Alltså jag vet att när man var en 13, 14 år så kunde man syssla med saker som att palla äpplen, reta vuxna och kasta snöbollar på bilar m.m. Då kunde det liksom bortförklaras med argument som "grabbar är ju alltid grabbar" och "så har vi alla varit" och "det är sånt dom växer ur".

Men jag har märkt att under senare år har detta beteendet krypit allt längre upp i åldrarna, det är precis som om folk f#n inte har någon respekt för andra medmänniskor. Och det driver mig till vansinne.

Nu kanske ni undrar varför jag tar upp det här men det är så att just nu i natt så kom det fyra herrar i ungefär samma ålder som jag (24,25) och kastar en j#*la massa snöbollar på mitt fönster (andra våningen) helt oprovocerat. Efter den första ignorerar jag dom eftersom jag tror att det är just "småungar" så jag forsätter att sitta vid datorn, men efter två rappa bollar till på rutan flyger jag ut på balkonen och vrålar att dom ska ge f*n i det där. Då drar dom j#*%arna in en genom balkong dörren. Så jag springer ut snabbt som satan (Vilket dom inte trodde jag skulle göra) kommer ifatt dom en huslänga längre ner där dom står och kastar på nästa fönster. Först står dom och blånekar mig rätt upp i ansiktet och säger att det var "några andra" och sen har dom mage och stå och mucka med mig. Jag sa att dom f#n borde ta och växa upp och skaffa sig lite hår på t*sken, sen gick jag hem.


Nu undrar jag är det bara jag som har fått den här uppfattningen att folk har blivit så fruktansvärt barnsliga och omogna trots sin ålder, eller är det fler av er som råkat ut för liknande saker.

Edit: Förlåt om jag var lite grov i fingrarna men jag var förbannad.

Det roliga är att alla jag någonsin munhuggits med på krogen har varit 10-20 år äldre än mig själv. En gång var vi på väg ut, gick förbi ett ställe för de white trash som behöver någonstans att vara, var två män i 40 års åldern kommer vinglandes mot oss skrikandes "f*ck you, f*ck you f*ck you", samtidigt som han hytte med näven och pekade finger. Jag frågade honom om han precis lärt sig ett nytt ord och bad honom hålla käften och sen fortsatte jag att gå vidare.

Vid ett annat tillfälle var vi ute på krogen när en överförfriskad man mellan 35-40 börjar gnugga min polares huvud samtidigt som han skrattar. Min polare tar bort hans hand och säger åt honom att sluta, då skrattar han bara och fortsätter på nytt, så jag puttar bort honom och säger åt honom att ge fan i att hålla på som han gör. Och självklart ska han då ge mig stryk för att jag är så j*vla kaxig. Dock dyker hans andra polare upp och håller i honom så att vi kan gå därifrån utan bråk.

Men det jag blir mest förbannad över är när en tjej jag känner kom till jobbet blåslagen och berättade att hon på nyår gick på en gata i stockholm på väg till någon fest, då hon möter två invandrare ca 25 år gamla.
"Gott nytt år" säger dom och hon svarar "gott nytt år" varapå de skriker "J*vla Svenne h*ra" och slår henne i ansiktet så att hon faller till marken, för att sedan springa därifrån.
Blir man något förbannad på sånt oprovocerat våld?

Hur vet vi att de inte var födda i Sverige? Det förstås, i Sverige är man ju andra generationens invandrare om en av ens föräldrar fötts utomlands.

För jävligt hursomhelst, blev det nån uppföljning? Hon vet inte vilka det var?

Jag håller med helt och hållet, men samtidigt måste jag lägga in en annan aspekt på det hela.

Det skrivs om "äldre" killar som gör "barnsliga" saker. Men de yngre då? Det handlar inte längre om att palla äpplen och kasta snöbollar. Det senaste jag hörde var om en mindre grupp killar i yngre tonåren, 12-14år, som fick för sig att de skulle bränna ner den lokala ishallen. De går helt sonika in till ICA, köper tändare och aceton (!!) För att sedan anlägga en brand. "Det var bättre förr.." och "Såna grejer gjorde inte vi när vi var små.." är kommentarer som oundvikligt kommer upp i mina tankegångar.

Vad är det egentligen som har hänt med samhället !?

Jag tror det beror på att det inte sätts några gränser längre. Själv har jag gett mej f-n på att säga till när snorungarna håller på att dinga sej.

Härom veckan stod några högstadiekillar och kastade snöbollar på bilarna på motorvägen. När jag hade lämnat frugan på jobbet så körde jag tillbaka för att se om de var kvar. Det var dom...

Efter en kringgång "överföll" jag dem i flanken och vrålade åt dem så att de grät när de gick därifrån snyftandes "förlåt... förlåt..."

Jag tror att hela problemet är
1: Föräldrar/lärare skiter i vad ungarna håller på med.
2: Skulle föräldrar/lärare mot förmodan få reda på vad ungarna hittat på för ofog så är man såna grötknän och syltryggar att man inte vågar säga till dem. PÅ SKARPEN!!!!

Hotel Charlie One, lysande bidrag till deras uppfostran!

Hmmm, råkade ut för en incident i somras.
Var inne i stan vid 1500 snåret. Köpte litet käk(pasta) och gick ut på torget för att äta.
Stod där och mumsade i godan ro när en lastbil med studenter, väl förfriskade, stannade på andra sidan.
Ett gäng på ca 3-4 stycken fjuniga fjollor springer upp mot mig och stannar på ca en-två meters avstånd där de kort och gott ställer sig att pissa.
Blev helt vansinnig! På torget var det dessutom en massa stånd bara en liten bit bort.

Nåväl, skällde ut dem efter noter men det gick inte hem så jag drog mig undan en bit bort.
Hinner inte mer än sätta ned aschlet när ett nytt gäng kommer alldeles intill mig och halar fram brandslangarna.
Då flög fan i mej eftersom jag tyckte att om de nu skulle pissa kunde de gå typ 20 meter längre bort och göra det i kanalen.

Slynglarna försvinner.
Jag kokar. Efter några minuter kommer dock ett nytt gäng på ca 8 snorfulla och förmodligen drogade (pupillerna på ett par stycken såg mycket underliga ut) yngre herrar emot mig.
En av dem svänger ett snöre med fyra ölflaskor fastknutna.
Ställer sig på ett par meters håll och tykar sig något fruktansvärt.

Jag lovar, jag har aldrig varit så nära min gräns för totalt släpp! Kunde riktigt känna att den gick att ta på.
Men, tankarna på diverse skador (inte på mig) och rättsliga påföljder etc gjorde att jag lyckades sakta dra mig baklänges och till sist avvika från platsen.
Om de där slynglarna trodde att jag fegade ur så varsågod. De vet inte hur nära de varit att bli rejält söndermosade för jag kunde riktigt känna att om jag hade börjat slåss så hade det varit utan tanke på egna skador, så förbannad var jag.

I dag är jag glad att jag drog mig ur.
Men jag är också glad över att jag reagerade.

hmm..

Läs Carl Hamiltons "det infantila samhället - barndomens slut"

Den är rolig och intresant att läsa och den tar upp detta ämne.

/svanberg

Ja man undrar ju vad anställningskraven för en skolledare/rektor är.
Nedanstående artikel fick förstörde min frukostro igår

http://www.vk.se/indexpage.jsp?url=/JSP/te...p?version=75549

Apropå det övergripande ämnet: Någon som har sett den underbara brittiska "dokumentären" - Gringiga gubbar (Grumpy old men)
De vet, och övertygar, att det var bättre förr...

Min tanke är att det mer beror på hemmet än skolan, när båda föräldrarna måste jobba och inte har tid eller kraft att ta tag i problem med barnen på samma sätt längre. Det krävs så mycket att få runt ett hushåll idag att många inte har möjlighet att sätta sig in i vad knattarna gör. Som lärare måste det dessutom vara ganska jobbigt att försöka tala med föräldrarna när man ofta får svaret att "mina barn skulle aldrig göra något sådant, det måste vara någon annans ungar".

Kan göra en egen jämförelse, i området där jag växte upp var det så att om man hittade på något hyss eller mobbade/slogs med någon så gick helt enkelt killens (det var nästan alltid killar ju ;) )förälder hem till mina och sa vad som hänt och mina föräldrar tog tag i saken när man kom hem .

Ofta (inte alltid) om någon skulle göra samma idag så får man svaret att "lägg dig inte i hur jag uppfostrar mina barn" eller något liknande.
Kanske är det brist på ödmjukhet från föräldrarna eller kanske en rädsla att inte vara tillräckligt bra, vad vet jag egentligen som inte har några egna kottar.... :P
(Behöver inte betyda att jag inte har erfarenhet av ovanstående grejor )

Min femtioöring.

Det är väl skolans flumpedagogik som
börjar ge resultat.
Personlig frihet utan ansvar. Allt ska vara
roligt, mysigt, bekvämt.
Så är alla förvånade när skolkunskaperna
dalar i riket.

Höll på skratta mig till månen när jag läste
en artikel om civilekonomer på högskolan.
Tror att det var 20-25% som blev godkända
på matteprovet. (!)
Då anmälde dom läraren för det var fel på
hans pedagogik, för högt tempo i undervisningen,
för höga krav mm.


Då är det bättre att göra som brukligt, vi sänker
kraven så blir alla godkända, nöjda och glada.

Ja, och så måste vi ha mer datorer i undervisningen så att man kan ta dom till hjälp att räkna med....

Nästan samma sak inträffade mig förra helgen. Bor i ett studentområde så man är van och bryr sig inte så mkt att det är livat på kvällar/helger. Nu var klockan en stund efter 0200 (krogarna i stan stänger 0200). Några killar påväg hem vill tydligen tala med granntjejen, och för att göra detta så slängde man snöbollar på hennes fönster och skrek hennes namn.
Då sovrummet ligger vägg i vägg med granntjejens så började det dundra snöbollar i våran vägg också, de kastade som krattor. Vi sov med fönstret öppet och min sambo blev efter någon minut förbannnad och flög upp. Ropade till dem att hålla käften det finns folk som vill sova. Genast börjades det käftas "vad ska du göra? ringa polisen?". Tjejen stängde fönstret då direkt. Tog någon minut, sen dundrade det till med en snöboll och man hörde hur de sprang för glatta livet. Okey, inte mkt att bry sig om, men en timme senare var det dax igen. Snöboll nr. 2 och givetsvis springa för glatta livet efteråt.
Sådana saker höll man ju på med en hel del i mellanstadiet! Möjligtsvis kunde något liknande ske som folköls-full moppetonåring, men när flera personer i åldern 20+ håller på och kommer tillbaka sådär, då undrar man.
Kan tilllägga att tjejen min är inte storväxt, och det är henne de flydde för...

Många bra inlägg här. Om jag ska yttra mig lite om skolan (främst grundskolan) är min mening att vissa tillåts utvecklas till ligister i skolan beror till stor del på att lärarna har i praktiken noll stöd i lag att "snäppa upp" dem. Min mor är lärare och jag har själv jobbat tid till annan i skolvärlden. Så jag vet. En sådan enkel sak som att en lärare i ytterst ytterst få fall får gripa tag i en elev är ju märkligt. Kanske bör påpekas att jag självfallet inte uppmanar till aga motsv. , men att sära på två elever som bankar på varandra utan att riskera att den ena sätter igång något om "misshandel" torde ju inte vara fel i mina ögon. Som någon tidigare inlägg här beskrev om rädsla att sjäv åka dit i händelse av att gå emellan eller säga åt folk instämmer jag. Är det brottslig verksamhet torde många här besitta grundläggande kunskaper i hur man får agera mht lagen, men det disskuteras i andra trådar. Vi vet ju hur som helst hur det gått för vissa (Marcus i Stockholm t ex...) som sagt åt folk som står och urinerar mitt i stan.

Kan ta ett exempel på när jag själv var med en "stökig" år6 på "field-tripp". Då beslutar en gosse sig för att hänga på utsidan och klättra på en liten häng-bro (bedömt sju meter ner till vatten). Jag visste att mycket talar emot att jag skulle få "slita" in denne från bron. Men jag räknade kyligt med att han inte skulle kunna sin lagtext särskillt noga och att han ej heller skulle ta någon skada av att jag skulle ta in han. Så jag grep helt sonika tag i grabben och bar in honom till land där jag punktmarkerade honom resten av dagen. "Viljan och modet att agera" måste bli större hos lärarkåren. Men främst befogenheterna. (Gäller inte bara att t ex fysiskt sära på elever osv. utan även andra delar av "uppfostran" i skolan).

Det är snart val.

Ja läser man här så kryper snabbt bilden fram av ett sammhälle som bara barkar utför. Kan bara hålla med att uppfostran har blivit för släpphänt. Argument som att "barn skall själva lära av sina misstag" fungerar inte när folk är livrädda för att ge dom en rejäl avhyvling.

Hade jag betett mig på sådant vis hade min far minsann visat att jag levde. Jag ser själv unga föräldrar som går omkring i affärer med sina ungar som får allt dom vill ha bara dom skriker och gråter lite.

Och får inte barn fasta gränser så vet dom att dom kan tänja på gränserna, och har detta väl hänt så är det som om dom vet att dom kan fortsätta med det så dom blir helt odrägliga när dom väl börjar skolan.

inte undra på att program så som supernanny är så populära när föraldrar inte har en j*vla aning om vad dom håller på med. Om dom inte vet vad dom håller på med så ska dom inte skaffa ungar så enkelt är det.

har läst om den stackars läraren som blev hotad att ung*****n skulle anmäla för misshandel. skulle det ha varit jag som blivit utsatt för detta skulle jag med lungn och myndig min erbjudit min mobiltelefon att ringa farbror blå. har praktiserat detta ett antal gånger och effekten låter inte vänta på sig. De allra flesta har med ens sett att det är ingen ide att hota med nåt som inte har någon effekt.

Har blivit anmäld några gånger men det har det varit värt för att markera mot att man kan inte hota sig igenom livet. När sen anmälan ska leda gå till åklagaren för bedömning om det skall inledas en förundersökning så har det alltid lett till "avslutad utan åtgärd" samt att åklagaren har talat med vederbörande om att inte anmäla i onödan. he he. Men det som måste till är ju att rektorn i fråga ser till att stötta sin personal annars så går det ju mot total anarki.

Men så bra att du har en kanonuppfattning om hur uppfostran ska gå tillväga. Skriv en bok eller nått så vi andra kan få ta del om hur "det ska vara".

Att vara föräldrar har aldrig varit lätt och jag kan knappast tänka mig att det blivit lättare idagens samhälle. SLuta kasta en massa skit på unga föäldrar och försök förstå att allt är inte så lätt som du tror att det är.

De fall ni berättat om är ju egentligen småpotatis jämfört med det ökande gatuvåldet, i alla fall här i Stockholm. Stockholm City (gratistidning, typ Metro) har en artikelserie om det ökande, oprovocerade gatuvåldet och läsningen förstör hela dagen för mig. Jag blir så JÄVLA FÖRBANNAD!

Vi pallade äpplen --- Nuförtiden rånar de folk

Vi smög på tomter --- Nu misshandlar de folk

Vad fan är det som gått snett? Förut så var ett krogbråk ett slagsmål mellan två fyllbultar med knytnävarna tills den ena gav sig. Nu är det misshandel med kniv och sparkar mot liggande oskyldiga personer. Varför har samhället blivit så mycket råare?

EDIT: ... och gärningsmännen bli bara yngre och yngre...

Nä jag säger inte att jag vet hur man ska uppfostra barn på det "perfekta sättet", men när man tar steget för att bli förälder måste man vara beredd på att ta ansvaret som medföljer. Det har i regel ingenting med föräldrarnas ålder att göra utan deras inställning. Min mor skaffade barn när hon var 21 och brorsan är det inget fel på.

Om man skaffar barn så måste man nog lägga om prioriteringarna för att ge barnen den uppfostran som behövs. det är trots allt föräldrarna som formar barnens första intryck och inställningar angående det samhälle vi lever i.

Det kommer alltid finnas snorungar.

Skillnaden som är hur det såg ut förr och nu.

Förr hade vi oftast äldre folk hemma som uppfostrade barnen. (läs mamma, farmor, farfar, mormor, morfar osv.) Vilket gjorde att dom fick en annan vuxen kontakt. Sedan hade vi polisen. När man gjorde något dumt så kunde polisen komma och prata lite och man skärpte till sig.

samhälls klimatet var helt annorlunda förr än var det är idag.

Förr så pallades det äpplen, körde trimmad moppe, drack öl innan man fick t.ex.
Idag sker detta också, men upp på listan har saker som knivslagsmål kommit, grövre våld, våldtäckt skedde förut också men jag anser att det är vanligare idag pga anonymiteten som är i dagens samhälle...

Man blir så bitter.

Men på mitt jobb, vikariat, så är jag vaktmästare och jag ser till att dom som är där sköter sig och får veta ifall dom gör dumheter.
Jag har också under flera år varit ungdomsledare och där använt en hårdare uppfostran när folk inte skött sig (läs; höjt rösten för det mesta samt pratat allvar med dom)

Och nej jag är ingen bitter gammal gubbe, jag är enbart 22 år. Men jag tror iaf att jag vet lite av vad som skedde förr i tiden...

Hmm, min farfar var yngst i en syskonskara på 12 stycken och föddes 1914 i ett torp på 22 kvadratmeter i Umeåtrakten. Farfars far jobbade där han kom åt, mestadels i skogen, farfars mor plockade bär och svamp och försökte hålla liv i lite kycklingar enligt vad jag fått reda på.
Min morfars mamma dog i cancer när han var 7 år gammal (hans far hade flytt sin kos när han var nyfödd), Morfars 3 år äldre syster tog hand om honom så gott hon kunde medan hon fick matpaket från släkt och pengar från fattigvården samt jobbade extra i en butik. När morfar var 12 mönstrade han på som skeppsgosse (af Chapman, underbara historier därifrån) för att inte ligga henne till last.
1939 var min mamma 1 år gammal, min morfar stamanställd inom flottan och i sjötjänst 2 månader i taget. Hans lön var 92 kronor i månaden och hyran på deras 1a på Kocksgatan i Stockholm 112 kronor, Mormor jobade som cigarettflicka på Sara restauranger för att få pengar till mat (som så många andra kvinnor saknade hon helt utbildning).
1962 föddes min bror. Mina föräldrar bodde i en tvåa på Söder, mamma jobbade som sekreterare och pappa hade precis blivit klar med ROKen, jobbade på Bilspedition på dagtid, läste på Stockholms Tekniska Institut på kvällarna och körde taxi så ofta han kunde för att få det hela att gå ihop.

Jag tror det blivit fan så mycket lättare att vara förälder i dagens samhälle.

Jo, jag kan också börja dra upp hur våran släkt har haft det men det skulle inte ge denna diskussionen något. Så historieberättandet kan vi spara på.

Jag syftar på att idag så arbetar oftast båda föräldrarna hårt och hinner inte att vara hemma med sina barn när de är små. Detta kan antagligen få sitt utspel när barnen blir äldre. Nog f*n har samhället blivit j*kligt slappt och vuxna vågar oftast inte ta ställning kanske mest pga av risken för polisanmälan eller att få en kniv i ryggen. Vad vet jag.



Självklart. Och jag tror inte att föräldrar inte försöker ge sina barn mer uppmärksamhet och ge dem en bra uppfostran. Men som föräldrar så kan man inte vara runt sina barn hela tiden och se till att de inte gör något korkat.

För att få lite solsken här så kan jag berätta om en kille som varit stökig och bråkat massa.
Han är 23 år gammal och har precis blivit pappa. Och han verkade vara helt annorlunda.

Så jag tror att det i slutändan handlar om hur man prioriterar eller rättare sagt ifall man inser allvaret i att bli förälder...

Jag fundrerar bara lite på det här....

Kan det vara så att förr så fick alla ungar lära sig diciplin och hyffs, eftersom majoriteten gjorde lumpen.
Är detta en långsiktig effekt av ett bantat försvar?

Eller har de unga generationerna helt enkelt tappat allt vad hyffs och fason heter?

(ja, nu kanske ni tycker att jag inte skall uttala mig om detta, men jag anser mig själv ha gott om "hyffs och fason")

Jag förstår att det inte kan vara lätt att ge dom den uppmärksamhet dom behöver, det är en av anledningarna till att jag själv inte skaffat barn än (ligger ute och jobbar).

Men många föräldrar (jag säger inte alla) prioriterar sig själva för mycket framför barnen. och detta kommer ju i 9 fall av 10 skapa ännu större problem för dom längre fram.
Prioriteringarna måste ju gå att lägga om för att kunna ge barnet dom mest grundläggande
kunskaper för hur man skall bete sig och respektera andra människor.

Vad beror det på att föräldrarna inte kan vara hemma? Min syn är att man väntat tills man har så bra jobb som möjligt innan man skaffar kottar. Efter föräldraledigheten kräver arbetsgivaren 100 % hängivenhet och man har inte råd att avstå jobben för man redan har skaffat dyra vanor med villa, bil och gärna en skidsemester på vintern och en sommarsemester på sommaren. Varför kan man inte göra som hos oss? Morsan var hemma och stekte blodpudding, vi bodde i lägenhet och farsan såg till att den gamla saab 99 fungerade.

Sedan har vi problematiken med ensamstående föräldrar. Oftast blir ena föräldern i praktiken ensam vårdnadshavare och den andre taskmörten någon gång ibland kräve sin rätt att umgås med barnen när det passar denne.

Man kan flytta till ett billigare men mindre statusfyllt ställe, att skaffa jobb på ny ort är enkelt om man redan har ett jobb. Företagare anställer hellre redan anställda än arbetslösa.

Skolan skall i min mening söka samarbete med polisen och med skolans anställda klara ut vilka handpåläggningar som är förbjudna mot elever. Gärna en förläsning av några poliser som går ut på: "Skärp er, börja inte med detta, annars bryter vi armarna av er" det gjorde min gamla skola och jag innbillar mig att det blev lite lugnare.

Nej, sunt förnuft och lite dj***ar och anamma skulle kunna göra gott.

J.K Nilsson

Ett annorlunda klimat? Tror att det finns föräldrar som inte vill vänta tills det klättrat så pass högt att de kan skaffa familj utan att gå ner på knä rent ekonomiskt. Tror inte att det är så många som har dyra vanor såsom villa och ny bil.




Det är ett riktigt problem tyvärr. Att den ena föräldern (oftast mamman) lämnas ensam med barnet kan vara en riktig utmaning. Först att man ska vara fri och ta hand om barnet ensamt sen så ska man försöka jobba efter ett tag. Var ska man då göra av ungen? Menar, dagisköerna är inga höjdare idag om jag förstått det rätt.



Man kan flytta. Men även det kostar sig. Sen så kanske man inte vill flytta in i ett "ghetto" med sitt nya barn.



Wörd.

Var på bio för några månader sen med flickvännen. I salongen satt det ett gäng (6-8) personer som var i ålderna 14-16 eller nåt sånt, både tjejer och killar. De var fan inte roliga att ha i salongen. Om de inte talade högt och ogenerat med varandra så kastades det godis till/på varandra, sprangs ut på toa, byttes platser, sprang och köpte mer godis osv osv. Efter en halvtimme eller så hade jag tillslut tröttnat och röt med myndig stämma: "nu håller ni fan käften!"
Resultatet? De små liven satt tysta som små möss resten av filmen De var nästan värda varsin klubba efteråt.
Utanför bion hörde jag att några av ynglingarna härmade mig (de visste inte vem som skrek eftersom jag satt bakom och det var mörkt och sånt), men det sket jag i :P Ett och annat "tack för det" hördes ifrån publiken under filmen också.

"He's a bit lively when he wants to be, but he still give up his seat for an OAP..."

Hmm, du sa att det var hårdare nu, jag gav ett antal exempel på att du hade fel. Var det taskigt av mig?

Jag tror att de flesta i min släkt hade varit glada för den grundtrygghet man har idag och inte klagat säörskilt mycket på att bägge fått arbeta 8 timmars arbetsdagar. Rätt juste utbyte mot att veta att det alltid komer att finnas mat på bordet. Det här med att det fannas folk hemma är en myt, sett över tiden. Endast i vissa socialgrupper och under vissa tider har det funnits möjlighet för den ena parten att ägna sig helt åt hemmet då det varit relativt lättskött (50 talet endast).
Man har alla möjligheter att välja hur man ska ha det. Med lägre materiell status kan man vara hemma mera. Tar man ett intresse för sina barn kan man välja bra skolor med en viss grundtrygghet inbyggd (helt säker kan man aldrig vara). Man kan välja var man bor och hur mycket man arbetar (se ovan). Du kan kanske inte vara runt dina barn hela tiden, men du kan ge dom en värdegrund att stå på, och delge dom dina förväntningar (eller tror du att barn är helt labila?). Hur vuxna i din bekantskapskrets beter sig vet jag inte, men där jag bor säger man till, agerar mot felaktigt beteende (som moppeåkning på trottoar t. ex.) och försöker undvika att sitta och beklaga sig över samhällets slapphet och inser att man är samhället. Vad du vet verkar inte vara mycket, för övrigt. Har du konkreta exemple på hur hårt det är nu, annat än det som kvällspressen matar folk med?

Nu ska jag ta en kopp te, och gotta mig i att jag inte behöver oroa mig för att ungarna ska behöva börja jobba, dö i lungsot, eller svälta ihjäl i vinter.

Det är intressant att se hur många med någon form av militär bakgrund som söker sig till skolledarsektorn. I många fall fungerar de, till vilka jag väl får räkna mig själv, dessutom väldigt bra. Skolvärlden lider ironiskt nog en konstant brist på individer som utan att dubbelkolla allting tre gånger vågar agera och axla den ledarroll som yrket (rektor, lärare, mattant, you name it) per automatik borde medföra. Detta sug efter ledare har gjort att de som "vågar" göra något ofta stiger väldigt fort i graderna vilket i sin tur lämnar ett ännu större hål på nivån under.

En annan fråga är huruvida skolan över huvud taget skall uppfosta de unga. Personligen tycker jag att det känns lite för mycket DDR, men jag är medveten om att många anser att det borde vara så. Till mig ringer dagligen föräldrar som enligt mig helt tappat koncepten och anser att samhället ska göra i princip allt åt dem. Och här närmar vi oss rektorernas dilemma. De rektorer som vågar säga ifrån, som tolkar absurditeterna i förordningarna lite mer välvilligt, som stödjer sin lärarkår, som inte stryker trilskandes föräldrar medhårs med mera, blir i stort sett undantagslöst mycket illa behandlade av sina politiskt tillsatta förvaltningar. Ty utav de föräldrar som blir avvisade av mig ringer åtminståne var tredje vidare till förvaltningschefen. Hade jag nu varit en smidigare människa hade jag jamsat med föräldrarna, gett eleverna rätt i allt, skrivit mina rapporter till politikerna, och för detta belönats med en snabbare lönestegring eftersom alla varit så nöjda med mig.

Jaja liiite bitter kan jag väl erkänna att jag är, men det är fan så roligt att vara stockkonservativ ibland och faktiskt försöka få alla att inse att samhällets roll är underordnad individens och att allting man gör har en konsekvens. Om inte annat blir det lättare att se sig själv i spegeln då...

Hörde en helt sjuk grej härromdagen. En kompis praktiserar som lärare på en av malmös mer odrägliga skolor. Jag frågade hur många timmer effektiv undervisning/vecka eleverna fick. Svaret var häpnadsväckande ca 1 (en) timme. Resten av veckan gick åt till at slussa runt elever mellan socialen och polisen.

Var även närvarande vid en av de många bränder på förskolor och fritidsgårdar som förekommit i malmö den senaste tiden (var där som bärare åt fotograf). Det allra jävligaste var att de jävla skitungaran som gjort det var kvar på platsen hela tiden, stog och bräschade för sin polare och visade upp en massa saker de snott innan de satt fyr. Det tråkiga i det hela var att det fanns 10 stora branbilar, 30 brandmän (lite att göra?) och inte en enda polis.... de kom 2 timmar senare och då hade skitungarna dragit.

Tycker personligen att man lägger ett för stort ansvar på skolan. Respekten för lärarna som ungar hade förr (talar bara om egna upplevelser nu från 80-talet) berodde nog i mångt och mycket på en rejäl uppfostran hemmifrån. Skolan kan ge barnen en sådan utan kan endast förvalta och förbättra en bra uppfostran.

/martinator

Nä, bara onödigt och en smula patetiskt för det finns fler än bara ni som haft det "svårt". Går att komma med extremfall i allt vilket inte innebär att det var så det såg ut tidigare.



Klart det är tacksamt om man vant sig vid något. Alla har inte varit nere i skiten och inte heller vant sig med det och tar då vissa saker förgivet. Men är det deras fel att de haft det bättre ställt eller att de inte växt upp under en sådan tid?



Jo, den dagen då alla kan välja vilken skola de vill att deras unge ska gå på då lever vi i en drömvärld. Där jag växt upp så var det en skola som gällde. Inga val såvida föräldrarna då inte hade pengar eller kunde bryta upp från samhället och flytta. Som sagt innan så rycker man inte bara upp sina rötter och tar sitt pick och pack och flyttar hursomhelst. Det skulle jag kalla en extremläsning när inget annat funkat.



Det är sant, man ska ju fostra dem så att de själva förstår att det inte är ett bra uppförande att kasta sten på bilar osv. Och om de gör de gör det så får man ta den smällen då.

Jodå, vuxna i min omgicning har inga problem med att hojta till när något är fel. Kan inte påstå att jag har problem med det heller.

Eftersom jag inte har levt under 50- 60- 70-talet så har jag ingen aning om vad som är annorlunda då från nu men jag har fått uppfattningen att både arbetsmarknaden och ekonomin är j*vligare idag än vad den var då.




Nä, oroa dig istället för att de inte blir våldtagna, huggna med butterflies eller rånade.

En lärare här i Helsignborg kom på ett par gymnasie-elever med att rota igenom lärarrummet. När han bad dem gå så vägrade de och började putta på honom vilekt fick till följd att han slog ner båda två och knäckte näsan på den ene. Läraren var svensk mästare i någon form av kampsport (glömt vilken).

Självklart blev han polisanmäld och anklagad för att vara rasist och hela det vanliga köret, men han är ändå allas idol nu.

En tanke slog mej.
Förr i tiden var det kärvt och tufft. Många arbetarhem fick kämpa som djur för att få mat för dagen, kläder på kroppen etc.
I dag är det väldigt få (om ens någon) i vårt avlånga land som lever på svältgränsen eller springer omkring nakna på stan.

Alltså är den grundläggande trygghetsnivån enligt Mazlov uppfylld och behoven har därmed lyfts ett snäpp. Men våra sociala och ekonomiska system är inte konstruerade för detta, de är gjorda för att tillfredsställa de allra mest grundläggande behoven.
När det kommer till de högre behoven så vete 17 om de räcker till helt enkelt.

Din berättelse är antingen en hel eller en halv lögn, eller ett bevis på en hel eller en dubbel idiot. Dels måste det väl betraktas som fullständigt vansinne av en kampsportsmästare att börja tillämpa sin "konst" på utomstående. Tror inte att en seriös kampsportsutövare skulle börja knäcka näsor på barn för att de puttas. Historien måste vara en vandringssägen i åtminstone nån del: läraren kan inte ha varit "svensk mästare i någon form av kampsport". Eller så var "mästaren i någon form av kampsport" inte lärare utan förgrämd hobbymacho med komplex. Fram med källor!

Men i princip måste man väl hålla med om att Det Var Bättre Förr. Det är en av idéhistoriens bäst bevisade teser:

Våra dagars ungdom uppträder ohövligt, föraktar auktoritet, har ingen respekt för äldre människor och pratar när de borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när de äldre kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter vid bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.
Sokrates, 469-399 f kr

Man får ofta höra att ungdomar inte har nån respekt för äldre men var är respekten för ungdomarna? Det ska tillämpas åt båda hållen. Bara för att man föddes 30-40 år innan någon annan så innebär det inte att man automatiskt ska få allas respekt.

Med detta inte sagt att äldre inte förtjänar respekt då det finns guldklimpar som man bör lyssna till

Gå och titta på en godtycklig hockeymatch med 16-20-åringar (u16, j18 j20). Titta på hur de beter sig mot varandra och mot domare. Inte direkt upplyftande. Titta sedan på hur föräldrar och ledare beter sig. Är det konstigt att det ser ut som det gör?

Ifall det har varit så här i 2000 år så kanske vi borde ta tag i det då

Respekt förtjänar man genom sina gärningar, Inte genom sitt personnummer.
Men du kan ju fundera på varför Lejonhannen har mer respekt i flocken än lejonungen.

Jag tror också att det varit bättre om fler vuxna vågade säga ifrån till fler barn tidigare, eller om polis och socailtjänst blev bättre på att göra sitt jobb.

Däremot är jag mycket skeptisk till påståenden om att våldsbrotten, eller ens ungdomsbusandet, skulle öka. Har ni några källor till era utsagor?

Gjorde ett arbete om brottsligheten i sverige där bland annat en intervju av en polischef ingick. Våran statistik visade att antalet anmälda brott hade ökat de senare åren. Även polisens statistik visade detta. Vad man dock kanske ska tänka på är att det är just anmälningarna som har ökat och att det kanske var ett mörkertal förut.

Jag tycker att lärarna borde ha större befogenheter att ingripa än vad de har idag.

Vi börjar med ett exempel. En stökig elev vägrar lämna klassrummet. Vad göra? Min lärare brukade be eleven lämna rummet och eleven sa kort "Nej". Så vad ska nu läraren göra? Börja brottas med en elev som kan sparka, klösas, bita och riva läraren i princip ohindrat? Och låt oss leka med tanken att läraren lyckas släpa ut eleven, då kan läraren räkna med att bli stämd för misshandel. Visst kan läraren göra en motstämning mot eleven om läraren skulle bli skadad i processen men hur bra ser det ut? Kommer inte frågan: "Borde du inte kunna lösa den här situationen utan våld?" som ett brev på posten? På det hela taget så är ingripandet inte värt besväret, fördelarna är för få och nackdelarna för många. Här måste lärarens rätt att ingripa stärkas både från skolan och samhällets sida.

Det leder till fråga två. Vad måste en elev göra för att bli avstängd? Att misshandla en lärare räcker inte alltid. Att hota lärare och elever med våld räcker inte heller. På det hela taget går det inte i praktiken att stänga av en elev. Jag menar att om en elev stör undervisningen för 29 andra elever så måste de 29 andra elevernas intresse gå före den störande eleven. Stäng av den stökiga eleven i en månad och ge undervisning på distans eller något. Jag bryr mig inte om vilket men skolan måste ha rätt att skydda sina anställda/elever mot hot och störningar.

Påföljder är ett annat kapitel. Låt oss ta ett exempel från verkligheten. Mina föräldrars bil blir stulen. Vi kontaktar polisen och av en ren slump så råkar en polispatrull upptäcka vår stulna bil rullandes på stan. Det utbryter en biljakt och skurkarna förlorar tillslut kontrollen och gränslar en betongsugga med bilen. Bilen blir i princip skrot och försäkringsbolaget löser ut den. De två unga brottslingarna åker fast.

När man läser igenom polisrapporten och domen så blir man mörkrädd. De två grabbarna har helt bisarra ursäkter och hävdade att de "fick" bilen från en kompis. De svor på koranen att han hade sagt att bilen var hans. De hade sedan kört ner till Gustav Adolfs torg och under knivhot kidnappat en kille. (Kniven hade tydligen planterats av en okänd person i den ena killens jacka). Skurkarna hade de först snott 40 kr från (det var allt han hade) men ångrade sig och gav tillbaka pengarna. Efter att ha kört runt med killen ett tag så lyckas han fly vid ett rödljus eller nåt. Lite senare blir de upptäcka av polispatrullen.

Dessa två killar fick 80 dagars vilkorlig dom! Utöver det skulle de närvara 15 möten hos en socialsekreterare. Det hela är anstötande. Men det är också detta som är min poäng. Varför är det så många personrån? Varför så mycket småbrottslighet? Svar: Låga risker att åka fast, snabba pengar OCH: Åker du fast så är påföljden obefintlig.

Nu kommer säkert vän av ordning börja prata om rehabilitering och återanpassning av de små liven. Lösningen behöver inte vara fängelse men kanske en uppfostringsanstalt inte är så fel som det låter? Något måste under alla omständigheter göras. Jag vill inte prioritera brottsliga fjortisar välfärd framför skötsamma fjortisar.

Civilkurage är något som ofta efterlyses av media och polis. Men samtidigt så backar vi inte upp personer som agerar. Rättsväsendet är livädda för att folk ska ta lagen i egna händer som i Borrby eller liknande exempel att alla tendenser måste slås ner. Att åka på övervåld vid ett ingripande är överhängnade.

Antag att du ser en kille som örfilar sin tjej på stan. Du kliver fram och säger "Sluta med det där din lymmel". Killen svarar med att svinga en rallarsving mot dig. Du duckar och när han laddar för ett andra slag planterar du en höger på hans näsa. Killen faller bakåt med en blodfontän från näsborrarna. Därefter slår han bakhuvudet i en bänk, slår upp en nytt blödande jack och tuppar av. När polispatrullen kommer till platsen ser de en medvetslös kille liggandes i en stor blodpöl. Tjejen är hysterisk och säger att du "överföll" hennes pojkvän De bråkade bara när du lade dig i, attackerade hennes pojkvän och klubbade honom sanslös. Polisen har nu inget annat val än att gripa dig. Det är sedan fullt möjligt att andra personers vittnesmål kan fria dig men någonting säger mig att du har stor chans att åka dit för misshandel och får betala skadestånd till killen för sveda och värk samt betala kemtvätten för hans nerblodade jacka.

Min bror ingrep i en liknande situation tillsammans med en vän. Brosan såg till att brotta ner den aggresiva killen och höll ner denna tills polisen kom. Tjejen ville inte anmäla sin pojkvän utan hävdade att allt var ett missförstånd. Polisen tog uppgifter från alla inblandade och sedan var det utagerat. Med tanke på vad som kunde gå snett här har jag ifrågasatt det smarta i ingripandet. Hade den fulla och aggresiva pojkvännen haft en kniv så hade min bror kanske inte stått här idag. Och vad hade hänt med den i efterhand ångerfulla knivmannen som skyllde på alkohol och panik? Förmodligen dömd för dråp. Påföljd? 6-8 år i finkan? Ute efter 4-6 år.

Folk blir knivhuggna till döds för att de ber någon sänka ljudet på stereon. Folk blir misshandlade för skitsaker på stan. Personligen har jag svår att hitta civilkuraget när man ser på vad man riskerar. Jag riskerar mitt liv. Killen jag ingriper mot riskerar absolut max 10 -12 år i svenskt fängelse. Mot grövre brott har jag inga problem att ingripa. Men i mindre småbrott? Tveksamt.

Sådan här signaler från samhället gör ju inte saken bättre.
http://sydsvenskan.se/malmo/article143628.ece
Ungar måste få lära sig att ta konsekvenserna av sitt handlande. Men i stället så klemar rätssamhället bort dem.

Känns som alla bara ska ha en jävla massa rättigheter, men för att samhället ska fungera måste dessa även åtföljas av skyldigheter.

/martinator

Problemet i fallet du hänvisar till är nog att du inte läst artikeln tillräckligt noga.

För att skolan inte ska kunna bestraffa och komma undan sitt ansvar så får man inte stänga av elever en längre tid utan:
* att personen erkänt brottet eller
* att domstol kommit fram till att personen begått brottet.
Vilket är mycket bra i min mening. Skolan ska inte agera domstol och pussla indicier.

Jdoå jag läste hela. Som jag ser det är det ju just att eleven kommer undan vad de än gör så länge de inte erkänner. Att det finns vittnesmål om hot och polisanmälan spelar tydligen inge roll. Att få en person att erkänna ett brott som kan medföra någon form av påföljder är ju förmodligen sjukt svårt. kontentan blir att skolan tappar alla möjligheter till att styra upp och bedriva vettig utb. Detta ger, enligt mitt sätt att se det, helt fel indikationer på vad som är tillåtet och vad som inte är det. Att låta en domstol först komma fram till brott eller ej är ju meningslöst. Med det arbetstempo och belastning domstolarna har så har ju eleven förmodligen hunnit sluta skolan innan målet tas upp vad händer då med påföljden?
Det är så jag ser på det.

/maritnator

Skolan ska bla bla bla AAARG.

Vad har föräldrarna för ansvar? har själv två "barn" som går i högstadiet, där fungerar det ofta så att skolan ska göra si och skolan skall göra så men varför tar inte föräldrarna sitt ansvar? skolan skall hålla på med att gör det dom ska nämligen att lära ut kunskaper till eleverna. Skolan skall inte hålla på att uppfostra barnen det ska föräldrarna göra hemma.

Har ett flertal exempel från det att ungarna var yngre om att föräldrarna skiter i sina ungar och säger att det är skolans sak att uppfostra ungarna. Jag jobbade tidigare som ordningsvakt i ett förortscentrum till vår kungliga huvudstad där hängde ungdomar i massor och se på f*n när man hade enkla klara regler som alla visste gällde var det aldrig problem med ortens kids. dock så kom det en svans utifrån som ställde till en del förtret bitvis.

Jag tror att det är det man måste inse att den uppfostrande rollen tillhör faktiskt föräldrarna och inte läraren. Sen att det finns vuxna som saknar allt vad civilkurage heter och inte tillrättavisar barn/ungdomar är nog en annan femma, ser dagligen exempel på detta då man själv får vara en sur gubbdjävel och påpeka saker och ting men det tar jag med en klackspark.

Du har delvis fel där. Helt klart är att föräldrarna har ett jättestort ansvar i uppfostran av sina barn, att sätta värdegrunder och inte minst umgås med dem, spendera tid med dem, prata med dem, eller bara bry sig.

Men det är ett faktum att de vuxna som träffar barnen till allra största del är lärarna och skolpersonalen, vilket leder till att de uppfostrar barnen vare sig de eller vi vill det eller inte. Och då får man helt enkelt fråga sig hur den delen av uppfostran ska se ut.

"...ser dagligen exempel på detta då man själv får vara en sur gubbdjävel och påpeka saker och ting..."
Kan du inte ge lite exempel?

ja du senast idag ser jag en individ som slänger skräp på marken, säger åt honom att plocka upp efter sig med en myndig stämma. Det gör han faktiskt men jag hör ju honom sedan säga
-gubbjävel. men det bjuder jag på

Att barnen tillbringar mycket tid i skolan stämmer inte. De går till skolan kl 08.00 och slutar 15.00 det är i min matte 7 timmar resten av tiden 17 timmar så är dom med kompisar, sover etc. etc. och ALLA vuxna måste hjälpa till att prata med barnen och tillrättavisa dem när de gör fel och uppmuntra dem när de gör rätt. Det är det som jag menar med civilkurage.

Men helt klart är att föräldrarna måste ta ett större ansvar än vad man gör idag. grabben som är femton år är det inga problem med säger jag åt honom att -du ska vara hemma till kl 21.30 så är han det, han har provat några gånger att smita men han vet att jag kommer att jaga honom tills jag får fatt i honom. efter tre gånger så visste han att det inte var någon ide att försöka smita. men sen har han mycket fritt som han själv bestämmer om.

Flickan har ett handikapp som gör att hon är beroende av oss föräldrar i många år till