@Ing"
vem var det riktat till`?

Ditt inlägg är citerat.
Men det är öppet för alla som vill att ta åt sig av det.
23. komp må ögna igenom inlägget och se om det fanns någonting som kunde verka riktat åt honom.

Det utbildas ju flertalet hundar varje år för olika ändamål och en hund skulle säkerligen kunna göra nytta vid internationell tjänst vid sök eller bevakning.

Om vi tar Afghanistan som exempel så skulle en hund säkerligen kunna komma till stor nytta med att hitta vapen, IED och ammunitionsupplag. I detta är hundarna helt överlägsna människan.

- Varför har man då inte hundar i större omfattning i internationell tjänst?

Är det stora logistikproblem med hundar? (mat, transport, sjukdom, sjukvård, logi m.m.)
Orkar de inte med att genomföra längre uppdrag?
Krångliga regler från jordbruksverket?

Min grundinställning är att hundar borde vara till stor nytta.

Någon med kunskap i frågan får gärna belysa hundarnas förtjänster och begränsningar vid internationell tjänst.

Hur gör hundekipaget under sammanstöt i värnpliktsförband då om vi använder det som norm?


Jag står ändå fast vid min idé att HF ska inte delta aktivt i striden, och det är fortfarande för att det inte verkar finnas något bra förslag på vad man ska göra av hunden.
vet man inte det så kanske ekipaget inte ska vara kvar när det hettar till utan avvakta i bakre läge.

Släppa hunden ser jag inte som ett alternativ.
rycka fram och tillbaka(för att binda hund) ser jag inte heller som ett alternativ.
inte heller att stanna kvar vid linjen och skjuta samtidigt som man har en hund som inte vet var den ska ta vägen.

Vilka handlingsalternativ har en grupp som hamnar i sammanstöt?

Att gå framåt, att gå bakåt, att gå åt sidan eller att sitta kvar. Vilket alternativ är att föredra om man är en grupp med 4st magasin/soldat, en okänd storlek på fienden och man är i efterhand eller i bästa fall i en duellsituation. Speceillt när gruppen är själv och saknar övrigt understöd....

En fiende, vilket underrättelse mtrl ger den ifrån sig genom att ta upp en strid med förföljande förband? I min värld är det en jävligt bra underrättelse på var fienden finns vilket gör att mer resurser kan sättas in i det området vilket troligen inte främjar deras flykt...

I stort sätt rätt. Vid patrull så går hund och förare först och en säkrare efter. Säkraren bär också radion och rapporterar in ett eventuellt spårupptag.


Det låter som ett rimligt antagande, ja.
Personligen så känner jag dock att metoden att vända om och springa bakåt är ett störtsäkert sätt att bli skjuten i ryggen. Jag hoppar hellre ner bakom vad skydd som än råkar finnas till hands och håller mig där. Sedan försöker jag få min hund i skydd. Därefter så besvarar jag elden. Med AK i det fallet.


Pistol är bättre än AK under förutsättning att man kan hantera den med en hand. Pistol 88 (Glock) kan man inte hantera med en hand. Eftersom den saknar säkring så kan man inte bära den mantlad, och mantlingen kräver två händer. När jag gjorde lumpen så var det meningen att vi skulle bära revolver m/58 eftersom den kan hanteras med en hand. Pistol m/08 och Pistol m/40 kunde också dras, osäkras och skjutas med en hand.


Som jag ser det så har man vid stridskontakt bara två val: Ta skydd eller öppna eld.
Vilken av dem som är lämpligast beror på ifall man är på förhand, i duell eller i efterhand. Men det beror även på avståndet. (Om du är på förhand på 100m så kan du hinna gömma dig innan fi ser dig. Om du är på förhand på 10m, inte en chans)

Nu orkar jag inte läsa alla inlägg, men i stort undrar jag varför man ska uppfinna hjulet?

Alla SÄK förband har taktiken att hundföraren är en i grupp och deltar givetvis i striden.

Den taktiken har jag anpassat i HV, och det har funkar bra hittils.

Vem vill gå ut i mörka skogen eller smyga omkring i mörka bakgator med endast en pistol i ofredstider? Frågan är väl hur verlighetsanpassade en del HF är? Min lilla erfarenhet hos oss med HF är att de är väldigt insnöade på just sin grej. Det der med strid och sådant är nåt abstrakt för många av dem, verkar det som.

Om de nu lägger benen på ryggen och resten av patrullen blir kvar eller förflyttar sig i annat tempo eller riktning är HF plötsligt ensam. Då skulle jag vilja ha största möjliga knallpåk i händerna.
Så även om de inte skall slänga sig huvudstupa ut i striden borde de ha nåt kraftigare än pistol, om inte för gruppens skull så för sin egen.

Gäller inte det för många andra och då menar jag inte bara från diverse avtalsorganisationer, utan även skyttesoldater som inte ser till helheten nämligen förbandet som ska lösa sin uppgift.
II63

5 poäng.

Kan inte mer än hålla med. Det gäller att se helheten. Hv uppgift är inte att uppspåra och gripa fienden mha av hund. Utan mer att skaffa sig underrättelseinformation för att skydda ett objekt. för att exempelvis styra bevakningsnivån av objektet.

För att återknyta till mitt tidigare inlägg är sammanstöt en oväntad stridskontakt på oväntad plats vid oväntad tid. Dvs totalt överraskande. Ofta är enheten i en efterhandssituation. och skadeutfallet brukar vid simultatoranvändande inte vara direkt "positivt läsning" för enheten som hamnat i efterhanssituationen. Jag tror iaf inte att en AK-skytt extra med AK på ryggen som är i det närmaste en evighet bort gör till eller från jmf med en som har en pistol som är en halv evighet bort.

Jag anser att om det nu ska uppspåras och gripas folk krävs det en stor enhet som går med hunden. Och att eldkraften är rejält utgrupperad. Förslagsvis via någon form av U-formering. (släng Y och T formeringar på skroten. de är ännu mer falsk trygghet.) Och vid sammanstöt är det SERB som gäller sedan mycket bly i luften under en kort period. Att stanna kvar på platsen är i mina ögon helt IG. Vid simulatorprov har skadeutfallet blivit lite mer positiv läsning för utsatt enhet om de springer oorganiserat bakåt jmf med organiserat bakåt. Men åter igen. Pistol eller inte pistol spelar inte så stor roll... Överlevnadssannolikheten är fortfarande dålig.

för hemvärnets del, skit i att uppspåra motståndaren. Det har Hv inte förmågan att genomföra. Oavsett vilken beväpning en hundförare har. Se hunden som en underrättelseinhämtare och skrämselfaktor. (exakta metoder för detta redovisar jag ej). Taktiken vid sammanstöt, enkel SERB gäller. Sedan har ni ett grymt underrättelseunderlag på att det finns onda människor i skogen och då är det "bara" att boxa in dessa via olika tekniker.

Men sedan är det en fråga om vad som är viktigt för angriparen, att skjuta ut en enskild hundpatrull och lämnamängder med underrättelse information. Eller att plocka ut det viktiga objektet...

Skaplig underrättelseinhämtning du gjort, alt. en jäkla massa förbandsbesök!


Du skriver om simulatoranvändande som grund för dina uttalanden.
Vad är denna simulator för pryl? BT?

Vi har tidigare haft hundar i svenska förband i Utlandsstyrkan. Både bevakningshundar och minhundar. De har fungerat bra men det är inte helt enkelt att få det bra och det är väl svårigheten som gjort att det inte är några ute nu, kan jag tro.

Beväpningsmässigt så hade hundförarna både AK och Revolver (! Det var innan P88 blev så spridd) och graden av beväpning styrdes av uppgift och hotbild.

/K

Var det inte nåt med karantän eller nåt som strulade till det för hundar i tjänst utomlands? (eller snarare när de skulle hem igen) Men detta var före Afghanistan insatsen och jag kan ha rört ihop det.

De hundar jag avser var stationerade på plats i Libanon och roterade hem först när missionen avslutades.

Det beror helt och hållet på hur mycket förberedelser man vidtagit innan det skiter sig. Därför är det bra att hunden arbetar tillsammans med samma folk och lär känna enheten och vice versa. Om gemene soldat intresserar sig lite för det här med hund så är det inte världens svåraste sak att lära sig hur man för hunden, och läser av den. Man blir inte lika bra som ordinarie hundförare såklart, men heltbetydelselös är inte hunden om föraren faller bort. Hundens förmåga är inte kopplad till en speciell person.

Vet jag detta....mmm, jag tror mig veta iaf. Har fått det berättat från diverse hundtjänstinstr. förare etc. Har också pratat med en hundförare som lånat en hund av en annan under en period. En hundförare kan således ha lånad hund. Det stödjer min uppfattning.

@Ing
Vid det här laget vet jag att Du inte har något till övers för mig som person och min syn på saker och ting.
Det betyder inte att Du alltid måste kommentera mig med hjälp av svordomar etc. Förstår inte varför det skall vara nödvändigt????


Titta FÖRIFAN på vilka olika förutsättningar förbandstypen flygbassäk har vs Hemvärnet. Det finns än så länge
inte uttalade fysiska kravspecifikationer för hemvärnspersonal. Det är inte SBK specifikt inom Hv att inte kunna uppträda som en skyttesoldat mht kroppshydda, kondition, skicklighet med vapen och intresse för lagarbete.

Alla hundförare har kanske inte fysisk förmåga att bära och använda ett relativt tungt vapen, som AK4B faktiskt är, och samtidigt göra ett bra jobb med hunden. Är man ett fungerande hundekipage är det förmåga nog att ingå i ett hemvärnsförband. Nyttan är större än nackdelen om man frågar mig. Hellre ett obeväpnat hundekipage än ingen hundförmåga alls.

Jag tror att den största bristen bland avtalspersonal som grupp är att man inte har förståelse för, och full förmåga att uppträdafältmässigt mht verksamhet och hotbild. Inte att man inte klarar av att strida i grupp, vilket inte är t ex hundförarens uppgift i hemvärnssammanhang. Alla är soldater som givetvis skall ha någon typ av vapen, om inte annat för självförsvar, och då menar jag i den typ av situationer som t ex polisen använder sina tjänstevapen.

Som någon sa.....en AK mer eller mindre spelar kvitta.

Tillägg ur HvR (HvR Hund sid 88)



...............................................................

Knyta hundar vid träd........vem har hittat på det?

Först och främst är det hundföraren som skall skyddas till liv och lem av övriga. Han skyddar sig själv före sin hund.
Behövs det, så släpper man hunden. En hund är inte likvärdig en människa när det gäller livet.

Det är ungefär som att som gruppchef få befälet över en lånad skyttegrupp. Man kan arbeta med den, det kan till och med gå riktigt bra, men man behöver öva tillsammans ett par gånger för att veta hur bra den är, vad den kan och hur den reagerar i olika situationer.


Som grundutbildad hundförare i flygvapnets närskydd och numera hemvärnsman så är jag antagligen blind för de skillnaderna i förutsättningar. Jag ser ingen anledning att agera annorlunda när det gäller hundtjänst bara för att jag numera tillhör ett hemvärnsförband.

Jag kan dock bara tala för mig själv och inte för avtalspersonal från andra organistationer.


Ja, precis så är det.
Men eftersom en hund saknar förmåga att skydda sig själv (den kan varken skjuta tillbaka eller inse att den borde ta skydd) så är det hundförarens uppgift att skydda sin hund. Antigen genom att försöka nerkämpa hotet genom att använda sitt vapen eller genom att ta skydd och försöka få in hunden i samma skydd. Om man är tvungen att släppa hunden för att kunna verka med sitt vapen så ökar risken för hunden. Chansen är att man då i stället väljer att gå i skydd.

Jag måste tillstå att jag tycker att det är märkligt att folks primärintresse (hund i detta fall) kan göra så att man kan välja bort soldatspecifika detaljer som beväpning och fysisk förmåga! Efter att ha läst ett antal trådar och dessutom haft med frivorg att göra så undrar jag om inte FM kan ta in alla AK4 B snart. Vem använder AK:n egentligen?`
Grpch leder grp och behöver skydd
Skarpskytten använder Psg90 och behöver skydd
Signailsten använder radio och behöver skydd
Hundföraren har hunden och behöver skydd
MC-ordonnansen kör hoj och behöver skydd
KSP-omgången har full huggning med KSP:n och det samma gäller GRG-omgången, de har också inte tid med någon AK.
Det är väl snart bara Stf Grpch som använder sin AK?

Något hårddraget men ni förstår säkert varthän det lutar? Snart går hela HV runt och behöver skydd av någon annan.

/K

Detta resonemang som du har här gör att jag tror du själv är bitter över att du inte blev hundförare

jag är hundförare sen MYCKET länge , mina kamrater VET att jag ställer upp i vått och torrt ,i krig och fred
jag är INTE en av dem du beskyller för deserteri

har du inget vettigt att tillföra vår diskussion så tycker jag att du kan hålla dig borta

sen diskuterar vi inte vapnen här utan här diskuterar vi hundtjänsten med allt vad det innebär =stridsteknik ,bastjänst osv osv

BLÅGUL får gärna trycka på offtopic-knappen om ni vill
men det börjar svänga åt det hållet tycker jag

Okej....jag har nog varit otydlig med vilka avgörande skillnader i förutsättningar jag avser.

Så här menar jag. Den som tas ut till hundförare i ett vpl förband gör det mer eller mindre med tvång. Man kan ställa specificerade
krav på befattningshavarens status, och sedan välja ur den "massa" av unga killar(samt frivilliga tjejer) som är skyldiga att möstra.
Man kan alltså optimera förutsättningarna för att få det man vill ha.

I Hemvärnet rekryteras folk utan att det ställs speciella krav på individens fysiska status. Åtminstone inte de krav som
ställs på den som skall ingå i t ex FM bassäkförband.

Varför ställer man inte samma krav då? Min gissning är att om man skärper vissa krav, ja då minskar rekryteringsbasen i
samma takt.

Om alla i FM måste motsvara kravet för t ex jägare(vilket borde vara idealet), ja då kommer vi inte att ha någon numerär att tala om. Det är svårt
att få tag i frivilliga som är villiga att bemanna våra US, och Hemvärnet har ännu större problem med bemanningen.

Man kanske kan tänka sig att man har en målsättning, och tills man nått dit accepterar man läget och gör det bästa av situationen?

Om du inte är en av dem jag beskyller för "deserteri"(dina ord) behöver du inte ta åt dig, utan ägna din energi åt att ändra inställningen inom dina egna led.

Jag vet hur bra det är med en hund i gruppen, men jag måste kunna lita på att de precis som du kommer när det gäller.

Ok då är vi överens om det iaf...

Problemet är (tror jag ) attitydförändring åt båda hållen
både i SBK:s led och Hv:s led
samträningar och att man helt enkelt rakt ut till hufö talar om att "huvuduppgift ÄR väpnad strid och inte söka efter Asta 97 i mörka skogen"

jag har fått förklara detta för många naiva aspiranter och många har därefter droppat av
de som är kvar är då medvetna om vad som gäller och bör då träna sin hund till att möta krigets krav dvs de villkor som Hv har på sina hufö...

SBK måste förändra sin attityd mot det här och påtala hur allvarlig verksamheten är...jag menar,det är ju inte direkt en kaffestuga vi bedriver även om man ibland kan tycka det

ber förresten om ursäkt för utbrottet jag fick nyss (är lite trött)

Det var det dummaste jag läst på forumet på flera dar!
På MP var det iaf en jäkla konkurrens om vilka som skulle få bli HF.
Vi hade noggranna och ingående lämplighetsbedömningar/prövningar,
inte bara för att hunden skulle krigsplaceras med föraren i hemmet,
utan för att få störst hjälp av hunden

Hur lång tid varar en samanstöt? hur lång tid tar det för hundföraren at springa 50 meter bakåt, knyta hunden, springa 50 meter fram och ta upp striden? Den gruppchef som håller kvar sin grupp på samma plats utan att försöka agera under denna tid borde enl mig inte vara gruppchef. Utan först och främs SKYDD, sedan den klassiska "Ett magasin eld", RÖK" och sedan försöka dra sig ur. Att hundföraren sticker bakåt ochsedan framåt det är ett resonemang som jag inte köper.

Inom hemvärnet används hunden för att få förvarning och underrättelseinformation. Om hunden skall användas för att uppspåra och slå/gripa fienden så är det inte bara en grupp som genomför detta hos hemvärnet. Vid normala patruller är det säkringsmänen som ska stå för den initiala eldkraften hos gruppen. Så att gruppchefen kan agera, troligen genom ett SERB förfarande.

Vad har fienden gjort om de öppnar eld? vilket underrättelseunderlag finns då om fienden? Har det förbättrat eller försämrat deras förmåga att agera och komma undan? Jag personligen skulle i rollen som stridsledare jubla ifall fienden öppnar eld och bekämpar en hundgrupp. Då vet jag i vilket område jag ska kraftsamla resurserna. Och det underlättar inte för den flyende styrkan.

När det avser en hundpatrull går det alltid att fundera på hur många soldater det ska vara i den, och det beror på uppgiften. Men allt ifrån 4st till 10st + en eller två hundekipage. Beroende på laguppställning, uppgift, fiendeläget osv kommer gruppens behov av eldkraft och handlingsförmåga att variera.

Jag har sett hundpatruller som varit 4st soldater inkl hundförare, och med en stor eldkraft (2st KSP, Ak på hundförare...) Detta är en grupp som kan bita ifrån, men samtidigt så kommer hela gruppen vara i strid när det smäller och gruppchefen har få handlingsalternativ...

Själv föredrar jag en 10manna grupp + hundekipage. Med två skarpskyttar och två KSP-skyttar i gruppen. Allt för att få eldkraft. Och då använda sig av U-formering. Alt H-formering. Men denna uppställning är bra om gruppen ska förfölja spår. För att samla underrättelseunderlag gäller det enl mig att jobba med små patruller över ytan. Både med fast bevakning och rörlig bevakning.

Jag tror att för att komma framåt gäller det att släppa hundförarens vapenfråga, utan fokusera på gruppens utrustning. Och en sammanstöt är svår att överleva om man är i efterhand.

@MP Loke
Ja, på något mystiskt sätt har jag koll på hemvärnet... Och jag blir glad den dagen hemvärnsorganisationen kan visa för mig att hemvärnet klarar av att uppspåra och gripa individer mha hund...

Nu handlar det om att det är tvångsuttagna unga killar som är föremål för de ingående bedömningar du själv nämner, inte att någon direkt tvingas till hundtjänsten. Denna tvångsuttagning sker inte när man rekryterar till Hemvärnet.
Hoppas verkligen att du skojar med mig när du inte förstår detta resonemang, och varför det är skillnad på kvalitet/potential i förbandstyperna.

Kortfattat: Vplförband fylls upp med dem man vill ha, Hemvärnsförband med dem man kan få. Är det något konstigt med det?

Det är detta som gör att man inte rakt av kan förvänta sig samma förmåga/kvalitet i förbandstyperna.

Då ska du ha stort beröm! Att hålla koll på alla olika plutoners förmågor och begränsningar är storslaget.

Att du sen skulle bli glad om du blev överbevisad beträffande detta, tyder inte din stil direkt på.

Jag har inte haft möjlighet att få ingå i en patrull med hund ännu - därför kan jag inte tillägga särskilt mycket om hur svårt det kan vara att bära AK som hundförare när man genomför just en sån patrull... Däreomt har jag varit på övning där hundekipage var med och jag tycker att det verkar korkat att låta en soldat vara beväpnad med pistol bara för att han löser en särskild uppgift max 10% av övningstiden...

Det känns som om vissa HF inte vill veta av just AK4 och just ser ut att slippa och därför propagerar dom hej vilt för just pistol och glömmer kanske att dom ingår som just skyttesoldat med en speciell förmåga / tjänst...

...slut på mina 5 ören...

Intressant diskussion här kommer några av mina tankar

Att hf springer iväg och binder upp hund och återvänder till striden är ett fredstida förfarande och inget annat det har aldrig varit och kommer inte att vara något annat heller.

Det är rätt dött kring hur hundföraren skall agera vid strid en del pratar om att släppa hunden och strida som vanlig soldat och att hunden förhoppningsvis följer föraren eller att föraren skall hålla kopplet och försöka skydda hunden men det är inget som övas speciellt mycket.

Ämnet kom upp på årets Hundtjänstskola och ett förfarande förevisades dels genom en vpl film från F21 och av en kurskamrat (Hunden följer alldeles bakom föraren och går föraren ned i knästående så lägger sig hunden. Föraren kan då strida som en vanlig soldat fast jag antar att 180 graders vändningar kan vara svårt). Det såg mycket smidigt och funkade väldigt bra när vi prövade det i grupps strid. Dock så sa de dressörer vi pratade med att ja man kan lära in detta så att det skulle funka i strid men att hunden skulle få hörselskador av all träning. Personligen tror jag det mer handlar om hundindividen, förevisningshunden gjorde ett bra jobb men en annan högg mig nästan i benet och det var bara under ansatsvis framryckning utan skottlossning (på skolan finns inga riktiga vapen utan det simuleras med träpinnar).

Angående vapen så är det ju beslutat ovanifrån så de hf hos oss som faktiskt hellre skulle ha ak har ju inget val. Sedan så är ju majoriteten bara glad över beslutet om pistol men dessa patrullerar ju oftast med ren uniform (ingen stridsutrustning alls) alt. med vindrock och pälsmössa.

Som fd hemvärnsman med hund hade jag alltid ak och dom problem jag hade var inte vikt (det var ju i alla fall ingen skillnad mot när jag gick som vanlig soldat) utan att jag ibland fastnade eller att vapnet började röra sig vid fel tillfälle min förra hund fick ett antal kolvslag.

Som hundförare har du största uppmärksamheten på hunden så förutom låg eldberedskap så har du även dålig observation framåt. Därav behovet av säkrare för även om hunden kan ta dig nära och peka ut riktningen så är det fortfarande soldaternas observationsförmåga och reaktionsförmåga som avgör om man kommer att vara etta eller tvåa. Formering väljer gruppchefen baserat på vart han vill fokusera observation och eldkraften.

@Fk Satan
Hur ser U och H formeringar ut?

Nu tycker jag att du får ge dig lite eller släppa den taskiga något översittande tonen och missförstå Fk Satan rätt, det för inte disskussionen framåt./Slut


Problemet verkar ju inte vara villken beväpning HF ska ha, beväpningen är ju helt ointressant så länge ingen riktigt vet hur HF ska utnyttjas.

nu hade jag något mer på tungan men det får vänta.

Innan man diskuterar HF beväpning kanske det är lämpligt att fastställa ekipagets huvuduppgift i sammanhanget, och ha det
som utgångspunkt. Bör vara lättare att resonera då.

Ur SBK webbplats: Hund och förare ska vara ett komplement till övrig bevakning med huvuduppgift att varna förbanden.

Trots att vi är många som vill det, så står det ingenstans i befattningsbeskrivningar att HF skall vara skyttesoldat den dagen hunden
spelat ut sin roll, är obrukbar, eller annars. Det finns säkerligen många auktoriteter som säger att HF även skall kunna strida i grupp, bara för
att de tycker att det borde vara så......men det finns inga dokument(för Hv del) som tydliggör det.

Denna otydlighet gör att Hvsoldaterna tycker en sak, och HF en annan.

I stället för att bråka om beväpning och stridssätt kanske det vore lämpligare att först och främst kräva tydlighet uppifrån istället?

Men som det är skrivet just nu kan det knappast råda tvivel om vad som kan krävas av SBK personal inkl. hundar.

Kan inte se något steg i utb.trappan som ens är i närheten av att producera fullgoda soldater så som sinnebilden av soldaten ser ut
hos gemene man.

http://www.sbk.nu/3768.epibrw

Men är det meningen att det är SBK som skall ge dom vanliga soldat kunskaperna. Hundförarna som saknar vpl går TFU-G resten av soldatutbildningen skall ske på förbandet. Ärligt talat så vill jag inte se SBK i den rollen för att utbilda i ren soldattjänst det klarar inte SBK. Att SBK sedan måste bli bättre i hur dom informerar och selekterar "rekryterna" det är en annan sak.

Låter mycket bra. Man borde kanske börja propagera
för detta mot utbildningsgruppen som för frågan vidare.

Tyvärr verkar det vara svårt att få HF till IP.
Om det beror på att vi kräver lite mera vet jag inte, men det är
i IP som de verkligen behövs. OBS!! Min egen åsikt!!

Hoppas min "taskiga attityd" inte sårade någon denna gång

Mja, det är ju inte nödvändigtvis så att TFU m.m. går i SBK regi. Tror t.o.m att det oftast inte är det. Det där med kompl.utb. i förbandets regi.....jo, jag håller med. Så måste det ju vara, men ambitionsnivån kan ju diskuteras, eftersom man inte ens här hittar en tydlighet i vad som
skall åstadkommas.

Man kommer inte ifrån att den enskilde hundföraren och SBK som grupp har den uppfattning de har, eftersom deras interna info
inte redan från början förbereder den intresserade för att avtalet innebär att man måste vidareutbilda sig i soldatjobbet.
Jag tror så iaf.

apropå attityd...

de tår du trampar på idag, kan ha någon form av kontakt med den röv du måste slicka imorgon...

Och det kanske finns skäl till att ni har svårt att hitta hundförare till just er insatspluton. Vad jag har känslan av så är hundtjänstinstruktören nyckeln till att få hundar på kompanierna. Sedan är det en fråga om utbildning av chefer på olika nivåer också. Ofta kan inte cheferna hantera sensorsystemet hund och hur kul är det då för hundförare att inte få öva på sin huvudtjänst utan blir utsedd till "bajamaja-tömmare" eftersom cheferna inte vet hur hund ska hanteras...

Och när chefer vet hur hunden kan nyttjas måste soldaterna lära sig hunden. Och nyttjandet av hunden kan för många bli en stor konflikt med det traditionella infanteritänkandet...

Jag har positiva erfarenheter av hundekipage. Min erfarnhet av hundekipage i frivorg säger att det oftast inte är hunden det är fel på och heller inte truppförande chef.

/K

Eller så tar man det i det forum som vi givits för dylika frågor.....hrrmmm.
Ursäkta om OT, men tillfället var gjutet.

Hundtjänstbefälet på bataljonen är nyckeln. Vederbörande ansvarar för all hundtjänst, och att rätt ekipage
placeras där det behövs/kan göra nytta bäst. Hänsyn tagen till utb.ståndpunkt m.m. Nosa upp och slicka....

Hrmm... jag har stor erfarenhet av denna verksamhet o det kan jag lova det är inte kul det minsta

som ex kan jag berätta att jag var på en övning för första gången som hufö och var jättetaggad men fick uppgiften att bevaka dungen ett par hundra meter bort från stabstältet...

visst sa jag och gjorde det men efter några timmar så kom en kille och frågade varför jag var kvar när de andra avslutat övningen och åkt hem...

ojojoj vad förbannad jag var och följande måndagsmorgon utspelar sig följande :samtal till hundinstr som ringer till Bataljonchef som ringer till Stf Bataljonchef som ringer till Kompanichef som ringer till Stf...ja ni fattar
hur som helst ringde jag och min hundinstr till Utbgrp där det tog fyr i helsike då de verkligen gillade hundtjänsten och behöver jag säga att de som var ansvariga för denna övning som jag var med på satt inte kvar speciellt länge på sina poster utan blev ganska snabbt utbytta mot mer kompetenta personer

så just "bajamaja"-verksamheten känner jag väl till och är mycket glad över att vara inom IP där jag slipper den skiten

Min erfarenhet är tvärtom!

SBK utbildade hundtj-befäl och hundförare som var totalt insnöade på att alla skulle vara på ett visst sätt,
oavsett om det funkade på "riktigt".

@FkN.
Jag ber om ursäkt om jag var otydlig.
När jag varit i grupp och/eller pluton där hund har funnits så har det allt som oftast inte varit fel på plutonchef eller gruppchef eller på hunden (djuret). Minsta gemensamma nämnare har varit i andra änden av kopplet.

/K

Som med allt annat så finns det sånt som kan kallas kompetent hundekipage och sånt som är ett kompetent hundekipage.
Man får inte glömma att de hundar som kontrakteras gör det när de uppfyller ett viss minimikrav, därefter vidareutvecklas de
och får mer rutin. Samma gäller föraren, eller vem som helst. Man måste ha det i åtanke innan man jämför dem med varandra.

Alltså, hundarna(ekipagen) är inte klonade, och bästa sättet att få ut maximal effekt i skarpt läge är att involvera dem mycket
under fredstida förberedelser(övning).

Det är en av hundtjänstbefälets uppgifter att hålla reda på statusen, och anpassa tjänstgöringstid, placering och uppgifter mht
ekipagets kapacitet. En dialog måste hela tiden föras mellan hundtjänstbefäl/instruktör och förbandets enheter, så att
rätt ekipage tilldelas en specifik uppgift. Görs detta? Troligvis inte, därför att gemene Hvsoldat/befäl är totalt
okunniga om hur man åstadkommer ett maximalt nyttjande av hunden i bataljonen/enheten.

En sak som förvånat mig mycket är att hundutbildning i Hv oftast riktar sig mot befälsskiktet(kunskapen stannar sedan där) då man tydligen anser att
det är förare och chef som skall arbeta tätt tillsammans. Jag hävdar att vi skulle få ett bättre resultat om även gemene
soldat fick lära sig hur hunden fungerar och hur man använder den. Soldateriet är ju trots allt ett lagarbete.

Det kan ju vara så att två meniga soldater får uppgiften att tillsammans med hundekipaget, genomföra en patrullering.
Utan kunskap blir det lätt så att HF tar över rodret, och skyttesoldaterna går hem och tycker att det var ett j..la sätt
att HF skall bestämma enl. sin egen uppfattning om vad som skall göras, och hur.
Konflikten och misstroende är ett faktum.

De gånger jag har haft att göra med hund har givit olika resultat.

Två gånger orkade inte HF att genomföra hela patrullen eftersom vi framryckte i terräng som var jobbig.
Men jag har faktiskt fler gånger blivit positivt överraskad över hur bra hunden varit då vi spårar upp de som försökt gömma sig. Eller då hunden fått hörsel/vädring på fi innan vi haft visuell kontakt med dem.

Jag har även fått en HF tilldelad till plutonen. Denna försökte jag få ut på övning, utan resultat.
Det slutade med att de inte svarade när jag ringde och inte ringde upp när jag lämnade meddelande.

Så ibland kan undrar jag inte om min kompis har rätt när han säger att HF inte är intresserad av att öva med HV. De är med bara för att hunden ska få titeln som tjänstehund.
Och ibland kan man ju undra.

Men det är väl som med allt annat.
Har man tur får man till plutonen eller kompaniet några HF som är taggade och vill vara med. Har man otur får man några soffliggare som bara vill få hunden utsedd till tjänstehund.

Mina tankar just i ikväll...

@23-Komp

Det är där utbildningen måste börja. Kan inte chefer nyttja verktyget på chefsnivå då kommer aldrig verktyget att nyttjas. När chefer kan använda verktyget då är det dags att utbilda soldater hur verkytget nyttjas och med alla mystiska undantag i verktygets användande. Dvs olika utbildning på olika nivåer. Och ja, chefs nivån är viktig att utbilda annars används inte verktyget ifråga.

Jag är enig med Dig, men när man utbildat chefer några år undrar man när det är dags att för ut det på bredden. Du förstår säkert
vad jag menar. Nu ligger ju inte alla förband lika i utb.ståndpunkt, så det var kanske lite dumt att föra ämnet på tal just nu.
Men å andra sidan kan det ju vara bra att det finns underställda som trycker på en handlingsförlamad chef som inte
har förmåga att använda hunden. Underställda som vet vad de pratar om, dvs. Det finns trots allt chefer som vägrar använda hund i verksamheten
pga det Krook var inne på.......infanteristuket.....trots att de skulle kunna. Det gagnar inte integreringen iaf.

Motivera varför du menar IP har det största behovet, tack.

Nu har väl inte vi andra tid med att öva med HF i alla fall, då vi har ett ( i alla fall i N. Bohus) rejält slimmat övningsutbud som det är idag..

Det känns som om denna motivering kan komma att väcka
anstöt bland forumets medlemmar som ingår i "vanliga HV", 20h.
Så jag försöker hålla mig kort.

De flesta vet nog att IP övar mer, har lite mer kvalificerade uppgifter
samt (över lag troligtvis) avses att sättas in först vid kris/ofred/incident mm.
Sen om IP behöver HF mer än "vanliga HV" är ju bara min egen bedömning
grundad på bl.a. ovanstående argument.....

.....tror jag stannar där, kanske någon annan vill ta vid?

Tog inte illa vid mig, var bara intresserad av en motivering. Att vi är B-laget, har jag haft klart för mig hela tiden och skillnaden blir bara större med åren då tilldelade medler fördelas i stor grad till Ips fördel, men nog om det i denna tråd.
Jag är dock inte nöjd med motiveringen, kan du speca vilka uppgifter du menar? Att IP har ett behov av hundekipage betvivlar jag inte, men sist jag kollade har IP och B-laget i stort sett samma huvuduppgifter.

Att IP troligen "larmas" först är nog troligt. Men jag tror nog IP så fåtaliga och uthålligheten blir dårlig så B-laget får nog rycka strax efter IP oavsett. Pratar vi fredstida uppgifter såsom eftersök mm kan nog hundekipage omfördelas utan problem, mellan grupper/plutoner/kompanier.

Att IP övar mer ökar väl inte behovet, bara förmågan att hantera instrumentet? Borde nästan vara tvärtom, då vi övar mindre borde väl vi behöva ännu flera/bättre hjälpmedel för att kompensera detta. (därmed inte sagt att vi har tid att utbilda/vidmakthålla våra färdigheter på sådan utrustning, men det är en annan diskussion)

Kom också ihåg att hundekipage kan användas till mer än patrullering och vid genomsök. Jag skulle vilja påstå att vem som har mest behov/nytta av hundekipage varierar från uppgift till uppgift och hur hotbild, väder, vind och trolgen en mass andra spekter ser ut just där, just då.

Missförstå mig inte, jag absolut inget mot IP, är bra att vi kan skicka fram kanonmaten medan jag stannar i mitt värn

Ingen motivering till varför IP behöver hund men det faktum att insats oftast inte knyts fast vid ett objekt och är lite mera rörlig gör att man kan utnyttja hunden lite mera kreativt.

Samtidigt som hundarna vid bevakning av ett objekt är ett klockrent verktyg..

Även om man får ett objekt att tex bevaka, sitter man inte still hela dagarna.. För det är väl ingen som tror bevakning av en byggnad eller valfri innstallation görs bäst sittandes stilla?

Kan du speca bättre vad du menar med "kreativt"?

Jag säger inte att IP inte har bätte använding för hunden, men jag vill ha något hållbart för att de i så fall är så.

bevakning av objekt är inte ett grupperat igelkottförsvar 25 meter ut från objektet... Bevakning av objektet genomförs med ett flertal olika sätt och på djupet runt objektet. Allt ifrån socialtuppträdande med lokalbefolkning, ptrl av vägsystem, O-platser i nyckelterräng, SSP, SSL etc. Allt för att få ett underrättelse underlag över ytan. Exakt vilka metoder som väljes osv beror på så många faktorer så det går det att spendera veckor med att analysera för varje objekt. Utifrån detta är jag av åsikten att 20h har större behov av hund än vad insatsplutonerna har.

Jag skulle, med min ringa hunderfarenhet, vilja påstå att om truppen och hundekipaget inte är de mest välövade, är det en fördel att ha dem vid ett objekt. Att använda en hund som lysnarinstrument från en fast post borde vara lättare för HF och truppen än att trampa omkring i en patrull.
Om hunden används vid tex en inpasserringpost, räcker det om den ser stor och farlig ut, den behöver inte vara speciellt kompetent, det krävs heller inte mkt för att hålla/ledsaga en kopplad hund runt en byggnad. Inte heller krävs det en massa truppövningstid om hunden används på dessa sätt.

Pratar vi därimot om ett mkt dugligt hundekipage, kräver detta betydligt mer av truppen för att komma till sin rätt. Där har möjligen IP större användning för hunden, då IP kan ta ut betydligt mer övningstid.

Vi har faktiskt 2 ekipage till "min" pluton, jag är glad vi har dem, även om deras utbildningsståndpunkt kunde varit bättre och samövningen med truppen är låg. Vi ämnar använda dem på de ovan nämnda "enklare" men ändå viktiga uppgifterna. Mao vi situationsanpassar.