Vagnen är enligt artikeln fastkörd i ett dike som är 1,5 meter djupt.
Dom försöker få upp vagnen med hjälp av en lös stock och kättingar? Fattar inte hur, har ingen erfarenhet av banddrivna fordon så upplys mig!


Länk till artikeln:
http://www.p4.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=29754
/1112

När banden drivs framåt, eller som i detta fallet, bakåt, så förs stocken in under bandet och ger vagnen fäste för att "klättra" över stocken, när sen stocken kommer ut på baksidan (framsidan) av vagnen får man göra om manövern igen tills man är loss.

Om du tittar på ryska stridsvagnar så sitter det ofta en stock i fästen längst bak, på detta sätt har dom den alltid med sig.

The Swede

Aah! Det var ju ganska genialt. Tack!

Vilken värdelös 90:a den har ju inte ens winchar.
BgBv90 forever.

Nu ser man ju inte hela fältet men det verkar ju inte precis finnas en skog av
träd att fästa vajern i.

Vad gör bgbv'n när det kommer en fientlig IFV då? Winchar sönder den?




/E

Spänner upp snubbelwire! :P

Vore ju skönt om man hade vinsch på vagnarna så man slapp de däringa bärgarna :P

den behöver inte vinchar när man inte kör fast med den, iaf inte våran vagn :P

hur grymt hårt måste man köra fast för att behöva assistans av en bergare? körde iofs bara en 302a men det var aldrig som så att man med hjälp av en eller två andra vagnar inte kunde dra upp den som hade fastnat och ja det var folk som fastnade på de mest bissarra sätt. eller är det för att man vill kunna fortsätta striden med de vagnar som inte sitter fast som man har en bärgare släpande?

I myrarna kring Boden södra kan du ge dig f*n på att det behöva en eller ett par bärgare när vagnarna är ute och leker

Annars är det nog riktigt att bergarna är till för att hålla så många vagnar stridbara som möjligt.

Kan ju även bli så illa att enda sättet att få en vagn ut till transport är att dra den. Då är Bärgaren gansk bra att ha och man slipper "offra" 1 eller 2 stridande vagnar

Och de kopplar upp nåtgot ofantligt mycket fortare.

EDIT: Gamla 161:an är det ju, några mil blev det i den också.

Och rimligtvis blir bärgarbesättningarna specialister på att bärga så det är inte bara materielen som skiljer.

syftar du på situationer liknande den här? sänkt vagn på boden södra
kan tilläggas att här räckte inte bärgaren till utan det behövdes en stridsvagnsbärgare och vagnen tappade lite sidoplåt och ett par band också!

Det är materielen som gör den stora skillnaden, jag lovar.

Att koppla upp t.ex. två 9040 med varandra är ganska meckigt.

Tur man var på Ing, vi hade iofs 401 bärgare på komp. Skulle nu inte det räcka hade maskinplutonen tillgång till Caterpillar D6:or. Får man inte upp det med en sån så kan man lika gärna spränga vagnen..
Alla sätt är bra, förutom de dåliga

Det är inte taktiskt att slösa bort två vagnar som kan strida på att bärga en tredje. Fick jag lära mig iaf.

Under övning på våren 1994 på Revinge körde PaC:s pluton av 104:or fast på stridslinje, under ett anfall.

Är det någon som känner till hur lång tid det skulle ta för att man skulle bärga vagnarna om det vore ett skapt läge?




Jag kom att tänka på och funderar över om det någon som har fotot på 103:an som dom lyckas att lägga upp å ned för ca 10-årsedan?

Inga bilder på någon 103:a men jag har bilder på en IKV-91 som ligger på taket.
Den "missade" rampen vid en avlastning från lastbil och rullade runt. Det tog
ett par timmar med kranbilar för att vända den rätt och då var det bara frågan
om 16 ton.

Nu är jag ju skogsmatros, så kunskapen är inte gedigen, men jag kan tänka mig att i situationen som du beskriver så är det nog ganska starkt avhängt på hur utspridda vrakdelarna efter 104:orna ligger.. ;)

GMY

Behöver ett par svar på ovanstående scenario.
Om en Anfallande stridsvagnspluton kör fast under ett anfall, är de antagligen också utslagna inom en kort tid?
Innan ett anfall med en stridsvagnspluton i skarpt läge, sker det ingen rekning av framryckningsvägar, Markens bärighet, Alternativa framrycknings/urdragningsvägar, Ev. bedömning av minrisk, Etc..

I ren rekonterstrid sker det nog inte så noga som man skulle vilja...
Men om man har lagt in Jordmånskartorna i datorn har man ett visst stöd i snabba lägen...

Området mellan två strv-förband är nog ett av de mer ohälsosamma områden
man kan tänka sig men trots det så vill oftast ha någon form av rek ute. Vi
skickade när så var möjligt ut en VC med ordonnans för att i alla fall få en
snabb överblick på terrängen. Om inte annat var det ett grundkrav att kartan
var väl instuderad så att man hade ett hum om var surhålen, branterna
och grovskogen var.

"Bra" stridsfordonstrid är mycket snabb vilket gör att man lätt kan hamna
i okänd terräng mycket fort. På väg framåt lämnade vi vagnar som hade
fastnat, men bakåt bärgade vi fort som f*n. Med vajern förberedd och
god träning tar det inte många ögonblick att koppla och dra men man
måste ju ur vagnen (vilket bärgaren också måste) och det är ju inte
så kul när det smäller.

Tack!


Alltid lika roligt med kunskap!

<= Har (fina) minnen av när våran och I5's (rip) Bgbv90 körde fast samtidigt när vi övade bärgning och fick lägga världens markankare för att kunna wincha upp oss.

Annars fick vi mest bärga Leo2:or

PS. Det går att spänna fast ett Rb56 stativ på taket till Bgbv90