Funderar på ett ämne som dykt upp flera gånger,stridsknivar..

Om tex. lilla Kalle från Hoppisjön skulle tycka att han har behov av en sån anser jag att han bör tänka igenom det här.
(Mina personliga åsikter bara,inget personligt mot någon.)

1:Kalle har(troligtvis högst) 12 månaders militärtjänstgöring.
2:Kalle har(troligtvis) inte sett eller deltagit i ett krig och har
  ingen eller liten erfarenhet av döda kroppar och den ångest
  som finns i samband med detta.

Den fiende som Lilla Kalle tänker köra stridskniven i är:

1:Vältränad=stark,både fysiskt och psykiskt.

2:Välmotiverad=bryr sig inte om vem eller vad som står
  i vägen för honom.

3:Välutbildad=Han kommer inte att försätta sig eller sin grupp
  i risk för handgemäng.

Vad bör Lilla kalle göra istället?
Jo,Kalle SKA se till att kunna sin uppgift och sitt vapen så bra
Att fienden inte kommer att ha en möjlighet att utföra sin uppgift.

Obs! denna tråd är menad som en debatt för och emot stridsknivar,inget annat

Någon annans åsikt om knivar?

Min åsikt kan väl vara..
Att vilken annan kniv som helst också gör skitont att få i sig?

Så sedan får väl lilla Kalle överväga om han tycker att han är så duktig i stridsknivshantering att det är värt att skaffa en kniv enbart för en fiende, som han inte kommer möta på stridsknivsavstånd..

Håller med och tycker att du på ett bra sätt radat upp det som talar emot stridsknivsanvändning.

Som jag ser det så är en utav de få gånger man skulle använda kniven som ett vapen är t ex när man får eldavbrott på mycket korta avstånd men då har man ju sin AK att använda som "slagträ", att då dra kniv ...... tja....

Att tro att man använda kniven att skära halsen av vaktposter som man ser i div amerikanska filmer är som Lt Payne säger en grav överskattning av sin egen förmåga och en lika grav underskattning av lede fi. Samt det faktum att du måste vara väldigt, väldigt duktig och ha en hel del tur för att ha ihjäl någon med kniv ljudlöst (egen teori, ingen erfarenhet av knivmord).

Att då ha en kniv som är jättebra att skära halsen av folk med (oftast är ju dessa knivar tveeggade modeller) men som är värdelösa när en kniv behövs annars dvs 99.999999999999% av gångerna kanske är lite tveksamt..........

Kommer fi så nära att man måste använda kniv har man misslyckats som soldat och förtjänar lite pisk.....   ;)

Sedan att stridsknivarna är estetiskt tilltalande knivar enligt mig är en annan sak........  Tycker t ex att Fällknivens G1 är tjusig men användningsområde =  0


Bamse  / som tycker att måste man utöva handgemäng gäller endast  KLAS !!!!

Hej
Ni pratar som om alla strids knivar av odugliga till något annat.

Hej,

Jag håller med, en tveeggad stridskniv tror jag man har enormt liten användning för.
Smyga på vaktposter är enormt svårt..

Att träna med kniv tycker jag är vettigt, likaså tycker jag det är vettigt att träna de olika distanserna i "kampsport"/martial arts, kanske inte för att det är så troligt att jag behöver det, men skulle jag behöva det så är jag glad att jag har övat.

All ev. handgemängsträning tror jag, som det kallades under GU "ökad dådkraft" mao, mer/högre självförtroende. Vilket ju knappast kan vara en nackdel.
Kunskap i handgemäng är ju dugligt för det civila också, tyvärr.

Att ha en kniv enbart för handgemäng tycker jag blir för tungt att bära på, men det finns ju dem som tycker att man skall ha en kniv enbart för strid, och inte till något annat.
Jag har hellre en kniv av bra kvalité som "duger" till både och.

Jag gillar utseendet på ex: Garm, dock tycker jag att formen är mindre bra till brukskniv, men givetvis finns de dem som tycker att det är skitbra att ha 2 eggar, en blir slö, använd den andra..
Jag vill ha en fet rygg på mina knivar.

Givetvis skall man kunna sitt vapen fett bra, men om då är jag glad om/att jag har tränat och har en kniv... Murphy ni vet, den gamle optimisten...

Mao, visst kan man använda en stridskniv till div. men så enormt lämplig är den nog inte, jag använde en garm senast i Kosovo, öppnade godispåsar/brev/kapade snören etc. mest för att den var kul och liten och smidig att ha tillgänglig.

Hade några fällknivar till hands om det behövdes skäras ordentliga saker.

Ursäkta om det blev svamligt...

Glömde original frågan, ja, vill någon ha en stridskniv så finns det väl ett behov av det?

Man kan aldrig ha för många [sorters] knivar... ;)

V.g. definiera "stridskniv".

Min pluton införskaffade gemensamt SOG Ranger och övade näst intill idioti strid/handgemäng med kniv och andra tillhyggen. Givetvis är det mitt mål att oskadliggöra Fi på så långt håll som möjligt, men ibland fordras det att vi kan nyttja tysta medel.

När det gäller dubbeleggade knivar anser jag användningsområdet vara tämligen begränsat, och mera benäget att vara skadligt för användaren än en tänkt Fi - en tung, tjock och skarp all-round-kniv kan däremot vara sav stort värde.l

Vidare anser jag att ingen bör anskaffa kniv på eget bevåg inför eller under lumpen - oftast brukar befälen själva ta upp den frågan när det det är aktuellt (hos oss iaf) och ingen bör öva handgemäng med tillhyggen på eget bevåg, eftersom det i princip undantagslöst slår helt djävla tokfel ändå! (kolla bara på geeksen som försöker härma Jet Li på stan, jmf med dem som KAN..)

I strid spelar det ingen större roll om Fi får en dubbeleggad "stridskniv" eller en morakniv i sig - det som spelar roll är var sticket/skäret sitter, hur djupt och vad man har förstört i kroppen, etc, etc.

Så vad är poängen, förutom en tom ballhetsfaktor som ingen blir imponerad av ändå?

Definitionen på stridskniv i den här diskussionen har väl varit tveeggad "dolk", typ Garm, Gerber MkII etc.
Lite beroende på hur man har tränat så tycker jag att tveeggat kan ge fördelar.

För mig är stridskniv den kniv jag använder (skulle använda) i "strid", vass och hållbar, mer behövs inte.

Hur menar du att man inte skall träna handgemäng på eget bevåg??

Kanske att man skall träna det under "ordnade" former?
Inte en hoper FBU-ungdom som råkar hugga varandra i huvet
med fält-spaden under träningens hetta......

Ang stridskniv: Jag tror att alltför många har den berömda
dolken från WWII på näthinnan och ser den som en symbol för
allt "tufft" i det militära

Vänta med att köpa en svin dyr kniv till EFTER ni ryckt in.
Då vet nu vad som behövs och kanske har fått bra tips.
Eller lyssna på vissa på det här forumet......
Det varkar som om dom som KAN mest inte har dom största
knivarna.......Sannolikheten att du som Vpl idag kommer att
möta en spetznaz-grp i skogen är..Ja..Liten.
(Och skulle du det, så spring)
Så du behöver inte vara RÄTT utrustad från första dag...
:P    :p    :p

Jag har ju inen erfarenhet av militärutbildning alls, men borde det inte vara bäst med en riktit slö och skitig kniv. Borde göra ondast så...

Silen:

Haha, jo på sätt och vis borde väl en gammal rostig, men vass, fogsvans funka bäst..!!

Annars är jag inne på 2Sharps och rille116's spår, "stridskniv" = nåt man sett David Niven med i nån gammal krixarulle eller i Hobbexkatalogen.. För mig är en "stridskniv" helt enkelt den kniv jag avser skära sönder Fi med, och det inkluderar det mesta från moraknivarna för 19:- på Statoil till Cold Steel Trailmaster..

Med "träna på eget bevåg", hehe, avsåg jag mycket riktigt spånen som tittat på "Walker - Texas Ranger" några gånger extra och sedan står och viftar lite ballt framför spegeln med kräft-besticken...lite DeNiro-varning där..

Gotcha; gotcha.. ;) nä, håller med, handgemäng skall ske under ordnade former. Skall man dessutom blanda in spadar och andra tillhyggen så är det lätt att det går illa om man inte har koll.

Silen; det skall ju gå att komma igenom kläder etc. jag vill inte att fi skall få ont, han skall bara dö.
Smärta skall man inte lita på, vare sig i självförsvar eller handgemäng. (är min mening/idé)

Om man kommer i handgemäng så borde det bästa väla vara att hugga mot ansiktet. Själv så skulle jag nog föredra KLAS framför kniv, är ju bara svinga på. Chansen att skada borde väl vara stor.

Såg en dokumentär på TV om Afghanistan häromkvällen, där får man se ganska förbannad kille, hålla i pipan och dänga sin AK47 i huvet på en fånge. Det verkar funka också =)

Okej, jag ger mig in på detaljer då jag finner det osmakligt. Men en vanlig morakniv/klas/AK borde väl fungera lika bra som något annat tillhygge då den svenske soldaten mej veterligen inte utbildas på "knivstrid" speciellt. Efter vad jag vet är det i närstrid mest obeväpnad närstrid samt närstrid med AK5 som tillhygge. Pipstöt någon?

Precis vad det låter som, kraftig stöt med pipan...

Hehe, vet vad det är ;)

Misstänkte nästan det...

Jo, men det behöver ju inte vara dödande för att du hugger mot ansiktet.

Nackdelen med allt som är längre [KLAS] kan vara att i ett trångt utrymme är det inte funkis, mao om gäller jag gillar kniv för att det är snabbare, och missar man tycker jag det är snabbare/lättare att gå på igen, KLAS vill ju gärna fortsätta...

Under GU (93/94) träande vi handgemäng och där ingick kniv, jag har efter GU tränat detta själv på ett eller annat sätt.

Och, som någon annan påpekade, givetvis lägger man inte ifrån sig sin AK (motsv.) och drar kniv... en av de sista utvägarna såklart.

Kniven kan ju vara betydligt farligare för Kalle skälv än för lede FI. När vi utbildade 7,5-10 mån VPL lärde vi enbart ut handgemäng med vapen. Sparka mot knäna och kör pipan eller stocken i fejset på FI. Anledningen till detta var som flera varit inne på redan i denna diskussion att Kalle får bara ett par timmars utbildning i handgemäng och Handgemäng är något som är oerhört svårt och något som bör undvikas i det längsta gör en vanlig värnpliktig soldat. Risken är ju stor att den man skall slåss med är en special tränad soldat som har flera hundra timmars utbildning på handgemäng och hur man möter en motståndare med kniv.

skall man nödvändigtvis träna mycket handgemäng blir man lämpligen medlem i närmsta Kampsport förening. det finns säkert kampsporter som använder vapen av olika slag.

Det är ju det jag menar...

Med stridsknivar menade jag de knivar som olika tillverkare vill att du ska tro att du smyger bättre och blir en kallblodigare mördare bara för att du har en sån kniv.(ok,jag vet lite överdrivet men vill bara förtydliga.)

Det finns olika fabrikat men grundtypen är dubbelslipad i svärds-storlek.
Personligen är jag tveksam till att såna knivar har ett realistiskt användningsområde.
Jo det finns ett användningssätt,som mognadsmätare! Inget personligt D!

Ok, jaaa... det håller jag ju med om..

Mindre knivar med dubbelslipning tycker jag absolut har ett syfte, typ Garm.
Men för stor blir bara fånigt...

Med risk att bli idiotförklarad av 2Sharp så undrar jag syften han tänker på. Som det inte finns lämpligare knivar för.

Nähä, inte skulle jag idiotförklara dig

Väljer man en [strids-]kniv som är slipad på båda sidor typ Garm så finns det vissa fördelar gentemot en enkelslipad.
Vissa tekniker med kniv lämpar sig mer bra med en kniv som är tveeggad.

Det finns förespråkare för stridsknivar på förband i vårt avlånga land. Jag har lite svårt att se värdet med det möjliga undantaget av att en kniv går att dölja lättare än en tex spade. Men efter att ha hört några intressanta historier om patienter med knivskador så tror jag att det handlar mycket om motivationen för vissa mäniskor har en otrolig "överkapacitet" även om de borde vara döda med tanke på skadorna. Jag kan köpa att man har tex en Garm som yttersta nödförsäkring i krig men att bära en i fredstid nja..

Jag tänker så här:
Dubbelslipad kniv-huvudsakligt användningsområde sätta vaktpost ur spel.(jag tror att köpare och försäljare menar det.)

Problem ett: komma tillräckligt nära utan upptäckt.

Problem två:att vara så träffsäker att man träffar någon av de
punkter på en kropp som ögonblickligen tystar en människa,punkterna ska helst vara utan någon form av skydd.

Problem tre:att själv ha den fysiska styrkan att ta emot en fallande död kropp och samtidigt ta emot tappad utrustning
för att undvika ljud som drar till sej uppmärksamhet.

Problem fyra:att ligga i fas med tid så att man kan utnyttja
det "hål" i säkerheten som man skapat.Man gör ju detta med ett syfte,eller?

Jag försöker inte utge mej för att vara någon form av expert på detta,ni kan säkert hitta motargument.

Jag försöker bara visa att dubbelslipade knivar troligen bara kan användas i Hollywood.

Problem fyra: Som psykiskt frisk svensk värnpliktig tror jag inte att man i krig skulle klara av påfrestningen att smyga sig på någon och i praktiken skära halsen av någon. Det ska man npog ha förberetts ganska länge på eller så ska man kanske vara ärrad veteran innan det blir aktuellt.

Jag påpekar återigen här att jag inte har någon erfarenhet av militär utbildning. Men sannolikheten att jag hamnar inom armlängdsavstånd med en fiende och ingen av oss använder vårt skjutvapen måste väl vara väldigt liten. Att i ett sånt läge ställa sig upp (fr man kan väl inte ligga ned och fäktas?)och vifta med kniv måste väl göra att man utsätter för fiendens kollegors direkta uppmärksamhet.

Med din beskrivning Payne så kan jag, utan erfarenhet, säga att det känns som att "stridsknivar" är detsamma som stora jeepar en gång var om ni förstår vad jag menar...

Halsen ,Bålen i stort ,grenen är alla tacksamma ställen att angripa vid knivfight. Beror ju lite på hur situationen ser ut.
Ibland måste man gå på andra delar på kroppen för att man helt enkelt inte kommer åt.

"Krav Maga" har ju blivit officielt hangemängssystem inom förvarsmakten, Fördelen med det är att det går ganska snabbt att lära sig grunderna och bli hyfsad om man verkligen vill.

-Kommer FI med knutna nävar - Dra din kniv...
-Kommer FI med kniv - Plocka fram AKn...
-Kommer FI med AK - Ropa på pansar...
-Kommer FI med pansar - Gå med i NATO!

Allvarligt talat är en kniv hos en otränad person att föredra om motståndaren också är otränad och saknar kniv.

Är FI "spetznäza" (motsv) torde denne busenkelt vända den mot dig. Har själv tränat Combat Sombo (under 90-talet) blev med tiden ganska bra på att "skada" motståndaren med dennes kniv utan att han tappade greppen om den. Det fanns 3 avslut på den tekniken: nödvärn, polisiärt samt militärt. Det militära avslutet var att man skar upp halsen på FI. "Ta ett steg åt sidan då det kan spruta en del blod ur halspulsådern" var ett varningens ord från den öststatsutbildade instruktören. (Innan moralens väktare hoppar in kan jag avslöja att utbildningen var för militär personal och inget som lärdes ut till "mannen på gatan") Gmfr med Krav Maga som också har 3 "nivåer" på sin utbildning liknande ovanstående.

Många dicipliner inom närstrid/själförsvar har mycket effektiva tekniker mot "vardagsbuse" med kniv. Om busen håller kniven med bladet "nedåt" (om ni fattar) så vet han antagligen vad han håller på med... Retirera!

Jag anser att "stridskniv" är "overkill". En vass "vanlig" kniv duger i närstrid när allt annat är slut/borta och FI är lika obeväpnad.

Har bara lyckats "överrumpla" vaktpost med "kniv" (Tuschpenna) två gånger av 25 seriösa försök de senaste 18 åren! (Skulle nog undvika den manövern i skarpt läge ).

Vad ska man annars plocka vaktposter med?

Menar du allvar?

Hehe, kan vara bra att veta om man kommer i den situationen ;D

Det gjorde Kn H på KBS på vår första fältvecka....
Första sköt de några salvor så vi sprang ut som yra höns och slängde oss ner i våra (excellenta) eldställningar och ivrigt spejade ut i natten (såg inte ett skit).

Samtidigt så smög han omkring och skar halsen (touchpenna) av alla våra eldposter...
De såg till att hålla oss kvar ute (det var kallt....) i nästan en timme, när vi kom tillbaks till våra (inte fullt så varma) tält så blev det lite tjafs...


Det lyckades bara en gång, sen var vi lite mer uppmärksamma...


Min poäng är att det kan vara möjligt att krypa fram och skära halsen av en trött, omotiverad och dåligt tränad soldat, men har vederbörande varit med om nåt liknande nån gång, så kommer det att bli riktigt jobbigt när han hör dig...

Min högst personliga åsikt är att en stridskniv ( typ dolk ) tar plats,
+ att den väger en del ( NÅGOT väger den ju ). I fält vill jag bära
med mig det absolut nödvändigaste = saker som jag med stor
sannolikhet kommer använda. I ett ev handgemäng "vevar" jag
hellre på med en icke fungerande AK 5:a än en kniv.

Om jag inte har något större föremål att banka skiten ur fi med tar
jag fram min A1 ( den som jag klyver vedträn med och annat grovgöra ).
Man kan lätt fylla ett par ryggsäckar med "bra att ha saker" men har
har fått lära mig att sålla.

Året jag låg inne på FBJS "togs svängarna ut" på många olika områden.
Te.x övade vi mycket militärnärstrid. Visst vi blev väl relativt duktiga
på det, men tiden som det tog borde vi istället lagt på "ren" FBJ strid.
( Också min högst personliga åsikt. )

Utbilda och utrusta soldaterna med vad dom TROLIGAST kommer
att utföra/använda.

( OM jag någon gång ska PLOCKA en vaktpost TROR jag att
en bra kniv oavsett modell fungerar, men att utföra "plockandet"
hänger bra mycket mer på träning/kunskap än om man överhuvud
taget använder en kniv eller ej. )

och en stridskniv kan man göra allt som man kan med en annan kniv...

FÖRLÅT?!
Jag förmodar att du är ironisk, skulle vilja se den som täljer
ved m.m med en dolk!

Smaken är ju som baken (nej, inte hårig) vissa anser att det gå¨r utmärkt att använda en kniv i kategorin "stridsdolk" till allmän grovgöra, jag tycker det inte..
Min utgångspunkt för all diskussion om ev. strid med bla kniv är om det inte finns några andra alt. mao: man har inget i händerna, inte ens en icke fungerande ak/ksp, deep ju-ju alzå..

Men, jag håller med broder LYNX här, skall en vaktpost tas ut hänger det helt klart på din fäighet än ditt val av kniv...

Tyckte det var uppenbart men iofs kanske skulle ha tagit med en smiley.
(påminner mig om när några befäl skulle testa våra vaktposter som de berättade det hela sparkade de i princip omkull vaktposterna)

Jag kommer in på ett bananskal...

Som rent samlarobjekt (eller fetisch, som någon skulle säga) så kan jag tänka mig en Fairbairn-Sykes Commando ("den där WWII-kniven"), kanske för den symboliserar lite av skapandet av moderna specialförband.

Frågan är om det finns några uppgifter om i vilken omfattning den blivit använd i strid? (@ 2Sharp kanske...)

Och så sitter jag här... Plötsligt vaknade den "lille överlevaren" i mig - vore det ett giltligt skäl att skaffa en Garm med motivationen att man kan ha olika eggvinklar på vardera dubbelslipningen... Hmm... Fast jag får nog fett underkänt på det argumentet bland "kollegerna traditionalistöverlevare"!


edit: bananfingrar...

Krigaren skall vara så välutbildad att han kan göra ett fullgott vapen av vadhelst han får i sin hand.
Att låsa upp sig vid att ett vapen måste ha en viss utformning för att jag skall kunna använda den ser jag som en klar begränsning.
Alla vapen har både för och nackdelar, se till att dra nytta av ditt vapens fördelar och fiendevapnets nackdelar.
Har själva en Gerber Guardian i stridsbältet av den enkla anledningen att jag hade en sådan.

Sen är frågan om man inte har misslyckats med sin uppgift om man är inne på handgemängsavstånd? Förutom om det är självvalt.

[off.topic]
@ heiho:
Grrr! Måste banna dig!
Banna dig för att du gav mig tipset om SoldF:s forum!
All min fritid förspills numera här och på bara en vecka håller äktenskapet att falla i stycken!
[/off.topic]

Ta det lungt och se till att inte komma in på handgemängsavstånd, en brödkavel kan ge livshotande skador.
Sov i soffan en vecka så tar hon nog tillbaka dig.

Heiho

Nu blir jag osäker på vad du menar. Det KAN ju inte vara så
att svenska soldater ska ha svartbälte i karate, kasta kottar med
dödlig precision eller tillverka en strypsnara av en tallkvist.

Vi har en BEGRÄNSAD tid på oss att skapa soldater så vi MÅSTE
BEGRÄNSA oss till att utb. dom på Svenska ( i viss mån utländska )
vapen.

Jag får en uppfattning om att din text kommer från någon asiatisk
kampsport filosofi?

Men jag har missuppfattat dig helt ?

Japp det handlar om en filosofi.
Principen är "förstå en sak - förstå tio tusen", det finns ingen anledning att lära sig utländska vapen eftersom principen är densamma för alla vapen.
En annan filosofi är att det är lika farligt att inte kunna behärska sitt vapen som att kunna det för bra, det ger en övertro på den egna förmågan. Jämför med svärds scenen i Indiana Jones, ni som är så gamla att ni har sett den.
Svärdsmannen drar sitt svärd och visar hur bra han är på att snurra runt den, Jones tar upp pickadollan, underbart ord, och skjuter honom.

Lite andra funderingar.

DVC

Diligentia, Vis, Celeritas. Alla färdigheters grundstenar. Precision, kraft och snabbhet är den svenska översättningen. Låt oss sväva runt två av begreppen något.
Alla färdigheter, dvs. praktiska handlingar, som skall utföras i krig eller annan konkurrens, skall vara PRECISA, KRAFTFULLA och SNABBA.
Frågan kan lyda: vilket är viktigast? Svaret varierar, vilket det skall göra. Diskussionen är svaret och ger inlärning med förståelse i vanlig ordning.. Ändå vill jag på ett speciellt sätt framhäva Precisionens betydelse, på allra enklaste sätt.

Precision, eller fulländad motorisk teknik, är grunden till den optimala färdigheten. Gör alltid rätt. Fort blir lätt fel. Att först träna in den korrekta fysiska rörelsen med koncentration på rörelsemönstret befäster färdigheten. Var kritisk mot hur precision definieras. Denna parameter är inte sällan möjlig att begränsa kravmässigt. Man behöver inte vara hur noggrann som helst. Precision handlar om att hantera en färdighet till fulländning, eller i en strävan däremot. Vem är någonsin nöjd? Självklart skall du vara nöjd när du "vet" att du kan klara jobbet, vilket ibland innebär att du aldrig blir tillräckligt bra. Se det som ett moment 22 om du vill.
"Rik nog som nöjd är", Havamal.
När du tränar in ett handlingsmönster skall du granska och analysera varje rörelsemoment. Ännu bättre är om du har en kamrat som kan ge kritik. Rationalisera bort varje onödig rörelse. Ett ofta återkommande moment eller serier av rörelser kan med fördel tränas in momentvis och senare i en följd. Låt hjärnan aktivt påverka inledningsvis för att stegvis slappna av och till slut kanske övas att riktas åt annan verksamhet. Distraktioner är överkurs. Börja alltid långsamt och öka takten när du känner att du kontrollerar schemat som då måste vara optimerat.
Stress innebär hämmade inlärningsmöjligheter. Hur detta påverkar den enskildes motivation varierar högst betydligt från person till person. I den mån det innebär
stress drabbas dock den rent tekniska inlärningen och därmed också precisionen.

Snabbhet är ett relativt begrepp och skall ställas mot erforderlig precision, aktuell konkurrens etc. Något säger mig dock att det skall gå fort! Frågan är som sagt hur fort. Nyttan av snabbhet är som regel liten om precisionen hämmas. Snabbhet är en parameter som alltid kan förbättras.
När du tränar din precision och övergår till snabbhet skall du prova dig fram och sträva efter god rörelsekontroll. Gå gärna över gränsen för att prova gränserna. Du vill veta hur snabbt det INTE skall gå. Sänk därefter och fortsätt träna.
Det är aldrig tillräckligt snabbt. Samma moment som du genomför för att lyckas med ditt jobb utförs av din konkurrent. Kom före honom. Han kanske är smartare. Du kan vara snabbare; överlista med snabbhet om du saknar andra talanger och övriga förutsättningar.

"You don’t succeed because of doing right.
You succeed because of thinking right."

FS kniven är jag övertygad om att den har använts i strid, dock kan jag inte peka på någon källa ur hövvet.

Det [lilla] jag läst om den så anses den vara för klen, dels i spetsen och dels i infästningen mellan blad och handtag.
Vilket var en av anledningarna att Col. Rex Applegate utvecklade sin idé om en kniv med samma designtyp men med de svagheter som FS hade borta. I mitt tycke lyckades han tämligen bra i det avseendet.

Givetvis kan man anse att man misslyckats om man är på handgemängsavstånd, men, då det sällan går som man vill i krig så kan det ju vara klokt att ha kunskap om handgemängsavstånd? Ex: i SIB är jag övertygad om att en handgemängssituation kan uppstå utan större felsteg, helt enkelt därför att avstånden är små och därför reaktionstiden kort.

Att bekanta sig med utländska vapen ser jag som en fördel då¨det ger mig ökad färdighet att hantera vapen i största allmänhet, vilket också gäller icke-Svensk utr. man vet aldrig, så varför inte läsa sig så mycket som möjligt om det mesta?? just för att det kanske en dag kan vara bra att kunna...

@ heiho, glockrent inlägg, jag skulle vilja lägga till/komplettera [med] begreppet timing på precision, timing i det begreppet att du har förmåga/erfarenhet att placera din kropp[-s del] där den behövs för att möta/undvika/kontra ett angrepp, utan timing kan du vara hur snabb som helst och du kommer endast att stå och fäkta i luften.

Optimal timing föder/skapar snabbhet.

@ 2Sharp
En kamrats pappa har en FS med en avbruten spets - spetsen ska enl uppg finnas i ett revben på en tysk... Och det är, precis som du säger, inte ett helt riktigt utformat blad som beter sig så.

(Mannen som har kniven är f.ö. fallskärmsjägare ur första eller andra kullen FJS:are.)

/Ulf

edit: korvfingrar...

Historien är full av situationer när en kniv har varit avgörande för utgången. Personligen tycker jag att EN större kniv som KAN användas i strid men huvudsakligen är avsedd för fredligare uppgifter (Typ A1, SRK, Seal 2000) är tillräckligt. Det händer att du hamnar i "brottning" med FI. Säger inte att det är tokvanligt. Men heller inte unikt. Vad skall du med en tom AK till då? Däremot en kniv placerad så att du oftast (helst alltid) kommer åt den kan göra underverk.

Nu vet jag att det är fiction men betänk scenen i RÄDDA MENIGE RYAN där det brottas och knivas. Även om just detta är en Hollywoodfilm så är det situationer som denna jag vill peka på. Det var om möjligt ännu vanligare under WW1 med "knivfighter" (Trench knife någon?).

Dessutom är kniv det vanligaste mordvapnet i vårt avlånga land. Kanske skall man putsa upp sina "anti-kniv" kunskaper.

BTW; Vet någon om regeringsmedlemmar får utbildning i självskydd? Lite Krav Maga hade kanske varit till Anna Linds hjälp idag!?

Fundera även över var kniven skall förvaras så att den är lätt tillgänglig.
Jag anser, att en kniv placerad på stridsbältets ok är dumt, själva har jag min Guardian bakom en av fickorna så att bara handtaget sticker upp.
Jag resonerar på följande vis, de tillfällen då jag behöver kniven då är fienden så nära mig att jag vill få bort kniven från hans synfält, onödigt att bjuda bort sitt vapen. Dessutom så har han svårare att se om/när jag drar kniven och får därmed svårare att kontra min attack.

Som "efterträdare" till Fairbairn-Sykes Commando har nu britterna "MOD".

Den finns i två varianter, med träskaft (som ovan) och med syntetskaft.
Erfarenheter?

Edit: Kanske ett annat användningsområde än FS, men spetsen lär inte brytas så lätt!