 från ryggen lika fort som man fepplar upp en pistol.

Då får väl Försvarsmakten stå till tjänst med tillräcklig träningstid för den personal som har pistol för att uppfylla kraven.

Skiter det sig såpass att hundföraren måste avge eld så kommer denne ha nog svårt med att hålla fast i hunden som i 99 fall av 100 kommer vilja bita busarna.
Skyddet består av gruppen.
Jag har gärna en pipa till hos hundföraren men den pipan får inte bli en belastning på grund av att hundföraren får det svårt att hantera hunden samtidigt som denne ska skjuta, rycka tillbaka, blixtlås eller liknande.
Då är det bättre att hundföraren drar som en löning och har ordning på hunden medan resten av gruppen ger skydd.
Och det skall egentligen inte skita sig så jävligt om hundförare och grupp är samkörda.

Då det gäller mc ordonanser så hade dom kunnat fixa ett fäste för en AK på hojjen ifall dom nu måste kliva av och besvara elden eller att hojjen nu går sönder.
Kanske något för en motion till rikshv stämman?

-----
Eftersom dom vise på HKV och liknande har beslutat att många fler skall ha Pistol istället för något mera lämpligt vapen så kommer vi debattera i oändlighet om vad som är bäst av pest eller kolera.

Hunden är en sensor och värd ungefär lika mycket eller mindre än en kikare när skiten träffar fläkten, dvs föraren skall släppa hunden och börja bekämpa fienden med sitt vapen. Överlev.
I lägen där enheten är på förhand kan man med förtjänst lösa problemet med hunden på annat sätt.

Jag finner det inte omöjligt att vi i sverige är bäst i världen på att öva på att öva och sedan lära in fel.
Under flertalet hundövningar håller man av säkerhetsskäl för hund och trupp samt av uppfostringskäl fast hunden vid initial eldgivning, momentet fryses och hundförare m hund utgår bakåt.
I den här tråden skrivs ett flertal gånger att hundföraren skall hålla fast hunden som ett skäl till att utrusta hundförare med pistol 88. Motivera varför?
Min åsikt ovan grundar sig i den information/utbildning jag erhållit från centralt utbildade hundtjänstinstruktörer ur Hv, SBK samt instruktörer knutna till flygvapnets markdelar. Rätta mig gärna.


Sett till den mängd pistol88 som förefaller finnas att tillgå inom FM är sannolikt de främsta förklaringarna till att avtalspersonal ombeväpnas till pistol att man slipper gnäll, oskickligt hanterande av automatkarbiner och avsaknaden av tillgänglig och mer ergonomiskt utformad dunderkäpp än ak4B (små och medelstora soldater har vissa problem). Den i dagsläget aktuella förekomsten av utbildade instruktörer på pistol samt tillgänglighet till pistoler leder i praktiken också rimligen till lägre utbildningskostnader?

Alla vinner?
Billigt för FM, avtalspersonal slipper öva med skarpa vapen och säkerheten förbättras inom frivilligförsvaret.


Som skrivits tidigare är pistol ett bra andrahandsvapen, inget mer.

Om jag fick välja helt fritt så skulle jag föreslå ett avkortat halvautomatisk hagelgevär.
Tillräckligt kort för att kunna förvaras/transporteras i ett sadelhölster på framgaffeln, mer eldkraft och enklare att sikta med än en pistol.


Det är skillnad på sensor och sensor. Det finns sensorer som man avdelar hela förband för att skydda (flygspaningsradar). Det beror helt på hur värdelfull sensorn är. En hund är (i alla fall i min värld) värd många gånger mer en en kikare, dock inte i närheten av vad en spaningsradar är värd.

Sedan så säger du emot dig själv. De säkraste sättet för en hundförare att inte överleva är att släppa hunden och börja skjuta. Eftersom man omöjligen kan ha sin AK i anläggning när man spårar med hund så är man inte eldberedd. Därför är det första man gör att ta skydd. Därefter så försöker man få hunden i skydd, lämpligen i samma skydd som en själv genom att dra till sig hunden med kopplet. Därefter så kan man börja bekämpa fienden. Som hundförare är jag därför helt beroende av att gruppen bakom mig omedelbart kan avge eld för att skydd mig och min hund.

Det gäller i skogen.
När man genomför genomsök av byggnad med hund så har gruppen inte alls samma möjlighet att skydda hundföraren. Då har man ännu större behov av ett vapen som man kan använda själv. Med en hand. På kort avstånd. Dvs pistol.

Prova gärna att gå i terräng med pistol i ena handen och kopplet i den andra. Lägg där till att vapnet är skarpladdat och du skall försöka bekämpa mål.....

Jag skulle i detta exempel inte vilja gå bredvid en person som fått skjuta PEK som enda utbildning (Inte riktat till dig larsev då jag inte vet vilken färdighet du besitter)
Risken att man vådabeskjuter är mycket-mycket större med pistol.

enligt mig så, ska inte hundföraren ta upp strid, vi har som regel att när det börjar smälla så lägger hunden och hundföraren benen på ryggen och tillbakarycker.

om det är nu sådana problem för hundföraren att bära ak varför har då inte både flygvapnets o flottans säkförband gått över till att enbart beväpna hundförarna med pistol o inte ak?

Det är min erfarenhet också - vid sammanstöt drar hundföraren sig bakåt och binder hunden medan övriga patrullen/gruppen fortsätter eldstriden. Hundföraren sluter upp med vapnet i gående färdigställning så snart hunden är säkrad (dvs två nanosekunder efter sammanstöt ;)). Därmed finns nada behov av pistol för hundföraren - däremot är det bra om han/hon har en AK att tillgå.

Att bära en AK är inget problem för en hundförare, för det är precis det man gör, man bär den på ryggen när man spårar.
Som jag skrev tidigare så är hundföraren beroende av att resten av gruppen är eldberedda och kan verka med sina vapen vid en eventuell stridskontakt. Det är precis så som flygvapnet (där jag har min hundförarutbildning från) arbetar och jag antar att flottan gör på samma sätt.

Exakt så vill jag oxå att det ska funka .

Det är det jag menar, ni klarar ju det.
MEN varför klarar inte SBKs hundförare det i hemvärnet då? utan de måste utrustas med pistol (ingen direkt fråga till dig eskil)

För ordonanser vette fasen hur det övas tillämpat, men för hund är det helt klart så att fokus ligger på det "övningstekniska"dvs frysa läget vid första skottet, varpå hundföraren lufsar tillbaka en bit. Sedan fortsätter striden som om inget hänt. Det var mycket mycket länge sedan jag upplevde ett realistiskt hundmoment där det fanns någon form av verklighetsanpassat tänk i stil med det Eskil eller Yxa beskriver.

Hur blev det så här?

Hur många vill orsaka att hunden blir skotträdd och helt obrukbar för hemvärnet?
Tyvärr har hunden inte några comtacs och med tanke på vad en hund kostar i tid och pengar att lära upp så tror jag aldrig att vi kommer se hela moment.

Det finns ingen som vet varför en hund blir skotträdd. Och det finns väldigt få som lyckas hjälpa sin hund att slippa delvis om ens helt den skotträdslan ifall hunden blivit skotträdd.

Att inte öva med hunden för att han är skotträdd låter jävligt dumt..
edit: att ha hunden i den sortens tjänst menar jag.

Och att han ska bli skotträdd förstår jag inte, funkar perfekt med hundarna i Jaktlaget.

Det är väldigt enkelt att träna en jycke så den inte blir skotträdd - men det bör ske tidigt. I min familj har det traditionelt gjorts på följande sätt.
1. Hundens ägare tar en ryggsäck med en god bok, matsäck, vatten och vattenskål, samt ett stycke hundvalp
2. Hundens ägare tar sig till närmaste skjutbana och slår upp läger i bortre änden av skjutbanans parkering
3. Ett antal timmar spenderas därefter läsandes boken
4. Hunden vänjer sig snart vid ljudet av skottlossning och tänker inte mer på det

Detta repeteras ett par-tre gånger med allt mindre avstånd till skjutvallen, tills att hunden sitter/ligger bredvid husse/matte medan husse/matte ligger och pangar själv. Det enda problemet efter detta är att jycken blir så exalterad av att det pangas - inte att han är skotträdd.

Kraftigt ot men jag har, liksom troligen Yxa, genomfört åtskilliga spår/förföljning-kontakt-strid där hunden inte har dragits tillbaka. Beroende på situation har hunden legat lågt, sprungit omkring, etc. och ibland deltog hf i striden ibland inte.
Jag kan inte minnas att det vare sig under min GU eller efterföljande kompletteringsutb. upplevdes som att hundar blev skotträdda eller visade andra avvikande betenden.

Halv-rutin under min GU var att hf stod för skjutandet av närlys, en del hade därför närlys fasttejpat på ak'n, en del hade dem lätttillgängliga i stridsbältet. De kunde därför inte föras ut ur striden.
Trots "bakblås" gick det utmärkt att ha närlys under ak'n.

Rutinerna ändrades senare 2000-ish? så att momentet skulle frysas, hundar bortföras och sedan skulle striden tas upp igen, för mig oklart varför, men TROR/tycker mig minnas att det var för att spara hundens hörsel/stressnivå/??.

Mina 3 ören... YMMV...

Skillnaden mellan "SBK-hund" och "stam-hund" har sin grund i att FM var noga och försiktiga att inte lämna tillbaka en skottmärkt hund (dvs skotträdd eller -aggressiv) till husse och matte, för annars var det liksom ingen som ville ställa upp och utbilda R-hundar (och FM var tvungen att punga ut med ersättning motsv en utbildad hund) och det behövdes en gång i tiden många hundar till flygbaser.

Summa är att det är ok att skottmärka en hund i skarp tjänst, men inte under utb/övn.


Detta tänk har följt med in i Hv på ett "mer eller mindre" naturligt sätt...

För att få använda pistol i tjänsten krävs att man är godkänd vid teoretiskt och praktiskt prov.
Är man godkänd går alla argument om vådaskott och allt vad som framlagts....fetbort. Godkänd=befinns lämplig att med
tillfredsställande säkerhet bruka vapnet.

Hundförare måste ha en AK4B, annars kan de inte delta i striden????
Ursäkt, men glömmer man inte bort vad Hemvärnet har för huvuduppgift, och hur man valt att lösa den?
Glömmer man inte också bort vitsen med att ha hund med i verksamheten?

Syftet med hunden är delvis att slippa överraskas. Rätt använd hamnar man inte i stridssituationer, iaf inte så snabbt att man inte
hinner föra hundekipaget bakåt. Vad har vi lärt oss om hund och uppträdande? Jo, ju större sannolikhet(tolkning av hunden) för sammanstöt, desto
mer pipor i fronten.....samtidigt som hunden gradvis spelar ut sin roll och förs bakåt. Dessutom höjer man beredskapen(formering) för att snabbt kunna
skydda hundekipaget ju större sannolikheten är för sammanstöt.
Ett syfte med hunden är ju att skapa sig ett manöverutrymme. Stycket är ett stöd för min argumentation.

Kan man verkligen hävda att en hundförare med all nödvändighet måste ha samma eldkraft som gemene soldat, eller är pistol tillräckligt?

Hundförarna utgör en ytterst liten del av personalstyrkan, så förbandets samlade odds för överlevnad hänger troligtvis
mer på att man lär sig använda hunden optimalt, än hundförarnas uteblivna eldkraft.

Vad gäller flygförarna ser jag det som självklart att de endast behöver(kan medföra av praktiska skäl) pistol.

FMCK då? Jag tror det är viktigt att man lyssnar på dem saken gäller. Effte har ju redogjort för sin sak, och argumenten verker
helt rimliga.....varför skulle man tvivla på det? Man skall ha AK.

Tre olika typer av specialister i förbandet, och tre olika förutsättningar.

Det är en viss skillnad att stå på skjutbanan och att framrycka i snårig terräng, det begriper nog vem som hellst. Det är större risk att man pekar pipan åt fel håll med detta vapen, som dessutom saknar vettig säkring. Men visst, godkänd är godkänt, kanske är regler, utbildning och krav på träning som behöver ses över?



Ja. Hundföraren är en i gruppen som vilken soldat som hellst. Använder han inte hunden så ska han kunna lösa samma uppgifter som de andra soldaterna.

Ja det tycker jag. Då kan hundförararen nyttjas fullt ut som soldaten den trots är ochså. Finns inget hållbart varför hundföraren bara ska ha pistol
den som har något att ta på angående det får gärna avslöja det.


Verkar var självklart för dig men du får gärna säga vad det är så självklart visst chansen att dom hamnar någonstans där dom behöver nån
beväpning är kanske inte så stor. Men har svårt att se att dom inte en AK4 får plats någonstans beror säker på plantyp någon från FFK får gärna flika in.




Helt sant. Dock så är alla även soldater och ska kunna skydda sig och sina kamrater och det gör man dåligt med en P88 som man inte får öva tillräckligt på.

AK4B till samtlig personal säger jag iaf. P88 som komplement till viss personal? vilka det skulle vara IP jag vet inte?

Hund och förare ska vara ett komplement till övrig bevakning med huvuduppgift att varna förbanden.

Så står det på SBK webbplats.

Man säger även att hundekipage placeras i enhet som löser bevaka/skydda uppgifter.


Alltså, i första hand en sensor, i andra hand en soldat vilken som helst.

Tror att det är detta tänk som föranlett ombeväpningen. Man ser tydligen att fördelarna med pistol uppväger nackdelarna.

Ibland undrar jag om det inte var Hemvärnets egen personal som i sin iver att få alla att känna sig likvärdiga, som
övertolkade RiksHvC utalande om att alla är hemvärnssoldater och skall kunna föra den väpnade striden.
En bra viljeinriktning, men man får inte tappa verklighetsförankringen. Det står iaf ingenstans(vad jag vet) att
hundföraren skall ingå som skyttesoldat när han inte löser uppgift med hund. Däremot skall han kunna delta
i bevakningsarbetet inom enheten, samt annat förekommande arbete.

Kanske är det nödvändigt med AK till hundförarna, men jag har inte sett ett riktigt bra argument ännu, mht till uppgift
och arbetssätt. Det kan ju vara så att plutonen/gruppen skall lösa en stridsuppgift som med säkerhet innebär strid, och där man vet
att hunden inte kommer att komma till användning. Ja, då medför man kanske inte hundekipaget(begränsat antal, värdefull resurs), som istället
kan lösa uppgifter på annat håll inom förbandet.

Men visst är det kul att resonera.

det enda argument för pistol jag hört hittills är att ak4an är för tung för hundförarna medan argumenten för att dom ska ha ak4 är många fler

Kan man verkligen säga att hundförare inte behöver samma förmåga att skydda sig själv som en annan soldat?
Hunden i all ära men i samma sekund som man ger hundföraren en pistol istället för AK så tar man även bort hela dennes förmåga att agera som soldat utan hund, är det verkligen lämpligt?

Nja, det är inte så enkelt att du får fortsätta bära ett vapen bara för att du någon gång klarat proven. Om chefen anser att du inte hanterar ditt vapen på ett korrekt och säkert sätt så måste den chefen agera och antingen tilläggsutbilda dig eller avväpna dig.
Pistol är ett mer vanskligt vapen.

När det gäller beväpningen så är en skyttesoldat och hemvärnssoldats personliga eldhandvapen ett självförsvarsvapen. Pistol är ett väldigt dåligt självförsvarsvapen.

/K

När man uppträder med hund i t ex patrull/grupp så har man ju säkrare i vissa situationer. De finns väl där för att skydda hundekipaget
vid direkt livsfara, medan ekipaget drar sig tillbaka med blixtens hastighet?

Men visst, man kan vara kategorisk och hävda fördelen med AK hos alla, utan att väga in ev. nackdelar. Nackdelar som
hundförarna själva anser vara av betydelse för deras effektivitet i lösandet av huvudupgiften. Det brukar vara den
som har skon som vet var den klämmer. Brukar oftast inte bli bra när utomstående tror sig veta vad som är bäst.

Bekvämlighetsskäl säger någon???? Ja, det kanske är så, men om man löser sin uppgift effektivare så kan det kanske överväga
ev. nackdelar.

En hundförare som mister sin hund kan användas till att föra andra hundar och andra göromål, t ex i staben. Vem har sagt att
hon/han automatiskt skall övergå till skyttesoldatgörat?

Jag tror att vi står mitt i ett vägskäl just nu. Mellan det gamla och det nya. Synd att man inte väntade med ombeväpningen
innan man satt på pränt vilken status(roll) avtalspersonalen egentligen skall ha i framtiden.
Skall de kunna ingå som skyttesoldater fullt ut krävs ett helt annat koncept för deras inträde i verksamheten.
Tills dess bör pistol vara fullt tillräckligt tror jag.

Krook säger:Nja, det är inte så enkelt att du får fortsätta bära ett vapen bara för att du någon gång klarat proven. Om chefen anser att du inte hanterar ditt vapen på ett korrekt och säkert sätt så måste den chefen agera och antingen tilläggsutbilda dig eller avväpna dig.
Pistol är ett mer vanskligt vapen.

Detta gäller ju vilket vapen och person som helst.....ju! Att avtalspersonal skulle vara sämre på att hantera en pistol än någon annan
är ju att nedvärdera en personalkategori på förhand tycker jag. Om pistol är ett farligt och komplicerat vapen bör det gälla
alla som använder den i tjänsten = ingen skall ha den inom FM. Eller vissa är bättre skickade att lära sig hantera den på ett säkert sätt?
Och i sådana fall, vad beror det på?

Enligt min åsikt skiljer det ljusår i vapenhanteringen och kunskapen mellan 20h soldater och insatssoldater. Det är inte pga. insats är några supermänniskor, snarare att det är svårt att lära "Bengt" 55år korrekt vapenhantering på 20h. Speciellt när hälften av övningstiden går åt till att fika eller fundera när det blir fika nästa gång. Givetvis finns det mycket duktiga individer även bland 20h, men mitt viktade intryck är ovanstående.

Därför skulle jag bli allvarligt oroade om någon som inte kan hantera ett järnspett (AK4) på ett säkert sätt, skulle börja vifta med pistol.
Då ser jag hellre att hf är obeväpnad än att denna svingar en P88.

Bind alt. släpp hunden vid stridskontakt och svinga fram AK4:an. Att svinga fram en AK4 från ryggen tar ca. 1 sekund.

Tycker man en AK4 på säg 5kg är tung att ha på ryggen anser jag att den individen helt enkelt skall fundera på att börja med agility eller plocka svamp på lämpligt område. Inte verka som hf vid stridande förband.

Jag vet inte men jag tycker att många verkar villja se HF som stridande?

HF bör väl av praktiska skäl inte delta i upptrappad skottväxling och det är väl av den anledningen man normalt sätt inte gör det heller.

Man vill ju faktiskt ha både hunden och hundföraren kvar i livet, vem som helst kan ju inte driva en annans hund om dennes förare avlider och en hundförare kan ju inte heller på ett enkelt sätt ta över en annan helt okänd hund pgra att dennes egen hund avlidit i striden.

Nej man vill ha båda kvar och om det då skulle börja skjutas så ska HF springa en bit tillbaka, knyta fast sin hund vid ett träd, framrycka och hitta sin plats i kaoset, ta upp sin Ak och skjuta tillbaka.

Fienden kanske är övermäktig och man måste rycka tillbaka medelst löpning, HF ska då springa tillbaka till trädet där han knöt hunden, slänga upp AKn på ryggen, knyta loss hunden, och sedan springa ikapp sin grupp.

Jag tycker inte att Hundekipaget har något med striden att göra, om HF sedan är beväpnad med pistol eller Ak, granatgevär eller pv-robot spelar ingen roll för han ska bort därifrån.

Mitt förslag är då att man beväpnar HF med rökgranater som denne kan kasta för att fienden inte ska se när man springer bakåt.

iaf HF kan vid ett sådant scenario ha villken beväpning som helst så länge det är enkelt att tillbakarycka.

Eftersom du gjort GU vid ett förband där strid borde stått på schemat några gånger så borde du ha fått uppleva hur lätt det är att hamna "i skiten" i grupps strid.
Att patrullera omkring och tro att man aldrig kan vara 2:a bara för att man har en hund är att lura både sig själv och andra. När det smäller runt en patrull kan det vara så att man faktist blir tvungen att skjuta sig bakåt och om då den första som springer åt det hållet är en soldat som inte kan försvara sig för att han är upptagen med att hålla i sin hund så tror jag att det blir en tråkig affär....


@ 23:e komp

Då är vi överrens!

Så då ska HF strida alltså, eller iaf stanna kvar vid fronten bara för att det kan finnas fiender bakom en?

hmm...
jag har då inte fått veta att jag enligt papper ska ha pist88...

min hund är 13 år gammal och är av förklarliga skäl ute ur org samt att min andra hund är foderallergiker och har även misstänkt osteokondros...

hur som helst anser jag att hundförare kan ha både och...
pistolen på benet i hölster och ak på ryggen

stöter man på patrull så är väl andå tanken att hufö ska kunna skjuta i nödvärn därefter dra sig bakåt och binda upp hunden , få fram ak4 och fortsätta striden alt. svara för skyddet av ÅSA

sen argumentet att ak är ett "jobbigt" vapen för gemene man håller inte
i första hand är man soldat och specialist i andra hand
däremot att man kan försöka göra det smidigare är en träningssak och då räcker inte ynka 20h till
vapenhantering motsv gör man på skjutbana och skjutningar anser jag borde vara extratid utanför avtalstid

STRID är farligt och jobbigt vare sig du har pistol eller ak

Efter att läst tråden försöker jag förstå varför hundförare skall bära pistol.

Vad jag förstår går hunden med spårlina med säkrare i en Y-formering vid spårning. Skulle man, vilket gud förbjude få en sammanstöt
ska hundförararen dra sig bakåt medan säkrarna skyddar hund samt hudföraren.
Vid patrull går hund och förare först, utan säkrare.
Rätta mig gärna om jag har fel.

Då kommer vi till själva hanterandet.
När hundföraren skall dra sig bakåt måste han ha med sig hunden (givetvis) då hunden går med lina kan inte hundföraren bara vända om och gallopera bakåt, då kommer givetvis hunden springa på andra sidan ett träd och sedan har både hund och förare fastnat.
Hundföraren måste väl då "samla" in linan så han får hunden nära sig för att sedan kunna framrycka bakåt.

Vid patrull går hund och förare först och torde vid en sammanstöt där man är i efterhand dö först. (sorry)

Eftersom jag inte jobbat så mycket med hund är jag osäker på viss hantering med arbete med hund. Men, skulle det skita sig och hundföraren drar pistol och mantlar innan han har koll på hunden innebär det att föraren hanterar en hund och samtidigt har en laddad pistol i handen . Då vill inte jag vara i närheten eftersom det troligtvis finns en stor risk för vådaskott. Om föraren drar pistol men inte mantlar, då kan pistolen lika gärna sitta kvar i sitt hölster.

Skulle det hända något under patrull där förare och hund går först och inte dör vid första eldöppnandet, då kommer nog föraren har stora problem där han önskade att han inte bara hade en pistol.

Som en annan i tråden skrev, pistolen är ett sekundärt vapen. Låt det fortsätta vara det.

Jag vill inte ha en stressad hundförare som hanterar både pistol och hund samtidigt i min närhet. Och orkar inte en hundförare bära en Ak under sin hundtjänst, då undrar jag om det hundekipaget är fältdugligt för några fältdygn, eller är det bara kul att vara ute för en dag.

Är det fler som tänkt som jag. Eller är jag ute och cyklar på djup vatten...

Jo, jag tänker som du. En hundförare är en soldat som de andra i gruppen.
Personligen vill jag inte vara "barnvakt" åt någon som inte kan försvara sig själv vid sammanstöt.

Men du kan vara barnvakt åt någon som kan försvara sig själv för då behöver inte du?

OT men kan du tänka dig att eskortera en "hjälpsändning"

För övrigt tror jag det blir svårt att komma fram till något bra resultat i den här tråden då det finns för många intressen utöver de "2" för och emot sidorna.

Förmodligen därför att FV och flottans säkförband består av unga tjejer och killar som mönstrat och placerats i aktuell befattning pga
tillfredsställande fysisk kapacitet. Dvs, de har bl a bedömts klara av att bära fastställt vapen för förbandstypen.

Hemvärnet bemannas av personal med vitt skild fysisk förmåga därför att det inte finns några långtgående kravspecifikationer
för att platsa som soldat i organisationen. Bra eller dåligt, vet inte jag, men så är det.....och bör vara ett svar på din undran.

Istället för att gnälla över hundförarens långa lina, fråga dom hur dom har tänkt sig göra.
GÅ med dom ut och prova. Hur funkar det egentligen?
Det finns fler vapen än vapenbärare. Omfördela så har hundföraren en AK4.

Om nu hundföraren inte vill bära en AK4, se till att hundförarna får stridskjuta med pistol 88 och själva jämföra hur bra eller dåligt det går och själva dra slutsatsen.
Blir det väl ett skarpt läge så tvivlar jag inte det minsta på att dom som är med där ute kommer att skjuta för att skydda sig själv och gruppen. Klarar dom inte det så kommer dom antingen dö eller skickas hem direkt.

Nästa år är det rikshemvärnstämma. Skriv en massa motioner om att ni anser det vara livsfarligt med att hundföraren har pistol. Och visa den vägen att ni anser att höjdarna har gjort fel.

Men ifall ni ska skriva en motion om något ni har väldigt dålig koll på. Ta kontakt med era hundförare prata med dom och red ut era frågetecken så motionerna inte har en väldigt massa fantasifulla fantasier om hur ni har tänkt er att det kan gåtill sådära på låtsas för ni har egentligen aldrig varit med.
Dom tränar betydligt mer än vad ni gör... Så tillfällen finns.

"Sitta barnvakt" ...hur många hundförare tror du är villiga och sammarbeta med dig för att lösa problem då du visar upp den attityden?

Vem säger det.....Du eller någon annan?

Hundföraren är inte "hundföraren", utan ett ekipage (specialenhet)tillsammans med sitt verktyg....hunden.

Se det så här:

Hemvärnet består av folk som frivilligt vill bidra till rikets militära förmåga. Huvuduppgiften som ålagts är
att skydda och bevaka.....bla, bla, bla.
Man har kommit på att det finns en resurs i samhället som kan förstärka Hv förmåga att lösa dessa uppgifter.
SBK:s hundekipage kan göra nytta i Hv, och förbättra förmågan att bevaka. Bra, vi skriver avtal med SBK
och låter dem utbilda och bemanna folk som frivilligt vill förstärka Hv behov av större uppfattningsförmåga.

Syftet med detta är inte att tillföra Hv mer eldkraft(en soldat i mängden).

Hemvärnsförbanden har en del verktyg som underlättar lösandet av uppgiften. Vissa verktyg behöver mänsklig specialkompetens
för att fungera. Hundförare, fordonsförare, radiooperatörer, flygförare etc. De finns där för att underlätta bevakningssoldaternas
arbete, ingenting annat. Tänk själv. Hv kan lösa uppgifterna utan dessa specialförmågor, men det underlättar att de finns.
Dvs, skyttesoldaterna kan ägna 100% åt sin huvudförmåga....eldkraft.

Personligen anser jag att avtalspersonalen självklart deltar i enhetens vedermödor, så länge det inte inkräktar på
kvaliteten på specialförmågan. Annars försvinner hela vitsen med att den finns där.

I min värld är det inte var mans uppgift att vara "dadda" åt hundekipaget. I formering är det avdelade soldater(säkrare) som svarar för
den eldkraft ett hundekipage ev. tarvar i ett akut läge. Just därför har man utvecklat ett koncept med olika formeringar T, Y eller what ever.
Just därför har man utvecklat ett standardförfarande vid sammanstöt. Säkrare(pluralis) svarar för den eldkraft hundföraren normalt sett
skulle stått för som skyttesoldat, samtidigt som ekipaget drar sig i skydd, och löser mindre eldkrävande uppgifter. Bl a observation bakåt/flank.
Glöm inte att hundföraren som sådan skall ha en stridsparskamrat vilken då bör vara ägare av en AK.

Vid sammanstöt(rätt använd, långt innan sammanstöten) upphör behovet av sensorn i täten, men det innebär inte att
hundekipaget spelat ut sin roll. Då fortsätter arbetet i annan attityd, enl. ovan.

Självklart skall alla skydda varandra efter behov, men att hundekipage skulle vara en belastning för enheten pga för liten eldkraft är
rent nonsens. Då har man inte använt hunden på optimalt sätt.

Men det förutsätter ju att man tar upp striden och antingen lägger sig på linje eller rör sig framåt. Vad gör man om det blir korridor bakåt, eller blixtlås åt något håll?
Din beskrivning ger ju gruppchefen noll och inget utrymme för initiativ?

Du har rätt.

I dagsläget har jag inte kört med hund men jag har jobbat med hundförare inom hemvärnet några gånger, och hunden är ett fantastiskt verktyg när det gäller att spåra eller vind/ljudmarkera. Det viker jag mig inte en tum på. Jag har bara talat gott om detta.
Jag har också varit agerat B-styrka mot hund där en av mina vänner som varit hundförare på bassäk höll i övningen, så jag har fått insyn på hur lätt det är att slå ut hund och förare.
En annan vän som varit hundförare hos flyget håller med mig om hur jag resonerar ang pistol eller inte.
Varför skriver jag nu det här. Det låter som en bortförklaring. Men jag vill bara förtydliga att jag inte är emot hund eller förare. Jag skulle bara vara nervös om jag visste att jag hade en stressad kille bakom eller vid sidan som har en pistol i ena handen och är fullt sysselsatt med att göra något annat än att ha full koll på pistolen.
Det gäller inte bara hundförare.

Det är dags att försvarsmakten tar fram en ersättare till k-pisten. Eller så utrustar vi hela hemvärnet med Ak5 och ger hundförare AK5D.

Jag är fotfarande av den naturen att HF inte ska delta i striden, den stående frågan är ju vart F-n ska man göra av hunden, en del säger "dra sig bakåt och knyta hunden" hur smart låter det?

Scenariot blir ju då enligt detta.
vid sammanstöt skjuter HF några skott springer bakåt 50 meter kanske mer, knyter fast hunden och springer tillbaka (övriga gruppen har inte så stor rörlighet så länge HF är på annan plats) HF kommer tillbaka och ska hitta sin plats i gruppen, striden fortsätter och fienden anses övermäktig så man blir tvungen till att genomföra snabb tillbakaryckning á la benen på ryggen.
Då ska alltså HF springa tillbaka de 50 metrarna eller kanske mer då gruppen gjort diverse rörelser i fronten och där ska han ordna sitt vapen och knyta loss hunden för att sedan springa ikapp resten av gruppen.

Jag ser bara komplikationer med att envisas om att hundekipaget ska delta i striden, man vill ha hela ekipaget levande varför? jo en hundförare fungerar inget vidare med en annan hund om dennes egen avlider i striden och en hund fungerar inte med en annan okänd förare om hundens ursprungliga förare dör.

bättre då att utrusta HF med en rökgranat som denne kan kasta för att få skyl för sin tillbakaryckning.

Hundföraren tittar inte heller framåt utan på sin hund hela tiden, det är säkrarnas/skyttegruppens uppgift att säkra framåt och pgra det så kommer HF alltid vara i andrahand därför kan man inte som enskild gå och grämma sig över att man ska skydda någon som har försämrad förmåga att skydda sig själv, då kan man lika gärna stanna hemma.

Hur tänkte du här?
Om jag var gruppchef och råkade ut för en sammanstöt när jag är på patrull. Då skulle jag bli förbannad om någon helt på eget bevåg kastar en rök.
Vem vet vart den röken tar vägen. Den kan skärma av, då har inte jag som gruppchef någon aning om vad som händer.
Eller ponera att vinden ligger mot gruppen och HF kastar en rök, då kommer han förblinda sin egen grupp. Det kan lätt skapa en dålig stämning i den gruppen.

Jag var ironisk

Ang. uttrycket "Barnvakt".

De flesta förstår nog vad jag menar med den liknelsen. Men för er andra:

I en situation där det är stor sannolikhet att man får stridskontakt
har gruppchefen ganska mycket att tänka på.
Att bekämpa fi är ju som bekant ganska viktigt och
kräver mycket av gruppen/gruppchefen.

Ska man dessutom avdela soldater för att skydda någon
som inte kan försvara sig (ok att de har pistol) blir det mera kärvt.
Risken att man blir nummerärt underlägsna och inte kan vinna striden ökar.

Att eskortera materiel eller VIP är en helt annan femma,
i de lägena söker man inte aktivt upp fi, utan försöker undvika sammanstöt
in i det längsta. Alternativt så genomför man inte eskorten.

Behövs ytterligare förtydligande?

Det är ju just det gruppen är till för, att skydda hundekipaget under en sådan "operation" så är hela gruppen avdelad för att skydda ekipaget under patrullen, tycker du får det att låta som att HF följer med gruppen och inte gruppen som följer med HF som nu är fallet.

Gruppen är till för HF inte tvärtom.

Och inte söker du väl "aktivt" upp fi varje gång du är ute med hundpatrullen detta är väl bland det uppdrag man sällan genomför.

Hunden är enligt mig en oerhört värdefull sensor för
gruppen, om hundföraren är duglig i sin tjänst d.v.s.

Hundekipaget är ett instrument som gruppchefen kan ta till
i vissa fall och då hjälper ekipaget gruppen i lösande av en uppgift.

Med detta resonemang så vågar jag nog påstå att
hundekipaget/HF är till för gruppen, inte tvärt om.

/M, förespråkare av bra hundekipage i HV

Vad använder man hunden till om inte för att söka upp? Ska man ha gruppen med som livvakt en sväng för att rasta jycken?
Den gång man inte aktivt tänkt använda hunden för uppsökande verksamhet verkar det som om både hund och hundförare ska stanna hemma, den bild jag fått av hundverksamheten i FrivOrg är att det är en ren belastning om någonting skulle hända. Som gruppchef har du inte mannar att avdela för personskydd av en person + hund i händelse av sammanstöt. Du har ABSOLUT inte tid att fundera på var den där hunden + förare svansade iväg på eget bevåg för att binda hunden längre bak! Är grupps strid någonting statiskt i dina ögon, där man dessutom bryter momentet och återgår för att hämta hunden när det är klart? Ska en hundförare vid hunds bortfall inte heller kunna försvara sig själv? -för nej, med pistol försvarar du dig inte på mycket längre avstånd än inne i en hiss.

TITTA förifan på hur det fungerar i värnpliktsförbanden, vad är skillnaden? VARFÖR skulle inte hundförare vara soldat, utrustad och fysiskt lämpad som en soldat bara för att denne ingår i någonting som är frivilligt att anmäla sig till?