Pbv 302 har också ett Lv-sikte, utan att för den sakens skull vara en hejare på att peppra flyg.

Tänk lite mer NBF: en lvkv upptäcker målet och delar med sig måldata till alla strf 90. I de fall de accepterar invisningen, så svänger tornet automatiskt in och skytten ser förhoppningsvis målet. Voilá.

Så höjer du effekten!

Tänk större. En PS-861 upptäcker målet på 15 mils avstånd varpå hela stridsgruppen riktar in sig. Om den är i Sverige vill säga.

15 mil? största hotet för pansar trupper är väl hkp och möjligen nån A-10 a men du menar säkert nåt annat

Och dessa startar 500 meter ifrån sitt mål eller? För övrigt så är knappast attackflyg med styrda vapen direkt ofarliga heller. Fast dessa har strf 90 ytterst begränsad förmåga mot i och för sig.

Jårå visst går det o hänga me men folket i stridsutrymmet o tornet har ont som fan efteråt

Hitta lite bilder i trådens anda HÄR.

De norska cv90 som vi exporterade har ett annat sikte än våra egna vagnar. Dessa kan bekämpa attackflyg i farter upp till mach 1, samtidigt som de själva framrycker i terrängen.

Under vilka förhållanden? Flyghöjd på fpl och avstånd mellan vagn och fpl? I och för sig är "kan" ett intressant ord gällande tolkning...............

340m/s är snabbt och ett spetsnos fpl är inte stort.

För att vara lite grinig så här på kvällskvisten och skriva av mig lite i väntan på att plugga lite mera. så kan jag säga att CV9040 inte kan skjuta programerbar ammo, den är dock förberedd för att kunna installera 3p enheter och. Mao kablarna är dragna.

9040C kan skjuta 3p. Samt de nya vitmålade 90:orna med AC som är tänkta att byta av ceasar vagnarna i Liberia (om nu detta kommer att göras).

Som någon tidigare har nämt så kommer det att i det nya fina NBF gå att invisa vanliga 90 vagnar från lvkv´n. Vilket enligt min mening är helt perfekt. Detta kräver dock vad jag har förstått de nya radioapparaterna som håller på att utvecklas så att dataöverföringstakten höjs avsevärt från Ra180s (alla som har suttit med FUMSLB / SLB vet ju att den är strikt värdelös).

Vet någon om norrmännensvagnar har pulserandelaser? eller om deras pjäsdator bara gör en uppsättning. om inte så blir det ju hyffast gamla värden som man skjuter på när man väl trycker :P

Och precis som danno säger, för er som inte har testat att målfölja på jetflyg så kan jag säga era att det är en upplevelse. De står ju sällan stilla i luften...

Om spetsnosen flyger som vissa spetsnosar jag sett på vissa flygfilmer så har kanske telekrigs-nittian störst chans, bara att fälla upp masten så har man fångat ett stycke spetsnos..

Skämt å sido. Norrbaggarna har väl inga lvkv? Mig veterligen är Lvkv 9040 den enda SPAAG-versionen av CV90 som finns. Hur bra sikten de än har så tror jag nog att man behöver lite mer än ett optiskt sikte för att fånga en spetsnos i full fart på låg höjd. Lvkv'n har ju i allafall en radar till hjälp för att upptäcka flygföretag med lite förvarning så man kan rikta in sig i rätt kompassriktning. Nu vet jag inte vad den radarn har för kapacitet, men syftet med lvkv är så vitt jag vet att skydda mot pvhelikoptrar och CAS.

Som jämförelse kan nämnas Sgt York, en amerikansk LV-vagn byggd på gamla M48-chassin, utrustad med dubbla 40mm akan och radar hämtad från F-16. Vagnen var tänkt som ett amerikanskt svar på Shilkan. Tyvärr visade det sig att radarn hade svårt att skilja på träd och hovrande helikoptrar, tornrikten var för långsam för att hänga med och kunna skjuta på manövrerande flygplan och vagnen i sig hade svårt att hänga med förbandet den var satt att skydda. 50 stycken hann de tillverka innan de avbröt tillverkningen.

/E

en LVKV på bergen runt San Carlos Bay hade ställt till med rätt mycket oreda, och framför allt förvarning efter som de brittiska fartygen hade svårt att se över land med sina radarstationer som var trimmade för sjön.

Lvkv-vagnar är intressanta, och jag tycker det är lite konstigt att vi inte nyttjat 40/48 i en vagn tidigare, det lär visserligen ha varit en del prov och försök på 60-talet men en så bra kanon, först 40år efter introduktionen! udda.

Jag väntar med spänning på den vagn som får VLS och kan skjuta sina robotar under marsch.

Lvkv fm/43 tillverkades ju ändå i 17 exemplar i slutet av 40-talet och hade dubbla 40mm akan, m/36 förvisso, men ändå.

/E

Det var det jag utgick ifrån, att det inte var en lvkv. Jag anser,i brist på info, att en träff med ett strf på ett attackflygplan på lågan i runt ljudets hastighet är tur. Det funkade i Vietnam där bönderna uppmuntrades till att skicka iväg ett spontanskott med dunderbrakarn när de såg ett fpl på låg höjd, efter att tillräckligt många gjort de så träffade en.

Allting går snabbare nu än då. Det som främst har gjort det lite bökigare för de mekaniserade är flygplanens möjlighet till målallokering. Förut behövdes oftast överflygningar och markering med tex rökraket av FAC-A. Nu är det inte så till alls lika stor grad. JSTAR (flygplanet....absolut INTE något annat) samt moderna fplrrsystem och målallokeringspoddar har karfitgt kortat ner sensor-shooter tiden. Visst, det finns fortfarande flaskhalsar som gör att den gamla processen som nämn ovan måste gås igenom, men det förekommer allt mer sällan och är inte repetetiv som på den gamla onda tiden. FAC-A sitt nu (US of A) i ett tvåsits spetsnos med en throtteln fasttejpad i minst full military och med uppgraderad målallokeringspod samt HMD. Efter samverkan med markenhet väljer han mål, markering av mål kan ske på olika vis, med pod eller genom HMD. Datan läkas till de stackade fpl som han basar över där den utvalde bryter sig ur stacken och kommer in med full spätta och bekämpar med lämpligt vapen och på max avstånd (2/3 regeln). De enda fpl som numer stannar kvar i zonen är nu FAC-A och de som ligger högt upp (oftast B52). Var stacken befinner sig beror på hotbild, om hotet enbart begränas till manpad/eldrör distanseras den enbart i höjd över målet och inte i horiontell distans. I en sådan miljö kan det gå som nu senast under OIF där tre FAC-A från US Navy (F Rhinos) kunde under en insats första 3 minuter kunde bekämpa 71+36+19= 126 mål. Då gör det ont. Detta kräver kunskap,planering och ett väloljat team, som jag förstod det var det fallande skrotet från hög höjd ett reelt problem för de stackars Super Hornetarna som var i kläm emellan orsak och verkan. Detta var en solig dag mot en fi som kanske inte uppträdde helt korrekt, totalt luftherravälde rådde och är nog inte representativ. Det jag var ute efter är att i den situationen när spetsnos börjar svischa omkring vagnen så har man problem, inget ont om de norske gutterne.

A-10 som nämndes jobbar lite mer marknära, ungefär som Ahkp, och de gamla rävarna går ofta som FAC-A. Den saknar i hastighet men kan tack vare sin konstruktion överbrygga den nackdelen till viss del. De nrepresterar tillsammans med ahkp den andra delen av CAS, pansar+närvaro+långsam kontra system+hit-and-run+hastighet. Här är 40mm ett mycket potent hot då den utan tvekan kan slå ut en A-10 eller ahkp med en träff eller två.

Jepp, pulserande laser.