Under kalla kriget har jag för mig att Sverige alltid hade två jaktplan startklara för att avvisa utländskt flyg som kränkte vårt territorium. Stämmer det verkligen? Jag har dessutom nämligen för mig att ett jaktflygplan alltid stod starklart på en framskjuten bas i Gotland. Vilken nytta hade då incidentberedskapen med en jaktkärra på Gotland och en i ex. Skåne om ett utländskt flygplan kränkte Sveriges gräns i Lappland?

Hur funkade egentligen incidentberedskapen under kalla kriget och varför hade vi ingen flygflottilj på Gotland efter WWII (utan enbart en framskjuten bas)?

Vill minnas att det diskuterats tidigare men hittar bara den här tråden vid en snabbare sökning.

Incidentberedskap har vi så vitt jag vet fortfarande, men inte alls med samma beredskapsgrad som under kalla kriget. På tunnantiden kunde det hända att de satt i med motorn igång och någon bränslepåfyllning ansluten. Så vid startorder var det bara att skjuta fram gasreglaget så var de iväg. Då hände det även att de på grund av beredskapen fick äta sittandes i fpl och bara kasta det överbord vid startorder.

Incidentroten var två flygplan i rote (+ ev. reservfpl) så de var baserade på samma plats. Var i Sverige de stod/står varierade men ofta var det Gotland eller Ronneby men kunde även vara andra baser, som exempel hade F4 i mars 2004 en rote JA37 på Ärna (F16/F20).
Varför man ofta stod på baser i södra Sverige berodde säkert på att det var där i princip alla gränskränkningar skedde och det var i den delen av Östersjön andra nationer övade eller spanade på varandra. Sannolikheten säger alltså att man har större chans att ingripa mot en gränsöverträdelse om man är baserad i södra eller mellersta Sverige än om man står i norrland. Dessutom är det i södra och mellersta Sverige de flesta viktiga befolkningscentra finns.

Angående flygflottilj, törs man gissa på regionalpolitik? De hade ju redan fyra regementen på ön.

Även om F18 inte var flygande flottilj i mitten/slutet av 70-talet hade vi dessa där ibland. Har för mig att dessa kallades "Valfisken". Om det var en allmän benämning eller en intern har jag ingen aning om.

Ja.


Inte alltid. Vilken bas incidentberedskapen stod på varierade beroende på vilken flotilj som för tillfället hade ansvaret för den. Men det hände lite nu och då att F13 och F16 frambaserade på Gotland.


När vi hade gott om flotiljer/flygplan så har jag för mig att det fanns en insatsberedd rote i varje luftförsvarssektor. Att bara ha en för hela landet var en kostnadsbesparing. Det gällde att så snabbt som möjligt få upp flygplan för att visa fi att man var på hugget. Varifrån flygplanen startade var mindre viktigt.


Jag tror att det beror på att Gotland var för sårbart i händelse av krig. För långt ifrån fastlandet och för nära baltiska kusten. Dessutom så är berggrunden inte särskilt lämplig för berghangarer.

Valfisken var benämningen på incidentberedskapen i Sektor Mitt/Syd. I början på 90-talet så var indicidentberedskapen uppdelad så att Sektor Mitt/Syd och Sektor NN/ÖN körde varsitt race där det i varje "dubbelsektor" fanns en lfc och ett rrgc som bedrev luftbevakning och en jaktrote som var insatsklar. Mitt/Syd-roten stod som sagts ofta på Visbybasen.

På Gotland fanns en krigsbas, Visbybasen. Fredsflottiljerna skulle i princip utrymmas vid krig och divisionerna basera på de olika krigsbaserna, så ur den aspekten så var Gotland lika välförsedd som övriga Sverige.

När jag genomgick min GU så hade vi incidentberedskap. (högsta)

Tiden det tog för oss att skicka upp är säkert hemligt fortfarande, men det går undan.
Till 99,9999999% så var det vilsna civilflygare och folk som glömt att lämna in
färdplan på hur dom skulle flyga som incidentberedskapen tog hand om.

Enda skillnaden var att man inte var baserad hemma, utan satt på en flygflottilj eller nån bas
och rullade tummarna hela dagen, och sov i baracker om natten.
Befälen och piloterna fick sova på hotell dom..
Och att det var mycket mindre flygtjänst samt bevaknings tjänst under dagen..

Jag tror inte att dom har slutat med den ännu.

Ang gotland så var incidentberedskapen på den platsen först på grund av geografisk placering.
Gamla propeller plan var inte så snabba...
Sedan med jet, så var behovet inte lika stort men dom hade en tradition och sen vem tackar nej till
att semestra lite på gotland helt gratis?
Liten parentes är att SR-71 hade en flygrutt som svängde över gotland på 80-talet..
Ska man upp å visa sig tuff så måste man vara näära väldigt näära för SR-71 e förbaskat snabbt B)

tillsammans med

borde ge en viss uppfattning om hur insatstiden varierade över dygnet... ;)

hörde något en gång om att 2 ryska plan flög fort mott svensk gräns var på halva FV lyfte för att mötta up är dett skit snak elelr har det hänt något liknande?

Någon som kan dra historien om det har hänt?

Långt in på 80-talet hände det titt som tätt att sovjetiska attackflygregementen (27 fpl) regelbundet gjorde anflygningar mot Sverige, bara för att ändra kurs precis innan vår insatslinje (den fiktiva linje där jaktledaren fattade beslut om insats med jaktflyg). Har hört av de som var med på den tiden att det var lika svettigt varje gång. Skulle ryssarna vända om den här gången också, eller var det dags nu?

Två ryska flygplan däremot torde incidentroten ha hanterat alldeles själva.

Gissar att det kan ha hänt under sommarövning på gotland, då det kunde vara rätt mycket flygplan där..
"Gotland, sveriges hangarfartyg" har nog inte tillkommit av en slump ;)


Lämmeltåget tror jag dom kallade dom flygrörelserna??

Vet inte om det var allmänt känt under kalla kriget, men efteråt har det släppts info om att många ryska piloter inte haft någon nämnvärd navigerings utbildning.
Och dom övade det med jämna mellanrum. Det ska inte ha bara varit attackflyg utan även bombflyg samt transportflyg innehållandes fallskärms soldater..

Det ska ha varit i samband med en större svensk övning då redan många plan var i luften/var startklara. Detta är dock bara en berättelse jag läst på (jag tror det var här) forumet.

Det var aldrig planerat så att de skulle kränka svenskt territorium genom att passera över Gotland utan de utnyttjade den smala korridor av internationellt vatten (och luftrum) mellan Öland och Gotland.

Jo, men Gotland är liksom en smula isolerat. Den materiel som inte flyger åker ut till krigsbaserna på landsväg. Hade man haft en fredsflotilj i Visby så hade där funnits en massa utrustning som inte hade kunnat rulla iväg till någon krigsbas.
Oavsett vilken sorts bas man skulle kunna ha på Visby så ligger den fortfarande både utsatt och isolerat.

Trevligt att tråden utvecklades i en sån
riktning att man kan inflika en story
utan att OTa för mycket.

Hade varit på Gotland med tankbil (kem.),
på färjan tillbaka till fastlandet träffade
jag på en driver som körde djupkyld
gas i vätskeform.

Han hade varit på någon "hysch hysch deep
undercover top secret"-bas och lossat
syrgas till ff:s andningssystem.

För att underlätta returresan med färjan
genom att inte ha någon gas kvar i tankarna
(klassas som ADR och kräver speciella turer), så
hade han backat upp i något buskage och
öppnat kranarna..

Djupkyld gas (ca. -200) som kommer ut i sommarvärmen
åstadkommer ett vinterlandskap..
Det var vitt och frostigt ung. 50 meter i omkrets..

Kanske tur att det inte kom någon bärplockare,
fåraherde o.dyl. och slängde en fimp i "snön"..

Förstår inte riktigt vad du menar. Visbybasen torde haft sin materiel förrådsställd i närområdet precis som övriga krigsbaser, bortsett från den som var i drift i fredstid. På vilket sätt hade en fredsflottilj varit mindre utsatt och isolerad?

Om det nu var syrgas han släppte ut så ska han nog vara glad att leva...
Det mesta blir väldigt farligt om det är höga halter av syrgas.
Då vi fyllde på tuber så var det med utrustning som var garanterat oljefri mm..
Och det var i gasform.
Det var inte på grund av att vara försiktig, det berodde på tidigare olyckor..

Vad jag vet så finns det inga flygplan inom FM som kan fyllas med flytande syre. (osäker på jas?)

Ähum, när syret tranporteras i tank
så borde den vara i vätskeform..?
(Då djupkyld)

Detta lossades alltså
i en tank på basen för vidare förvaring.
(Inte direkt in i fpl.)
Vet inte hur O:t förvarades sedan,
om den övergick i gasform vid basen eller
vid påfyllning till planet..?

Tror inte det rörde sig om några större mängder,
mest för "avlufta tankarna" för att vara säker på
att dom var helt tomma.

Vi hade så kallad incidentberedskap, ja. Jag har själv suttit som klargörare för sådan. Beredskapen varierade mycket. På natten hade vi ingen alls, planen stod i hangar. På dagen kunde det vara allt från tvåsiffriga antal minuter från larm till start, ned till tvåsiffrigt antal sekunder... eller att vi inte kunde starta alls på grund av dimma.

/J

Med incidentberedskapen idag verkar det va lite si och så. Vad jag förstår det som är det på kontorstid, men att planen rullas in i hangar nattetid.

Dock har jag hört det pratas om att flygvapeninspektören har lite högre ambition än så och vill att planen ska stå beredda 24/7. Bara vad jag hört dock!

Flygvapnet flyger faktiskt inte på helgerna ...snart börjar de väl spela hästpolo också.

Jas har det garanterat....

I alla fall enligt Mil.se

Ganska säkert också Fpl 37

F4 i holland

OT så det smäller om det men i alla fall...

Ja, precis som övriga delar av Försvarsmakten så bedriver Flygvapnet i vanliga fall bara utbildning måndag-fredag...

Hästpolo däremot låter mer som något för kavalleriet.

Där står det ingenting om syrgasen är i flytande- eller gasform


Där hittar jag följande text som kan vara relevant:
Vilket jag tolkar som att svenskarna behöver syrgas i gasform, men att man inom NATO även använder flytande syre.

Vi kör med gasformig syrgas i sverige, på varje flottilj finns det en tank med flytsyre, från den fyller man över i gasflaskor för fyllning av fpl. 1 liter flytande syre resulterar i ca 1000l gasformig syre.

Det känns som att vi pratar förbi varandra här.
I normala fall så bedrivs det mesta av flygverksamheten på fredsflotiljerna och till viss del på sidobaserna medan krigsbaserna ligger öde. I händelse av krig/mob så flyger flygplanen ut till sina krigsbaser medan närskydd, klargöring o.dy. rullar dit på landsväg.

OM vi hade haft en fredsflotilj på Visby, var skulle den i så fall krigsbaseras? På Bunge?
Att ha en fredsflotilj i Visby som krigsbaserar på fastlandet känns poänglöst.

Den är förmodligen inte kall, bara i vätskeform. En gas blir till vätska när den placeras under tillräckligt tryck. När du låter denna vätska slippa sitt tryck så kokar den omedelbart till gas. Och när den gör detta så suger den värme till sin kokning från omvärlden och därmed blir det kallt. Men vätskan i tanken i sig är inte kall, bara under tryck.

Info om incidentberedkap under 80-t

Beredskapen växlade mellan olika LFC där JAL:en (JaktAttackLedaren) fanns.

Ett flertal RRGC var i gång och sände info till "jourhavande" LFC.

Normalt fanns en rote 2 st 37:or i beredskap. de kom från fastlandet men
flög oftast ut till en patrull runda (gotska sandön ned till söder om Gotland) där körde
de fram och tillbaka om inget onormalt hände:) Roten kunde också stå i "högsta" på
startbanan i Visby.

Vid lunch landade de i visby för att därefter forsätta patrulleringen. Runt kl 15:45
flög de "hem".

Att de generellt flög banor i Östersjön eller stog i "högsta" stämmer nog inget vidare.....(åtminstone inte under 80-90 talet)

BJE "jämförande analys" tidigare i tråden ger nog mest rätt slutsats......

Här har du inte helt rätt. Krigsbaserna var inte öde under kalla kriget, där fanns bastroppar med klargöringsmateriel. Huvuddelen av materielen för basbataljonen var förrådsställd i närområdet. Något "närskydd" fanns inte på fredsflottiljerna, bortsett från flottiljvakten och värnpliktiga under GU.

Så det Visbybasen saknade jämfört med en fredsflottilj var kaserner, matsal, golfbana m m. Det vill säga saker som krigsförbanden i alla fall inte skulle använda sig av. Givetvis fanns det också mindre klargöringspersonal där i utgångsläget än på en fredsflottilj, men det torde inte vara något problem att snabbt få ut vid behov.

OK, Ett förtydligande från min sida kanske är på plats...

Var det inte så att de två "södra" luftförsvarsektorena delade beredskap enl vad jag skrev?

Nedre och övre norland hade en egen beredskap...

Patrullrundor mellan gotska sandön till söder om Gotland, samt att de stod startklara på
banan i Visby gällde åtminstone 88-89 då jag själv såg detta under min tid på LFC Mitt.

*Host* ;)

Var roten stod och hur många rotar som var redo har att göra med vad som hände i våran omgivning. En faktor är att roten bör kunna sättas in innom rimlig tid och inte komma fram när fi varit framme och hunnit vända hem. Om den/de stod i Luleå, Uppsala, Ronneby, Visby eller en i varje sektor avgörs av vad våra grannar håller på med. Naturligtvis så finns det ställen där den står mer ofta men det hör ju till.

Visbybasen är ett populärt tillhåll för vårat spaningsflyg som uppskattar dess goda placering.

När min far låg inne så stod det även några startklara kärror, påkopplade efter dragfordonen nere i berget och i hangarerna. Men det var också efter vilket behov som fanns.

Angående tankbilsföraren så kan man säga att om det var ren syrgas han släpte ut i det fria så var det inte så klokt. Att starta en lastbil eller ha en på tomgång i närheten av ett syrgasmoln är tillräckligt för att få det att explodera. Vet av egen erfarenhet och tester att det inte behövs så mycket syrgas + initiallåga eller gnista för att kunna få en ordentlig explosion.


Mvh
Stefan

Nu börjar denna tråden fabulera ut mellan halvgissningar och rena felaktigheter..

Mycket som känns tveksamt men jag kan inte dementera allt då jag inte har fakta..

MEN i detta fallet har jag fakta... I slutet av 80 talet... början av 90 talet stod Spaningen sällan på Visby.
Det fanns inte behov av det.. Insats tiden räknades i timmar inte minuter för dem..
Deras stora uppgift var att identifiera företaga på ytan.. Dessa gick med ca 10 knop.. Det innebar att de kunde flytta sig ca 30-60 km från larm till att kärran var i luften... Så... Det fann inte behov av att stå på visby för att spara flygtid...

Beredskapen delades i princip mellan F13 och F17 med ett inhop på ca 2-3 veckor per år av F21 (då baserade de olika div om mellan förbanden för att flyga i fjällen eller över havet)
Det innebar att de olika div hade beredskap varranan vecka... På sin ordinaried hemma bas... Piloter och annat sov hemma... Med tjänstegolf utanför...

Dock var det en spännade tid med en del roliga företag...

1998 så semestrade jag på Gotland ett par veckor och då låg spaningsincidenten på Visby, vi brukade dyka ute på Fårö och då kunde man se dom dundra förbi på ganska låg höjd.

På baslägestablån i lfuc W2 fanns tre fiskar angivna; sydfisk, valfisk och nordfisk. Jag vet inte om sydfisken omfattade hela Sektor Syd, men de gånger incidentroten stod på Säve och leddes av S1, W2 eller rrgc Värö så var angivelsen i W2 sydfisk för den roten. Detta var under senare hälften av 80-talet och något år in på 90-talet. (Luftförsvaret omorganiserades under perioden från sektorer, till storsektorer och vidare till flygkommandon.)

Det var tider det: "Startorder, startorder! Roten Johan 44 starta syd. Svalan leder."

OT:

En fråga till Er som vet:

Normalt fanns ett Kc och ett BasC till varje flygbas. Jag har hört någon berätta att runt Lidköping fanns det ett större antal flygbasrestiktionsområden där varje Kc rapporterade till ett "Ktc" som tydligen samordnade information mellan de olika baserna....

Vad stod Ktc för?
Vad hade den för roll?

Det var vad jag fick lära mig också, men jag har tyvärr inte orkat leta reda på alla gamla papper.
Fast jag trodde det var lappfisk istället för nordfisk.

Tyvärr har STRIL:s organisation aldrig varit min starka sida.

När lfc Syd var igång så hette det sydfisk, när lfc Mitt var igång så var det valfisk. 1990-91 så gick de växelvis.

Hur kunde Svalan, som var ett lfc typ 2, leda?

Ahh, du har en poäng där.

Det är rätt att antingen var det gamla Krabban eller gamla Hajen som ledde. Dock gick det att leda från Svalan. Om jag inte minns helt fel fanns det två obs/rrjalplatser uppe vid "kapellet" (lite provisoriskt inrättade - avsedda främst för övning). Under den stora flyg- och strilövningen (Silvia (?)) i början av 80-talet så leddes jakt från Svalan.

När blev det Nordfisk av Lappfisk och Jämtfisk då? Borde inte det vara efter bildandet av FKN eller var Humlan och Tjuren i sektor NN redan innan underställd lfc Illern i ÖN

För att räta ut lite: Det fanns ett KC och BasC till varje HUVUDBAS utbyggd inom Bas90 ramar.

Om vi ser till Lidköpingsområdet så fanns det då Bas 90 var intrimmat 2 flygbasområden: Råda/Såtenäs med sidobasen Lidköping och på andra sidan den gamla attackbasgruppen med Hasslösa och sidobaserna Karlsborg och Moholm. KC och BasC behövdes bara på huvudbaserna, på sidobaserna fanns LC /TLF /MIK som rapporterade/lyder under KC på huvudbas.

KTC (med versaler)= krigsterminalkontroll

KC samverkar med KTC då det gäller TL och vädertjänst (flygledningsfrågor alltså)

Hmmm …

Jag är inte säker på det namnbytet nu när jag ser din fråga. Misstänker att jag har lite luckor i minnet där. Sydfisk, valfisk och lappfisk låter mest rätt. Däremot så såg jag aldrig till någon jämtfisk.

Å andra sidan hände det ju en del under det lite dryga årtionde då vi gick från 6 (eller 9 beroende på hur man ser det) sektorer i stril 60-systemet till de tre flygkommandona.

Då Stril 50 var utbyggt var landet indelat i 11 sektorer: O1, O2, O3, S1, S2, G1, W2, W5, N3, ÖN 1 och ÖN 3.

Då Stril 60 började komma igång i mitten på 60- talet slogs en del sektorer ihop och de kom nu att bli 8 st för att några år senare bli 7 st.

I början på 80-talet så var det dags för sammanslagning igen och sektorerna Se Se M, SeNN och Se ÖN bildas och det var dessa 4 som bildade luftförsvaret under hela 80-talet ända tills flygkommand S, M och N bildas i mitten på 90-talet. Då du skriver 6 eller 9 sektorer tror jag att du menar strilbataljoner istället ;)

Även om exempelvis W2, O1 och S2 fanns kvar som beteckningar på diverse Lfc och Rrgc så lydde de nu under ett Lfc i ett större område

Hade inte Stril50 den här sektorindelningen:
S1, S2, W2, W5, G1, O1, O2, O3, N3, ÖN3

ÖN1 (tillsammans med N4 och N5) fanns väl bara fram till Stril50 och uppgick då i det stora N3.Någonstans är det fel, för jag hade för mig att det var den här indelningen i Stril60:
S1 (med S2), W2, O1 (med G1), O5 (med O5V d.v.s. gamla W5), N3, ÖN3 .
Jo det är ju klart.

Enligt Spaning mot skyn av Bernt Törnell så skulle Sverige i Stril 50 från början indelas i 21 sektorer: S 1 - S 3, W 1 - W 5, G 1, O 1 - O 3, N 1 - N 5 samt ÖN 1 - ÖN 4. Erfarenheterna från Flygvapenövningarna 1948-53 pekade dock på att det var bättre med större (och därför färre) sektorer varför antalet minskades till 11: S 1, S 2, W 2, W 5, G 1, O 1, O 2, O 3, N3, ÖN 1 samt ÖN 3.

ÖN 1 Fanns kvar till 1965 och bestod i stort av västerbottens län + lite till. ÖN1 slogs ihop med ÖN3 till Sektor ÖN 3. Lfc Örnen i Umeå blev ett Lfuc till "Illern" i Boden tillsammans med en anläggning i Gällivare: ÖN3S resp. ÖN3N. Då Rrgc Minken byggdes blev den så småningom ÖN M.

S1, S2 och W2 var egna sektorer till 1981 då dessa hamnade under F10/ Se S (sektor syd)
varvid lfc S2 Vargen lades ned.

O1 (som då redan hade fått G1 med lfc Tigern) slogs ihop med O5 (med W5 och lfc Måsen) 1981 till F16/ Se M (sektor mitt)

N3 och ÖN3 bytte bara namn till SeNN (under F4) och SeÖN (under F21)

Med andra ord: Efter 1981 är S1, W2 etc... bara anläggningsnummer, sektorerna heter S, M, NN och ÖN men fortfarande Stril 60. (ja fram till flygkommandoindelning och "Stril 90" d.v.s..) Även om andra flottiljer kan ha ansvaret för vissa delar av sektorn: F7, F13, (F18) och F13 behåller ansvaret för sina gamla "sektorer" även om sektoransvaret ligger på F10 eller F16.

Nu är det förvisso mer än 10 dagar sedan dessa meddelanden skrevs men...Som signaturen BJE med fler skriver så är det krigsbaserna som gäller DÅ det gäller, varvid de flesta fredsflottiljerna blir sidobaser under bas 90 några år så låg t.ex F17 under Uråsa i krig (senare Hagshult). Gällande bergshangarer skulle jag vilja säga att det har absolut inget med flottiljplacering att göra, titta på fastlandet det är inte många flottiljer som har haft sådana, tvärtom bara 5 av 18(19)



Visbybasen är nog att betrakta som en av de mest aktiva krigsbaserna i fredstid. F13 och senare F16 och F17 har haft jämförelsevis stora personalstyrkor på ön i fredstid. medan en vanlig flygbas får nöja sig med sin bastropp/pluton så är Visby ett detachement till sin huvudflottilj, märk väl beteckningen F13G, F16G osv..



Nu är det ju så att ett stort antal krigsbaser är utrustade med matsalar och manskapsbaracker och det finns en anledning till att delar av bastroppens personal utgörs av flygtekniker.
Jag förstår inte riktigt eskils inlägg om att man flyger på flottiljerna och viss mån på sidobaserna medan krigsbaserna ligger öde sidobaserna är ju krigsbaser.

Tack BJE och Troppchefen för klargörandena vad gäller anläggningarna och beteckningarna. Det blev ju lite av jonte72:s tråd om KA krigsförband av detta. Nu saknas bara lgc:na

Jag sade inte att spaningen "STOD" på Visby, bara att den användes av.


Jons