Artikel från Washington post, ganska deprimerande läsning.
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/conte...0902245_pf.html
Om irakiska armén håller så pass låg standard jämfört med den amerikanska hur tusan har då den nuvarande administrationen tänkt sig att man ska kunna ta hem sina soldater och lämna över till irakierna?
Eller är det bara valfläsk inför valet till kongressen?
Full Version: Building Iraq's Army:
En intressant och neutral sida som kritiskt granskar både ja och nej sägare inom politik.
http://www.fair.org/index.php
Jag har läst både positiva och negativa reporter om Irak och amerikanska militärens problem, problemen är nästan uteslutande inom sunni muslimska områden. Få rapporter från kurdiska och shia områden når någonsin media. Men problem finns det och ganska stora, dom flesta verkar vara kulturellt betingade.
http://www.fair.org/index.php
Jag har läst både positiva och negativa reporter om Irak och amerikanska militärens problem, problemen är nästan uteslutande inom sunni muslimska områden. Få rapporter från kurdiska och shia områden når någonsin media. Men problem finns det och ganska stora, dom flesta verkar vara kulturellt betingade.
"preschoolers with guns!"
Jag tror att de största problemen finns i du Sunnidominerade delarna.
Shia förband verkar ha bättre moral
Kurderna har ju kört sitt eget race i ganska stor utsträckning sedan 1991.
Jag tror att de största problemen finns i du Sunnidominerade delarna.
Shia förband verkar ha bättre moral
Kurderna har ju kört sitt eget race i ganska stor utsträckning sedan 1991.
Tja, vem hade räknat med att så många Irakier fortfarande skulle känna lojalitet med Sadam? Fast detta problem (för amerikanerna) är nog som sagt störst i Sunniområdena. Jag sattsar en tia på att de tre bataljoner som anses vara stridsdugliga av det hundratal som den nya "armén" består av utgörs av kurdiska Peshmerga soldater. Kurderna har ju starka skäl att avsky Sadam lojalister och Mujahideen.
Jag har läst en del politiska och samhällsvetenskapliga undersökningar om irak, och det finns några sanningar som man kan sammanfatta.
Som samhället ter sig idag med motsättningar och våld, var det faktiskt bättre för irak på lång sikt att USA gick in, det kan låta nitiskt, men man får tänka över alternativen. Det rättfärdigar i sig inte USAs agerande.
Alternativet var att när Saddam dör står Irak utan stark ledare, då ser shia muslimerna sin chans att göra uppror. Samma slags uppror som startade efter gulfkriget -91, men denna gång står Irak utan stark ledare och den troliga utvecklingen är ett blodigt inbördes krig.
Kurderna som har ett starkt lokalt styre hade troligtvis dragits med in i inbördeskrig, alternativet är att kurderna utropar en kurdisk stat, då riskerar dom istället väpnad konflik med turkiet. Turkiet har vid flera tillfällen hotad med att ingripa militärt om kurderna utropar kurdistan.
Det är svårt att se att kurderna håller sig passiva när dom får första chansen på många år att förändra sin situation.
Troligtvis hade både europa och resternade världen varit minst lika passiva som vid kriget i balkan. Det hade tagit tid för FN att samla mandat för instats. Och då knappast i den omfattning som USA har trupper i irak.
Vad gäller USA så hade dom troligtvis fel i att angripa Irak med dom bevis man lagt fram. Men sett från neutral ståndpunkt kan man konstatera att det är USA stora styrka på marken är vad som håller landet samman, det är ju trorts allt i grunden ett konstgjort land skapat av kolonial makter.
Motsättningen mot den nya regeringen är ju störst i sunni regioner, dom som har förlorat mest är mest missnöjda. Självmordsbombarna får nog illustrera motsättningarna, som tar sig extrema former. Det om något ger nog en bild av hur ett inbördeskrig hade sett ut.
Som samhället ter sig idag med motsättningar och våld, var det faktiskt bättre för irak på lång sikt att USA gick in, det kan låta nitiskt, men man får tänka över alternativen. Det rättfärdigar i sig inte USAs agerande.
Alternativet var att när Saddam dör står Irak utan stark ledare, då ser shia muslimerna sin chans att göra uppror. Samma slags uppror som startade efter gulfkriget -91, men denna gång står Irak utan stark ledare och den troliga utvecklingen är ett blodigt inbördes krig.
Kurderna som har ett starkt lokalt styre hade troligtvis dragits med in i inbördeskrig, alternativet är att kurderna utropar en kurdisk stat, då riskerar dom istället väpnad konflik med turkiet. Turkiet har vid flera tillfällen hotad med att ingripa militärt om kurderna utropar kurdistan.
Det är svårt att se att kurderna håller sig passiva när dom får första chansen på många år att förändra sin situation.
Troligtvis hade både europa och resternade världen varit minst lika passiva som vid kriget i balkan. Det hade tagit tid för FN att samla mandat för instats. Och då knappast i den omfattning som USA har trupper i irak.
Vad gäller USA så hade dom troligtvis fel i att angripa Irak med dom bevis man lagt fram. Men sett från neutral ståndpunkt kan man konstatera att det är USA stora styrka på marken är vad som håller landet samman, det är ju trorts allt i grunden ett konstgjort land skapat av kolonial makter.
Motsättningen mot den nya regeringen är ju störst i sunni regioner, dom som har förlorat mest är mest missnöjda. Självmordsbombarna får nog illustrera motsättningarna, som tar sig extrema former. Det om något ger nog en bild av hur ett inbördeskrig hade sett ut.
Jeg har brugt det seneste halve år på at træne den 601 IA batallion, der ligger lige nord for Basra og jeg kan kun sige at det er mindst lige så dårligt som artiklen beskriver. De bedst motiverede enheder er dem, der opererer omkring Bagdad, mens dem syd på er totalt værdiløse. Kunne godt skrive verdens længste svar om hvorfor det ikke virker, men jeg orker faktisk ikke. Har arbejdet med dem alt for længe og har faktisk ikke lyst til at bruge mere energi på dem...
QUOTE (Vinter @ Aug 31 2005, 21:44 )
Alternativet var att när Saddam dör står Irak utan stark ledare, då ser shia muslimerna sin chans att göra uppror.
Qussay Hussein hade nog inte riktigt gillat/hållt med om det där påståendet... ;) (Udday, som tidigare var tänkt som tronarvinge, hade pappa redan räknat bort eftersom han ansågs allt för labil och psykopatisk).
Det inbördeskrig som du beskriver är väl på god väg att infinna sig ändå... Även jag tror/anser att den amerikanska truppnärvaron i Irak som håller ihop landet som nationalstat. Ett etniskt, religöst och kulturellt land "behöver" (tidigare Saddam, nu USA) en stark ledare för att hålla det samman. Jfr tex Tito i Jugoslavien.
Sedan kan man ju också fråga sig om det är riktigt/moraliskt berättigat att försöka hålla ett land, som du mycket riktigt beskriver som en konstruktion av koloniala makter, intakt? Hade "vi" hellre sett att Jugoslavien levde kvar, snarare än de autonoma Serbien/Montenegro, Kroatien, Slovenien, Makedonien, Bosnien mm? (Jag är iofs en smula partisk i den frågan). Om den nya konstitutionen slår fast att Irak skall vara en federation så kommer nog landet, precis som sunniterna fruktar, falla sönder inom en inte allt för avlägsen framtid. (Förutsatt att USA har dragit sig tillbaka).
@ Divide
Intressant att få höra din uppfattning eftersom du befinner dig på platts. Tycks mer eller mindre bekräfta den artickel som Sanna postade... Hoppas allt går väl för er där nere!
Ja det går ju inte att göra så mycket mer än att försöka. Landet är vant vid att styras av en diktator och då är det vanligt att man letar efter en stark man som ny ledare när man är i kris, se bara på ryssland.
Största problemet är som jag ser det just dom konstgjorda gränserna, där har vi källan till det mesta våld.
Hur man ska lösa problemen vet jag inte, kanske det blir bättre med tiden, men det kan ju samtidigt bli värre.
Största problemet är som jag ser det just dom konstgjorda gränserna, där har vi källan till det mesta våld.
Hur man ska lösa problemen vet jag inte, kanske det blir bättre med tiden, men det kan ju samtidigt bli värre.
This is a "lo-fi" version of our main content. To view the full version with more information, formatting and images, please click here.