Under en brandövning idag skulle jag tända en
metallbrandbomb på vanligt sätt med hjälp av
röktändaren (ca 8-9 cm långt rör, gängat ca
3 cm upp, gråmarkerad i ena änden och med
ett stift med sprintsäkring i andra). Enligt
manualen ska man bara dra ut sprinten så
tänds röktändaren men nu hände inget, nada.

Ska röktändaren apteras eller förberedas på
annat sätt? Jag provade att trycka ner stiftet
men det satt som berget. Hade jag fått en
defekt eller var det användaren som var det?

Eftersom du uppenbarligen inte vet hur man använder en metallbrandbomb, är det då lämpligt att ens försöka? Finns det inte vissa risker inblandat med NBC verksamhet? Är det seriöst eller?

Jag vet själv inte hur den fungerar, men det gör inget eftersom jag aldrig skulle få för mig att röra en metallbrandbomb utan adekvat utbildning.

Självklart har jag utbildning på metallbrandbomb,
annars skulle jag inte varken få eller vilja använda
den MEN det finns en äldre röktändare (som jag
är utbildad på) och en nyare som var den typ som
jag fick ut idag. Eftersom den var ny för mig så
frågade jag ansvarigt befäl om hur den fungerade
och fick svaret: busenkelt, står på lappen som sitter
på. På den lappen står det att det bara är att
dra ut sprinten. Tyvärr hade kaptenen åkt hem
när övningen var slut och vi hade råddat ordning
på all utrustning så jag kunde inte fråga honom
utan därför vände jag mig till forumet för ett snabbt
svar.

Jag jobbar med NBC yrkesmässigt, jag har kronans
utbildning på det mesta av NBC och BRök upp till
men inte inklusive sarinklorid och senapsgas
respektive brand i fordon och fartyg. Den här gången
var det frågan om ny materiel som jag inte stött
på förut och därför tog jag reda på hur den fungerar.

Jag tycker att det är väldigt trevligt att du bryr dig om
säkerheten och att du på ett seriöst och vänligt sätt
ifrågasätter det du verkar vara fel men jag kan lugna
dig med att säga att läget är under kontroll.

@ NBC-fånen
Jag är väldigt nyfiken på metallbrandbomben, fyller den ungefär samma form och funktion som den amerikanska AN-M14 TH3-granaten?

Storlek? Form? Vikt? Vad består verkansdelen av och vilken verkan har den?

@TeLu
He he he... minns själv en eldfängd learning by doing-övning. Vi skulle laga till ett mål VA-mat med våra nya Primuskök och våra instruktioner var: Bränn inte ner regementet, bränn inte upp någon bil, se till att vara mätta och belåtna inom en timme!
Lågorna var meterhöga!

Metallbrandbomben påminner om den amerikanska i sin
grundide' men det är mycket som skiljer. Den svenska
är inte ett vapen i den vanliga meningen utan snarare
tänkt för förevisningar och liknande. Den ser ut som
en Al-färgad kon med rundad avsmalnande topp. Den
är ca 20 cm hög, 8 cm bred i basen och 4 cm i toppen.
Den ser ut lite som en gammaldags sockertopp. Vikten
är runt 1 kilo. Tändaren (den nya eller gamla) skruvas
in i toppen och antänder pulvret som finns i konen.

Den aktiva substansen är en blandning av Al och
Fe2O3 (rost) i pulverform. Själva konen är gjord av Al.
När järnoxiden hettas upp så avger den syre som
tas upp av aluminiumet under mycket hög värmeutveckling.
Således brinner den utan extern syretillförsel. Temperaturen
är ca 2400 grader och brinntiden runt 45 sekunder.
Brinner ryckigt och kastar ut het metall upp till tre meter.
Riskavstånd 20 meter. Den får så vitt jag vet bara
brännas på plana ytor av stål som är minst 1 cm tjock
men det finns kanske lokala undantag. Den får alltså
inte kastas.

@NBC-Fåne
Tack då vet jag. Tänkte att det kanske skulle kunna vara ett alternativ till allt-i-allo jägarladdning, men aber nichts...

Duktiga som vi är i Sverige har vi lovat att aldrig använda
den i krig men den ser rätt häftig ut när den brinner.

Vem har lovat att inte använda metallbrandbomber i krig?
Inte jag...
Ärligt talat är branddimensionen av kriget lite bortglömd i den svenska utbildningsverksamheten och det är synd. Bränn, bränn!

Håller med Inf.
Eld är ett underskattat vapen.

Sverige, typ. Så om du ska använda brandbomber ska du inte göra det som en del av Försvarsmakten.

När jag väl fört det hypotetiska stora forsterländska kriget till ett ärorikt slut för de svenske lovar jag att inkomma med rapport och motivering till alla eventuella brott mot svenska och internationella lagar samt givetvis brott mot försvarsmaktens interna bestämmelser som jag och soldater under mitt befäl gjort sig skyldiga till. Allt naturligtvis i tre exemplar. Sedan får berörda instanser avgöra om det jag eventuellet gjort är med hänsyn till omständigheterna försvarligt, oförsvarligt eller rentav uppenbart oförsvarligt.

Innan man sätter allt för många käppar i hjulen för de som vill försvara sverige med någorlund justa metoder ska man komma ihåg att det även är ett brott enligt svensk lag att inte göra det yttersta för att lösa den uppgift man fått, nämligen brottet stridsförsumlighet. Om jag kan använda brandstridsmedel för att slå ut fientlig materiel utan att bokstavligt talat grilla mina fiender eller vara på annat sätt onödigt inhuman så kommer jag kanske att göra det om inte finns något likvärdigt alternativ till buds för att lösa den aktuella uppgiften. Givetvis ska man alltid sträva efter att göra det rätta i alla situationer, men vad som är det rätta är inte alltid helt enkelt att avgöra även om man som BJE råkar vara väl inläst på försvarsmaktens interna bestämmelser.

@Inf

Struntar du i soldatreglerna också om det underlättar för dig att lösa din uppgift?

Jag struntar inte i någonting. Jag gör mina etiska val baserat på tidigare erfarenheter, den kunskap jag har om den aktuella situationen, regelverket osv. Självklart är jag beredd att stå för mina handlingar.
Slutsatsen för min egen del blir att det är möjligt jag under mycket speciella förhållanden kan var tvungen att ställa olika etiska principer mot varandra och då kan tvingas till ett val mellan två onda ting. Hur valet blir är omöjligt att säga på förhand, situationen måste avgöra. Jag utesluter inte att jag kan uppleva mig tvungen att bryta mot någon regel som i en annan situation kan vara bra och välmotiverad.

Finns det någon situation där du skulle kunna tänka dig att bryta mot någon del av soldatreglerna, svensk eller internationell lagstiftning eller motsvarande?

Det gör det säkert. Jag tar dock inte lika lätt på saken som

fick mig att tro att du gör.

Vaddå? Har jag bommat något eller är brandstridsmedel förbjudet när det gäller att slå ut fi materiel????

Sverige har, kanske onödigtvis men ändå, klassat brandstridsmedel som icke konventionella vapen. Det är därför vi numera bara använder napalm m m i utbildningssyfte och inte som vapen.

Andra länder, t ex USA, har gjort ett annat ställningstagande och använder fortfarande brandbomber med gott resultat.

/petmode(on)
Vi använder napalm för destruktion av kontaminerad utrustning,
t. ex. när c-belagda uniformer ska brännas upp. Det finns en
tunnare variant av napalm som sprutas med ISB-styrkornas
sprutor.
/petmode(off)

Det ovan är fortfarande inte vapenanvändning men vi använder
napalm till mer än övning och förevisning.

Ja och vi använder diesel som rengöringsmedel också. Men vi använder det inte mot fienden, vilket var min poäng. Men du har givetvis rätt i sak.

@BJE: Du har rätt i så måtto att jag inte skulle ligga sömnlös efter kriget om jag använt metallbrandbomber för att t ex slå ut fientliga raketarillerifordon i samband med överfall. Jag tycker spontant inte att yttäckande napalmbomber och eldsprutor är lika lätta att försvara ur ett etiskt perspektiv.
Dina uttalande fick mig att tro att du i händelse av krig kan garantera att du aldrig kommer bryta mot någon regel. Förvisso en eftersträvansvärd målsättning, men knappast realistisk. Krigets verklighet tillåter inte alltid allt igenom etiska beslut. Att inte inse detta redan innan kriget innebär ett onödigt extra stressmoment under kriget och att möjligen att man fattar beslut som man i efterhand inte kan stå för ökar.
Om jag inte ges adekvata alternativ står jag redan i det fredliga dagsläget för att brandstridsmedel kan komma att bli ett nödvändigt inslag i vissa skeden av kriget. Jag väntar inte tills kriget är här och byter till en speciell krigsetik då.

@Inf

Min inställning/etik: Vi kommer att bryta mot soldatreglerna i krig, det är ofrånkomligt. Hur mycket man kan leva med är upp till var och en. Däremot ska vi inte i dagsläget planera utifrån att vi kommer att bryta mot dem. Dvs, vi ska inte i fredstid "underlätta" för oss själva genom att förutsätta att vi i krig begår folkrättsbrott även om det gör uppgiftens lösande lättare. Gör vi detta sänker vi ribban för att begå dessa.

edit: Eftersom Sverige nu har frånsvurit sig användandet av vissa vapen så kan vi heller inte planera utifrån att använda dessa. Det gäller både brandbomber och truppminor, även om de skulle vara bra att ha i vissa lägen...

Vi menar säkert i mängt och mycket samma sak, men det du väljer att kalla "sänka ribban för att begå folkrättsbrott" kallar jag "genomtänkt och konsekvent etik".
Vad man säjer till soldater under grundutbildning angående soldatreglerna är delvis en annan sak. Givetvis är det soldatreglerna, lagar osv som gäller, det är inte valfria, men åtminstone plutonchefer och uppåt måste också förstå att reglerna ibland kan vara självmotsägande och att man måste trots det kunna agera i alla situationer. Att inte göra något är också ett val.
Att inte disskutera dessa val man kan tvingas göra under pressade situationer i krigstid redan under lugna fredsförhållanden gör att man kommer att vara sämre förberedd när man väl hamnar i en sådan situation.

Etik är intressant, försöker jag mig på en analys själv ser jag i det mest centrala när det gäller strid för egen del bara gradskillnader mellan följande handlingar:

Bränna människor.
Stansa hål i dem med kulor.
Strimla dem med splitter.
Grilla dem med neutronstrålning.
Begrava dem med bulldozer.
Bränna upp ögon eller mer med laser.
Förgifta dem med gas.
Döda med virus.
Spränga bort bitar av dem.
Smälta dem med syra.
Skära i dem med kniv.
Kväva dem.
Propagandera dem till att begå självmord.
Osv, osv.

Det moraliskt riktigt intressanta är hur man över huvud taget kan motivera att allvarligt skada en annan människa och när det kan rättfärdigas. Sorteringen i elakhetsgrad mellan olika sätt att skada och döda för att uppnå ett syfte är mindre viktig än detta. Det hindrar inte att den sorteringen är otroligt viktig för ens egen social status, ens grup och armes sociala status och eftervärdens historiska bedömning av deras sociala status.

Om ens krigsinsats bara kan rättfärdigas om man förutsätter att skadande och dödande sker på ett "humant" sätt skulle jag se det som en stark varning för att motiveringen är för klen. Sedan skall man givetvis utöver det av rent moraliska skäl alltid försöka lösa problemen med minimal mängd våld och lidande. Och av omsorg om gruppens sociala ställning skall man följa alla regler. Och man bör även av egenintresse följa regler för att undvika straff och utstötning ur samhället. (Sedan följer jag själv väldigt ofta regler som en form av oreflekterande drift och samvetet håller efter mig mer än lagboken som jag inte kan utantill men det är inte resonemangsmässigt intressant. )