Är det rätt att känna sig värdelös? Jag läste lite om hur det fungerar med KB, PB och GB.. jag har inte ryckt in än.. men den befattning jag fick av pliktverket är "radarbefäl luftvärn" jag rycker in på hawk-kompaniet.

Det är ju mycket sannolikt att jag inte ens blir befäl ju. och förresten.. jag har fått för mig att, är man inte befäl så är man mer eller mindre "inte så bra". ju högre befattning man får ju viktigare är man = desto smartare är man.. Är det inte så?

Jag känner mig iaf helt värdelös och kass just nu.. vafan.. kanske inte ens blir befäl.. Är det lönt? Är jag en korkad människa alltså? Kan pliktverket gjort fel? alltså gett mig en befattning som jag egentligen kanske inte passar till? jag har alltid vart bland de smartaste i klassen.. jag har alltid varit den som har tagit ledarrollen vid grupparbeten och i klassdiskusioner m.m... plus att jag alltid vart bland de starkaste och jag har alltid motionerat. jag har alltid fått höra hur stresstålig och hur god simultan-förmåga jag har..

Eller har hela mitt liv vart en enda stor bluff? jag kanske inte är så bra som jag alltid fått höra? Jag kanske helt enkelt är totalt värdelös.

Tagga ner fan! Du kan känna dig ganska duktig. Du fick ju en tjänst! Många får inte ens göra värnplikten idag fast dom "jätte, jätte gärna vill". Tänk på deras självbild i såfall... Och radarbef låter som om det krävs lite brains och simultanförmåga. B) Specielt på luftvärnet då man måste tänka i 3D.

tack.. du gav mig lite perspektiv.. men vad är det då egentligen som är den utlösande faktorn när dom på pliktverket rekomenderar en till tex kb av nåt slag? eller menig?

Det kan vara tusen saker... Jag fick en 15 månaderstjänst i Vaxholm medan min klasspolare blev menig och han är mer fram och hade bättre snitt än jag. Det är svårt att förklara och jag orkar i ärlighetens namn inte spekulera även om jag har en del ideer hur det gick till.

Någon annan som törs ge sig på denna?

Men snälla.. ge er på den! kom igen nu.. berätta berätta berätta. Vilka spekulationer har du/ni? Ta en red-bull och berätta..

Har du den där inställning gentemot dom som du kommer föra befäl över kommer du inte bli så populär det kan jag säga. Som EES sa var glad att du får göra värnplikten överhuvudtaget.

*ASG*

Vad mina små erfarenheter av luftvärnet säger så krävs det kanske inte någon större fysisk styrka och arbetsförmåga, men dock en ordentlig koncentrationsförmåga och ett starkt psyke. Som t.ex. under spaning mot luftmål då inget alls händer på ett och ett halvt dygn, och plötsligt händer allting på 3 sekunder. Då gälelr det jävlaimig att vara helskärpt i hjärnan trots mer än ett dygns koncentration.

Vafan, var nöjd med att du får göra det ö.h.t!

Väl mött i Halmstad.

Ta dig i kragen och visa att du är bättre än dina befäl! Att känna sig värdelös gör dig värdelös. Och vad vet inskrivningsförrättaren egentligen om dig på ett 15minuters samtal? Bara för att han inte gav dig en befälstjänst är ju ingenting att gräma sig över. Jag tycker du borde jobba på ditt självförtroende. Träna din kropp och din hälsa.

PB och KB väljer dom efter självförtroende, mognad och intelligens, men många gånger finns inte plats och då får man en 7,5 eller 10 månaders tjänst.

Vänj dig. Livet är sådant.

Radarbefäl låter riktigt spännande faktiskt. En tjänst som jag nog gärna tagit om jag inte redan gjort vpl som RL-man på P7.

Det var absolut inte så jag menade. Jag vet ju ingenting om alla andra. Jag jämförde bara de resultat JAG fick på mönstringen med MINA tidigare erfarenheter av vad jag fått höra om MIG själv. Förlåt om jag uttryckte mig klumpigt var absolut inte meningen och göra nån förbannad. Jag läste igenom det en gång till nu och jag fattar vad du menar.. men det var absolut inte så jag menade.. Jag underskattar aldrig en människa innan jag själv sett honom "i action" och gjort min egen bedömning. Och när jag väl gjort det, håller jag det för mig själv om inte personen i fråga kommer till mig och frågar mig om min personliga åsikt om honnom och då utgår jag från att han vill ha ett ärlig svar.

Tack ni andra, ni har fått mig att se på det hela helt annorlunda nu.. Jag förstår längre inte själv varför jag ens startade tråden? Hur fan tänkte jag?

Så här är det:
Ju högre befäl, desto bättre människa. Om du bara blir soldat kommer de som är befäl att se ner på dig.
Eller inte...

Tänk själv: Om du blir chef för gäng soldater, skulle du se ner på dem då? Tror du att cheferna över dig kommer att se ner på dig då?
Nej...

Ta det lugnt. Alla har sina oroade stunder före inryck (tror att jag får medhåll från merparten av forumets medlemmar här). Även om befälen gapar och skriker så lugn, det är inte så illa menat som det kanske verkar.
Kämpa hårt, behåll lugnet, var positiv, försök inte glänsa, hjälp kamrater som halkar efter, så kommer lumpen gå som en dans.

Det är ganska vanligt att man tänker som du när man knappt inte har speciellt mycket erfarenhet av det som komma skall. Det händer många i den åldern inför vpl, jag hade säkert själv liknande funderingar och tankar då.

Den erfarenhetern du har idag är inte så mycket du kan jämföra med då du knappt börjat komma till verkligheten än. Kanske låter hårt men jag kan tycka att det är så. Det finns hur mycket som helst kvar att lära och leva. Värnplikten är inte hela livet. Den är ju typ bara 1-2%, beroende på vad man gör den till, så kasta inta alla tärningar på det bordet.
Lycka till med det du fått.

Jag fick befälstjänst för att jag är tjej.
Ett skäl så gott som något, enligt pliktverket.

(laffo)

Våra vpl Befäl var mest konstiga det fanns ju alltid rötägg dock det får man leva med i fred.
Om du blir missnöjd får du slita som fan och visa din bästa sida och säga att du vill byta tjänst hos oss fanns det ett fåtal sådana fall, En vakt GB som fick bli KB på pansarkompaniet efterkommande år tex.
Kom bara ihåg en grej alla på regementet kommer att hata pliktverket detta är bergsäkert (hmm kan förklara varför sagda myndighet låg gömd i en annan stadsdel i boden än regementena )
Hos oss ändrade dom hej friskt inom kompaniet för som sagt det blir alltid miljoner fel när pliktverket är inblandat, fast då var det ju fördelning mellan personer med samma tid inne så att säga.

"Pliktverket works in mysterious ways" är allt jag har att säga, alltannat har andra sagt bättre.

Däremot: utbildas det fortfarande på Hawk? Är inte det nedlagt sedan nittonhundrakallt?

Luftvärnet utbildar på Rbs97 (HAWK) och Rbs70.

Hawk är så vitt jag vet precis modifierat och det utbildas för fullt på det.

Vad gäller radarbef. tjänsten så är det alldeles riktigt att du inte har någon chefstjänst utan du får nog kalla dig specialist. På en radartropp är det ungefär 14 personer och 4 av dessa är KB. detta ger dock visst utrymme för delegation till GB av uppgifter som ska lösas tillsammans med F.

Om man ser på den själva "stridstjänsten" så sitter man tre personer inne i radarn där alltid en KB är chef. Där sitter även du och en F soldat. Din uppgift är att radarn hela tiden presterar max och att ni upptäcker företag. Det är du som ska vara expert på radarn och sköta den som du tycker, dock är ju alltid KB din chef och ibland anser de sig tycka bättre och vill ändra lite. Din befattning heter SRC: Spaningsradarchef, detta innebär att du är chef över själva radarn när ni arbetar i den medan KB är chef för stridsuppgiften och personalen.

Att bedöma befälslämplighet är alltid knepigt. För att ta ett exempel: Adolf Hitler fick inte bli befäl under första världskriget för att hans överordnade trodde han skulle bli en dålig ledare som ingen skulle lyda. Ja, nog blev han en dålig ledare allt, men inte på det sättet som hans överordnade trodde... ;)

Hoppas de skämtade...

Neje! Aldrig hört talas om kvotering?
Dom placerar tjejer på KB och GB befattnigar för dom har ingen nytta av en tjej som gör 7,5 mån, hon blir ändå inte officer och det är det dom vill ha. Kvinnliga befäl alltså.
Hos inskrivningsförrättaren fick jag ett antal val som alla var befälstjänster och endast en var på 10 månader, de andra på 15. Detta trots att jag inte var det minsta intresserad av en befälsutbildning.

Det är förjävligt, men sant.

Till detta kommer sannolikt att de flesta tjejer får jobba rätt hårt för att klara det sociala trycket från hundratals 19-åriga killar och de mönster som ofta uppstår där. I det läget kan ett par pommes frites hjälpa lite.

Det är förjävligt, men sant.

Trodde de hade slutat med det...
Jaja, hoppas det går bra.

(edit, det där blev inte vad jag menade att det skulle bli...)

Kvotering är, så vitt jag vet, olagligt i Sverige. Däremot är positiv särbehandling tillåten, d.v.s. om man har två kandidater till en plats och bägge har likvärdiga meriter så får man tillsätta platsen med den kandidat som tillhör en underrepresenterad grupp. Det bör alltså vara olagligt att förklara en kvinna befälsbehörig om hon inte annars skulle ha uppfyllt kraven. Däremot är det tillåtet att välja en befälsbehörig kvinna framför en befälsbehörig man när en befälstjänst ska tillsättas, om deras meriter är likvärdiga.

Jag har ju lite svårt att tro att man ger tjejer högre befattningar för att dom ska få det lättare i lumpen - "ett par pommes" är väl lika mycket en nackdel som det är en fördel, om man nu räknar med att de hundratals killarna är ute efter att jävlas med en. Jag kan komma på många fler sätt att jävlas med ett befäl än med en vanlig soldat.

Jag tror att det är mer statistik, det ser bra ut med tjejer på höga befattningar.

Om det verkligen är olagligt att kvotera, är jag rätt säker på att det bryts mot reglerna både här och där - vi har väl alla hört berättelser om tjejer som knappt fått godkända betyg i lumpen och ändå på något mystiskt vis kommit in på YOP.
Men vad vet jag, historierna kanske bara är ytterligare ett sätt för dom ondskefulla männen att jävlas med oss stackars hjälplösa kvinnor.

Världen funkar tyvärr så. Skulle förvåna mig mycket om det inte fanns killar med knappt godkända betyg som kommit in på OHS/YOP eftersom efternamnet varit det rätta. Liksom på många högskolor.

@SToH

OT men iaf... "berättelser om tjejer som knappt fått godkända betyg i lumpen och ändå på något mystiskt vis kommit in på YOP". Poängen där är just blivit godkända... hur knappt det än må vara så är de godkända. Därmed kan man komma undan med att kallade det positiv särbehandling...

@Anne:
I regel behöver du mer än bara "knappt godkänd" (10-7-7) för att bli officer. Och det är väl ingen hemlighet att kvinnor är överrepresenterade på dom längre utbildningarna?

Och heller inte att detsamma gäller killar från vissa gymnasieskolor eller - som jag tror du konstaterat här på forumet - barn till officerare.

Oj en het potatis här.. kan bara med en suck konstatera att det på fullaste alvar diskuteras och skrivs förslag på en lag där det ska kvoteras in 40% kvinnor i bolagsstyrelser... vad säker man då till alla de kompetenta duktiga kvinnor som tagit sig dit av egen vilja som nu får stämpeln kvoterad utan att ha kvalifikationerna sätt dig i ett hörn och knip näbben...

Samma gäller ju för FM. Det sabbar troligtvis mer för de som kan och vill än vad det hjälper. Borde finnas andra sätt...

Jag tycker att de lämpligaste borde bli officerer. Varför komplicera det resonemanget? Att barn till officerer blir befäl kan ju vara kontakter, vilket jag också tycker är fel. Gymnasieskolor som är överrepresenterade kan bero på de högre krav som ställs av just dom, eller grupptryck/kulturen på skolan.

Jag håller med om att förslaget är dumt.

Däremot är jag inte särskilt orolig att de kvalificerade inte ska märkas. Om man inte märker vilka styrelseledamöter som är bra eller dåliga skulle knappast heller förslaget kunna åsamka så stor skada.

Är övertygad om att en och annan tagit sig in på samma utbildningar som jag på andra meriter än de formella, men ser inte att det skadat mig så fantastiskt.

@Röjsop

Spelar ingen roll om det "i regel krävs mer". Det är kravet, alltså kan man ärligt säga att man inte kravunderskrider för att få in fler kvinnor. Du behöver inte hoppa på mig för det. Har aldrig påstått att jag är för det.

Sen att fler kvinnor har "långa" utbildningar. Självklart, vi kan ju, till skillnad från er,välja. Vi mönstrar (antagningsprövar) och får x antal förslag på befattningar. Till skillnad från er kan vi då välja att om jag inte får en befälsbefattning så väljer jag hellre att låta bli. Men jag förutsätter också att du inte missat att det håller på att förändras. Var ex betydligt fler f/g-tjejer 03/04 än 01/02 när vi i princip hade 3 på förbandet.

Har som sagt aldrig sagt att jag är för varken kvotering eller positiv särbehandling så back on topic.

Ja. Fast FM och dess underorganisationer måste som alla organisationer så att säga vårda sin resursbas.

På 1700-talet innebar det att adelns söner skulle bli officerare redan i vaggan.

I alla tider har det inneburit att söner till officerare och andra potentater sannolikt haft lättare att få som de vill i det militära. Nils Sköld var säkert väldigt duktig, men det är klart att han hade hjälp av sitt efternamn. En viss amflöjtnant som ryckte in på PB/båt vid KA 1 1999 var säkert också duktig, men hade säkert lättare att få välja tjänst än många andra med liknande kvalifikationer.

På 2000-talet innebär det att man måste få in en viss del kvinnor i organisationen - något det i och för sig finns starka skäl för och som jag är en varm vän av; men i vissa fall påminner förfarandet säkert om de historiska mönstren här ovan.

Jaha. . Kvotering var väll ändå inte riktigt det tråden handlade om eller hur..

*kastar pinnar och kottar på de slarviga...*

/BlåGul

@Anne:
Kraven är ointressanta, då de flesta klarar dom. Det är konkuransen som är viktig.
Förr var det ett krav att kvinnor som gjorde lumpen skulle bli officerer, och den mentaliteten verkar finnas kvar.

@Vysotskij:
Självklart finns det mygel överallt, frågan är vad som behövs för att minimera det.

Leker bondgård med dem och skäms...

Jag är glad om jag ens får göra alls nu när det har gått upp för mig att det faktiskt finns en chans att jag inte får göra lumpen. Mönstrade 31:a maj, och valde MP/Säk (2a skvadron) med inryck jan 2007. Fick visserligen hyfsade resultat på mönstringen (9a styrka, 8a kondis, 8 i-skrivning och 7-7 av psykologen) men inskrivningsförrättaren sa att han uppskattade att jag hade ungefär 1/3 chans att bli antagen? Har skrivit till pliktverket också där en annan inskrivningsförrättare sa att "Dina värden borde ju tala för en högre chans, MEN förra perioden blev jättemånga med jättebra värden placerade i utb-reserven eftersom att befattningen är så populär..."
Känns ju väldigt tryggt och bra. Blir bra spännande att öppna kuvertet i september iaf - allt eller inget. Systemet är ju så korkat så det finns inte....

Hur känns det nu inför inrycket på måndag mohikan?

I ärlighetens namn, om du blir knäckt och börjar tvivla på dig själv bara för att ett gäng på PV efter några timmars undersökningar inte tycker att du passar som högre befäl kanske du ska fundera på om du verkligen passar som högre befäl.

Som jag ser det kan inte ett befäl börja tvivla på sig själv så fort någon liten jeppe kommer och ger lite kritik. Du kan ju inte låta de på pliktverket bestämma hur bra du är, är du smart så är du smart oavsett vad andra tycker right?

Dessutom har de på pliktverket ingen koll i alla fall. Vet så många människor som blivit uttagna till tjänster de inte trivts med eller klarat av. Hade en kompis som mönstrade för några år sedan och fick göra civilplikt. Han förklarade för dem att han var höjdrädd. Då satte de honom som ledningsreparatör(höööööögt upp)

EDIT: OOps, blev väldigt negativt det där. Jag vill också tillägga att jag inte tror att den tjänst du fått är så dum alls.

Mmm visst Livet är Hårt och orättvist. Men hallå. Nu är det så att det inte är genomsnittsungdomen som gör lumpen nuförtiden.

Det är en viss sorts människor (som inte "fuskar" på mönstringen). MÖP.

Vill inte dra alla över en och samma kant men över lag är det så.

Detta innebär också att det är viss sorts tjejer som gör lumpen/blir officerare.

Tolka detta som ni vill. ;)

Jag kan förstå att du är besviken men en ledare ska väl inte ha allt för höga tankar om sig själv?
Utan ta hänsyn till andra m.m. bla bla Ni förstår nog vilket håll jag är på väg åt.
Du satt inte och skröt att du var bäst för psykologen? Låter nästan som det.

Ta inte illa upp nu. Skrivet i all välmening.

Nej, ta inte illa upp. Om du hade velat bli befäl så hade du bara kunnat säga att du varit med i elevrådet, lagkapten i fotbollslaget och varit domare. Det hade nog räckt. Det gjorde det för mig. B) Till mig sa visserligen psykologen att jag borde bli befäl eftersom jag hela tiden ifrågasatte allt och därmed var bättre på att ge order än att följa dem. Hur hon nu kunde veta det...

Vad trevligt profeten, jag är likadan. Folk kan tycka jag är jobbig att umgås med.

För mig räckte det nog med att säga att jag gärna ifrågasätter allt och tar över om den som utsett sig till chef i ett grupparbete visar sig vara dålig. Säkert en del andra saker också, vet inte riktig vad de vill ha för folk.

Att komma till pliktverket och tro man äger stället blir de nog inte så imponerade av.

Själv så valde jag 10 månader som insatssoladt/fordonsförare för det lät som en kul tjänst när pliktverket pratade om den...

Den var kul också, men nu efteråt är det inte kul... För att uppskattas inom FM känns det som man helst ska ha gjort jägar tjänst eller iaf 15 månader.
Något så lökigt som insats ger ingenting, trots att vi var mer fysiskt aktiva än många andra på regementet...

Men så är livet, bara att gilla läget och kämpa vidare

@Marcuzt:
Hur menar du när du säger att man måste ha gjort 15månaders jägarutbildning för att vara uppskattad inom FM? Visst kan en sådan utbildning imponera och uppskattas, men den uppskattningen går ju över ganska fort. Om du skulle vilja ha permanent uppskattning så skulle jag rekomendera att du jobbar stenhårt och visa att du tycker om folket du umgås med, det räcker mycket längre än någon brutal macho utbildning någonsin skulle ta dig.

Jag försöker att kämpa på så gott det går. Men det jag åsyftade med en macho militär jägar utbildning var att många man träffar på inom militären är gamla jägare och ifall jag söker till UT eller Off utbildning så är det troligare att jag blir antagen med 10-6-7 om jag är 15 månaders jägare än en 10 månaders E soldat med samma betyg...

Men jag kämpar på i min IP och tycker det är väldigt skoj där trots att jag egentligen ville bli Off.

Verkar ju rätt obegåvat om man vill kvotera in i hemlighet att ta in personer som inte uppfyller de formella kraven. Enklare att låta dom uppfylla dom formella kraven på pappret istället. Ingen kan "bevisa" att någon med vitsord på X77 är felbedömda och egentligen förtjänar X55, vilket däremot är oerhört simpelt att påvisa om det sätts korrekta betyg och sen antas dom till OHS trots att de inte uppfyller formella krav.

Problemet finns även i den civila världen, och min uppfattning är att det svenska gymnasiebetygen näst intill helt saknar signifikans när det gäller att påvisa akademiska potential och andra för högskolestudier intressanta kriterier.
Betygen visar huvudsakligen förmågan att plugga, smöra och slicka röv så länge du har en viss teoretisk begåvning.
Högskoleprovet i sin tur har väl ett visst värde i att ge folk en andra chans, men framförallt kvotera in övre medelklass som har ett löjligt gammaldags vokabulär med sig hemifrån. Det är i alla fall inte i huvudsak akademiska fackuttryck i orddelen, vilket är det som är relevant. Av någon outgrundlig anledning är orddelen dessutom viktad dubbelt så tungt som övriga delar.

Sen så tror jag att en positiv relation mellan föräldrar i skrået och ungar som lyckas ta sig in alltid kommer finnas, oavsett antagningssystem och total avsaknad av nepotism och jäv. Av den enkla anledning att kunskaps, värderings, och attityd överföringen från föräldrar till barn är väldigt stor.
Och allt annat lika kommer ett barn som har föräldrarna inom samma område som coacher lyckas bättre än dom som inte har det.
Och i ett meritokrastiskt system i ett fritt samhälle får man acceptera att tillgången på meriter kommer vara orättvis, även om man gör sitt bästa för att motverka det, tex genom att utforma antagning efter potential istället för historisk prestation. Men om man som jag inte riktigt tror på genetisk determinism så kommer föräldrarna helt klart ha påverkat ungarnas potential för olika saker.
Vet att LUF hade någon förslag för några år sedan om att man skulle få välja sina föräldrar, schysst idé, även om de själva förstod de praktiska begränsningarna.

Och för att knyta an till trådstartaren så är väl Pliktverkets urvalssystem varken optimalt eller enhetligt. Även om det i genomsnitt antagligen finns ett samband mellan "smarthet" / intellektuellt krävande befattning, så finns det nog väldigt många som inte hamnar "rätt". Dom befattningarna med hög status är oftast populära, och de som kommer in och vill ha dom och har acceptabla resultat får oftast dom. Att gå in och säga "jo jag kan tänka mig göra lumpen, men jag inte exakt vad, något lagom hårt" ber om att få en av de mindre populära befattningarna som inskrivningsförrättarna måste tillsätta men inte har tillräckligt många frivilliga sökanden till. Sen ljuger dom lite och säger att det är jättebra. Därför byter också befattningar namn till lite häftigare saker, typ insats istället för bevakning. "Jag är insatssoldat hos norrlandsjägarna" låter klart mycket bättre än "jag sitter i vakten i arvidsjaur"
Jag skulle inte ta pliktverkets bedömning av en, iaf i bemärkelsen var man placeras, speciellt seriöst. Mönstringsförrättarna verkar göra lite som dom vill, och inskrivningsnämnden lika så. Jag och en kompis placerades på samma befattning preliminärt, och jag fick den men inte han trots att jag kravunderskred vilket han inte gjorde.
Olof