Slog ihop två snarlika trådar.
/Henke

Vore det inte bättre om vi har det som i nu läget och man får frågan om man skulle kunna tänka sig göra utlandstjänst EFTER GSU'n, på så sätt slipper vi ödsla tid på att utbilda soldater vi inte kommer ha nytta av.

De värnpliktiga har då även provat på att vara i grönkläder och det militära livet så det vet på ett ungefär hur det är.

Så får man skriva på ett kontrakt som gäller 2-3 år..

Igentligen håller jag med Henke, delvis. Men vad har man där att göra om man bara vill göra sin GU sen skita i allt?

"Försvara sverige" Jo eller hur. Jag tror det finns i dom flestas bakhuvud att det inte kommer komma någon invasion. Det närmaste en skarp situation vi kommer komma är ju utlandstjänst. Är det personligutveckling man är ute efter finns det nog jätte många bra kurser man kan söka hos AMS eller nåt.
Jag tror inte alla förstår grejen heller.. man ser lumpen som en ball grej. Nåt som man bara ska göra. Men det kostar ju massvis med pengara tt utbilda en soldat..
Och är man inte beredd att möta den hotbild vi har idag, eller tjäna försvasmakten på det sättet som vi jobbar idag, ja vad har man då där att göra?

Jag är nog rätt kluven. Samtidigt som jag tycker att det är för unga killar som ska bestämma sig, precis som Henke säger. Så tycker jag ju att det är ändå Lumpen. Det är inte frälsningsarmén eller scouterna. Förut så har man ju i viss mån fått välja om man vill åka stridsvagn eller smyga bakom fiendens linjer. I krig. Det har varit en tvång. Men då har det inte funnits något hot, Hotet är ju betydligt större om du åker ner till afrika än om du blir krigsplacerad i Sverige. Och det tror jag har funnits i dom flestas skalle. Men som jag ser det nu, är man inte beredd att användas i utlandstjänst. När ska man då användas? Hemvärnet? Om ja; Ska en besättningsplats på ett strf90 tas upp av någon som aldrig mer kommer få peta på vagnen för personen i fråga inte vill åka utomlands?
(förmodligen enda sättet att komma tillbaka dit)

Då ser jag hellre att man möts halva vägen. Skapa en infanteri utb längre än 3 månader som anpassas för hemvärnet. dom som inte vill åka utomlands kan ju hoppa på där. Ser inte varför man skall utbilda specialist tjänster till folk som aldrig kommer att användas. Sen kanske det blir platser över och man kan självfallet skeppa in folk då fastän dom inte vill åka.

Bara lite motiveringar, vad jag tycker vet jag inte riktigt. Helst av allt ser jag att åldern höjs nåra snäpp och att man skriver på för US innan man träffar mönstringsförättaren och att man därefter får sin placering beroende på intresse. Är presonen sugen på Officer då skall han ha kraven för det, han skall vilja göra utlandstjänst och så slänger man in dom som KB/PB/GB. Vill personen glöra utlandstjänst bara så hittar man en lämpligbefattning därefter. Vill personen INTE göra UT så får han ta skiten som blir över. Alternativt om det fanns någon slags skyttetjänst som utbildar anpasst för HV. Det är ju en hård värd vi lever i... Men jag kan inte se någon som helst anleding att ge nån en utb på ett fordon tex (tar ett dyrt exempel så man ser kostnaderna) strf 90 och sedan inte använda personen till annat än på sin höjd hemvärnet.

är dryg och citerar mig själv:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=404306


EU:s insatsstyrka bäddar för svensk yrkesarmé

Men det var väl ändå så att man ska ha ett intresse för att göra utlandstjänst. Så det enda man egentligen filtrerar bort är det här killarna som tycker att det kanske skulle vara kul med lumpen ett par månader men inte mer.
Å andra sidan ville jag göra utlandstjänst innan jag ryckte in men inte efter, mest pga ändrade familjeförhållanden. Så det går ju att ändra sig. Och jag tror inte försvaret kommer tvinga ut 19 åringar på utlandstjänst.

Där har man en problematik till, under 11 månader kan mycket hända, som kan få en att inte vilja iväg. Sedan är ju inte internationell tjänst vilket jobb som helst, så det är svårt att locka Svensson som vill sattsa på ett fast normalt jobb.

Jag tycker att de enda gångerna en svensk soldat ska vistas, som soldat, i annat land ska vara när han/hon:
1. är i FN:s tjänst,
2. agerar i upvisnings-syfte el. dyl.,
3. ska invardera landet i fråga för svensk räkning.
Annars anser jag att han/hon är strikt till för rikets säkerhet.

@Alla: Det finns ingen folkförankring för Försvaret. Det är ett gammalt omodernt ord. Det som finns nu är ett utbrett folkförakt.


Och som sagt, Det är inte så att någon kommer att tvingas ut mot sin vilja. Aldrig någonsin. Det detta handlar om är att man anmäler intresse för utlandstjänst, och därmed får man göra värnplikten. Om man efter termin 2 inte vill eller är lämpad att åka, då åker man inte.

@ JTS

Nu är du väl lite negativ? ;)

Det tycker jag inte. Kolla i alla tidningar. Lyssna på "kaliber". Fråga gemene man. Folkförankringen är död och begraven. Folkföraktet lever, i skiljande grad naturligtvis.

Sorgligt i sanning. Folks olika reaktioner på att man är HV:s-man visar ofta på en förvåning med följdfrågan, "varför då". Jag tycker inte du är negativ, du är realist.

Har läst lite nu men jag har bara en fråga (som jag inte riktigt hittar svar på).
Om man redan har mönstrat, fått hem papper om en preliminär befattning och utbildningsplats, har man då något med det här internationell tjänst att göra? Kan de typ bara ändra sig helt plötsligt på pliktverket och skicka hem ett brev där de typ säger att "om du inte är villig att göra internationell tjänst så får du inte göra lumpen" eller gäller det bara de som inte mönstrat ännu?

Visst skulle dom kunna göra så, för du har ju inte skrivit på något kontrakt.

Jaha, jag som satt här helnöjd med mitt papper i handen och trodde att jag hade en plats "bokad" för just mig
:P

Jag tycker det förslaget känns ganska bra. Varför inte ta in de som verkligen vill göra värnplikten samt utlandstjänst?

Motivationen skulle ju bara bli högre. Och om motivationen är hög blir prestationen bra och daltet samt gnällande går ner. Det skulle vara bättre spenderade pengar på de spm verkligen vill i stället för de som ser lumpen som ett extra år att tänka över sin framtid på samtidigt som man får sova gratis och leka med vapen.

En fråga kvarstår dock hos mig. Säg att man är villig till utlandstjänst och gör lumpen. Är man då GARANTERAD en tjänst utomlands eller kommer det vara precis som förr?

/Lord

Jag är lite gammaldags av mig och gillar allmän värnplikt som det var förr i tiden. Jag inbillar mig att det blev lite ordning på folk när de fick göra lumpen. Naturligtvis inser jag också att det är ett helt projekt att få alla ungdomar att göra lumpen eftersom alla lever mycket "friare" idag och dessutom är det dyrt att få in alla, men det jag vill komma till är...

Jag vill göra lumpen och ifall det skulle bli krig försvara MITT land. Sålänge det handlar om Sverige på "hemmaplan" så är jag med på det men när det börjar handla om utlandstjänst gillar jag det inte. Det är i och för sig vad jag tycker men det är väl inte meningen att jag som är motiverad för att göra lumpen i Sverige inte ska få göra det p g a att jag inte vill göra utlandstjänst? Jag tycker det är lite dumt men smaken är ju som sagt delad...

Som jag skrivit tidigare i tråden:
Endast de som vill åka, som har betyg att åka och blir antagna åker.

Bara för att man har intresse så behöver inte det betyda att man är lämplig för utlandstjänst.

Så om jag väljer denna 3:e terminen för utlandstjänst så har jag störer chans att bli antagen?

Jag är lite kluven till effektiviteten i det hela. Om jag vill "ha ett år att tänka med gratis mat och vapenlek" så visst katten påstår jag att jag vill göra utlandstjänst, oavsett vad det innebär, så länge jag kan välja bort det senare. Om det ska bli ett krav så vill jag ha ett alternativ, jag är intresserad av att kunna hjälpa till att försvara Sverige i händelse av krig/kris, inte nödvändigtvis av att agera ockupationsstyrka i Liberia.

Du väljer inte att göra din tredje termin när du mönstrar, du väljer att göra en tredje termin när den andra terminen börjar gå mot sitt slut.

Om Regeringen och FM anser att du försvarar Sverige och dess intressen genom att göra en insats utomlands (släcka branden innan den når eget hus), hur ställer du dig då?

Och vad menar du med ockupationsstyrka i Liberia?
Jag hoppas verkligen att du inte avser den pågående FN-missionen.

/Krook

Det beror på hur jag själv upplever situationen, jag hade ställt upp om jag kunnat se ett samband mellan min insats och rikets säkerhet, rent allmänt vill jag inte riskera mitt liv för något jag inte tror på. Som det ser ut idag så hade jag inte skrivit kontrakt på att göra utlandstjänst såhär innan jag ens fått uppleva det militära livet.

Ang. Liberia så ber jag om ursäkt, jag har inga negativa associationer till "ockupation" men jag borde tänkt på att många har det, det var dumt av mig att skriva det. Det är min bild av Sveriges roll i Liberia dock, soldaterna är där för att upprätthålla lag och ordning, lite samma sak som min bild av Kosovo.

Lag nej, ordning ja.
SASE = Safe And Secure Environment är benämningen på vad KFOR försöker bidra till och i grunden en del av alla Peace Support Operations.

Ockupation är "att med militära maktmedel inta och hålla besatt", knappast vad Sveriges QRF i Liberia gör (mer än möjligen den egna campen).
För att belysa vad ockupation innebär hänvisar mitt lexikon till Nazitysklands ockupation av Norge.
Knappast positivt. Detta så att du tänker på vilka ord du använder.

Och att göra något bra för någon annan är väl inte att tänka på för din del, eller hur?

/Krook

Saxat från lumpen.nu:


Vad menas med "om det är nödvändigt"? Kommer jag som sambandsman kunna byta till skyttesoldat om jag är väldigt intresserad av UT? Under vilken period kan man ansöka om byte och på vilken grund tas beslutet?

Du kan byta om visar dig väldigt intresserad och det finns en stor brist på just den befattningen.

Inget behov inget byte.





Att bli FN-soldat och jobba för en organisation som kämpar för världsfred är inget de flesta kanske räknar som något som är dåligt.. att man sen inte väljer att tro på den vägen eller metoden som bedrivs av FN i många länder är en annan sak.
Var du står verkar lite suddig, men att hjälpa andra i en värld som inte kan hjälpa sig själv är nog minst lika viktigt som att hjälpa sina landsmän.
Dessutom skapar det en bättre förståelse för hur mycket/lite hjälp sitt egna land behöver och vilken nytta just din eventuella instats kan göra.

Jag ser inte ner på folk som väljer att bli FN-soldater, jag ser det inte som något dåligt att göra, men jag tänker inte riskera mitt liv för något som jag inte tror på och står bakom. Jag ÄR vag i min position, jag har inte själv några exakta regler för vad jag skulle delta i eller inte.

Får man fråga varför du personligen inte tror på och står bakom, exempelvis, UNMIL?

För att jag inte tror att Sverige påverkas av situationen i Liberia. Jag vill inte riskera mig själv för Liberias stabilitet.

Har du hört talas om empati och altruism?

I det långa loppet vinner nog alla på ett stabilt Afrika, även vi nordbor. Ännu ett land för Ericsson o Volvo hähä

Men skämt å sido, med ditt budskap grovt taget ur sitt sammanhang, och smått förvanskat, så skulle du inte bry dig eller agera, ifall du visste att en människa som bodde i samma bostadsområde som du, systematiskt mördade sina närmsta grannar? Du skulle först agera när du själv fick detta "högst oväntade" besök och blev en hjärna och ett liv fattigare?

Jag tycker att din jämförelse är missvisande. Liberia är långt ifrån "samma bostadsområde" som Sverige. Min poäng är i det här fallet är att Liberia inte riskerar att spilla över till Sverige, Liberia kommer inte inom överskådlig framtid, och särskilt inte om det pågår ett inbördeskrig, att hota Sverige, om än konflikten kan skada dess grannländer.

Ändring: Hur fungerar det förresten med trådar som drar off-topic här? Vi är en bit ifrån "krav på utlandstjänst för att få göra värnplikt".

Du kan vara tämligen säker på att Sverige är i Liberia för att det gynnar Sverige i något avseende.

Om Sverige genom att delta i internationella insatser får ett bättre förhandlingsläge på den internationella arenan så påverkas Sverige av situationen i Liberia.
Att man därmed också visar sig som en aktiv deltagare i det multinationella arbetet för en säkrare värld och visar upp sin militära förmåga (om än i liten skala) gör att Sverige får många anhängare, något som kan vara ack så viktigt om det böjar blåsa snålt.

Man får inte glömma att militär verksamhet är ett politiskt verktyg, så även vårt deltagande i internationella insatser. Det gäller både säkerhets- och utrikespolitik.

/Krook

Gott Krooken .. vi avslutar OT-bubblet med ditt välskrivna inlägg där och så koncentrerar vi oss på trådämnet istället.

/ BlåGul