Sådärja, då blev det lite fart och fläkt. Trevligt. Jag gör mitt bästa för att förtydliga mig.
I mina funderingar har jag utgått från hur konflikter vanligen har sett ut sedan det kalla kriget tog slut fram till i dag. Det är alltså inget försök att spå framtiden. Utifrån detta tycker jag att Sverige i första hand ska välja att nischa sig mot ett nyckelområde: markförband insatta i lågintensiva konflikter i urban miljö, såsom upprorsbekämpning (counter-insurgency) och fredsbevarande insatser. Eftersom detta är ytterst krävande tror jag att Sverige måste investera stora delar av sin försvarsbudget för att bli bra. En sådan kompetens skulle 1) göra Sverige till en värdefull allierad, 2) vara mycket lämpligt om Ryssland en dag blev (mer) fientligt.
(Eftersom tråden handlar om Archer och eldrörsartilleri - igen, jag säger inte att Archer är ett dåligt system eller aldrig kommer att behövas. Jag tycker bara att den begränsade försvarsbudgeten skulle investeras i annat,
just nu).
@dxl:
Hur kommer det sig att "vara förberedd på det okända" så ofta innebär att titta bakåt? För att citera Vysotskijs ironiska kommentar:
"Fienden kommer i Il-76, Ivan Rogov, T-72 och BMP-1. Frågor på detta?"
@BJE:
- Om eldrörsartilleri inte anses fylla någon funktion i en brigad måste den väl inte ha brigadartilleri för att kunna kallas brigad? Vi har ju fortfarande kavalleriskvadroner, trots att dessa inte innehåller hästar.
Alternativt - eftersom det inte är sannolikt att vi kommer att ha en hel brigad insatt utomlands, kan vi istället tala om fyra självständiga bataljoner som kan ges extra ledning och logistik, mm.
- Jag kände inte till att utvecklingen sprungit i från BAMSE. På vilket sätt?
- Givet den minimala försvareffekt och de ytterst begränsade förband försvarsmakten kan erbjuda för 37 miljarder, tror att att vi måste tänka här och nu, snarare än både och.
Vi har de senaste 17 åren sett gott om exempel på omfattande materielanskaffningar som motiverats med att försvaret ska anpassas till nya hotbilder, materiel som sedan direkt ställts i förråd när den levererats. Framtiden är svår att förutäga. Är det inte bättre att åtminstone i nuläget försöka ge skattebetalarna valuta för sina pengar? På vilket sätt tycker du att dagens försvarseffekt talar för att vi har råd att fortsätta satsa på "både och"?
- Ja, Strv122 vill jag satsa på. De senaste åren har vi sett ett antal västerländska arméer indragna i just sådana typer av konflikter jag tror att Sverige måste bli bättre på att hantera: Israel på de ockuperade territorierna, USA, Storbritannien, m fl i Irak. Alla har haft stor nytta av stridsvagnar, medan artilleri spelat en marginell roll. Jag utesluter inte att Sverige skickar med stridsvagnar till lågintensiva konflikter. Däremot tror jag inte att artilleri skulle vara särskilt användbart.
@Skuggan:
Aj då, jag misstänkte att det skulle gå illa om en artillerist lade sig i diskussionen. :P
Jag trodde uppriktigt att granatkastare hade högre kastbana än (kanon-)haubitsar. Exempelvis
Global Security anger granatkastares fördelar gentemot eldrörsartilleri i urbana miljöer som att de har högre kastbana. Men de kanske bara syftar på kanoner? Skulle granatkastare och haubitsar i så fall kunna ha ungefär samma kastbana?
På vilket avstånd är spridningen på ostyrda granater från en FH77B 125 x 75 m?
Några exempel på granatkastarammunition:
- Gran (Ryssland) laserstyrd, 9 km räckvidd, på förband
- Fireball (Israel) GPS/laserstyrd, 14 km räckvidd, prototyp
- XM395 (USA) GPS/laserstyrd, 10 (15) km räckvidd, prototyp
- Fransk
RAP-VLR demonstrator provsköts 1986 till 17 km (ha lite tålamod medan ppt:en laddar, gå sedan till slide 20)