@Swede. Tack Bokuslänken åtgärdad. Jag brukar normalt köpa på Adlibris då de generellt oftast är billigast. Medmera ger väl en hiskelig bonus på hela 1%.

Ni som redan beställt, skulle vara trevligt med ett litet omdöme. Ett omdöme från likasinnade menar jag.

Om du menar ett omdöme ang boken så lär du få vänta. Den går endast att förhandsbeställa. Den släpps 060816, skickas 060815 till dom förhandsbeställt.

Om det är beställningen du vill ha ett omdöme av så kan jag säga att det gick lika enkelt och smärtfritt som vanligt. B)

Om boken dimper ner i brevlåden hos folk runt 10.30-11.00 den 16/8, kan vi då räkna med att det första omdömet skrivs här på forumet vid 22-tiden samma kväll?

Bra! Det var givetvis boken jag ville ha erat utlåtande om...
Sorry om jag var otydlig.

Den genomgående punkten i den gode Jans författarskap verkar vara supermänniskor. Hamilton, vilken kille! Arn, vilken kille! Erik Ponti vilken kille!

Vet inte vilken sorts komplex Jan lider av, men jag står ändå i tacksamhetsskuld till honom för de åren (10 år) i min ungdom man väntade på en ny Hamilton bok som man sträckläste med stor behållning. Hittade Hamlon på vinden i helgen, man kanske skulle fräsha upp minnet...

Och jag måste säga att jag verkligen gillar de flesta av hans böcker. "Tjuvarnas marknad" passade verkligen bra samtidigt som Skandiaskandalerna.

Såg en intervju hemma hos JG där han förklarade sitt skrivande, inte som andra författare som sökte inspiration utan han var verkligen mycket dissiplinerad. Han skulle skriva ett visst antal sidor om dagen, vissa dagar gick det snabbt, vissa dagar långsamt.

Sedan en stor j-a stjärna för att han skriver allt på skrivmaskin, mekanisk!


Se utdrag nedan:

Om vi inte tyckte Hamilton var super redan innan...

Egentligen borde man läsa böckerna igen och kritiskt titta på dem... Men, det skulle väl ta bort de bra minnena man har.

Sjöofficer, Hamilton har väl ingen officersutbildning alls? Men lyckades bli befodrad varje år. Har han satt sin fot på en ubåt tidigare, dykt från ubåt gjorde han iofs.

Kanske dags för ett "Fiendens Fiende" maraton på VHS snart igen. Eller räkna produktplaceringar i "Hamilton"?

Tycker Vendetta med Sauk är bra, Hamilton med Stormare klart sämst.

Av TV/Film-produktionerna var nog Fiendens Fiende med Haber, och KU-förhöret (kommer inte ihåg vad det hette) med Skarsgård bäst. Den demokratiske terroristen var också helt ok.
Vendetta var snygg tekniskt, men ingen favorit.
Att se Stormare "skådespela" fram sina "känslor" tillsammans med Lena Olin var bara... plågsamt.

Jag hängde på bibilioteket varje gång det kom en ny. Så, under lång tid var han tillsammans med Tom Clancy en given favorit.

Tjuvarnas marknad var underbar. Fast den fick nog inte det genomslag den borde fått. Folk föredrar nog att fortsätta läsa Se o Hör...

Nej! Inte omvärdera. Bara lev på minnena.

Man skall inte se en flim efter att man läst boken. Ofta tycker jag att man blir besviken eftersom filmen oftast sällan lever upp till det som boken förmedlar.

Det var lika spännade varje gång som en ny bok kom ut och sedan var det över på ett par dagar då boken var utläst och väntan på nästa började.

Någon som hört om det blir en film även denna gång ?

Hittade denna gamla länk: http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0...,258378,00.html

Hamilton skickades tydligen inte till Irak...

Guillous böcker är ett sätt för honom att föra fram sin politiska åskådning, de första Hamiltonböckerna var intressanta ur ett händelse perspektiv, resten blev plågsamma. Har bojkottat Arn.

Hoppas IKSn sänker palistiniernas ubåt.

Du kan gott prova dom. Personligen tycker jag Arn-böckerna var ganska bra. Enormt mycket bättre än dom senare Hamilton-böckerna.
Visst var det lite "Guillou-igt" ibland, att Arn var sin tids Coq Rouge, men fortfarande bra läsning.

SvD recenserar
http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_13472368.asp

Då var den beställd, som cd bok. Grymt skönt att lyssna på böcker i bilen. Helt plötsligt ser blir man (nästan) glad över att höra att det går trögt på Essingeleden eller att trafiken står nästan still i Södra Länken. Om ni inte testat cd böcker, gör det!

Mer om Guillou: AB

Det var en recension av boken i pappersvarianten av dagens AB, men har inte hittat den online än.
I alla fall, seg början, men sedan tog den fart och blev ganska duglig.

Personligen är jag fortfarande skeptisk, upplägget låter ju som ett aprilskämt.
Varför kunde han inte ha skrivit boken utan Hamilton och den tjejen, vad hon nu hette, Mouna?

Hur vart det nu me' hon Mouna, vart inte ho' skôten i nå'n annen bok?

Hon kanske gjorde en Pamela Ewing.

Bra artikel i DN om boken, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=565393

Nån nämnde i tråden om att JG är särdeles disciplinerad när ha skriver sina böcker. Sant. Han researchar 1-2 år, ofta på de platser han beskriver, för att sedan börja författandet. Han skriver EXAKT 10 st A4-sidor per dag och avbryter mitt i en mening om så krävs.
(Källa på detta är en fd arbetskamrat vars syster lever ihop med JG.)

Påfallande många kultursidor verkar ge tummen upp för hans senaste bok.

Då kanske den inte är läsvärd...
Jodå, läsas ska den, damp som sagt ner i lådan igår. Kom dock inte igång då jag kom hem sent och ett visst forum tilldrog sig mitt intresse alldeles för länge...

Verkar inte bättre, om det nu är samma person. Fast Guillou har ju lekt tillbaka till framtiden i Coq Rouge-böckerna förr...

Jaha. Fått, läst och begrundat.

Utan att förstöra läsglädjen för andra genom att avslöja handlingen så är det den vanliga JG-stilen som gäller: spetsfundiga spydigheter till diverse inkompetenta makthavare, konspirationsteorier, Hamilton är allas överman oavsett vad han ger sig på, USA är våldsbenägna militära klåpare som blir uppvalsade på läktaren, rättvisa á la JG skipas i slutänden osv...

Iallafall vad det gäller de spetsfundiga spydigheterna tycker jag att JG legat av sig lite grann, här är de (ibland iaf.) inte lika knivskarpa som i tidigare Hamiltonböcker. Och för att inte ha huvudrollen så tar Hamilton hyffsat stor plats i handlingen.

Mitt omdöme: läsvärd men knappast 5-i-topp av Hamiltonböckerna (om den nu ska räknas till den serien).

EDIT: tillägg: att Mouna "återuppstått" från de döda har naturligtvis en helt plausibel förklaring.

köpte den i eftermiddags, hunnit 100 sidor so far. Helt ok än så länge..!

Jag har precis köpt alla böcker i serien om Carl Hamilton. 10 st får jag det till. Vilken är den 11:e boken om carl hamilton förutom maddame terror???

Den elfte boken är Hamlon: en skiss på en möjlig fortsättning. Den är ofullbordad och om jag inte minns fel så skrev Jan Guillou den efter påtryckningar från Svenska deckarföreningen eller något sådant.

/mdn

En sågning då, men kolla faktarutan. Författaren till Operation Garbo (!)

Det är väl bara ett tunt häfte, max 75-100 sidor. Min ligger på vinden så jag kan inte kolla ordentligt.

Var har de tänkt köra ubåten? Medelhavet?

Alltså... boken förtjänar säkert att sågas på ett flertal sätt, men herr Dörfer framstår ju bara som patetisk. "Åh nej, Guillou skrev att USA har nio hangarfartygsstyrkor när de i själva verket har elva. Då måste hela boken vara värdelös." Vad f-n spelar det för roll vad Saudiarabiens diplomat i USA heter? På vilket sätt är det omöjligt för Tony Blair att ljuga i Parlamentet? Det är mycket möjligt att Bill Clinton är världens smartaste politiker, men att riskera sitt rykte med en militär mörkläggning är väl inte mer osannolikt än att göra detsamma för lite sex med en alldaglig praktikant. Sist men inte minst, alla vuxna människor som använder uttrycket "Not bloody likely" (två gånger dessutom) i en svensk dagstidning hamnar automatiskt på min dödslista.

Tror att ngn missade de stora tankegångarna i boken. Nämligen vad som är terrorism och vad som är krigshandlingar. Men även hur media styrs för att uppnå de politiska målen som finns på agendan. Sedan att det nu råkar vara en bok om en ubåt med Hamilton och Palistina är troligen bara för att det är en svensk författare som är palistina vän och hamilton eftersom det är en figur som säljer bra i vårt land.

Böcker är en fiktiv värld där saker kan ändras och läggas till på de mest fantastiska sätt för att passa en författares syfte. Läser man igenom OP Garbo böckerna finner man troligen en hel del fel oxå samt en del orealistiska händelseutvecklingar...

Ja, jag tycker Dörfers sågning ser ut som en sågning bara för att sticka ut litegrann, för att få chansen att vara bättre än alla andra (totalt outbildade och korkade) recensenter.
"Titta, jag vet minsann bättre än Guillou när JAS börjar flyga i Sydafrika, därför är hans bok skräp."

"Not bloody likely". brrrrr, så måste man sitta här och skämmas för karls skull. :(

Men jag tycker fortfarande handlingen är bland det mest krystade jag sett hittills. Ska bli intressant att så småningom läsa boken och se om jag ändrar uppfattning.

Boken var väl rätt ok enligt mig, vissa delar kanske känns lite tillrättalagda och slutet var lite kort men överlag godkännt.

The Swede

Själva grundplotten kan man till viss del köpa att den är krystad eller absurd. Värre antaganden och tillrättalägganden har gjorts i litteraturen för att undersöka eller framhålla en frågeställning.
Guillous tankar kring det klassiska faktumet att "den enes frihetskämpe är den andres terrorist" är i mina ögon värd en bättre bok än "Madame Terror".

Det blir lätt lite väl mycket pojkboksäventyr över det hela i och med att inte bara allas våran Carl Gustaf Gilbert Hamilton är en giganternas gigant och är uberultraspörselduktig på det mesta, utan allt annat som befinner sig på den palestinska flottans sida. U1 Jerusalem är inte bara snäppet vassare än allt vad USA och NATO kan mönstra Seawolf:ar och ubåtsjaktsstyrkor, utan så pass överlägsen att det aldrig blir särskilt nervpressande. Inte heller någon ur besättningen är annat är ren, ädel och jättebäst på sitt område. De initiala problemen med animositet mellan ryssar och palestinier tjänar endast som startskott för det saom slutligen gör att Hamilton blir Chef för operationen och hela palestinska flottan. Exempelvis så får fartygschefen Petrovs vilja att till vilket pris som helst hämnas Kursks öde inte heller löpa fritt, utan får endast bli en perifer anekdot.
Hamiltons tidigare galenskap efter att ha mördat SÄPO-angivare är som bortblåst, det har man författat bort med hjälp av kalifornisk hjärnskrynklare. Besättningen på U1 Jerusalem följer inte bara allt vad folkrättsliga konventioner heter, utan tar enorma politiska och medial pluspoäng samtidigt.
Personporträtten är överlag platta och endimensionella, undantaget Mouna Husseini som väl får anses som bokens huvudperson framför Hamilton.

Guillous ovilja att spetsa till det och bara fortsätta i sin gamla självgoda, rättfärdiga stil gör att det aldrig blir riktigt spännande. Det är synd.
På många ställen i boken så finns det ypperliga tillfällen för författaren att utveckla det psykologiska spelet och de nästan obefintliga moraliska tankegångarna.
Vad hade hänt om U1 Jerusalem hade varit bara snäppet bättre än USA/NATO:s militära materiel? Hur hade det utvecklats om ubåten blivit skadad och besättningen fått skadade och döda? Hur hade det sett ut om förutsättningarna för resonemangen kring folkrättsliga spelet hade varit lite mer intrikata? och så vidare.
Tyvärr så kan man säga att "Madame Terror" är lite väl slätstruken, men det är väl så att boken är avsedd som lättsmält underhållning med påsprejad seriositet för att kunna läsas och sframförallt säljas till var och varannan svensk.

Däremot så kan man väl lugnt säga att den kan vara värd att spendera ett par kvällar på. det är ju trots allt så att Guillou är en av de få svenska författare som skriver om sån här saker.

@Vargas
Oj vilken avancerad analys. Jag väntar med spänning på Vargas kommande bok, förhoppningsvis baserad på egna erfarenheter i samma vatten vilket verkar kunna inträffa med stor sannolikhet....
;)

Vargas skrev det jag tänkte.
Boken är kul att läsa ungefär som att se en standardiserad hollywoodproduktion på en och en halv timme med betyget tre i de största kvällstidningarna. Inget som man läser två gånger alltså.

För en statvetenskapligt och militärt oinsatt person så är den nog mer intressant än för någon med insikt i politiska och militära svårigheter och dilemman.

/K

Bara därför så ska jag läsa boken en andra gång :P

Trotts jag jag tycker det känns som en snabbhets bok från JAn. Lite av typen, jag behöver pengar, bäst jag skriver ihop ngt lite snabbt....

Dock har hans böcker blivit tunnare och tunnare av Hamilton serien.... denna bok var grymt tunn.

Om det är något den gode Jan behöver så är det nog inte pengar...

Vad jag förstår så är boken en roman-utveckling av ett debattinlägg han hade häromveckan i AB.
Resonemanget att man slutar vara terrorist bara för att man har uniform på sig och använder högteknologiska vapen är intressant.

Betydligt mer sci-fi än tidigare Coq Rouge. Svårare att ta på allvar och också något mer leendeframkallande.

Angående terrorism kontra krigföring så blandar JG bort korten något när han påstår att det handlar om hur häftiga prylar man har. Det handlar om huruvida målen är krigförande.

I termer av bokens scenario så bedriver ubåten självfallet inte terrorism. Däremot har jag en känsla av att Guillou inte skulle acceptera om Israel besvarade den palestinska krigshandlingen med att bomba Abbas residens, något som också får sägas ligga inom ramen för normal krigföring.

Jag skulle rekommendera Den demokratiske terroristen istället.

Den verkliga besvikelsen är - förstås - att omslaget inte pryds av en orden eller en medalj. JG, hur kunde det gå så snett? Varför slutade det så illa? :(

/Jonas

Verkar som det bara är jag...

Började läsa boken, tyckte inte det var så bra. Läste slutet och kom fram till att jag inte behövde läsa sidorna emellan...

Dito!

Nja, det är svårt att se på bilden, men är det inte Israels motsvarighet till "Baddaren"?

Har kommit en bit in i boken nu.
Måste fråga - vilken typ av båt är U-1 Jerusalem egentligen? Jag blir inte klok på det.

en påhittad typ...

Bra.
Men ändå ganska underhållande läsning.

http://en.wikipedia.org/wiki/U-1_Jerusalem

"It is a modified Russian alfa class attack submarine"

http://en.wikipedia.org/wiki/Alfa_class_submarine

"The Soviet Union/Russian Navy Project 705 (Лира/Lyra) was a submarine class of hunter/killer nuclear powered vessels (abbreviated PLA = Podvodnaya lodka atomnaya, i.e. nuclear /hunter killer/ submarine). The class is also known by the NATO reporting name of Alfa. They were the fastest and one of the deepest diving military submarines built..."

/J

Alfan kändes först inte helt fel eftersom den är av titan. Så långt allt väl, men sedan blir det krångligt.

När Guillou låter Ovjetchin berätta om ubåten för de engelska palestinierna kallar han ubåten ursprungligen för K-276. Den är 107 meter lång, har titanskrov och tar 61 pers.
Alfan är lite drygt 80 meter lång och tar 45 pers (källa: "Modern Submarine Warfare"). Det går säkert att få plats med mer folk när man tar bort reaktorn, men att bygga till mer än 25 meter på en ubåt verkar orimligt.

En google på "K-276" och "submarine" ger en Sierra.
Sierran är 110 meter lång och tar 85 pers (källa: "Modern Submarine Warfare"), vilken passar in både storleks- och uppdragsmässigt, men den har inte titanskrov.
Tittar vi på titanskrov, storlek och personal så ligger ju Mike väldigt bra till. Problemet är att bara en byggdes och den gick under (se länken).

Jag lägger alltså 1 krona på att det är en Mike han har som förebild för U-1 Jerusalem.

EDIT:
Tydligen är Sierra också av titan, källa: FAS.
Då flyttar jag över kronan till Sierra istället, eftersom den stämmer bäst i längd och besättning.

Slutade inte den trenden med "En medborgare höjd över varje misstanke"? Borde väl snarast kallas gradbeteckning om något? Eller har flottans glada gossar medaljer på ärmen?

Det kanske har att göra med att han inte erhöll någon medalj för sina gärningar i den boken.
Om jag minns rätt krängde han även iväg hela sin medaljsamling på Sothebys i London.

Nu har jag kommit så långt att den blivit identifierad som en Alfa. Men vad var det han beskrev i början? Får backa och läsa om... "...Monstrets storasyster". Ok, då så. Men kul att grotta i.