QUOTE (Erik_G @ Apr 11 2005, 17:45 )

Svårt att rangordna vagnar så, särskillt från olika tidsepoker. Det blir lätt ganska så subjektivt.
Varför är t.ex Sherman med, vars egentligen enda företräden var att den var enkel att producera och att serva, men som bortsett från Fireflyn, inte hade adekvat beväpning, och framförallt saknade adekvat skydd, när inte Panthern finns med, som hade ett bra skydd och en mycket bra kanon.
Sherman var rimligtvis med eftersom den var enkel att producera och att serva.
Att den dessutom var synnerligen tillförlitlig, hade ypperlig framkomlighet
och en lagom grov spränggranat gjorde den till en ypperlig vagn.
Visst, ammunitionsskyddet var dåligt innan W-versionerna och med 7,5cm kanonen
så hade den relativt klen pv-förmåga, vilket i.o.f.s. mest var en psykologisk nackdel.
Mot det huvudsakliga hotet, d.v.s. det tyska infanteriet med deras pvpjäser, magnetminor etc.
dög en 7,5cm granat alldeles utmärkt.
I.o.m. att 76W-versionerna började komma av banden vintern 1943-1944 så hade USA
krigets kanske bästa vagn, med ypperligt välskyddad ammunitionsförvaring och adekvat eldkraft
mot allt lättare än Panther och Jagdpanzer IV.
QUOTE (Olle P @ Aug 7 2006, 12:50 )

Personligen anser jag att det finns en del nyare sovjetiska vagnar som förtjänar omnämnande.
T-62 var ju outstanding när den introducerades och kunde "sparka rumpa" på allt vad NATO hade att sätta emot.
T-64 var även den långt före NATO-vagnarna tekniskt, med bl a keramiskt pansar och stabiliserat sikte, men led av otillförlitlig motor. Den "sämre" exportversionen T-72 hade tillförlitligare motor och blev därför så småningom standard.
/Olle
T-62:an var en ad hoc-lösning för att kontra M60-vagnen.
Man tog en befintlig pjäs och kombinerade det med ett vidareutvecklat T-55-chassie.
Resultatet blev en arbetsmiljö som var horribel även med sovjetiska mått mätt.
Med bara 3st proj tillgängliga i tornet (varav 1st i pjäsen) och med ett sikte som inte gick att använda under omladdningen
(pjäsen med sikte eleverade till laddvinkel) så rankar jag den knappast ens som topp 10 bland sovjetiska vagnar.
T-62:an var onekligen vassare. Eldkraft och skydd som en Chieftain, med Leo1:ans rörlighet.
Tyvärr (eller tack och lov) kombinerades detta med Chieftaintillförlitlighet, sårbar ammunitionsförvaring och sovjetisk ergonomi.
QUOTE (Andersson @ Mar 13 2007, 20:55 )

Challengern fick antagligen lågt på mobility för att Britterna är förtjusta i att lägga på mkt pansar och deras motor är lite svagare, annars ska den vara väldigt pålitligt, Chieftan däremot var ökänd för att ha en svag motor som lätt gick sönder.
Britterna gjorde ju med Chieftain misstaget att som enda NATO-land
följa NATO-direktiven om att förse sina fordon med multi-fuelmotorer.
Övriga länder insåg det idiotiska i sina egna direktiv av gav f-n i kraven på multi-fuel kapacitet,
medan britterna av någon anledning försökte göra som man kommit överens om. Resultatet blev inte lyckat.
QUOTE (GrodanBoll @ Mar 16 2007, 15:41 )

Den mindre kännda T-64 (exporterades aldrig av USSR) var däremot ett "Quantum Leap" inom stridsvagnsutveckling och saknas definitivt på listan. Mycket kraftfull för sin tid (125 mm kanon när NATO standarden var 105 mm) och med ett, för sin tid, utomordentligt gott aktivt/reaktivt pansar. Torde tom ha kunnat håla dåvarande "väst-värstingen" Chieftain (som jag också tycker saknas på listan. Borde ha Challyns plats) frontalt.
Valet av 12,5cm-kanon till T-64 istället för 11,5cm som de första vagnarna
hade motiverades som jag förstått det just med kravet på att kunna penetrera Chieftain frontalt.
QUOTE (627olsson @ Mar 16 2007, 16:39 )

Jag personligen tycker att Centurion är den vagn som borde krönas som världens bästa genom tiderna.
Många kan väll tycka att det är jätte fel men:
Vagnen konstruerades för att kriga mot Tiger-1:or mot slutet av 2:a värlskriget och jämför man vagnar som har tagits fram under kallakriget så har den hållt ganska så jämna steg genom att byta ut kanon och mot slutet att utrusta vagnen med bättre motor, laseravståndmätare och aktivtpansar. Den har också varit fruktasvärt pålitlig om man jämför många andra vagnar.
Jag håller med om att Centurionen nog är krigshistoriens främsta vagn.
Dess förmåga till uppgradering ska dock inte överskattas.
Det finns många andra vagnar som man har bytt drivlina, eldledningsutrustning etc på
och Centurions förmåga till uppbestyckning är våldsamt överdriven.
De första vagnarna hade en 76,2cm-kanon. Med ett helt nytt torn, kunde den ta en 8,4cm-kanon.
Genom att byta ut eldröret fick man en 10,5cm-kanon*.
Alla uppbestyckningar har alltså inneburit ett helt nytt torn.
Isåfall har Sherman, M48, M60 och M1 Abrams visat på klart större förmåga till att ta grövre pjäser.
Nåväl, anledningen till att rankar Centurion högst är att den i mina ögon inte bara var den bästa vagnen i sin generation
(d.v.s. jämfört med M26/M46/M47/M48 och T-54/T-55) utan även att den
stod sig bra i jämförelse mot ersättargenerationen (d.v.s. M60, Leopard 1 och T-62).
Tidiga Leopard 2:or håller jag annars högt.
De var när de kom tveklös 1:a eller möjligtvis delad 1.a avseende både eldkraft, rörlighet, skydd och ledningsaspekten.
I vissa aspekter kom USA och Storbritannien inte ikapp förrän med M1A2 och Challenger 2.
Leo1:an rankar jag också högt. Skyddet frontalt var nästan som en M60
(men självfallet inte som Chieftain) och rörligheten var ypperlig.
(*) Man bytte alltså inte till en större pjäs utan till ett grövre eldrör till samma kanon.
Detta för att få bättre prestande med ukal, HESH och spränggranat, på bekostnad av prestanda med fullkalibrig pvproj.