QUOTE (Lelle @ Nov 2 2007, 19:50 )

Enda fördelen strv122 lär ha över leo2a4 (som det ser ut på bilderna) är att de främre stänkskydden inte tar inte smällen varje gång man kör ner ett träd (de har en tendens att vilja byta form).
Du kanske skulle sluta endast kolla på bilderna, utan läsa texten också. Strv 122 har lite fler fördelar jämte Strv 121 än bara att den är mer trädtålig. För att förtydliga några av de saker Simon nämnde ovan så har 122an ett separat IR-sikte för vagnschefen. på 121an har vagnschefens sikte endast dagsljuskanal. Vilket innebär att man har hunter-killerförmåga även då ljuset är dåligt.
Strv 122 har även ett datoriserat ledningsstödssystem med elektronisk karta. Man skulle kunna jämföra systemet med en slags militär variant av Outlook/TomTom. Med det systemet kan kompanichefen ha full koll på var alla kompaniets vagnar befinner sig, dela ut order, rita in fienden, få rapporter på var fi befinner sig, kalla in artilleri mm utan att ett enda ord behöver yppas över radio (dock går ju en massa ettor o nollor via radio istället). I Strv 121 måste chefen lyssna på radion, anteckna, rita på sin papperskarta mm.
Skyddet är som sagt var förbättrat på flera punkter. Bland annat på torntaket, som ju är relativt svagt skyddat på en 121a.
Tittar man på stridsvagnsutvecklingen sedan 70-talet, då M1 och Leopard 2 var nya, så har väl mest hänt inom områdena skydd och digitalisering. Det senare har lett till bättre och snabbare eldledningsdatorer, ledningsstödssystem jag nämnde ovan, bättre fellokalisering, bättre motorstyrning (mer effekt/bränsleekonomi/driftsekonomi, you name it) och sist, men inte minst något som har kommit på många utländska fordon, och som kommer att komma på våra också vilket decennium som helst nu. Nämligen elektroniska varnings och motmedelssystem.
Just nu ser det väl ut som att man nått en slags återvändsgränd för hur stridsvagnarna ser ut. Man har all rörlighet man behöver. Motorerna är starka så det räcker till. En stridsvagn behöver kanske inte gå i 100km/h. Man tittar ju i stället på att kanske dra ner motorstorlekarna, för att få plats med annat i vagnen. När det gäller skydd så har man bra skydd i de främre sektorerna. Vill man ha mer skydd så riskerar man att få så tunga vagnar att de blir oanvändbara. Det går helt enkelt inte att transportera dem till kriget. Större kanoner behöver man för närvarande inte heller, eftersom stridsvagnar just nu inte krigar mot andra stridsvagnar. Därför verkar utveckligen just nu gå mot olika former av skydd mot "fattigmanspv" som pvrobot, rpg och IED. De olika formerna av skydd som tas fram är av karaktären aktiva och med lätt vikt. Mot robotar och rpg prövar man olika former av reaktiva system som skjuter sönder dem innan de träffar vagnen. Mot rpg har man ju också de "staket" man kan se på bland annat Stryker. Mot IED testar man också på Strykern någon form av sensor. Fråga mig inte hur den funkar..
Fördelen med de lätta systemen är ju att man inte behöver en MBT som M1A2 eller Leopard 2A6 för att bära dem. Strykern klarar ju av att bära s.k slat armour (staketet), i och för sig, nätt och jämt, men ändå. På så sätt kan man få ett pansarskyttefordon tilräckligt skyddat för att det inte ska bli en dödsfälla när man slåss i bebyggelse..
Det var i alla fall mina tankar kring pansar nu och i en nära framtid. Kommer det ett långvarit pansarkrig så kommer kanske utvecklingen ta ännu ett annat håll. Vi får se.
/E