I WW2 användes erövrade stridsfordon av alla parter.

I ett fiktiv framtida krig/konflikt hur pass bra skulle Sverige vara på att sätta fi fordon i tjänst? Hur snabbt skulle vi kunna fixa fram besättningar som hjälpligt samt bra kan vagnen? Hur pass mycket svårare skulle en striv vara jämfört med ett psk fordon?

Vet att vi i kongo använde en del erövrade pansarbilar.. Dessa var ju dock ganska enkla fordon till skilnad mot dagens

köra strv strf är som att köra automat bil du har broms gas ratt samt en växelomställare du lär dig fort sedan platan i mattan om det är krig lär dom ju inte bli sura för att du råkar köra ner en brevlåda i bland

Viist köra är en sak men skjuta och träffa en annan. En massa pryttlar att hålla reda på och så är det bra om man vet var tanklocket sitter.. ;)

nu ska du inte vara sådan får väll fånga en fi och fråga ut han

skjuta är ju det svåraste men i stort sätt alla moerna tanks ser lika dana ut och har nästan likadana knappar och komponenter så kan du strv 122 så ser det i stortsätt lika dant ut i en abrams

vist man kan ju inte slänga ner en skytte slusk i en strv men en strv fö/vc/sk/la samt mekaniker skulle rätt lätt fixa det tror jag

Tror inte vi skulle fångat så många Abrams i ett krig, kanske en och annan T-XX och dom är annorlunda.

Ok om man skulle få tag på en gamal centurion/ S-vagns skytt och sätta han i en T-80. Leclerk, Abrahams eller dylik känner han igen sig då?

Utelämna om vi fångar. lek med tanken att vi fångat.

Thoma gav prispengar på republikanska vagnar under spanska inbördeskriget. Ett flertal hämtades när besättningen sov.......

Jag vet inte vad du förväntar dig för svar egentligen.

Men ska det vara så så skiljer sig Abramsens eldledningsystem mot Leopardens på något vis vad avser handhavandet med dynamisk framförhållning. Abramsens skall vara svårare att lära sig men vara bättre när man väl fått kläm på det. Detta verkar vara den konsensus som råder på TankNet. Förarplatserna i Abrams och Leopard skiljer sig ganska radikalt åt. Även Bradleyn skiljer sig mot exempelvis 9040 då den enligt uppgift inte har dynamisk framförhållning alls i kalkylatorn för att inte tala om Warrior som saknar kalkylator överhuvudtaget och har manuell höjdrikt. Men det ska väll inte vara några oöverkomliga hinder.

Och att komma från Cent/103 till en modern stridsvagn är nog inte helt lätt. Att skjuta ballistiskt ska väll inte vara svårt när man lärt sig streckplattan men för att utnyttja systemen till max ska man behärska kalkylatorn och där kan det som sagt skilja ordentligt mycket mellan öst- och västvagnar.

Vad är "dynamisk framförhållning"?
Fördelar/nackdelar?

Kan man då säga att möjligheterna ej skiljer sig väsentligt från ww2. dvs att grundutbildade i dagens läge har ungefär samma möjligheter att utnyttja en vagn som man hadde då?

Dynamisk framförhållning är den funktion i eldledningssystemet som räknar ut hur mycket framför man måste rikta kanonen för att få träff i ett rörligt mål. Med dynamisk framförhållning behöver du endast hålla siktet på målet, även om det rör på sig, resten sköter datorn.

Fördelar: Större träffsannolikhet

Nackdelar: En knapp till att lära sig

/E

Eftersom tekniska system i dag är mer komplicerade än under VK2, så borde det väl även finnas utrymme för större skillnader mellan olika länders tekniska system i dag än under VK2? Eller mer konkret: Strv under VK2 var relativt enkla tekniska system, medan de i dag är komplicerade tekniska system. Det finns i dag därför både mer utrymme för skillnader i hur exempelvis tyskarna och ryssarna bygger sina strv. Iofs så är även normalsoldaten i dag mer van vid tekniskt komplicerad materiel, än vad normalsoldaten under VK2 var, så frågan är hur inlärningstiden på strv förändrats?

Sååå komplicerade är ju ändå inte stridsvagnarna (ska jag säga, som inte är utbildad på någon).
Så länge du inte ska göra service på vagnen så borde någon som hittar runt i en stridsvagn även hitta runt i en annan efter en liten tillvänjningsperiod. Tillochmed jag hittar ju det nödvändigaste i en T-72 efter en liten stund.
Men det är ju självklart inte lika lätt som att hoppa in i motståndarstridsvagnen i Bf 1942 och rocka loss
Sen finns det ju vagnar som är lättare än andra.. Leopard 2 och Abrams är ju designade så att det ska vara så lätt som möjligt för förare och skytt att göra sina jobb (automatlådor, eldledningssystem mm) men vissa länder (läs england) har inte kommit lika långt i sin human engineering..
/E

Hur länge fungerar ens erövrade strv utan service? Hur lätt är det att lära sig kommunikations- och stridsledningssystem om all text är på ryska?

Jag kan garantera att ingen här (som inte har utbildning) kan starta en T-vagn eller en BMP. Så där jävlar lätt är det inte. Än mindre lista ut hur man ska skjuta med dom.

SKillnaden på en Leo och en Abrams är ganska enorm, inte bara hoppa in och försöka omsätta kunskaperna.


Dynamisk framförhållning på Abrams utlöses när man mäter laser, så det är inte ytterligare en knapp att lära sig. Vill man nollställa framförhållningen, då måste man lära sig en knapp till.

Många av handgreppen i ett pansarfordon måste sitta i ryggmärgen
för att fungera. Man har inte tid att fundera på om rökkastarknappen
sitter här eller där eller om sändknappen till den ena radion satt
till höger eller vänster om den andra. Omkopplingen på
ballistikdatorn mellan olika sorters ammo måste ske reflexmässigt.
Föraren måste veta precis hur fort olika hinder kan passeras
utan att stanna och tänka.

Så fort allt inte sker reflexmässigt är man pucktvåa och är man
pucktvåa i en pansarstrid så är man död. Jag skulle aldrig någonsin
vilja strida i en vagn som jag inte var vältränad på. Det tar
många månaders slit att bli van i en vagn även då det är
ens egen vagn där man har tillgång till instruktionsmaterial, BT mm.

Att ta över någons vagn passar nog bäst på film.

Anekdot: När P10:s Strv-102 VC var i Östersund(?) som B-styrka
så fick de tid en kväll att göra stan men de hade givetvis inga andra
kläder än uniformerna med tillhörande basker. På frågan från
ortens unga damer på vilket jägarförband de tillhörde sa de att
de var pansarjägare vars uppgift var att hoppa bakom fiendens
linje och ta över stridsvagnar och slå fienden i ryggen. Det gick
hem och flera av killarna spelade bortamatch den kvällen (men
det kanske de hade fått ändå )

Där ser du..

En knapp till..

:P

Jag tror fortfarande inte man behöver civilingenjörsexamen för att kuta och skjuta med en stridsvagn. Jag är tillochmed beredd att bevisa det, om någon ger mig en laddad och tankad T-72 att leka med...
Men man behöver nog lite grundläggande stridsvagnskunskaper och/eller motorfordonskunskaper, något jag hoppas att stridsvagnsbesättningarna lär sig
Sen är det ju en annan femma om man kan utnyttja systemet fullt ut eller ej, men att kunna utnyttja reservsiktet med dess ballistiska streckplatta borde ju inmte vara så svårt. Riktdon ser ju likartade ut, om inte annat får man hitta vevarna. Sen gäller det att hitta knappen på vilken det står "Eld" på cyrilliska.
En rysk radio är ju ändå inte kompatibel med RA180, men om det skulle vara så att man ändå vill använda dem så kanske man kan studera iboken till den radion som satt i Pbv 401 förut, den var ju rysk.

Vad jag menar är att alla stridsvagnar jag känner till något om, har reservförfaranden som gör att de i mångt och mycket liknar en gammal Sherman och liknande i hanteringen, reservrikt, reservsikten mm.
Däremot krävs det naturligtvis mer än någon timmes trial and error för att behärska en vagn fullt ut, men det är det väl ingen som har trott, eller?
Tror inte att tyskarna som erövrade T-34or behärskade dessa fullt ut efter fem minuter heller...

/E

Fick för mig att man blir av med framförhållningen genom att släppa dödmansgreppet.

Ang. koncensus på andra forum hur det är med abrams/andra tanks med hur eldledningssystemet känns det som att jänkarna tycker abrams är bättre och så fort någon säger något annat så kläcker de kommentaren "har den vagnen varit framgångsrik i krig". Eftersom få andra vagnar har det så är det systemet per definition sämre.

Ja, möjligheten att använda en modern vagn på samma sätt som de skulle använt en WW2-vagn.



Jag vet personer som utbildar på stridsfordon som tycker att vi är på gränsen till vad man kan lära sig bra på tio månader.

När jag har sovit på saken lite skulle vilja påstå att det heller inte bara handlar om knappologi att lära sig för den delen heller. Det stridstekniska användandet kan man vara tvungen att anpassa också. En 122-besättning måste inse att de inte kan köra fort och skjuta i en T-72M, en 9040-besättning borde kanske tänka till innan de ger sig på fientliga pansarskyttefordon i en Marder, osv.

När det gäller erövrade fordon vill jag bara inflika att man mig veterligen, inte tog över findens stridsvagnar "bara sådär" och använde dem direkt, utan de togs om hand efter stridernas slut, bogserades eller kördes till någon central verkstad där man reparerade och modifierade vagnarna, sen tillföll vagnarna ofta speciella förband som hade fler erövrade vagnar. Detta bland annat för att det ju finns en stor risk för vådabeskjutning annars. I färre fall användes vagnarna av förbandet som "hittat" vagnen, men då kanske mer för andra sysslor än strid.
I båda fallen så handlade det ju inte om att "Grisfritz" klättrar in i en vagn som fortfarande är varm på sätena efter Ivan, och direkt börjar kriga, utan besättningarna hade ju tillfälle att träna in sig på vagnarna, och när det gäller förbanden med erövrade vagnar, så kan jag tänka mig att de fick en mer eller mindre utarbetad utbildning på vagnstypen.
Ovanstående gäller främst vad jag läst om erövrade fordon i wehrmachttjänst. Wehrmacht var de som i största utsträckningen använde erövrad materiel, och den materiel de använde flitigast verkar ha varit ryska fordon. Det verkar, efter vad jag har läst, som att västmateriel mest användes för skjutprov. Det finns däremot gott om bilder på tyska T-34or och lätta ryska stridsvagnar konverterade till transportbandvagnar.

Det mest kända exemplet på allierades användning av erövrade vagnar måste vara den olivgröna Panthern "Cuckoos nest" som användes av britterna (tror jag). Vet dock inte något mer om vagnen, men det går säkert att googla..

Ett mer sentida exempel på användande av erövrat materiel är ju israelernas användande av erövrade T-55or. Dessa renoverades och modifierades och skänktes bland annat till allierade i Libanon. En del användes av IDF och idag tror jag de flesta överlevande exemplaren konverterats till Achzarit, en tung pansarbandvagn.

Så, min slutsats är att, jo, jag tror att det "går" att ta över en vagn på slagfältet, men man kan inte använda den optimalt utan att ha tränat på den innan, vilket i sig kan innebära döden, sen ska man ju tänka på att om vagnen är övergiven är den det av en anledning. Den kanske är skadad eller fastkörd, vilket ännu mer gör att man bör hålla sig ifrån att försöka använda vagnen.
Däremot tror jag säkert att det skulle vara en möjlighet att fixa till vagnarna och ge dem till en besättning som får en chans att göra sig familjär med vagnen innan de kastas ut i strid, och det vore kanske rent av ett måste med tanke på våra fåtaliga stridsvagnar.

/E

Sedan har man ju möjligheten att använda vagnen mer defensivt något som inte ställer lika stora krav på besättningen. Något som även borde spara vagnen i service hänsyn och am åtgång.

Andra typer fordon tex BTR serien torde vara mycket lättare att ta i tjänst. Men hur stort är steget därifrån till en LAV med dess akan?

Instämmer inte alls.

Kan du utveckla ditt resonemang? Trodde det var lättare att agera defensivt än offensivt med stridsfordon.

Finns de Finska manualerna på Svenska också?

Det är väldigt få finska reglementen som rent allmänt finns översatta till svenska. Majoriteten av litteraturen vi hade under, den officiellt svenskspråkiga, underofficersskolan var på finska, inklusive alla plutoners huvudreglementen inom sina respektive specialområden. Jag kan därför inte tänka mig att det finns några finska strv- eller strf-reglementen eller manualer översatta till svenska, då dessa fordon inte används av finska försvarets enda svenskspråkiga förband (Nylands brigad). Jag kan rent allmänt inte komma på något fordon av öststatsursprung, förutom UAZ 469, som användes av Nylands brigad under min tid, och så vitt jag vet, så har inga heller tillkommit senare.

Lättare och lättare... det är så mycket som spelar in.

Anfall och försvar är ganska lika, eld och rörelse, eld och rörelse, eld och rörelse...

Om man inte använder sin erövrade vagn som värnpjäs då möjligvis, men det är något som är dumt, man blir överlistad efter ett tag.

Läste en bok, vars titel jag glömt, om strider i Sinai. Där stötte Israelerna på en övergiven PT-76 som de omedelbart försåg med en besättning och satte in i striderna. Nu är ju inte en PT-76 speciellt avanserad och jag kan tänka mig att en Israelsk reserv besättning kan operera en dito ganska hyfsat utan större utbildningsinsats.

@Mats: Poängen var väl att det antagligen är lättare att använda en strv eller ett strf som besättningen inte är inövad på (om man absolut måste använda den) i en mer stationär roll. Det betyder ju inte att man inte rör sig utan att man avger eld från en stridsställning för att sedan dra sig ur och ta ny stridsställning.

Torde rimoigen vara lättare en att anfalla i meningen skjuta under gång men å andra sidan är jag längt ifrån någon pansarslusk så jag vet inte.

Att använda en erövad stridsvagn behöver väl inte betyda att man ställer samma krav på den vagnen än alla andra? Varför inte använda den som arteleripjäs/minröjare/PV-pjäs. Annars kan kanske någon Finländare som överlevde kriget när det var i finland få köra.

Service och underhåll behöver du knappt någon utbildning! Precis som när du mekar med andra motorer behövs grundläggande kunskaper, sedan förstår du resten själv. Gasturbiner behöver inte så mycket service, så det är bara att gasa , kom bara ihåg att kolla så oljan är av extremt hög kvalitet, och byta eller rengöra filter lite då och då.
Glöm inte heller att stänga av ir srålkastaren, den är till för massanfall, och den röjer er position.

http://www.israeli-weapons.com/weapons/veh...iran/Tiran.html

jag har läst någonstans att dom erövrade upp till 1000 T54/55

Jag förstår din fråga S-P, Men tror du inte att en erövrad vagn skulle dra på sig eld från mer eller mindre varenda skjutgalen svensk soldat? Det är ju inte säkert att alla fått reda på att just vagn X har svensk besättning när den rullar runt i landskapet? Det skulle ju lika gärna kunna vara vagn Y som är full med Ivans och har kört vilse?

Min personliga åsikt är att:
A: se till så att den lämnas till de som förstår sig på den och kan hitta
svagheterna på den.
B: spräng/oskadliggör den på plats.

Men, Som sagt jag spekulerar bara. Det är väl tillåtet på forumet fortfarande Andrew?

Jag håller med dig i dina tankar.

Ang vådabeskjutning från egna och fel identifiering så uttalade tyskarna klart att det var ett problem. Man valde ändå att utnyttja fi fordon. (Dock har jag inte fattat varför man inte flyttade T-34:orna till Västfronten för att undvika detta.) Hur Ryssarna så på denna sak har jag aldrig kommit i kontakt med förutom att man uppmuntrade utnyttjande av fi fordon. Likaså var så gott som hela Finlands Stridsvagnspark, i slutet av kriget, av Ryskt ursprung. Risken torde vara störst när olika förband trasslar in sig i varandra och ett av dem inte vet att det andra har erövrade fordon.

Om ett fi fordon ej kan flyttas och är av känd modell samt risk föreligger att Fi kan, relativt snabbt, återta terrängen skall man nog spränga. Tycker att det borde finnas anvisningar någonstans hur man bör förfara i olika lägen.. Dock vore det dålig stridsekonomi att spränga i onödan..

Men om man kommer över en T-72:a eller M1:a, vilka vi har kunskap om, torde det vara intressant att göra vagnen operativ. (Till dessa torde vi kunna skrapa ihop en del besättningar som är bekanta med vagnen.) Detta även om enklare fordon typ BRT serien och andra liknande hjulfordon, psk vagnar mm. Sedan kan ju disskuteras hur man bäst gör detta för att undvika våda beskjutning och fel identifieringar.

För skojs skull kan de som är med i en insatspluton fundera på om man har tillräcklig kunskap, i plutonen, för att göra en BTR-80PB operativ och om man skulle vilja byta ut en av bilarna mot denna. Detta även om risken för vådabeskjutning ökar...

Vi fick lära oss hur man förstörde både våra egna vagnar och andras.
Handgranater kommer väl till pass.

Att använda icke M-nummermärkta fordon är uteslutet eftersom de självantänder. Skulle fordonet mot förmodan inte brinna upp/ned så kommer ett användningsförbud på fordonet säkert som amen i kyrkan. Fordonet har ju inte genomgått årlig tillsyn, har inte godkända säkerhetsbälten m.m. Jag kan tänka mig att denna fråga skulle kunna sysselsätta ett större antal överstelöjtnanter i den nätverksbaserad försvaret. B)

Frid! / BA