QUOTE (BJE @ Nov 26 2005, 06:38 )

QUOTE (civilist @ Nov 26 2005, 01:26 )

Så länge tunga pansarfordon är det bästa man har att tillgå, ska man använda dem, och spara betydligt fler liv än om man hade använt Patgb, Piranha eller SEP. Eller menar du att en SEP är bättre skyddad mot IEDs än en Namera?
Men nu är inte tunga pansarfordon alltid det bästa. Det finns många tillfällen när det är direkt värdelösa, framförallt därför att de är tunga. Det finns terräng i världen där 70-tons fordon inte tar sig fram helt enkelt, men där ett 15 - 20 tons fordon gör det.
QUOTE (civilist @ Nov 26 2005, 01:26 )

Är vi överens om att varken strategisk rörlighet (1) eller ekonomi (2) är gränssättande för om Sverige skulle modifiera Stridsfordon 90/Strv 121/nyanskaffa HAPC?:
Nej, vi är inte det. Se tidigare inlägg...
QUOTE (civilist @ Nov 26 2005, 01:26 )

(1) Se tidigare inlägg – Sveriges tillgång till strategiska resurser är/kommer ändå att vara så begränsad att det är sjötransport som gäller.
Även vid sjötransport så är det skillnad mellan HAPC och APC. Vi kan även inte utesluta att vi kommer att använda oss av flygtransport, även om flygplanen nog inte är märkta med svenska nationalitetsbeteckningar.
QUOTE (civilist @ Nov 26 2005, 01:26 )

Om inte Stridsfordon 90 kan göras tyngre: ta av tornen från Strv 121 och modifiera chassit.
Fundera lite på hur stort utrymme det finns i en stridsvagn. Fundera sedan på hur skyddet på en stridsvagn är fördelat.
QUOTE (civilist @ Nov 26 2005, 01:26 )

Så både asymmetrisk krigföring mot en ickestatlig aktör och mekaniserad krigföring mot en annan industrialiserad nation är exakt lika jättesvårt, fast på olika sätt?
Vem har sagt det? Inte jag i alla fall. Däremot så sa jag att "Assymetrisk krigföring är inte heller lätt."
@BJE:
Det verkar som om vi är oense om i princip allt. Det är utmärkt

– det finns nog för mycket konsensus i Sverige, inte för lite.
I alla fall:
- I flera inlägg har jag medgett att HAPC och liknande tunga fordon inte alltid är det bästa, exempelvis just ur framkomlighetssynpunkt. Kanske du, och andra SEP-kramare, i så fall kan medge att det finns tillfällen när SEP och motsvarande inte är det bästa, exempelvis ur skyddssynpunkt?
- Visst är det bra om vi vid vissa tillfällen kan få hyra några ukrainska flygplan. Det jag har svårt för är att i så stor utsträckning inrikta anskaffningen gentemot luftrörlighet, med de stora begränsningar det medför. Om Sverige hade satt in en mekaniserad bataljon i Liberia, inte hade man (Sverige/EU) då ordnat en luftbro och flugit ner ca 100 Stridsfordon 90C? Utgår man från fartyg som lastar åtminstone 20 000 ton ser jag inte vikten på pansarfordonen som något gränssättande vid transport.
- Nu har jag funderat på utrymmet i en stridsvagn. Det verkar trångt, även utan torn och ammunition, och skyddet sitter mest i fronten (liksom på SEP och Stridsfordon 90). Att modifiera befintliga fordon till Stridsfordon 9030 Mk3 i urban version (tillräckligt antal för NBG) verkar bättre. Men allra bäst vore nog en riktigt tung SEP (> 40 ton, förberedd för mer) som basfordon. Tyvärr finns inte det, än. Vilket inte är ett bra skäl att lägga ut miljarder på ett fordon jag ser begränsad nytta av.
- En annan mycket intressant idé är 111 SSK bat med samverkande pansarförband och stadsskytteförband.
- Jag raljerade generellt om inställningen till ”allt annat än högintensiv krigföring” hos militärer jag talat med och läst om; att asymmetrisk krigföring lär man sig mer eller mindre automatiskt, om man inriktar sig på det som finns högre upp på konfliktskalan. Detta har gång på gång visat sig fel – elefant i porslinsbutik är en bra liknelse. Det är olika sätt att föra krig på, kräver olika erfarenhet, utbildning, organisation och utrustning. Jag ser inte asymmetrisk krigföring som särskilt avhängigt av teknologi – kännedom om kultur och traditioner, språkkunskap, HUMINT, specialförband, men också gott om fotsoldater torde spela betydligt större roll. Men nu är ju det här en tråd om SEP (OT, förlåt).