Ämnet debatteras av våra folkvalda i riksdagen den 30 september.

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx...005/06&nr=4


Kan bli intressant att höra hur pratet går.

En mycket bra fråga som Widman ställer.

Fattar ej varför den kallas för nordic battlegorup Sverige står ju ända för 1200 av 1400 soldater? Tycker vi lika gärna kan stå för de 200 sista och kalla den swedish battle gorup för de andra länderna tar ifrån oss äran :(

Jonatan.

Politik och internationellt rövslickeri. Det är grunden till att vi överhuvudtaget har soldater utomlands, inte för att det behövs alltid. Och samma sak gäller för vårt engagemang i EUs stridsgrupper.
Alla ska få vara med och leka även om alla inte kan bidra med lika mycket...

Vad är det de övriga länderna ställer upp med ? 200 basic skyttesoldater eller något vi inte har ?

finns ett par trådar vad jag vet som handlar om vad som ska ingå i bg osv, vad jag vet sås tår norige o findland för nån slags support och underhåll.
Typ artelleri och transport av mat ammunition osv.
om jag minns rätt

//Patron

Eftersom vi inte ens har råd med de delar av NBG som vi ska ställa upp med i nuläget så får vi väl vara glada att några andra vill vara med och betala.

Någon "ära" i NBG kan jag inte se.

Hur löd Lenis svar?

Norge ska ha sjukvårdskompani (motsv.) och bla strategisk transport. Estland ca 40 soldater i närskydd (för BG-staben tror jag) och finlands bidrag har jag inte koll på.
Stor bajsmacka som Sverige har svalt glatt, anser jag.

Man har visst tänkt att 70% ska rekryteras direkt från GU (termin 3) och 30% övrigt folk.
Nån över 21 som ställer upp på det?

En mesig början men det är i alla fall en början.

Vi borde ha tre helt egna och kompletta battle-groups med kontrakterad personal.

En ute, en hemma i vila och en under uppbyggnad. Kanske behövs det tom fyra för att få kontinuerlig uthållighet.

De kan lika gärna ha alla funktioner och vara små minityrarméer då vi behöver alla funktioner för att försvara Sverige. Insatserna blir en utomordentlig övningsverksamhet och rimlighetskoll av material och taktik samtidigt som det blir en bra motivator för kontinuerlig nyanskaffning av materiel.

Kontinuerlig uthållighet och kunskap om alla funktioner borde vara utrikespolitisk hårdvaluta. Tillräckligt för att alla demokratier och stormakter skall ha med "få med Sverige" en bit ned på dagordningen när något gemensamt militärt problem skall lösas. Har vi ett värde kan vi lättare få bra försäkringar om hjälp från andra om vi behöver den. Om vi sedan gör bra insatser får vi ett utomordentligt rykte.

Grundutbildningen måste vara så stor att den ger ett tillräckligt rekryteringsunderlag, det går att locka fram frivillighet men det går inte att önska fram den. De som grundutbildas och inte värvas och arvet av materiel och personal från de stående insatsstyrkorna ger vartefter ett respektabelt mobiliseringsbart försvar. Insatserna gör att det inte möglar som den gamla 50:tals armén. Hemvärnet kan användas för att hålla arvspersonal aktiv så de lättare återrekryteras vid behov till insatsförsvaret. Återigen förbättar det självförsvarsförmågan.

Jag kan skriva några kilobyte om det här. Men var får man funderingarna manglade så de kvalitetskontrolleras och ev kanske gör lite nytta? Jag är lite kär i mina egna principer så de känns självklara för länder typ Sverige och jag kommer inte längre med dem.

Är det inte meningen att uthålligheten ska fås av att battlegroups från olika länder avlöser varandra?

Jo.
"Internationellt"

Men jag ser en poäng i MR:s resonemang att ha ett stående insatsförsvar med 3-4 färdiga stridsgrupper.

Det är den enda lösningen när egen avlösningsmöjlighet saknas. Det tvingar förvisso fram mer sammarbete men jag tror att behovet av att svetsa ihop tex de nordiska länderna är mindre än det själviska behovet av att bidra med garanterad uthållighet där våra utrikespolitiker inte behöver lova att andra länder ställer upp. Jag skulle hellre se att Sveriges insatsförmåga var som ett mini-storbrittanien.
Sedan finns det inget som hindrar sammarbete för att sätta upp en nordisk uthållig "brigad" som blir tre gånger så stor som vad vi mäktar med på egen hand, det vore utomordentligt.

Jag tror att egen avlösningsförmåga minskar risken för demoraliserande "Srebrenitza" fiaskon när eller efter att vi lämnar ett område pga falerande avlösning. Sådant vore moraliskt förödande och vad blir våra politiska löften värda efter något sådant?

F.ö. skulle ett minimum av en BG hemma i vila och lättare övning och en under uppbyggnad tillsamans med HV ge ett helt ok kuppförsvar. Jag skulle inte räkna in grundutbildningsförbanden i kuppförsvaret eftersom de bara finns färdiga under några få veckor men yrkesofficerare i dem kan givetvis blixtsnabbt förstärka insatsgrupper och HV.

Jag håller sedan på att "arvets" huvudförråd och mobplatser bör finnas nära befolkningskoncentrationer, dvs i södra sverige och utmed norrlandskusten. På samma sätt bör HV och insatsförsvaret ha övningsfält nära befolkningskoncentrationer för att underlätta övande och rekrytering. Övningsfällt för mera omfattande och sällan genomförda övningar kan finnas var som helst.

Arvet borde på pappret och i förråden organiseras som helt mekaniserade förband som mot visst motstånd av flyg och sabotörer kan rulla från södra Sverige hela vägen upp till Finska gränsen för att sedan förstärka Finnarna om värsta fallet Den Traditionella Fienden skulle återuppstå. Logistikmässigt borde det ha viss likhet med att försörja en internationell insats på den eurasiska landmassan via lastbil vilket är en användbar förmåga.
Sedan tror jag att det är sannolikare att vi kan behöva hjälpa ryssarna än slåss emot dem men jag är väldigt förtjust i Finland och Rysslands demokratisering ser inte ut att gå så bra. Skall man välja ett godtyckligt modellhot och behov att planera efter för "restförmågan" som insatsförsvaret ger känns det historiskt och kulturellt helt rätt. Dessutom har Finland den bästa grannarmén och borde ge motsvarande försäkring om hjälp vid nöd.

De delar som övar aktivt om världen förblir som i dag eller lite oroligare blir grundutbildningsförbanden, insatsförbanden och HV. Resten blir förråd och filer.

Blir världen oroligare skalas insatsförbanden upp efter behov, gammal f.d. insatspersonal återrekryteras, många av dem med fräsha kunskaper från HV aktivitet och grundutbildningen utökas för att ge större rekryteringsunderlag. Är det bråttom tas en del materiel från "arvet" och givetvis nybeställs mer. Det här ger sedan ett större arv av materiel och personal. Först när hotet blir väldigt mycket större än i dag används arvet för att bygga upp repövade snabbmobiliserande förband som under kalla kriget. Det här ger en automatisk upprustning om världen blir mindre fredlig, självförsvarsförmågan ökar rejält när insatserna intensifieras. Detta förutsatt att de skall vara uthålliga och utföras med modern materiel.

Vid nedrustning kör man samma process baklänges utan att ändra grundprinciperna och vi slipper gräma oss halvt ihjäl över skrotade färdigbetalda förmågor.

Redin, jag köper i stort sett hela ditt resonemang!
Ett litet men ändå greppbart insatsförsvar med stående förband är vad Sverige borde sträva efter, och ger större effekt för i stort sett samma pengar som dagens urholkade försvar gör...

Köper du tanken att använda arvet från ett aktivt vårdat insatsförsvar till att skaffa handlingsfrihet och större "självförsvarsförmåga"? Det skulle kosta ca en tiondel av budgeten.

Problemet jag har med dagens försvarsplanering är att jag inte hittar någon helhet i vad det är som skall byggas upp och vad som skall göras med det som produceras. Det ser ungefär ut som ett gäng asfaltsläggare som jobbar varv efter varv i samma rondell medan de stirrrar på en motorvägsritning och undrar varför de hela tiden måste riva upp det de gör.

Man bör komma ihåg att NBG inte är ett förband framtaget för svenska behov, utan en förbandstyp framtagen för EUs snabbinsatsförmåga. Sverige är mig veterligt det enda landet som bygger hela sin armé runt sitt bidrag till den förmågan.

Jag är skeptisk till att en sådan bataljonsstridsgrupp är ett särskilt bra förband för försvaret av Sverige. Då var det gamla typförbanden division och brigad betydligt bättre lämpade. De länder som fortfarande har "krig på riktigt" som dimensionerande hotbild har mycket riktigt sådana förband också. Stridsgruppen saknar till exempel sådana förmågor som riktigt artilleri som väl får sägas vara oundgängligt om man ska slåss på riktigt.

Än värre är att vi förmodligen helt håller på att tappa förmågan att leda större förband än bataljon. Ledningsövningar i all ära, men någon gång så måste man göra det på riktigt också. Annars kunde vi ju bedriva all utbildning i simulator...

Så att bygga upp ett framtida svenskt territorialförsvar runt ett antal stridsgrupper ser jag som en mindre bra idé.

Det beror på hur stora de är och vilka förmågår de innehåller.
För att det här skall fungera riktigt bra behöver de bokstavligt talat vara minityrarméer där en grupp innehåller allt från en flygbas och artilleri och nedåt även om man inte tar med alla funktioner på alla insatser. (En nackdel är att om de verkar för fullt och framgångsrikt är att försvarsbudgeten att bli en malström av underhållsinköp. Troligtvis behövs det någon form av extra anslag om det blir skarpt krig av det. )

Allt mindre än det och man behöver helt riktigt hålla igång två olika sätt att bygga upp försvaret, en insatsorganisation och någon form av mindre variant av det gamla invasionsförsvaret. I mitt förslag går typ 90% av budgeten till insatsorganisationen plus stödfunktioner i form av grundutbildning, extra HV aktiviteter, materielutveckling odyl och typ 10% till lagerhållning, HV och en papperstiger som ger handlingsfrihet. Papperstigrar fungerar inte men den aktiva delen kommer att innehålla så mycket kompetens att det ordnar sig den dag den behövs.

Det jag är rädd för är att dubbla system med dagens tänkande ger små insatsförband och en parallellorganisation modell papperstiger som måste fungera men inte gör det. Om jag nu har uppfattat dagens tänkande rätt, troligtvis har jag stora fel i det eftersom jag inte riktigt begriper var pengarna går åt.

Grundutbildningen borde omfatta en 3-4 gånger så många soldater som en sådan omgång för att ge tillräckligt rekryteringsunderlag.

Det betyder att man varje år strax före muck med lätthet kan öva med 4-6 grupper, det borde duga som årligen återkommande storövning i stället för kalla krigets stora KFÖ:er. Strul i den större skalan får bli en erfarenhet från stora internationella insatser.

har du funderat över problemen för tex befäl och annan långtidsanställd personal med att familjen kanske inte klarar av att man är borta sex månader, hemma ett år, borta sex månader osv?

Inte så mycket då jag inte vet vad folk klarar och vad de flesta skulle trivas med.

Hur gör man i andra länder?

Finland bidrar med expertis inom eldledning för GRK och ART. Sekundärt skulle de bidra med flygunderstöd i de "påbyggnadsoptioner" som finns för BG... har jag för mig?

Hade en föreläsning om BG-fenomenet förra veckan. Mycket intressant.
Ska bli spännande att se och höra när det går upp för pressen (i större skala) och för svenska folket att man faktiskt utbildar "stridsgrupper" och helt har lämnat det gamla territorialförsvaret (och alliansfriheten vill jag påstå).
Kanske blir ett slagträ för vissa partier i det kommande valet?

Eller så är det väl som vanligt att folk inte bryr sig om försvars-/utrikespolitik rent generellt...

Nu har jag hört två bud, att 70 % kommer direkt från GU 30 % resten, det andra var tvärtom dvs 30 % från GU 70% resten. Vad stämmer?

Personligen tror jag det blir svårt att rekrytera 70% av vpl till en tredje termin..

Vad jag hörde från min föreläsare från utredningsgruppen så var förhoppningarna att nästintill samtliga värnpliktiga skulle skriva på för en tredje termin.

70% från GU låter alltså rimligt.

Det är under mönstringsstadiet som man skall gallra ut de som kan tänka sig att fortsätta med internationell tjänstgöring. Det skall tydligen i det närmaste bli ett krav för att få göra värnplikt. Man räknar ändå med risken för ett visst manfall när kontraktsskrivningen väl kommer på tal.

Att få 19-20 åringar att skriva på var dock ett litet orosmoment i jämförelse med det gamla vanliga problemet.... att hitta kaptener i 30-årsåldern (familjebildningsfasen) som är villiga att följa med.

Ett stort problem var dock att hitta lagom lockande löner. Det ska tydligen finnas (eller ha funnits en preliminär iaf) lista över tänkta löner för BG i beredskap. Nån som vet var denna lista finns/fanns?

Har en liten fråga, men hur funkar BG egentligen? Nog fattar jag i stort o så, men om nån bara skulle vilja förenkla? Har läst tråden, och många andra, artiklarna osv blablabla

Som jag förstått det: en oroshärd uppstår nånstans i världen, en BG skickas dit. Men hur länge blir BG kvar? kommer den att avlösas av en annan ? Efter hur länge?

Ancillär fråga, I Insats & Försvar beskriver man att BGn kan konfiguereras i tung, medeltung och lätt version. Sen säger man att medeltung är ett strvkomp plus mekbat. Vad är då tung? Enbart strv? Trodde det bara fanns lätt (patgb) och tung (strv plus strfd).

Har du läst på den första sidan jag kan komma att tänka på, www.mil.se ?

För där finns att läsa, på sidan om EUBG:

Hela konceptet med EU battlegroups är lite taget från Operation Artemis i Kongo (EUs första självständiga militära operation f.ö.) Där ersattes EUs styrkor av mer konventionellt sammansatta fredsbevarande styrkor i FNs regi efter att de stabiliserat situationen åt FN i Kongo.

Är ju inte direkt ett definitift svar men kanske kan ge en fingervisning på hus det ska fungera.

Länk om Operation Artemis:
http://pbpu.unlb.org/pbpu/library/Artemis.pdf


EDIT
EUs förstasjälvständiga militära operation UTANFÖR EUROPA ska det ju självklart vara..

Ja det har jag.. har det klart för mig, men hur det kommer att fungera i praktiken, det är det som är lite luddigt, kanske min frågeställning också, får ursäkta. Kanske kommer tillbaka när man är lite mer vaken



Tack.

Nu finns det en ny skön film att ladda ner/kolla på, som avhandlar den kommande Battle Group:en.

Finns på mil.se!

Killen som kliver ur helikoptern och samverkar med en soldat ca 1/3 in i filmen... That´s me

Finns det fler filmer någonstans? Eller rättare sagt hur kommer man över dom?

Bra och informativt!

Artikel i DN idag:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1...ousRenderType=6

Vad jag fattar av artikeln så ersätts ett av de två tilltänkta Strf90 mekkompanierna med ett lätt skyttekompani utrustade med galten istället. Någon som har mer detaljerad info om detta?

Att militärerna faller för politiskt tryck i frågor där militärerna borde veta bäst tror jag inte är så lyckat. Iofs är det ju inget nytt men utvecklingen är lite oroande.

Men mer praktiska frågor. Vilka kommer att sätta upp det nya lätta kompaniet till styrkan? Knappast samma förband som var tilltänkt att sätta upp 90 kompaniet antar jag? Känns som arméns jägarbattaljon på I19 kanske kan vara aktuella i den här rollen? Vilka andra intressenter kan det finnas?

Något som jag undrade över när jag lästa artikeln är hur de andra europeiska länderna som ska sätta upp battle groups löser det hela? Hur lätta/tunga är dom i jämförelse med sveriges bidrag? Nån som vet? Jag misstänker att det är därför som Norge har lagt på lite politisk press på det hela som sedan har påverkat det svenska politiska etablisemanget.

Nu vet jag inte riktigt hur långt söder, väster eller öster ut man kommer om man åker 600 mil.
Men jag kan tycka att det ligger något i vad Norge säjer. Det blir svårt att hinna få dit två tunga kompanier på 10 dagar. Jag kan tro att de tycker att förtruppen eller den lätta delen av NBG blir lite för liten när den kommer fram först. I filmen om NBG så är förtruppen bara på 150 soldater.
Inte så mycket att hänga i julgranen om man är först på platts i en konfliktzon liknande Afghanistan.

Kan tänka mig att Norge vill ha mer folk på marken i ett tidigare stadium. Kan förstå deras ståndpunkt om det nu är detta de har pekat på. Samtidigt är det just i den inledande fasen som risknivån är som högst. Så snabbhet kontra skydd är alltid en svår fråga.


Någon som vet mer om hur fort en kan ta sig med båt 600 mil fågelvägen, båtar är inte min grej.

3924 om inte mitt huvud sviker mig så borde det bli

6000km/1,8 = ca 3300 nautiska mil

3300nm/20knop=165timmar dvs ca 7 dar

Ok då funkar ju det med båt också. Då blir jag lite ? på varför Norge grinar sig.
Är det någon som vet var startpunkten för båttransport kommer att vara. Göteborg?

Ja, det kan fungera tidsmässigt. Om allting står lastat ombord och fartygen är beredda att ge sig iväg omedelbart. Det är ju inte särskilt troligt, så till tiden för själva transporten så får man lägga till tiden för lastning och lossning, transport till ilastningshamnen och från urlastningshamnen. Sedan är frågan vilka fartyg som transporten ska gå på. Ska dessa ligga i ständig beredskap så att de alltid är tillgängliga, eller kommer man att hyra in civila fartyg som kanske kommer att behöva flera dagar för att ta sig till ilastningshamnen? Så jag kan förstå att tiden bedömns som för knapp om det blir frågan om sjötransport.

Jo det ligger det mycket i vad du skriver. Det är också en av frågorna de tar upp i filmen som finns NBG på www.mil.se, Stf90 får ju inte platts i en Tp84. och "nya" Ptb 203A är ju precis för stor fattas ca 20cm på bredden och ca 15 på höjden. Vad är det tyngsta vi har som kommer in i en Tp84, är det våra Bv309?

Nej, Piranha som testats på F7 och numera F21 ska gå in i TP84. Vilket förmodligen är en av anledningarna till att man testar den tillsammans med patgb 203.

jag tror att man måste vänta åtminstone två veckor innan man kan räkna med tyngre förband, såvida man inte flyger in dem. Och då ska det finnas en flygplats som klarar dessa flygplan. Tänk efter om BG skulle sättas in i centrala afrika? Hur ser infrastrukturen ut? hur lång tid tar det att få tunga fordon på plats om de inte flygs in?

C-17 är i princip byggd för att klara av precis detta, att flyga tunga laster till mindre bra flygfält. De är dock svindyra, så några sådana lär vi knappast ha råd med. Fast om norrmännen ville tulla lite på sin oljefond så...

OK den glömde jag. Jo den verkar gå in precis. Hur går det med den föresten, vika förband ska ha den? Det första jag hörde om den när den kom var att Amfbat skulle ha den som ledningsvagn. sedan har jag sett den på Flygbassäk. hur använder de den? kan den simma?

Amf använder Piranha III i 10x10 version som ledningsvagn. Piranha IV är under utprovning (BJE vet mer).

De prov som görs nu är på säkförbanden i basbataljonerna. Huruvida den kommer att anskaffas och vilka som i så fall kommer att använda den återstår att se. Som jag förstått det så väntar man egentligen på SEP, men behöver något tills vidare.

Battlegroup är ett militärt knytkalas...

EU---> <---Sverige

Sverige är det enda EU land som överhuvudtaget har övervägt att ha stridsfordon i sin battlegroup. Övriga EU länder använder lätt infanteri rakt av (luftburna bataljoner i allmänhet, något enstaka land annvänder marininfanteri.) Storbrittanien har t ex en bataljon Paras som "Core Battallion".
Anledningen är att battlegroups skall användas i huvudsak för:
1, Snabba insatser som inte kräver stridsfordon.
2, Insatser för att möjliggöra styrketillväxt (ta en hamn eller flygplats), vid en större insats.
Mekförband skall kunna ansluta inom en månad. Sverige försöker alltså, oombedda, göra en sorts blandning som inte är bra på något.
Nyckelordet är snabbhet och lätt utrustning, för att kunna vara på plats med all mtrl och personal inom 10 dagar, och börjat lösa en uppgift, inte lasta av vagnar i någon hamn.
Min uppfattning är att K3 (LBB), och AMF skulle haft uppgiften.

K3 har uppgiften, dock är bara en luftburen skvadronstridsgrupp planerad. Fast jag har svårt att tro att K3 skulle klara av en större insats med hänsyn till soldat/befäls-tillgången.

Precis, men som jag sa, AMF också. Dessa förband är bättre lämpade att utbilda förband för denna typ av uppgift.

Ja, det var kanske lite dumt att lägga ner/"Pansarisera" infanteriet med tanke på dagens behov...

Håller helt med dig Träsktrollet. Stridsgruppen är ju meningen att den ska vara lätt och det är ytterst märkligt att alla länder utom sverige verkar ha fattat detta.

På vilket sätt då? Vad är det som säger att en mekplattform inte skulle vara lika bra på att utbilda skytteförband som råkar åka Galten/patgb istället för strf?

Finns väl inget sagt om att det är ett självändamål att stridsgruppen ska vara "lätt"? Däremot ska den vara ett snabbinsatsförband, och eftersom den europeiska lufttransportförmågan är ett så pass sorgligt kapitel så blir det med nödtvång frågan om lätta förband.

Snarare är det en nackdel med lätta förband, eftersom de är så pass lätta att rulla över för en mekaniserad fiende. Jämför med inledningen av Desert Shield 1990 när 82nd Airborne var först på plats i Saudiarabien. De betecknade då sig själva som "speedbumps"... Det som gav dem effekt var vetskapen om att man gav sig på dem så gav man sig på USA, motsvarande gäller inte för en EU-stridsgrupp så risken för att en sådan hamnar i strid får nog sägas vara lite högre.

Om man ska hitta något exempel på vad EU-stridsgrupperna borde vara får man titta på USAs "Stryker-brigader" som förenar snabbinsatsförmåga med ett rimligt skydd och tillräcklig eldkraft.