köpte boken genom SMB för ett halvår sedan.. tryckår 2005
här (säkert på många fler ställen) kan man köpa den http://www.smalandsmuseum.se/Museet/Aktuel...kallakriget.htm


står som sagt mycket kul i den.. statens oljelager i blädinge, ledningscentraler, drivmedeslföråd, vilka skolor som skulle vara mob-sjukhus, luftförsvarsgruppcentraler och en massa annat.. hade jag haft en scanner hade jag kunnat lägga upp många bilder från boken som beskriver hur flygfälten var upplaggda

köp den!

20 flygplan är ju egentligen inga stora summor om man ser tillbaka på en tid då man övade luftstrid division mot division (innan ordet flygsäkerhet uppfunnits). Antalet fickor anger heller inte riktigt hur många flygplan basen ska ha, att jämföra med vissa baser där luckorna är hundratalet.
Jag satt och diskuterade med några civila baseltekniker under en flygvapenövning, dessa förde på tal en övning på Uråsa någongång på 80-talet där upp emot 30 flygplan stod baserad för att under natten lämna basen i rote, till grannarnas stora förtjusning :P

Skall fortsätta med resterande F4 baser i morgon kväll tillsammans med lite "fickskola" så vi kan närma oss ett bokslut vad som är vad och en liten uppfräschning av förkortningar typ TLF, MIK, kragg, pugg och BaStab

jag bor alldeles i närheten av f10, eller det som finns kvar av det.

Om man kör norrut över hallandsåsen på gamla E6:an kommer man strax norr om margretetorp till ett antal parkerings fickor samt två stycken hangarer precis vid vägen.

jag antar att dessa haft någonting med flyg att göra men precis som nämts i ett tidigare inlägg är det inte lämpligt att lyfta/landa från denna väg och så vitt jag vet inte heller från en närliggande väg.

jag undrar därför vad man hade dessa till? parkerade man plan här och taxade ner till f10?
kul om någon vet / fredrik

Det är som Troppchefen beskriver i början av tråden:

Alldeles vid banan har man (eller snarare hade) ett främre klargöringsområde (framom). För att dölja att flygplan (främst, alltid(?) jaktförband) stod vid banan i högsta möjliga beredskap hade man så kallade törebodabågar. Detta var alltså inga hangarer eller så utan bara ett skyl.

När planen inte stod i beredskap utan parkerades (t.ex. för reparationer eller att de helt enkelt inte hade någon uppgift eller högre beredskap) stod de i uppställningsområdet (uom). Där kunde det finnas hangarer för parkering. Dock var själva grundfilosofin spridning, d.v.s. många fler parkeringsplatser än flygplan på basen och att flygplanen roterade runt på platserna. Uom var normalt en bra bit bort från banan/banorna, och det är meningen att flygplanen skall taxa därifrån till banan.

Mellan Uom och banan/framom fanns ett bakre klargöringsområde (bakom). Detta var avsett för flygförband med lägre beredskap än jaktförbanden, d.v.s. attack- och spaningsförbanden.

Svaret på din fråga är alltså att detta var uom och, ja, flygplanen taxade därifrån till lämplig bana för start och insats.

Men var inte den principiella grunden för baserna att jakten baserade gruppvis (4 fpl) på sina baser, och attacken divisionsvis (8 fpl) på sina? Spaningsdivisionerna uppträdde i bashänseende ungefär som attackförband.

1982 hade vi:
11 jaktflygdivisioner (ca 220 flygplan)
5 medeltunga och 5 lätta attackflygdivisioner (ca 150 flygplan)
6 spaningsflygdivisioner (ca 55 flygplan)

Detta skulle med mitt resonemang krävt cirka 20 jaktbaser och cirka 15 attackbaser, d.vs. cirka 35 baser.

"Svaret på din fråga är alltså att detta var uom och, ja, flygplanen taxade därifrån till lämplig bana för start och insats"


Okej.
Vad var anledningen till att man körde bort plan ca 6km från f10:s
område istället för att ha kvar dem i närheten till banan?

om någon skulle jämna fpl med marken i händelse av krig så har man i detta fallet ändå ingen stans att lyfta från med de plan som stod här.

Tja, resonemanget byggde på principen att det är lättare att återställa en sönderbombad bana (alternativt köra flygplanet till en kortbana och verka därifrån) än att bygga 4 - 8 nya flygplan.

Varje basbataljon hade ett särskilt kompani, flygfältarbetskompani, för att kunna göra större eller mindre reparationer av banor förutom det dagliga underhållet av banor i form av fälthållning (tänk t.ex. snöröjning).

Nu hade vi inte så många baser och betjänande basbataljoner 1982, men det var kanske 30 stycken i alla fall. I samband med Bas90/Basbat 85/88 införande reducerades antalet baser till 24 (till cirka 16 divisioner av olika slag).

Troppchefen har varit inne på det hela och beskrivit lite Bas90/basbat85, men jag repeterar och förtydligar lite grand:

Baserna som betjänas av en basbataljon kallas flygbasgrupp.

En flygbasgrupp består av en huvudbas och till denna fogas en eller flera sidobaser. Dessutom finns det normalt reservbaser.

En huvudbas består normalt av en huvudbana (d.v.s. en vanlig flygplats fast ofta "mitt ute i skogen") och ett antal kortbanor (som också kan ligga "mitt ute i skogen" eller vara raka avsnitt av allmänna vägar som breddats för att kunna ta emot fllygplan). Typsikt omfattar huvudbasen själva huvudbanan och en 3 eller 4 kortbanor. Alla banor sammanlänkas av ett vägnät och i direkt anslutning till detta vägnät finns ett antal flygplanplatser som helt enkelt är parkeringsplatser för flygplan. Avståndet mellan flygplanplatserna skall vara stort (skydd genom spridning). De flygplanplatser som ligger närmast respektive banände (d.v.s. 8 - 10 stycken) är avsedda för klargöring och för att kunna hålla flygplanen i hög startberedskap.

Principen bygger på att man har helt rörliga klargöringsresurser, och det innebär att man kan låta ett flygplan landa på en kortbana, direkt börja klargöra det (i princip bara några sekunder efter att det stannat på sin flygplanplats) för nästa uppdrag vända det och starta det igen på kortbanan. Men man kan också låta flygplanet använda basens vägnät för att taxa till annan kortbana (eller huvudbanan) för att starta därifrån.

En sidobas i flygbasgruppen är normalt sett en civil flygplats eller en äldre militär flygplats. Gemensamt är dock oftast att de inte är speciellt utbyggda med kortbanor eller flygplanplatser. Lite av reservalternativ alltså.

En reservbas är egentligen inget man använder i basen utan betydande utbyggnader. Enbart ett krigsalternativ alltså.

Men som sagt, detta är historia nu. Meningen är att vi om något år skall ha minst 1 och högst 2 krigsbaser.

Hur väl hade ytspridning fungerat mot dagens hotbilt med laserstyrda bomber och kryssningsrobotar, mot kärnvapen skulle det garranterat ha fungerat ypperligt.

En till två krigsbaser till 4 divisioner? Inte mkt att hänga i granen... vilka ska behållas då? Hagshult och Jokkmokk är väl de som det övas mest på nu för tiden.

Nä, men "Det nya insatsförsvaret" är ju bara en omskrivning för "Rekryteringsbas för utlandsinsatser".

Meningen är att de två nya flygbasbataljonerna (basbat 04) skall ha alla resurser för att upprätta en flygbas varhelst det finns en tillräckligt bred, lång, jämn och hållfast väg. Det skall helt enkelt inte behövas några större förberedelser. Därmed faller också behovet av att ha färdiga installationer (tänk speciellt på ledningsplatser, kablage för sambandssystem med mera).

Dettta är ju jättebra, för har man förband som inte kräver annat än en väg för att sedan med egna resurser medföra all för att det skall bli en flygbas så har vi ju skapat ytterligare ett förband som kan verka någon annan stans än i Sverige.

Frågar du mig om vad jag tror så tror jag inte det kommer finnas någon krigsbas alls om ett par, tre år. Möjligen en för att man skall kunna öva lite med att bygga små fortifikationer och dra erforderlig mängd kabel/fiber för sambandssytem och så. I övrigt är det flottiljerna som behålls som också blir krigsbaserna.

Det är väl inte så att tanken med spridning blivit sämre snarare bättre eftersom det idag är lätt att slå sönder bunkrar.

Spridningen bygger ju egentligen på att det skall finnas alldeles för mpnga rullbanor att slå mot så att NÅGON av dem skall överleva.

Det skall ju i händelse av flyglarm inte finnas några flygplan. De skall antingen upp och slå mot hotet eller snabbstartas för att fly (om de inte har vapen bränsle)

Personalen skall ju vara utan för den "direkta riskzonen" (finns ett mer rätt ord men har dte inte i huvudet). De som MÅSTE vara i närheten av fplplatser och annat skall ha splitterskydd att gömma sig i.

Man utgick från att FI anföll med bombmattor av yttäckande vapen (blandat spräng och minbomber) samt att man slog med banpenetrerande bomber.

Efter anfallet rullade skyddskomp och Flygfältsarbetskomp ut.
De började med att röja de ytliggande OXA och minor på rulbanorna med hjälp av bla MAD MAX (smeknamn på splitterskyddad hjullastare som fanns på baserna och även en vända i Bosnien)

Efter det rullade Banrepplut ut och fyllde igen hål i banorna med makadam och grus för att komplettera med en matta över och voila så hade man en landningsbar bana..
Förhoppningsvis innan viggarna fick soppatorsk

Fortsätter med lite fler F4 baser

Färila Liksom de flesta liknande fält byggt i tiden kring 1959/60 Under många år övningsbas för flygförband från F16. Ombyggd till Bas 90 med 3 kortbanor inom området. För er som sett instruktionsfilmerna om Bas90 är det denna bas som syns. En tid innan F16 nedläggning tillföll Färila F4 som nyttjade den till övnings och insatsbas bl.a. under senare års flygvapenövningar, även incidenten har stått här. Nu i år håller Färila på att tömmas inför stundande försäljning.

Storuman eller Gunnarn som den också kallas började byggas under brinnande krig för att stå färdig 1942. Använd av flera av landets flottiljer för bl.a. vinterutbildning. Ett barackläger byggdes vid Kovallberg där även en järnvägshållplats kom till. Från starten var det F21 som hade ansvaret men under hela 60-talet kom basen att tillföras F4 för att 1970 tillföras F15 och åter i F4 ägo efter nedläggning av F15. En stor bas som 1985 började att byggas ut till Bas 90 och fick då det var färdigt 3 kortbanor samt flera extra transportplattor. Används civilt sedan 80-talet och är stundom en ganska vältrafikerad flygplats vintertid av charterplan. Storuman står nu inför avveckling och försäljning från försvarets sida.

Åmsele eller fält 40, någon mil ifrån Lycksele började byggas 1959och var från början en bas under F21 men hamnade 1975 hos F15. 1984-1987 byggs Åmsele ut till bas 90 och får då 3 kortbanor. F21 tar över basen från F15 då flottiljen lagts ned men lämnar ganska snart över ansvaret till F4 som behåller basen fram till avvecklingen år 2000. Har vid flera tillfällen varit ute till försäljning via FortV och jag har för mig att den nu är såld.

Borlänge även känt som Rommehed var förläggningsplats för Dalregementet fram till deras kaserner i Falun stod färdiga men var även då i försvarets ägo. På 30-talet började flygfältet att planeras och kom att bli fält 15. Tidigt låg ansvaret av basen hos F1 i Västerås men kom senare att tillföras F16 som brukade basen flitigt under åren. 1992 stod utbyggnaden av Bas90 färdigt med 2 kortbanor, bana ”Ceasar” som ofta skymtades då Trafikmagasinet skulle testa bilar. Bana ”Bertil” utgör del av Rv 70 mot Avesta och har under senare år fått mitträcken och kantmarkeringar blockerar idag fickorna. Överfört till F4 i samband med avvecklingen av F16 för att bli insatsbas vid sidan av övningsbaserna Färila och Storuman. Avveckling sker.


Taxiväg till bana Bertil på Borlängebasen

Till sist en ursäkt för styckesindelning, meningsuppbyggnader och avsaknad av punkt och komma.

Vet vilket område du tänker på men har inte haft möjlighet att titta där än, ska ta ett snack med Kompanichef först, vill ha ryggen fri
Skulle vara kul att gå en rejäl runda där ute, undrar om det finns nån nedlagd KC där ute nånstans också.




Du är ursäktad för allt, du har gjort ett grymt bra jobb.
Ser fram emot "fickskolan"

Det är väl inte så att de vapen Darkwand nämner gjort det svårare att snabbt slå ut allt man kan platsbestämma på några meter när? Inkluderat rullbanor.

öuhmm, precis tvärt om.
Kärnvapen är ju det som vårt bassystem inte fungerade emot. En laddning rensar ju hela flygbasen lätt. En annan svaghet var diversions förband. De fick lättare att verka då basen är utspridd. Spetznas eller motsvarnade specialförband alltså, därför satsade man mycket på att jaga och hindra dessa.


Bassystemet skulle fungera aldeles perfekt mot dagens laserstyrda bomber och kryssningsrobotar. Det är väl snarast detta som den är optimerad emot. Rörligt är idag nästan omöjligt att slå ut har det visat sig.
I det första Irak-kriget sattes mycket stora flygresurser in för att slå ut de rörliga scud ramperna som hotade bl.a Israel. Och trots att det rapporterades in en eller två förstörda varje dag så har det visat sig i efterhand att under hela kriget så lyckades man inte slå ut en enda av iraks rörliga scud-ramper. INTE EN ENDA!

Även under flygkriget mot Jugoslavien så rapporterades in hur mycket av mark-enheter som slogs ut i form av strv, pbv, haubits etc. Siffrorna lät bra under krigets gång, men när kriget var slut så stod det klart att Jugoslaviens totala förluster rörde sig om ett tiotal fordon. I princip inga alls alltså.

Och i båda dessa fall hade man total luft-överlägsenhet. I vårt fall så skulle fienden rimligen inte ha detta och då borde det bli ändå svårare. All erfarenhet visar att rörligt överlever. Däremot förlorar du ditt luftherravälde så kommer fi slå mot ditt transportnät. Med transportnät så menar jag i detta fall elförsörning, vägar för lastbilar, järnvägsnät, telekomm etc. Detta tranportnät kan man också slå ned med t.ex kryssningsmissiler. Och ju längre fi lyckas hålla ditt transportnät stilla eller kraftigt decimerat ju svårare får du att forstätta att vara rörlig.

Således;
Så länge du är rörlig så överlever du. Så länge ditt transportnätverk fungerar så fortsätter du vara rörlig. Och så länge som du kan hindra fienden att nå luftherravälde så har du ett transportnätverk.

En liten kommentar till detta.

PB 9 (senare MekB 9) var utgångsgrupperade i det här området med huvuduppgiften att skydda hela basområdet. Brigaden mobiliserade inom ett par, tre mil syd och sydväst Skövde.

Detta gällde åtminstone hela 80-talet. Därefter utgick en av bataljonerna och underställdes IB 4 på Vikbolandet.

Efter 80-talet eller efter mobilisering?

Intressanta uppgifter. Var kan jag få reda på mer?

Efter 80-talet …

Det lättaste är att snacka med vilken pansarknekt som helst från Skövde (eller för all del FV basare från F7) som var med för 5, 10, 20 år sedan .

hmm... stämmer inte helt med uppgifter jag har, för enl dem så mobiliserade P4 snarare runt Falköping
och det blir ju en 10-12 mil SO rådabas området...
detta i början - mitten på 90+ talet

Såvitt jag vet ligger Falköping ett par tre mil S (SV) Skövde (vilket jag menade om det nu var oklart).

Man kan ju tänka sig flera skäl till detta, men givet den aktuella huvuduppgiften:

Det vore taktiskt olämpligt att mobilisera i basområdet (begränsad handlingsfrihet),
Om det ändå skulle vara taktiskt möjligt så vore det nog logistiskt dumt (för hög truppkoncentration),
Ett mobiliseringsläge söder basområdet ger handlingsfrihet för alternativuppgifterna (som knappast var norrut i någon större grad, men däremot väster-, öster- men framförallt söder ut).

Det är taget! Jag får väl skylla på att jag var ung och dum när jag sprang runt där och tittade, men det kändes kusligt nerlagt alltihopa så...
Tror inte anläggning ingår i Kriorg nu mera...

Jag spanande efter skumma jordhögar, kullar och dylikt men hittade väl inget som jag kan se. Ligger inte KC i smaband med rullbanan?

Nej. Det gör däremot TLF-kärran, som är KCs ögon längs rullbanan. KC däremot ligger utanför primär risk, dvs minst 500 meter från allt vad rullbanor och flygplanplatser heter.

Tänkte nämna lite saker angående flygplansplatser.

Vid tiden kring andra världskriget och krigsbaserna fanns uppställningsplatser iform av öppna värn som maskerades och ladvärn, vilket var hangarer som skulle likna jordbrukets byggnader med påmålade fönster och målade i faluröd med vita knutar. Då flygplanen utvecklades och fick jetdrift räckte inte gräsfälten till längre för bärigheten (i och med införandet av J28 Vampire började det på allvar) Man började asfaltera första biten på rullbanan för att flygplanet skulle få fart innan den kom ut på gräset. På 50- talet kom så asfaltsbanorna (samt cement) och nu var det hele banlängden som fick permanent hård beläggning. I tiden kring 1959-62 härstammar den största delen av våra "moderna" baser. Då flygplanen baserades på dessa fanns det fortfarande inte allt för bra uppställningsområden man kunde då använda stålplank som lades ut för att bära flygplanen. På vissa baser byggdes även s.k. jordkulehangarer/ fplvärn i direkt anslutning till banan. I och med Bas60 införande blev den mer enhetlig inriktning mot uppställningsområde samt främre- och bakre klargöringsområde. Fälthangarer och baracker byggdes i anslutning till områdena. Fickorna byggdes för att rymma flygplanet och inte så mycket mer, klargöringen vid den här tiden var istort sett stationär och flygplanen fick helt enkelt komma till klargöringsförbanden i motsats till Bas90/Basbat85 där rörlig klargöring ändrade förutsättningarna.

På flygplansplatserna från Bas60 kunde det finnas stora stolpar runt plattan som var till för upphängning av kammouflagenät, senare utvecklades den lösningen med stålstolpar som hade hållare för träd/sly som gjorde att insynen ovanifrån minskades (dock med den nackdelen att granarna och tallarna barrade ner i cockpitt och vissnade) Dessa stolpar kan man fortfarande se på en del baser.

Jag gjorde en liten skiss i datorn med exempel på olika platser, märk väl att ingenting är riktigt skalenligt.

På den här bilden finns det en kortbana med till hörande beredskapsplatser i norra banänden (BN dvs. B 1-2), dessa är som tidigare sagts utformade att ta emot och klargöra 2 flygplan och finns bara vid kortbanor och har ofta en brantare vinkel i riktning mot banan.

På mitten av banan finns en transportplatta för att ta emot exempelvis TP 84 och TP 85 (OBS! exempel, Tpplatta finns inte vid kortbana). Alla flygbaser är utbyggda med åtminstånde 1 transportplatta, dock kan den variera i utseende (ovan är den vanligast förekommande)

Under finns en flygplansväg med ett antal flygplansplatser, de med nummer i 100-serien är reservplatser/gamla drakenplatser som i huvudsak är till för sambandsflyg och lätta attacken (SK60). De övriga platserna är för jakt, attack och spaningsflyg- här är luckorna större för att kunna rymma både "Dallasjeepar", tankbilar och en och annan utrustning (Bas90 och rörlig klargöring). Utbuktningen är för att rymma en kraftvagn (kragg). Dessa platser är också anslutna till baskabeln vilket reservplatserna sällan är. Genom att koppla in sig på skåpet kan startorder gå direkt ut till flygplanet.

Vissa platser kan det även finnas lite skumma stålkonstruktioner, ofta är det då platser för motorkörning.
Självklart finns det flera varianter även på dessa plattor, bl.a. så provade man under den tidigare delen av 90-talet med splitterskyddade platser där flygplanet står under något som ser ut som ett stort grönt ägg/boll (vilket inte var så lyckad konstruktion)

Lite kortfattat och inte vet jag om någon blev klokare av detta

Stort tack för den redogörelsen! Årets hittils bästa inlägg på forumet enligt mig!! Mer sånt här!

Jelzin --- ---- Troppchefen

Helt underbart! Vilken lektion man får!

Transportplattan... jag antar att den bäst går att känna igen då den måste va betydligt större, eller!?

Tänkte på en sak... hur förberedda var baserna? Minns när jag som liten passerade en vägbas... i detta fallet Eneryda. Kan varit någon gång 94-95. Det låg iaf drivmedel uppbunkrat helt synligt i stora fat vid beredskapsplatser i slutet av banändarna... Ganska hög beredskap där kan jag få bilden av!

Den enda hangaren av denna typ jag har sett IRL stod/står på E-tuna/Kjula. Jag hade dock för mig att den var av glasfiber eller liknande lätt material. Problemet skall bland annat varit att det inte gick att köra ut ur den med fpl:s motor eftersom det blev för varmt och det fattade eld. En stor boll är ju inte så svår att upptäcka heller.

Angående baskabelskåpen vill jag minnas att vissa (varannat?) skåp hade en extra "låda", men jag har glömt vad detta innebar. Någon som minns?

Utmärkt inlägg från Troppchefen. Kan tillägga att anledningen till att "Drakenplatserna" fanns kvar var att i och med Bas 90-konceptet så skulle avståndet mellan flygplanplatserna vara betydligt större än tidigare. De platser som låg för nära varandra byggdes inte ut till den nya storleken utan fick vara kvar orörda.

@Jelzin

Det fanns drivmedel ute på samtliga baser. Det mesta låg dock i 100-kubikstankar under jord. De små 2-kubikstankarna hade inte räckt långt.

Det var roligt att höra att det fanns intresse

@106

Appropå baskabelskåp så finns det en uppsjö varianter doser för stationskabel (10 DL), plintar för tfnkabel, amphenolkontakt för startorder samt kombinationer av dessa (A-H dosa)

Appropå glasfiberskyddet ska det ha funnits även på Hultsfred och Borlänge. På Byholma har jag sett ett IRL

så här står det i "kalla krigets kronoberg" ang "kupolen"

"yttäckande splittervapen var ett stort hot mot all basverksamhet och olika motmedel utvecklades för att reducera effekterna av sådana. I Byholma byggdes och testade flygvapnet i mitten av 1990-talet en stor glasfiberkupol där klargöring av ett flygplan kunde ske med minskad risk för splitterskador. Enligt uppgift tillkom totalt endast fem kupoler av liknande slag, varav den på Hultsfredsbasen brann upp. Denna skyddskonstruktion blev aldrig standrad, beroende på höga kostnader samt olyckstillbud, och det innebär att Byholma innehar en ytters udda byggnad som belyser den ständiga kampen mellan medel och motmedel. Kupolen som byggdes på Arendalsvarvet i Göteborg omvandlades efter slutförda tester till ordinärt förråd. "

Japp, har också spanat in globen på Byholma...

Enligt hörsägen var det en viggen som startade inne kupolen som fick den att börja brinna, då är ju inte riktigt konstruktionen 100% då tanken var att flygplanen skulle lämna kupolen för egen maskin tack vare en öppning på baksidan.
Ett annat skydd som inte fick någon efterföljare var den i berg ursprängda flygplanstunneln i Fällfors.



Transportplattan(-orna) är betydligt större: JA

Rulltankarna på Eneryda vill jag minnas låg kvar då jag var där omkring 1998

Rätt häftig tunnel

Vad vi fick höra så var det väldigt omständigt att få den operativ.
Dom var tvungen att spetta taket och belägga tak och väggar med sprutbetong eller liknande om dom skulle använda den.
Dessutom kunde varma flygplan få berget att spricka och det trillar ner ovänliga FI stenar på dom fina flygplanen

Bättre att låta FI försöka förstöra än att våra berg gör det

Det är helt normalt bygg/underhållsarbete att skrota bort löst berg.

http://www.fortv.se/templates/Page.aspx?id=459

Finns det ngt kvar av Knislingebasen? Hade en svåger som låg där under 80/90 talet. De få VPL som var baserade hade tydligen en massa roller att fylla samtidigt. Säk, brandman, underhåll, transport etc beroende på aktivitet. Växlande tjänstgöring!

Vad jag har förstått det används flygrakan till olika motorsportgrejer, så den är väl kvar. Mer vet jag inte, ska dock ta mig en titt i området vid lämpligt tillfälle nu i vår..

Det övades en hel del på de olika baserna har jag hört berättas från olika FV-officerare. I princip hade man ju en stor övning minst en gång om året på den bas där de värnpliktiga skulle kriplaceras för att de skulle få god kännedom om trängen i området.

Har även sett delar på nån instruktions-och informationsfilm från de glada 80-talet. Visade hur FV bassäkerhetsförband var organiserade och hur de uppträdde. Trevlig film! Då var iaf cykel ett mkt viktigt transportmedel... Tider det.....

Jag tänkte tipsa om några länkar med bilder på flygbaser som kanske kan göra att man får en lite större förståelse för hur det kan se ut på en bas.

Frösön Bas 90. Vacker bild över en tyvärr nedlagd flottilj som också var huvudbas. Kortbanan med sina fickor syns utanför den civila flygplatsen på väg mot Rödön. I skogsdungen på vänster sida hitre banslut finns ett gamalt bakre klargöringsområde.

Byholma innan stormen Gudruns framfart med tydlig transportplatta och med bastroppens byggnader synliga.


Visbybasen eller F17G som hela detachementet kallas sett över försvarets område på flygplatsen med modernare efterföljare till törebodabågarna (som var av limträ). En ganska typisk "Framom" konfiguration på jaktbas.

@ Jimbo: Efter din hårda marknadsföring av boken "Kalla krigets Kronoberg" var jag tvungen att beställa ett exemplar. Man får ju passa på det finns alldeles för lite i detta ämne än så länge.

Minst sagt en intressant tråd. Hade ingen aning om att flygbaserna var så väl tilltagna, med huvudbas, kortbanor, sidobaser och reservbaser. Lede fi måste ha haft långt över hundra start/landningsbanor att bomba ut om han ville slå ut vårt flygvapen på marken i ett enda slag.

Som jag förstår det hela så fanns det bara en dryg handfull stridsflygplan vid varje bas, det innebär alltså i realiteten att varje flygplan nästan hade en egen start/landningsbana (bara ett räkneexempel)?

Jag antar att det gick åt en del gubbar för att bemanna och försvara dessa baser. Hur många krävdes det ex för en bas (som jag antar har ca 8 plan baserade) och hur många totalt krävdes det i försvarsmakten (säg i början/mitten av 90-talet när Bas-90 var utbyggt men ännu inte nedlagt)?

Fick tillfälle att närvara vid en incidentstart (kan ha varit övning) från högsta beredskap med två J35:or från Sjöbo basen. Säger bara; M-Ä-K-T-I-G-T-!

Tanken var att på en huvudbas så skulle en grupp jaktplan basera, dvs fyra flygplan. Sido- och reservbaser användes bara om huvudbasen var utslagen.

Basbataljon 85 omfattade cirka 1500 personer. Precis innan basbataljon 04 tog över så fanns det 16 bataljoner efter den föregående nedskärningen från 24. På 80-talet fanns det 32 basbataljoner, men jag är osäker på om samtliga då var basbataljon 85.

Rätt fantastiskt med 1500 gubbar till fyra plan, ändå är väl svenska plan kända för att inte vara så personalkrävande när det gäller underhåll och klargöring (jag antar att de flesta av dessa 1500 var för närskydd/flygbasjägare, amröj/brand, laga flygbanor och underhåll). Hur var det med luftvärn förresten, ingick det i Basbat 85?

Ponera att vi skulle skicka iväg en division (16 plan?) på en utlandsmission. Det skulle ju knappast krävas 9000 man till detta men hur många skulle det behövas för att serva planen (antar att det bara skulle behövas ledning, klargöring, underhåll och viss brandskydd)?

På vissa baser kunde det vara upp till 2000 man, men allt varierar ju beroende på hur basen är uppbyggd d.v.s. hur många banor det finns, vilka typer av flygförband som är baserade där, hur stort antal tilläggsförband man har tillgodo i form av egna kompletteringsresurser (Undtroppar vid spaningsflygförband med labbvagn m.m. för att nämna ett exempel), förband från armén i form av luftvärn och hemvärn och tidigare som sagt värnförband.

Ett annat förband man inte får glömma men som inte hör till basbataljonen är Flygverkstadsbataljonen med sina antal mannar som står som resurs för flera basbataljoner och kan ha en egen bas för sin gruppering.

Sedan kan man ju förstå att det stora antalet inte behövs idag, killen som rullar ihop bromsfallskärmar och de som hör till bergtroppen är väl inte riktigt aktuellt idag, sedan kan ju färre personer göra lite mer så att det inte blir primär uppgift 5 % och bättra på förläggning 95 % .
Precis som i statliga företag fanns det folk för allt och ingenting. Allting har ju gått och blivit i mindre skala numera de tidigare 6 kompanier har ersatts av 3 (4) och uppgifter som tidigare löstes av speciella förband...och här vill jag lyfta fram Linjetroppen i sambandsplutonen som hade som uppgift att dra trådsamband mellan grupperingsplatser m.m. detta löses nu av varje enskilt förband även om deras kunskaper i kabeltattning ej ter sig allt för imponerande alla gånger

Mycket riktigt så sysslade de allra flesta inte direkt med flygplanen. Men allt syftade självklart till att så många flygplan som möjligt skulle upp i luften så snabbt som möjligt. Över tiden så skulle ett jaktplan klargöras på tio minuter, efter ett flyganfall så skulle rullbanor mm vara återställda till nyskick inom 24 timmar osv. Då går det åt en del folk. Luftvärnsförband ingick inte i basbataljonen, de var egna förband.

Den nuvarande basbataljon 04 ska i princip klara av detta. Den är på 800 man, men då ingår uppgiften att under viss tid kunna verka från två baser samtidigt. Mycket beror ju också på vad divisionen ska göra. Det är lite skillnad i behovet av klargöringspersonal om man dygnet runt ska hålla maximalt antal flygplan i luften, eller om man ska flyga ett eller två uppdrag om dagen under kontorstid. Med andra ord, invasionsförsvar eller insatsförsvar? :P

Jo, det är ganska kul att se det här. Likaså start och landning på kortbana - helst allmän väg.

[OT]
Men det absolut häftigast jag har varit med om i flyg(-vapen-)väg var när 40 (!) flygplan sköt raketer och fällde bomber mot anfallsmål som brigaden på P18 (under minst lika häftig beskjutning) sedan tog.

Var: Tingstäde, När:1983, Varför: Sista skedet i FMÖ 83 "Ostkust" (där momentet tillika var förevisning).
[/OT]

Om inte jag minns helt fel var basbat85 dimensionerad för att klara hantera 80 flygföretag per dygn, d.v.s. 80 starter och landningar. Samtidigt skulle basbat85 kunna verka även under fientlig påverkan (dock med nedsatt effekt). Men i vilket fall, det var inget klargöringstekniskt problem att hantera fler än 4 eller 8 flygplan.

Problemet ligger istället i att man gick från en äldre basorganisation som var rätt "tajt". Markförsvaret var hyfsat gott, men skyddet mot flyanfall var sämre. Basbat 85 löste det problemet genom än större spridning, men samtidigt ökade då svårigheterna att bemästra markförband. I slutet av 70-talet och början av 80-talet var de så kallade diversionsförband väldigt populära, och man antog att små förband med t.ex. lätta luftvärnsrobotar skulle kunna ta sig in på basen och relativt enkelt verka mot flygplanen under de kritiska momenten start och landning. Motmedlet mot detta var dels en helt ny närskyddsorganisation med hyfsat rörliga närskyddsplutoner närmast banorna och flygbasjägarplutoner längre ut. Genom ny teknik och taktik, utökat användande av hundar m.m. skulle man kunna fånga upp de här hoten.

Spridningen av flygplanen och basfunktionerna var "skyddet" mot flyganfall, och skyddet mot markanfall (med större förband) fanns inte. Man resonerade helt enkelt så att om större förband kunde hota basbat verksamhet så hade man börjat fundera på omgruppering för sent. I den mån man hade något skydd mot större förband så var det arméns brigader och lokalförsvarsförband som stod för det - såvida de inte var bundna i någon annan riktning.



Om inte jag minns helt fel hade basbat 85 organisation mellan 180 och 190 hårdgjorda banor inom konceptet huvudbas (huvudbana/kortbana) och sidobas (typiskt civila flygplatser). dessutom fanns ett antal "nedlagda" banor som reservbaser (dessa krävde dock omfattande arbeten för att kunna användas).

Jag ska ta och fota tierp's flygfält om två veckor tänkte jag. Finns en hel del skoj att se där!

Vet ngn om Rinkabybasen användes efter WWII? Var det någonsin jetplan stationerade där? Har det varit reservbas på ngt sätt?

Rinkaby var en av de allra första krigsbaserna som byggdes. I detta fall i anslutning till Wendes artilleriregementes övningsfält. Fältet hamnade ett tag efter kriget under F5 Ljungbyhed som hade Rinkaby som dagsresemål m.m. På 80-90:talen var F14 i Halmstad ofta här och övade sådant vi i dag kallar för R3 vilket är fältarbeten, amröj och brand. Jag hade ett befäl på ITS som tidigare hade varit baserad på Rinkaby som någon förvaltningsfanjunkare för F14 (har jag för mig), det fanns även ett antal värnpliktiga där vid den tiden.

Rinkaby är fortfarande övningsplats för R3. Dvs de har sönder banorna för att sedan reparera dem...

Det står ju även ett Draken på "pelare" vid Gälltofta (Rinkaby). Har även sett några fpl 35 en bit ut på fältet bortom banan.
Övningsobjekt kanske?