Jag skickade frågan vidare......
Några basfakta:
En enkel dipolantenn konstrueras ofta så att den är en heltalsmultipel av- eller del av våglängden, t ex så är en s k "kvartsvågsdipol" 1/4 våglängd. Inom HF/KV-bandet på 3-30 MHz är våglängden ganska lång, 100-10 m, vilket då generellt sätt kräver stora antenner.
Enligt god militär logik så har naturligtvis kortvågsradion längre vågor än den "vanliga" truppradion (145/180 etc) som ju verkar inom UK/VHF på 30-90 MHz...

Det märkliga namnet "kortvåg" lever kvar från radions barndom när man jämförde med de ännu mer långvågiga systemen för "mellanvåg" och "långvåg".
Om man vill ha riktverkan så måste antennen vara flera våglängder stor. Ju större antenn i våglängder räknat - desto bättre riktverkan (smalare huvudlob). Sedan finns det förstås paraboler och annat som ger extremt bra riktverkan.
I HF/KV-fallet är det ju dock oftast rymdvågens jonosfärstuds man är ute efter för att få lång räckvidd (i princip klotet runt med flera "studsar" mellan jonosfären och marken) - och då lönar det sig ju inte så mycket med bra riktverkan för direktvågen (markvågen). Således kan man få hygglig räckvidd via rymdvåg även med en kort och "taskig" antenn som eldar mycket för kråkorna vad avser riktverkan. Men naturligtvis så blir det ännu bättre med en lång antenn som riktar energin upp i det blå mot jonosfären.
Jonosfären uppkommer när solstrålningen belyser översta delen av atmosfären vilket sker lite olika i flera skikt. Således ändras jonosfärens egenskaper mellan dag och natt, villket gör att man måste byta frekvensområde för att få optimal räckvidd (s k "dag och natt frekvenser").
En annan klurighet är antennanpassning, varje antenn måste "stämmas" av mot radion när frekvensen skiftas för att undvika förluster. Vilket sker genom elektronisk antennanpassning. Detta kan dock inte ske hur som helst, så även här finns gränser för hur antennen kan konstrueras (miniatyriseras). I dag finns inga antennanpassningsenheter som klarar frekvenshoppare - så här får man välja en "bredbandig" antenn som är avstämd någonstans i mitten och sedan vräka på mer effekt för att kompensera alla antennförluster som uppstår i utkanterna av hoppområdet.
Summan av kardemumman är väl ungefär att precis som befälen säger så finns inga "raka svar", men en närmast självklar tumregel är ändå att små antenner (i våglängder räknat) oftast ger sämre räckvidd än stora, vilket väl inte var helt oväntat?
