Känns rätt vemodigt.
Minns hur man som ung 15 åring fick åka buss till F17 och hämta ut en M59 när man blev medlem i FVRF.
Man kännde en viss stolthet.
Efter några år var det lumpen på samma förband och en annan M59 men framförallt överdragskläder och under 4 veckor gamla hederliga M60 då vi var på central utbildning..
Efter lumpen blev det FVRF och sedermera Hemvärnet..
Efter att ha slängt in en ansökan till Bosnien så kom det klassiska samtalet (Sökte trott eller ej som pressfotograf och det var nog lagom kaxigt för att de skulle se min ansökan och kolla vad jag var utbildad till och kunde passa som).
2 år senare slängde jag in ett email med 3 frågor om en vakans tjänst varpå tfn ringde igen och det blev en ny vända till bosnien.
Nu siter jag här.. 5 år senare.,.. Och har insett att jag inte har tid med HV längre.
Kan inte dra ihop de timmar som jag vill (insats) och gör valet att lägga av helt istället för att trappa ner. Detta då jag anser att om jag skall vara med där skall det vara i en menningsfull befattning med motiverade kollegor.
MEN det som slog mig var att detta nog var sista gången jag var i militär uniform..
Sitter idag i läget att svensson livet inte tillåter fler trippar till Bosnien eller andra platser (samt att lönen som SFC inte är tillräckligt hög att motivera bortavarto för familj och annat).
Så.... Det känns helt enkelt vemodigt.....
*DEPPAR*
