Resin: En tvåkomponents epoxyplast. Används till byggsatser som tillverkas i små serier då det är betydligt enklare och billigare att ta fram gjutformar (i silicongummi) än vad det är att ta fram gjutformat till injektionsgjuten plast (metallformar som kräver stora maskinella investeringar). En annan fördel med resin och gjuttekniken som används är att en viss mån av "överhäng" tillåts, dvs du kan ha detaljer som sticker ut litegranna eftersom du kan kränga av den flexibla siliconformen. För injektionsgjutning måste du lösa detta med flerpartsformar eftersom gjutstammarna måste kunna dras rakt ur formen.
Nackdelarna med resingjutning är det högre priset på råvaran, korta livslängden på formen, arbetsintensivt samt att en hel del missade gjutningar måste kasseras.
Därför tenderar resinbyggsatser och resinfigurer vara mycket dyrare än motsvarande injektionsgjutna dito.
Fotoets: Tunn plåt (oftast mässing) som man först läger på en mask, sedan behandlar med ett frätande ämne så att det kvar blir små detaljer på en ram.
Dessa detaljerna används sedan för att öka detaljnivån på modellen. Det kan handla om detaljer som motorgaller (för vilket fotoets passar perfekt), stänkskärmar (man får skalenlig plåttjocklek, som dessutom kan knycklas till och ges autentiska plåtskador), ammunitionslådor, luckor som man vill ska vara öppna (åter igen, autentisk plåttjocklek). I vissa fall kan det röra sig om hela stridsvagnschassin som man bockar och böjer sedan limmar eller löder ihop för att få skalamässig tjocklek (finns till t.ex Pz I).
Fotoets till M1A1/A2 i skala 1/72 från Eduard
Fotoets är också en källa till tillfällig galenskap och liknande då de små detaljerna har en förmåga att lämna pincetten i överljudsfart och ta betäckning någonstans där man aldrig hittar dem igen..
Fotoets-set säljs ofta så att du måste köpa 2-3 olika set för att få med alla relevanta detaljer till modellen du vill bygga, men då får du också med ett par hundra detaljer som antingen är helt OK på modellen eller lämpligast görs på annat sätt, tex med ståltråd. (gäller företträdelsevis handtag som på förebilden är av bockad stålstång).
Plasticard: Benämning på ark av varierande tjocklek i polystyrenplast. Används om man gör egna detaljer eller helt egna modeller. Plasten kan lätt skäras eller klippas och sedan limmas med vanligt plastlim.
De vanligaste plastarken är släta och vita, men det finns även helt transparenta, ark med olika typer av mönster på (träpanel, tegelvägg etc).
Det finns även ett stort sortiment av I-balkar, U-profiler, stavar, rör, remsor etc.
Strf 9040 i 1/72 byggd i plasticard (huvudsakligen). Det gråa är spackel.
Färdiga resultatet.
Svarvade metallpipor: Används om man är för lat för att bemöda sig med att slipa byggsatsens pipa, som ju ofta kommer i två delar man måste limma ihop. Att slipa skarven som löper längs hela pipans längd och få det bra är ofta svårare än man tror, särskillt om förebilden har värmeisolering med en massa spänband och andra detaljer. I vissa fall är mynningsbroms eller liknande fel i byggsatsen och rättas till med en extrainköpt metallpipa. I andra fall är metallpipan felaktig. Kvaliteten på maskinbearbetningen varierar från fabrikat till fabrikat. En del eldrör är släta som bedisstjärtar, andra påminner om ett månlanskap. Kan rekommendera FineMolds eldrör till just 103an då man får med ett par fina 105mm tomhylsor i 1/35 också.
Trumpeters 103or kommer som sagt i versionerna B och C. Skillnaden dem emellan (byggsatsmässigt) är att du får olika band (DIEHL till C), dieseldunkspansaret till C, "Ryggsäckar" i plåtutförande (B) resp plast ©.
Skillnaderna mellan C och D vet jag inte, men D var en prototyp om jag förstått det hela rätt. Tror att det möjligtvis har tagits upp tidigare på annan plats.
mvh
Erik G
) över en spec. brunn/grop.
