Givetvis gör man det man upplever att man måste i en nödvärnssituation. Innebär det slag mot näsa, ok då men det kan komma surt efter och om man har förmågan och kunskapen nog för att välja kan ett annat alternativ vara bättre. Att översträcka någons armågsled
kan vara
ett effektivt sätt att öka sin egen kontroll över en situation. En fördel med armbågstekniken är att två månader senare när det hela kommer till tinget. Ett foto av en översträkt armbåge är mindre spektakulärt än ett foto på en krossad näsa. Att armågen gjorde djäkligt ont syns inte på bilden...
Skillnaden på gatan beror på det praktiska genomförandet av respektive teknik. För att skada näsa eller armbåge måste man per definition komma rätt nära, man måste vid något tillfälle ha kontakt. Utöver det finns det mycket få begränsningar för hur man ska åstadkomma det ena eller det andra. Kanske det inte verkar så för den med nyväckt intresse för ämnet, men fråga de som varit med ett tag
Vad som är målet med ett försvar går inte att säga på förhand, situationen måste få avgöra. Är det frågan om en ensam och småväxt amatörmässig våldsverkare blir försvaret annorlunda än om det är flera storväxta yrkesmördare.

Det gemensammma är att man alltid försöker få så mycket kontroll över
sin egen situation som är möjligt. Om det innebär att springa sitt livs snabbaste 800 meterlopp eller om det innebär att hålla busen i kontrollgrepp tills ordningsmakten anländer beror på dig själv, busen och situationen i överigt.
Har du tränat att "få ner och nypa fast personen" och dessutom tränat på att släppa det hela tidigare och bara komma därifrån om det behövs tror jag att du är mer "komplett" än om du bara satsar på att springa därifrån i alla lägen. Helt sant är att "få ner och nypa fast personen" är att betrakta som överkurs och det är heller ingenting som nybörjare i t ex ju-jutsu kai undervisas i, där är det frigörning, distraktionstekniker (distraktion genom "fula" sparkar och slag, inget finlir) som gäller för hela slanten.
Jag vet ingen tävlingsgren där snurrsparkar är särskilt effektiva eller vanliga. De är för långsamma och ger motståndaren goda möjlighter att sätta tekniker i ryggen eller motsvarande. Detta gäller givetvis både tävling och verklighet. Lowkicks regerar! Men det är snyggt med snurr- och hoppsparkar.
Tilläg till LeadHead: Jo, visst ger bl a nödvärnslagen ett i teorin ganska generöst utrymme, men det gäller ju att det verkligen blir så också den dag
du står i rätten. Det är inte alltid domstolarna gör samma bedömmningar som jag av vad som är en rimlig tolkning av en lag, eller vad som kan passera som försvarligt eller i varje fall inte uppenbart oförsvarligt. Blir det känt för rätten att du är kunnig i kampsport/kampkonst/KM e dyl så får du räkna med att dömmas efter en strängare norm. Det borde inte vara så och det har inget stöd i lagen, men så lär det vara i alla fall. Better safe than sorry. Be safe!