Tjena!

Jag kom att tänka på nu när jag sitter är och är förkyld, att ut och springa finns inte för tillfället därför min grymma förkyldning och jag är så segt i varje liten muskel i min kropp.
Så min fråga är då när man ligger inne i lumpen, hur går det egentligen till om man har en löpträning på 7-10km på morgonen och man då vaknar upp med en näsa som inte släpper igenom den minsta luften?
Att man går till sitt befäl och berättar det förstår jag, men hur godtar han en förkylning egentligen?

Det finns nog två alt..

1. Han godtar det inte... = not so vely blight of him..
2. Han godtar det för han inser risken...

Man kan diskutera hårt hit och hårt dit.. men man kan rätt sällan diskutera det med kavajhytten efter att soldaten kilat vidare, alternativt blivit djävligt dålig..

Edit: För att förtydliga min tankegång.. den som jag brukar resonera efter när soldaten kommer fram, är jag kompetent att bedömma om det "bara" är en förkylning..

GMY

Man brukar väl få lomma iväg till sjukan och få ett tjänstbarhetsintyg, eller har det ändrats?

Det är IG att träna med infektion i kroppen.
Tag kontakt med sjukan och få deras bedömning är mitt tips.

Det tråkiga med sjukan är att man får "tjänst efter samråd" (med ett dåligt befäl innebär det ingen skillnad), mollipect vid förkylning och ZON om man har ont någonstans. En polare fick ZON mot hjärnskakning och ombeddes fortsätta som vanligt i tjänsten trots att han varit hos civil läkare under helgen.

Jag är ett levande exempel.
Har mer eller mindre krämpor ännu idag efter stridsövningar med fältdygn i med förkylning. Hade varit sjuk så länge och kom tillbaka. Av nån anledning tyckte dom det verkade okej med mig ändå.

Detta slutade med Lunginflamation, förlamning, ryggmärgsprov som i sin tur misslyckades och Panzer fick ligga på AVA och haltade genom resten av lumpen och vart aldrig återstäld. Nedsatta nerver i högra delen ansiktet och lite sånt. Bara glad att det inte vart värre.

Men det va inte bara befälens fel... mitt med. Kunde legat på mer. När det väl va så illa att jag nästan kolapsade så fick jag åka in till reg och där efter akuten. Men man lär sig... Nu är jag riktigt kinkig mot sånt. Man blir ju skrajsen. Ingen träning övning med förkylning.

Jag är förövrigt också förkyld nu, verkar vara nåt som går?

@Arny

ZON mot hjärnskakning? Hahaha säg att det är ett skämt!
Eller funkar det?

Jesus-tittyfucking-christ! stämmer en fjärdedel av det där Panzer?

Förkylningar är jäkla typiskt att råka ut för i lumpen. Man aldrig blir helt kry om man är ute mycket, vilket är vardag för de flesta lumpare. Är det dessutom vinter och minusgrader ute är det extra pissigt.
Hade en på min pluton som blev förkyld i november och han var mer eller mindre krasslig ända fram till muck (över tre månader).

Är du förkyld så be att få träna i egen takt. Ta en promenad eller nåt. Att ha ansträngande träning när man är förkyld är bara ett sätt att slita ut kroppen,
förvärra och förlänga förkylningen.

Mmm. Såhär vare:

Förkyld, övningsdags... Ville inte vara med. Men va tvungen att "prova". Efter en dag med stridsutbilding och lite sånt så är jag helt slut sen på natten. Kan inte göra nånting. Hög feber. Halva ansiktet är bort domnat lite grann.. och ner mot halsen, höger sida. Smaken är borta också på halva tungan.

Får åka till regementet och under natten blir det värre, febern ökar och jag kan inte längre ens blunda med höger öga. Vidare till akuten, Där ser dom inget först. Lungorna kollar dom sen. Får ta ryggmärgsprov. Efter 3de försöket funkar det. Och dom får sitt prov. Sen gör dom vanlig koll och ser lunginflamtionen. Och pga av att något gick fel vid ryggmrägsprovet så fick jag enorma smärtor. Benet domnade bort... typ låret och en bit upp mot svanken på vänster sida.
anisktförlamningen försvann av sig själv efter ca 2-3 veckor. Dock är det liiiite nersatt. Märks allra helst på höger ögonlock. Syns inte men jag känner att det är segare än vänstra.

Har fortfarande svårt att sitta, benet domnar bort på nån minut bara. Sen värker det lite. Detta va typ hösten -98. Först runt 2002-2003 Kunde jag lyfta som vanligt och funka perfekt på det sättet igen.

Allt detta pga av en sketen förkylning.

Efter frukost varje dag brukade vi ha skade/sjukanmälan till befälen (för att sedan beviljas besök på sjukan). Klart att man inte tvingas träna då man e sjuk.

Jag talar av egen erfarenhet nu, hellre bli betraktad som en vekling av befälen och stå över ett fyspass än att bli sjuk i flera månader!

Fyra månader in i lumpen blev jag förkyld, men jag hade ingen tanke på att gå till sjukan, det var ju bara veklingarna som gick till sjukan för en ynka förkylning och dessutom hade jag redan vart där en del pga en skada i början av lumpen.

Så jag körde på och tro det eller ej, men jag blev inte bättre! När jag sa ifrån och pallrade mig iväg till sjukan fick jag något som kallades fri fys, vilket innebar att om man inte låg på och tjatade hela tiden gjorde man exakt samma sak som resten. Efter bara en månad var min kropp helt utslagen, jag fick blodtrycksfall och lederna rostade igen, jag rörde mig som en åttiårig kärring.. Tillslut gav kroppen upp efter en stridsövning och jag fick åka ambulans till akuten - jag förlorade medvetandet och slutade andas ordentligt.
Där konstaterades det att jag hade lunginflammation samt bihåleinflammation och ett otroligt lågt blodtryck.
Det var slutet på lumpen för mig - det som började med en vanlig förkylning slutade med en 12 månaders avskrivning.

Nu rycker jag in igen om två veckor, och gissa om jag tänker tänka mig för innan jag springer en mil med kraftig hosta nästa gång...


Är man ingen vekling kommer man få chansen att bevisa det hundra gånger om ändå, utan att riskera en lång tids sjukdom för att man vill visa sig på styva linan för befälen.

MFÖ /hannah

Tackar för alla svaren!!!

Det är ju inte så att har jag en fis på tvären så springer jag till sjukan och ber om att få ta det lugnt eller hur det nu går till därför det är faktiskt väldigt sällan som jag blir förkyld, det är ca 1 gång om året ett par dagar och det är nästan aldrig jag blir sjuk, får feber eller likande.. var kanske 3-4år sen sist.
Poängen med denna tråden var bara att jag vill höra hur det går till för att hur jag kände mig i måndags var inte bra, rent åt helvete så i en sådan situvation så hade jag icke tagit på mig några löparskor.

En annan sanning som jag fick höra ett par gånger var "Känn inte efter precis när du vaknar, vänta till efter frukost. Jag själv ha lunginflammation varenda morgon" Kn S kläckte den, så jävla bra

Och nej, jag säger inte åt er att skita i att ni mår dåligt, men det ligger lite i det.

Det var aldrig något problem för mig att få besöka sjukan, jag var där rätt ofta dessutom, efter som jag lyckades utveckla kronisk nästäppa efter en bihåleinflammation i lumpen, och nu efter 5 år fattade läkarna vad som var fel

Dom måste ju släppa iväg dig till sjukan om du klagar på fysisk ohälsa, är det däremot nageltrång som är problemet så kanske de är lite mindre välvilliga..

Finns väl inget krav på att uppge anledningen till att du vill besöka sjukan, och befälen kan ju knappast hindra dig från att gå dit.