QUOTE (Sg Toll @ Oct 18 2005, 21:42 )

QUOTE (Knekt @ Oct 18 2005, 21:04 )

Bra? Jäkla dravel är vad det är. Nu kommer det istället ta MER tid i anspråk att utbilda i skytte, eftersom man har två totalt väsenskilda riktmedel att lära in handhavandet på.
Hur kan det komma sig att AK5B har funkat i alla år utan reservriktmedel? Hur kan det komma sig att exempelvis britter, tyskar, österikare och australiensare klarar sig utmärkt utan reservriktmedel?
Men det är ju som vanligt: efter 200 år av fred vet vi såklart bäst.
Man blir bara så trött.
Och fyra magasin räcker...
Britterna har haft problem med sina SUSAT sikten, och de har problem med sina SUSAT-sikten. Det har blivit såpass att när de övar i Norge så häcktar de på adapters med öppna riktmedel på sina ordinarie L85'or (d.v.s. samma sikte som finns till kortkort-versionen av bössan). De behåller dock ett par vapen med SUSAT på grupperna i alla fall, ungefär såsom jag sett svenska förband använda Ak 5 och Ak 5B.
SUSAT och Ak 5B funkar inte heller, i alla fall så var det inget som vi använde med motivationen "det funkar dåligt i kyla". Men när vi talar om Ak 5B så är det också så att det är ett enstaka vapen per grupp.
OBS: "Och fyra magasin räcker" är min en liten sarkastisk reflektion rörande 200 år av fred...
EDIT: Tankfel, L85 och SA80 är samma bössa, men SA85 är nå't helt annat...
Ok, SUSAT var ett dåligt exempel, det medges. Men där handlar det om att produkten har så pass vanligt förekommande brister att man tvingats komplettera med öppna riktmedel.
Samma sak gäller de rödpunktsikten som USA använder i Irak. Där har soldater problem med att siktet lämnas påslaget med följd att batteriet är slut när siktet väl behövs.
Men när det handlar om siktet på AK4B så finns inte den typen av brister. Det finns ingenting som tyder på att vi skulle få ett likartat bortfall av sikten i fält, att det skulle motivera att behålla öppna riktmedel.
Istället handlar det om den cementerade uppfattningen att optiska riktmedel per definition skulle vara känsliga och ha lätt för att gå sönder. Den rädslan är liknande den som uppstått i tester, när soldater utbildade på "järnvapen" tilldelats vapen med ett stort inslag av kompositmaterial. Det nya vapnet upplevs som bräckligt av soldaten, oavsett hur slitstarkt det nya vapnet faktiskt är.
Samtidigt så lyfter man fram den tidigare tekniken, vapen helt i stål eller dito öppna riktmedel, som något fullständigt oförstörbart, vilket ju inte heller är sant. Men har någon nånsin hört nån kräva resevriktmedel till en vanlig AK4?