ADA är det väl som använts. ADA är ju ett programmeringsspråk som utvecklats av Pentagon om jag minns rätt. Vet inte om det är obsolet eller om det fortfarande används.



Men att byta arkitektur helt och hållet, nytt VMS, ny radio, nytt navigationssystem, nytt nytt nytt.. det blir nog rätt dyrt. Dyrare än att bara byta databoxar för huvuddatorerna. Å andra sidan, hur länge till ska Gripen vara i drift? Förr eller senare kanske man måste ta steget. Men nu har vi kommit ganska saftigt ur spår, för den version som erbjuds Danmark har varken cloaking devices eller laserkanoner, utan ligger på samma teknologiska nivå som C-versionen.



Jo, men de har väl bytt till bland annat PowerPC om jag inte minns fel (PPC 604?). Men den är ju också "föråldrad", i alla fall i persondatorperspektiv. Å andra sidan så är det en viss skillnad mellan en PC och en styrdator för Gripen (eller för annan teknisk utrustning som t.ex industrirobotar, som länge kördes med MC680X0, i styrskåpet till ABB´s IRB 6 satt tre st MC68000 till exempel).

/E

Enligt tinhead:s länk har man tidigare använt Pascal/D80 och nya funktioner ska vara i Ada. Ada lärs fortfarande ut på högskolor/universitet, men det behöver ju inte betyda någonting.

Eftersom det handlar om ett realtidssystem skulle man antagligen inte ha valt C++ (från tidigt 80-tal), antagligen använde man och skulle även idag ha använt Ada (också tidigt 80-tal) eller något annat språk utvecklat för realtidssystem vilket C++ inte är. Valet av programmeringsspråk är mindre viktigt så länge språket klarar av det man vill använda det till.

Den s.k. IT-revolutionen var en ökning i användandet av IT, inte en datorteknisk revolution.

//Chewie, studerar datorvetenskap vid Uppsala Universitet

Ada är tom nybörjarspråk på många utbildning på Linköpings tekniska högskola. Ada tillhör en familj av språk som har samma handhavande i hur man programmerar och tänker när man programmerar. Om jag skall försöka mig på en MÖP:ig jämförelse är det som att byta mellan Ak5 och Ak4. Om man skall prova en språkjämförelse är det som att kunna Svenska och sedan lära sig Skånska och Gotländska.

Ett exempel på släktskapet är att GCC som ursprungligen var en C kompilator kompilerar C, C++, Objective-C, Fortran, Java och Ada.

Det som avgör om ett språk är lämpligt för en uppgift är ofta om det finns bra bilbliotek med färdiga funktioner för den uppgift som skall lösas. Sedan sker det även en utveckling av programmeringsverktygen som underlättar buggletande och arbetet. Försvarsindustrin borde utan problem vara stor nog för att underhålla sådana bibliotek men det är tveksamt hur mycket av arbetet som delas mellan olika företag, jag har ingen egen erfarenhet men det skulle kunna finnas en tradition av att hålla på sina verktyg och inte dela dem med andra. Det kan innebära att försvarsindustrins ADA användning indirekt kan vara beroende av den civila ADA användningen. Jag tror även att denna önskan om kontroll över all kod och alla verktyg för överoende och underhållbarhet över decennier gör att försvarsindustrin kan ha mycket nytta av fri programvara så som Linux, BSD, GCC, och så vidare.

Det värdefullaste är troligtvis teknikernas kunskap om hur man löser olika problem och i andra hand deras färdiga och dokumenterade lösningar i form av rapporter, algoritmer och kod. Så länge som man har personalen kan man byta hårdvara och även programspråk om det skulle behövas. Förmågan att utveckla är värd mer för den långsiktiga förmågan än prylarna.

Om man jämför F-22 och JAS avionik är det viktiga hur bra respektive stab är på att vifta med rodren, ta emot signaler och få ihop den till en omvärldsbild osv. Att kunna byta datorer med jämna mellanrum är även värt mer än att ha en überhäftig hårdvaruarkitektur modell 90 tal år 2010. Den viktigaste designen borde vara hur programmen pratar med varandra och om det är smart utformat som för Ericssons AXE växel som klarade 30 års datorteknikutveckling eller en röra har jag ingen aning om. Vilket det är beror mer på den en handfull individer som tar grundbesluten än vilket språk de använder. Programmering och systemdesign är mera konst än vetenskap och jag har mer respekt för erfarna virtuoser än trender som är stora i managementkretsar.

Nu måste vi lugna ner nördkänslorna inför F22 lite här. Tänk på att en radio måste ha ett slutsteg för att kunna sända, varför då inte bygga ihop radion och slutsteget?

En mottagare måste ha antennfilter och för att kunna kopplas till en dator måste vi ha en A/D omvandlare. För att generera ljud måste vi ha en tongenerator dessutom kan man inte få plats med många kontakter till många högtalare i en hjälm. Det finns bara ett begränsat utrymme för mikrofoner i en mask att andas i.

Alla dessa interface kan förses med egen beräkningskapacitet och klara sig själva eller så litar vi på redundans i beräkningskapaciteten och centraliserar beräkningskapaciteten samtidigt som vi måste ha redundans i interfacen.
´
Om antenslutstegen ger sig spelar det ingen roll hur många kort som kan leka radiofunktion. Om ljudsystemets D/A och A/D omvandlare ger upp så är det bara att glömma funktionen även om ljudet behandlas någon annanstans.

Med lite planering kan vi identifiera flygkritiska utrymmen som, där avsiktlig skada åsamkas leder till haveri och där placera burkarna så blir en skada i burkarna av underordnad betydelse. Dessutom funktionerna i burkarna ger möjlighet till evolution en linjär förbättring av funktionen, att bygga som F22 leder till kvantsprång så fort man vill förbättra något.

Tänk också på att de valda processorerna till F22 slutade tillverkas och eftersom inget beslut om inköp gjordes när de fanns tillgängliga så måste man konstruera om avioniken.

Vilka fördelar finns då med sättet att bygga generiska burkar? Underhållet av både burkar och flygplan underlättas avsevärt, kanibalisering minimeras till ett fåtal individer. Men som jag ser det så är det den enda riktiga fördelen. I många fall får man också räkna med att det är interface som går sönder då det också är elektronik och då är vinsten med separerandet ifrån beräkningskapaciteten borta.

Så ja generiska burkar är häftiga ur tekniksynpunkt men i praktiken mindre betydelsefulla.

J.K Nilsson

Men är det inte så att USA utövar lite tryck på sinna undersåtar i NATO när det gäller köp av flp från andra länder som ej är med NATO
Finns ju många exempel i historien när dessa nötter hat satt stop för Sverige och andra länder när det gäller flp köp
Israelerna var välldigt intresserade av flp29 på den tiden men så blev det ingen affär som vanligt
Även Flp35 Och Flp37 flp60 osv
Tyvär så har USA för stor makt här i världen

Angående Israeliskt köp av fpl29 så hade väl SAAB fullt upp med att leverera maskiner till flygvapnet på den tiden och den svenska exporten var obefintlig pga detta , israelera köpte väl för övrigt fpl lite här och var tex frankrike så jänkarnas inflytande i frågan var nog inte alltför stor.

Saab bygger gripen N/DK oavsett försäljning till norge/danmark.

http://www.vg.no/pub/vgart.hbs?artid=164389

Betyder det nåt mer än att det kommer en framtida "Demonstrator" med ungefär motsvarande modifieringar som Norges Gripar skulle ha haft? Eller antyds det att "våra" plan ska byggas om???

/B.

Hoppet ökar om norsk Jasaffär

Rubriken lovar aningen mer än vad som kan tolkas av texten.

Vilka av Lockheads fördelar är det som försvunnit ?

min gissning - 400 miljoner...

Det känns som 400 milj är en pink i oceanen i förhållande till JSF:s ansenliga budget. Det politiska värdet av Norges uttalade (om än spelade) skepticism skulle jag säga väger tyngre.

Nyt dansk kampfly stiger i pris

Hela rapporten finns här, inkl. DOD svar. De skyller fördyringarna på inflation och högre metallpriser mm. Siffrorna är från 2005 och visar, om jag fattat rätt, "Program acquisition unit cost". Nästa månad får Kongressen 2006 års beräkningar(offenliggörs först 2008), mycket talar väl för att kostnadsökningarna fortsätter. Är ju bara bra (ur Gripen perspektiv) ju dyrare det blir, även om jag tror det ska mycket till för att nåt annat än JSF hamnar i våra grannländer.


Mvh, B

Den biffigare Gripen version som marknadsförs i Danmark och Norge, är det troligt att den också kommer användas i Sverige?

Drakenversionerna som danskarna köpte var ju betydligt tyngre än de som svenska flygvapnet opererade.

Rapport: Køb nye kampfly

Letade igenom tråden efter den här länken, men fann ingen. Hoppas vid gud att jag har rätt!

http://www.youtube.com/watch?v=cJz-vca1AQE...ted&search=

Eurofighter avbryter förhandlingarna med Norge pga påstådd favoritism mot USA.

http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/article2162934.ece

Saab/Gripen International tar sig en funderare:

http://www.dagbladet.no/nyheter/2007/12/21/521865.html

http://www.dr.dk/Nyheder/Indland/2007/12/21/120857.htm

http://www.defensenews.com/story.php?i=342...c=EUR&s=AIR

Annorlunda hållning än Norge som ansåg att de var för sent ute- har Danmark en annan tidtabell eller är det bara affärstaktik?

OM danska flygvapnet på allvar överväger stora F/A-18 Super Hornet måste man ha ändrat inriktning totalt?

Super Hornet är väl i samma division som F-15E strike Eagle när förmågan att släppa med sig mycket under vingarna?

Har danskarna ett uttalat behov av bra bombar kapacitet?

Glöm inte att dollarn är väldigt billig nu, tänk om den stiger 20% under de närmaste åren?
Vem vill köpa ett halvfärdigt flygplan för närmare miljarden styck...

Ting hender i Danmark:

http://www.berlingske.dk/article/20080827/danmark/708270050/



Dette virker som samme historien som i Norge: LM ga et tilbud som så svært bra ut til man begynte å se på hva som er inkludert i prisen.

LM begynner å bli bekymret:




L

Artikeln kommenteras av Bill Sweetman i hans blog:
Ares

Priserna är väl inte helt jämförbara, som nämns i kommentarerna? Sen kan man undra om antalet F-35 (3100) verkligen blir beställda när kostnaderna tycks öka hela tiden?

-------------------------------------------

Danska Ingeniøren jämför Schweiz upphandling med Danmarks :


Bob Kemp verkar inte helt nöjd:

Schweiz om danske kampfly plus Bob Kemps kommentar

Låter inget vidare... Norge verkar mer intresserat av en grundligare upphandling tycks det som.

Bosse beat me to it...

Känns som vi går in i skitkastarperioden nu... bra att ha Boeing med sig in. Dom är ibland helt underbara på att kasta skit på Lockheed

Nu har Danmark fått ett bud: http://www.defensenews.com/story.php?i=370...c=EUR&s=AIR

Enligt Ny Teknik erbjuds Danmark F-18 E/F till reapris:
http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_moto...ticle413082.ece

Några kommentarer till detta?
Som jag uppfattar det är F-18 E/F ett stort, tungt och kompetent plan som borde ha rejält högre driftskostnad.
Undrar vad det här betyder för JSF projektet och USA:s utveckling av ny flygteknologi?

Boeing vill tvåla till Lockheed, och det är ju bra
Även om Super Hornet skulle väljas så slår det ett hål på JSF projektet i Europa som gör det politiskt enklare att sälja Gripen till andra länder.

Det betyder en spricka i fasaden. Hur mycket man kan tolka det återstår det att se, men att Boeing kan göra som de gör med endast bittra hugg från F-35 folket visar iaf tendenser till en tveksam politisk inriktning. Att bråka "öppet" så som det gjordes på F-bogh i somras vet jag inte när det skedde sist. Att då inte USA går in och slänger ett köttben (eller bannar/tystar) i en annan riktning åt Boeing är anmärkningsvärt. Det tål att upprepas att F-35 är världens största industriprojekt, det är inget sketet stridsflygplan utan en framtid för ofantligt många företag.

Den kamp som just nu är i full gång är enligt mig i särklass i flyghistorien och trumfar F-16 bataljerna för några decennium sedan. Det finns fler maskiner ute på marknaden än vad det finns gynnsamma framtider. Den enda givna förloraren är den som inte slåss. Dock kostar det på att slåss och där är det inte roligt att vara liten. Saab blöder idag från många sår och sätter vi inte några av de kontrakten som vi slåss om kommer väggen bli våldigt hård och smärtsam att dundra in i. Vidare känns det som företaget inte riktigt hänger med sig självt just nu, men då är situationen också unik och vissa saker kommer nog få åsidosättas

Jag t-r-o-r även att Boeing känner detta, man måste satsa och visa närvaro eller ta konsekvenserna. Visar den kanske tidigare givna ledaren tveksamhet så gäller det att börja armbåga sig framåt. De vet att det många som börjat fnula på tyngre maskiner baserat på operativa erfarenheter. Varför de drog sig ur Schweizaffären förstår jag inte och få andra heller.

Utan att verka bitter var det många som tvekade på F-16 då det begav sig, att den var för klen, försenad eller för farlig att flyga med för mycket ny avionik osv osv. 25+ användare och 4500 maskiner senare så....

These are intresting times....

Vilken roll spelar det om F-35 fungerar? Tekniknörd som jag är spetsade jag öronen för påståendet att det finns fundamentala värmeproblem med styrservona. Några sådana problem och produkten borde bli mycket bättre om man tar ett år eller två på sig och gör om de trilskande systemen.

Kul. Nu finns det alltså inte ett utan två amerikanska bud som är bättre än det svenska. 240 DKK/plan låter onekligen som ett kap. Mycket kompetent plan, och dessutom tvåmotorigt. Med lite god vilja kan tom synergieffekter uppstå om man sammarbetar med Finnarna. Inte mycket att fundera över egentligen. Om man inte kan få JSF. Och min högst okvalificerade gissning är att just JSF fortfarande står högst på danska flygvapnet/regeringens önskelista. Hej då Supergripen. (jo, Norge följer efter. Och varför skulle dom inte?).

Intressant jamforelse med F-16, men ar det inte ett annat upplagg med JSF i och med att man knutit till sig potentiella kopare langt innan flygplanet ar fardigt samt att det laga priset hela tiden byggt pa att det skall saljas i manga exemplar, sa fort forseningarna och kostnadsokningarna satter igang ar man inne i en ond spiral som leder till farre bestallda plan och ett annu hogre styckpris. F-16 var val inte beroende av att ha orderbockerna fyllda innan produktionen startades, eller?

JSF ar inte det enda amerikanska forsvarsindustriprojekt som dras med forseningar och skenande kostnader, USAs engagemang i Irak och Afghanistan kostar ocksa mycket pengar. Om man sedan lagger till USAs gigantiska budgetunderskott, en stundande energikris och den senaste veckans finanskrascher sa ar det kanske inte sakert att amerikanarna koper in sa manga F-35 som man tankte gora fran borjan.

Det var nog lattare att overtyga NATO-lander att kopa amerikanskt pa 80-talet an var det ar nu, nu kan ju tom norrmannen tanka sig att kopa icke-amerikanskt!
Nar det sedan inte foreligger nagot direkt militart hot mot de europeiska JSF-landerna sa det ar nog manga som kan tanka sig att kopa in ett billigt, beprovat 4:e generationsplan eller tom flyga sina gamla F-16 nagra ar till och se hur JSF-projektet utvecklas innan man bestammer sig. De obefintliga motkopsgarantierna ar ocksa till LMs nackdel, i Holland kan det sakert bli det som avgor hela affaren (dvs att de drar sig ur).

Man ska vara medveten om att branschen för militärflyg är mycket utsatt just nu. Den stora jätten är Lockheed Martin med det oerhört framgångsrika F-16 i portföljen, även om man ska komma ihåg att det var General Dynamics som utvecklade den och LM sedan köpte dess stridsflygdivision. Man tillverkar också det mycket prestigefyllda F-22 vilket dock ser ut att ta slut efter en ganska kort produktion på 183 plan.
För framtiden är LM beroende av´JSF går bra, det finns inga andra alternativa projekt och stora pengar och mycket prestige har satsat i det. Tittar man på transportflyg är också C-130 mycket framgångsrikt, men är nu hotad av A400M eftersom nya stridsfordon o dyl har ökat kraven på lastvikt.

Boeing har idag bara F-18 Superhornet vilken är tänkt att ersättas av F-35 och då skulle de vara ute ur stridsflygbranschen. Exporten av den nya horneten har inte gått bra, bara 24 till Australien hittills. Det verkar dock som amerikanska flottan har förtroende vilket budet till Danmark visar och jag tror att flottan inte är så förtjust i F-35.
C-17's framtid är osäker, produktionen kan ta slut när som helst om man inte lyckas få in den som ersättare för C-130.

Eurofighterkonsortiet bildades för att skapa eller återskapa medlemsländernas förmåga att utveckla avancerade jaktflygplan, vilket man lyckats ganska bra med, men med stora kostnader och interna slitningar. Många funktioner finns i flera upplagor i flera länder för att alla ska få del av teknologibasen. Man har lagt sig i ett storleks och prissegment som inte är så stor på marknaden samtidigt som den inte riktigt fyller kraven på multiroll som de flesta länder idag ställer. Man håller på att göra Typhoon mer multiroll, men det kostar pengar och är svårt att hantera i samarbetsbyråkratin.

Dassault har tagit fram ett kompetent stridsflyg men har inte lyckats sälja den på export, inte så mycket på grund av några större tekniska brister som dålig försäljningsteknik och ett svagt totalpaket. Detta är inte långsiktigt hållbart eftersom strategin traditionellt går ut på att franska flygvapnet betalar för utvecklingen av flygplanet medan exporten ska finansiera uppdateringar och uppgraderingar. Så utan export inga uppgraderingar och då blir det svårt att exportera och franska staten verkar ha ont om pengar och det är svårt att få skattebetalarna att skjuta till pengar till något som ingen annan vill ha.

RSK MIG har sin senaste produkt i Mig-29 som mest har gått som skuldavbetalningar för ryska staten och det mesta har varit plan som en gång byggdes för Irak men stoppades pga Gulfkriget. Jag är tveksam att de har kapacitet att idag bygga ny plan utan en stor order. Ryska staten verkar helt ointresserad av att köpa något nytt migplan, det enda projektet är PAK-FA eller vad det heter och det har gått till Sukhoi.

Sukhoi har lyckats bra med Su-27 och har mjölkat den till max med olika varianter och har kunnat klara stoppet i inköp från ryska staten genom att sälja ganska bra på export. Sukhoi har också hämtat hem beställning på det nya stridsflygplanet som har kallats PAK-FA, men hemlighetsmakeriet är stort så det är omöjligt att säga hur det kommer att gå. Jag kan bara säga att de tidsplaner som utlovats är orealistiska om det ska bli en helt ny konstruktion och inte bara en ny variant på Su-27. De har också skadats av upplösningen av Sovjetunionen, även om Ryssland håller på att hämta sig så har man inte samma ekonomiska bas och mänga nyckelfunktioner låg i nu självständiga fd sovjetrepubliker.

För Saab är problemet att basen i det svenska flygvapnet krympt till en nivå som egentligen är alldeles för liten för en tillverkare av stridsflygplan, det ska inte gå. Chansen ligger i att Gripen är praktiskt tagen ensam i sin pris och storleksklass som dessutom traditionellt har stått för en stor del av marknaden samt att den utnyttjar mycket färdiga komponenter som andra tillverkare redan tagit utvecklingskostnaderna för. Sedan skadar det inte att det verkar som att Saab har lyckats få till det riktigt bra med 39'an, med tur och skicklighet. Jag har också ganska stora förhoppningar på Erieye, det är en produkt som ligger rätt i tiden och är egentligen enda alternativer för de som inte vill köpa amerikanskt eller israeliskt.
Problemet är bara att man är en liten fisk i en liten damm med små politiska muskler.

I det här läget får man räkna med att det kommer att bli hårda armbågar och mycket tjuvknep inklusive smutskastning som anklagelser om mutor och liknande. Det kommer att bli en intressant tid framöver!

Det där är något som förvirrar mig. Varför är världens enda supermakt beredd att upplösa förmågan att producera två unika och extremt kapabla flygplan? Är de 110% säkra på att det är lätt att återta den produktionsförmågan när den behövs? Jag hade mera väntat mig F-22 version 2 och lågnivåproduktion av F-17 in i evigheten eller tills det går att bygga något radikalt bättre då behovet av transportflygplan borde vara permanent.

(Och vart borde den här debatten flyttas? )

Vad gäller F-22 tror jag att det är flera orsaker till att produktionen troligtvis ganska snart upphör. Dels höga driftskostnader och låg tillgänglighet i kombination med att kalla kriget har tagit slut vilket gjorde att dess uppgift till stor del försvann. Dessutom behövs pengarna till att köpa F-35 i tillräckligt stort antal för att försvara de höga utvecklingskostnaderna. Fast om JSF skulle skäras ner kraftigt kan det hända att man fortsätter tillverka F-22, men det är i så fall något som nästa administration får ta ställning till.

För C-17 handlar det helt enkelt om att det är ett stort dyrt plan som är svårt att hålla igång produktionen i tillräckligt hög takt på när internationella beställningar inte blivit så många som man hoppats på.
Nu finns planer på ett C-17B som ser ut att få konkurrera med en bred superherkules, vilket återigen kommer att ge en vinna eller försvinna-kamp mellan Boeing och LM.

När produktionen läggs ner kommer antagligen verktyg och tillverkningsutrustning att skrotas och även om man inte gör det så är chansen att starta upp igen praktiskt taget noll.

OM Danmark skulle välja Super Hornet E/F framför tex Gripen....skulle det antyda att danska regeringen avser ge danska flygvapnet en mer offensiv roll i internationella insatser?
SuperHornet är ju framförallt ett tungt attackflygplan, precis som F-15 E Strike Eagle...
Hur står sig Gripen NG mot Super Hornet kapacitetsmässigt som "bombtruck" tror ni?

Nä. Det är ju bara att tänka på vad deras Draken hade för roll och ungefär hälften av deras F-16 har inom NATO.