Lite videos om testet mellan m4, scar, xm8 och 416. rätt intressant att se faktiskt
Länk

Också ett trevligt pdf. för den som gillar lite läsning om testet
Länk

fortfarande... så är m4an mycket "sämre" än alla de andra vapensystemen om man snackar pålitlighet.

Har en 416 film med ett "over the beach" senario. Trevligt att se hur vatten verkligen flyger ut tillsammans med hylsan.
Länk

Trevligt läsande och tittande.

Intressant att man tar en reporter som aldrig skjutit ens M4 för att "utvärdera" de andra vapensystemen.....

Jag har ingen erfarenhet av SCAR eller XM 8, men den senare verkar vara en "G 36 goes Starwars", den verkar tom använda G36 magasin.

Det är inte riktigt rättvist att ställa en M4 , som är byggd på 50 år gammal teknik mot en 416 som är avsevärt modernare (kom 2004 har jag för mig). M4 är fortfarande ett fantastiskt vapen, bara den hålls ordentligt "blöt" av olja. En erfaren brukare av M4 är alltid svartprickig i ansiktet.

Den stora vinsten med kort pistong är driftsäkerhet över tiden, efter ca 500 skott behöver M4 (och ak 5) vård annars börjar dom att strula. Efter 1000 skott så syns det knappt att en G36 är använd.

Varför är det de för? När de ändå ska köpa in mer vapen till armén och väljer m4an utan någonsomhelst test av de konkurerande vapensystemen så kan man börja snacka om orättvist. Och nu köpte US-Army ändå in ett nytt fett parti m4or trots alla tester som visar att dess konkurenter fungerar bättre så har orättvisan gått för långt.

Det är ingen tvekan om att tex 416 är ett bättre vapen, och vad jag menar är att det var ganska självklart att M4 skulle få stryk. Trots detta är inte M4 ett dåligt vapen.

Trots likheterna mellan M4 och 416 så krävs det omutbildning, nya reservdelslager mm och kanske är det så att den amerikanska ledningen tyckt att M4 funger tillräckligt bra och inte motiverar kostnaden?

Och frågan är ju om de kanske inte ville avvakta med ett skifte till efter GWOT lugnat ned sig litet; "vi vet hur vi ska få M4:orna att fungera så vi fortsätter med dem ett tag till. När det väl lugnat ned sig kan vi byta vapensystem i lugn och ro..."
Vi vet ju hur bra det gick när man bytte från M14 till M16 mitt i ett krig - tog ju ett tag (och åtskilliga soldater) innan de hann ikapp.

Jag undrar hur effektiv den där killen är, och hur mycket som fungerar, när han har vurpat ned i skärgårdslådan med ett stort *PLASK* under våldsam landstigning på sjögräshala klippor. Eller efter 2 dagars hällregn i valfritt djungelberikat land. Eller 2 dagar norr om polcirkeln när batterierna frusit sönder..

Förvisso tror jag på dessa projekt i viss mån, eftersom de ger - om inte annat - en del spin-off effekter och idéer som kan användas av oss vanliga jarheads.

Varför dog OICW ut, apropå det? Var det bara en testbänk?

Apone

Det jag kan minnas är att projektet lades på is pga

Viktmålen ej kunde klaras

Kostnad o några andra saker som ej kunde uppnås

Det som sedan kom som spin of är XM29 som är 20mm kanon delen som ett stand off vapen

Mvh
404 Skenberg

XM29 var HELA OICW-vapnet (5.56 + 20mm)
XM8 var karbindelen (vilken de som bekant försökte införa som ett separat standardiserat vapen innan projektet avbröts 2005)
XM25 är "kanon"-delen, vilken nu är i 25x40mm

Detta kanske är lite sci-fi, men skulle det inte vara bra med något i stil med en granatkastartillsats, fast som kan avfyra PV-ammunition. Förvisso skulle det idag innebära att tillsatsen skulle bli stor och tung, och att man antagligen skulle få bakblåset i ansiktet...
Men i USA fanns det på 60-talet pistoler som skjöt raketammunition, som var tysta och hade låg rekyl. Och där den som skjöt uppenbarligen inte upplevde bakblås. Det skulle vara intressant med en tillsats som skjuter såväl granater, som pv-skott, och kanske eventuellt hagel.

Kanske framtidens värnpliktiga utbildas på AK6 med Grg-tillsats

Exakt vilken kaliber hade du tänkt dig på den grtn?

Jag har inte tänkt i dimensioner, som sagt har jag ju sagt att det skulle bli tungt, och stort om man skulle lägga på ett tillbehör som skjuter dagens GRG-ammunition. Skulle tro någonting aningen större än dagens grk-ammunition, dock är jag osäker på om det skulle ge någon effektiv verkan (i alla fall med dagens teknologi till rimligt pris).

Någon kunnig skulle kanske kunna räkna på saken?

Större än 12cm?! Då skulle jag ju föredra GRG:ns 84mm..

Kanske man skulle kunna ha något i stil med ammunitionen till Rysska PV-vapen, där PV-granaten till skillnad från vanliga granater frontmonteras:

Vänd på det, ta ett GRG och skruva fast en Ak på istället. Så slipper skytten
ha sitt vapen hängande och slängande på ryggen...
Istället för AK med GRG-tillsatts får du GRG med AK-tillsatts.

/martinator

Gevärsgranater mao? Finns ju redan att tillgå (och är vansinnigt kul att skjuta dessutom)...

Finns de med PV-möjlighet? Det är ju det vi diskuterar.

@Martinator
Det skulle ju absolut vara något. Saken är den att jag tycker att det skulle vara grymt bra om vartenda soldat ska ha ett lätt tillbehör på sitt vapen som gör att han kan kasta granater långa sträckor, alternativt agera PV, beroende på situation och ammunition.

Har funnits gevärsgranater med RSV sedan 1940-talet eller så. Inte direkt någon nyhet. Men eftersom pskott och grt etc är enklare att träffa med, har mycket bättre genomslag (pskotten alltså) och kräver mindre övning så har pansarvärnsgevärsgranater i stort sett fasats ut. Ser ingen anledning till varför man skulle ta ett steg bakåt och återintroducera dem.

(Sen bör man komma ihåg att någon stackars fan ska bära på allt skrot + ammunition också... "100 lbs of lightweight shit is still 100 lbs.")

Jag anser att det skulle vara bra att återintroducera dem, precis som man har återintroducerat remmad ammunition och caseless. Det gäller bara att utveckla tekniken. De allra första gevären var ju caseless, det var bara att man med den tidens teknik var tvungen att introducera hylsor för att få bättre eldhastighet. Nu introducerar man modern caseless för att minska på vikten, och kanske i framtiden till och med få variabel genomslagskraft.

Föreställ er en framtid där ingen soldat behöver bära runt på pskott eller grg på 10 kilo, och där alla soldater, bara genom att be en viss kamrat om viss ammunition, kan få PV- eller långavståndsgranatmöjlighet. Föreställ er om varje soldat har en sådan tillsats på sitt vapen, som kanske väger runt ett kilo. Det räcker med att varje soldat har ett eller två skott, så har plutonen som helhet fått större slagkraft, för att inte nämna möjligheter, som en pluton med en grg-soldat och en grg-ammunitionsbärare per grupp.

Visst, man behöver förbättra precisionen, och öka genomslagskraft, men om det skulle drastiskt öka en infanteriplutons möjlighet att överleva anfall från pansar så skulle det vara värt det. Jag föreställer mig att dagane pv-gevärsgranater fungerar som vanliga gevärsgranater. Det vill säga att man stoppar in en speciell drivpatron istället för vanlig ammunition, varefter man sätter på granaten på pipan, och då man trycker av så får trycket från drivpatronen själva granaten att flyga iväg. Det jag talar om är ett litet Grg, eller RPG7 som man sätter på vapnet, som även kan avfyra vanliga gevärsgranater. Något i stil med en större, lite annorlunda M203.

Nu talar ju alla om kompositvapen, så det känns som att vapnet med den här tillsatsen kommer väga någonstans i regionen AK5A.
Jag är en lat, småfet jävel med dålig kondition, men jag har klarat av att bära packning, full stridsutrustning och vapen riktigt långa sträckor, med blöta strumpor och arma axlar som största problem (där det sitnämnda lätt skulle kunna avhjälpas med bredare vapenrem). Jag klagar inte, och många andra soldater skulle nog låta bli att klaga om de skulle veta att en del av vikten dom bär ger dom makten att bekämpa pansar.

En nackdel med gevärsgranater är om jag förstått att de antingen har kraftig rekyl, eller att de har dålig räckvidd eller både och.
Gevärsrökgranaten kräver t.ex en speciell skjutställning pga rekylen som nog inte tillåter speciellt hög precision i siktandet.

En gevärspvgranat måste ju vara en RSV-granat, och om vi tittar på situationen pansar/pvgranater idag så finner vi att fler och fler fordon får bättre och bättre skydd mot lätta, handhållna RSV-vapen som Pskott och RPG. Någonting säger mig att redan Pskottets granat och raketerna till RPG-7 har större laddning än vad man kan skjuta iväg med en gevärsgranat. När inte dessa två räcker till mot pansarskyttefordon, ja då är vi knappast betjänta av någon mindre kraftfullt. Att bekämpa stridsvagn med gevärsgranat? Då är det nog effektivare att ta på sig ett sprängdegsbälte och lägga sig under stridsvagnen och detonera. Överlevnadschansen är lika stor/liten men chansen att lyckas mycket större.

Vill man ge skyttet förmåga att slått mot mekaniserat skytte ger man dem egna stridsfordon, en PV-robotgrupp och en shitload med Pskott.

Ska man ändå spekulera i vapen som funkar mot PV och trupp så måste vi nog titta bortom projektilvapnen och titta på energivapen. Microvågsvapen som kokar soldaterna i stridsfordonet, eller laservapen som automatiskt ställer in uteffekten beroende på måltyp. Om man får der laservapen i karbinstorlek antar jag att man likt förbenat måste gå upp i storlek till gruppburet eller fordonsmonterat för att man ska kunna slå ut fordon..

/E

Som Kuriosa så trodde "Erich von Manstein" i sin bok "förlorade Segrar" att gevärsgranaten skulle spöa raketgevären pga av att dom var så mycket enklare att använda och behövde inga specialvapen.
Bland det häftigaste jag kan tänka mig är en AK5:a med granattillsats laddad med en mynningsladdad raketdriven PV granat.

Precis det jag har predikat om i nått dygn nu.

Du förespråkar alltså ett tungt system med minst tre ammunitionstyper utan förmåga att slå ut moderna stridsfordon som framtidens melodi?

Nja, det vi bägge föreslår är att man, istället för ett standalonesystem, har en tillsats till vapnet som skjuter tvättäkta PV-ammunition, i stil med GRG. Detta ska fungera genom att man tillverkar något i stil med dagens GRG-ammunition, i full storlek, med skillnaden att den har en "svans" som ammunitionen till RPG7, som man stoppar in i tillsatsen. Därefter avfyras PV-"granaten" från vanlig knästående skjutställning, efter att man tryckt på en knapp för att ställa om rödpunktssiktet från 5.56-läge till 48-läge. Helt enkellt: en GRG-tillsats.

Alltså förespråkar vi ett lätt system med minst 3 ammunitionstyper som KAN slå ut Pansar. Det är det bästa, billigaste och lättaste jag kan komma på. Enda andra alternativet jag kan komma på, om nu Grg och Pskott e så himla värdelösa, är att ge varje grupp i rikets försvar varsitt RB BILL-system att släpa runt på. Det som gör dagens pansar så bra är att det har aktivpansar, som förbrukas varje gång det träffas. Föreställ dig en vagn som möter en infanterigrupp där varje tjomme har detta vapen. Om gruppen är utspridd kan besättningen chockeras över hur han, kanske utan att ens ha sett något, får tio pskott på sig på tio sekunder, från alla håll och inom några sekunder fått en salva på lika många skott. Idag påstås det att det krävs 4 pskott att slå ut ett stridsfordon. Föreställ dig att varje pluton har lika många pskott som soldater, som dessutom kan ladda om sitt eget vapen på 5-10 sekunder och skjuta igen. Och som sedan, utan att byta vapen kan gå vidare och bekämpa infanteri.

Jag är ingen stridsexpert, jag har inte ens utbildats på något alls vapen utöver spränghandgranat och AK5, men jag säger dig det här, att ett sådant vapen skulle återogen kunna göra infanteri till en kraft att räkna med.

Jag är inte heller stridsexpert, men min uppfattning är att pskott i stort sett är till för självförsvar. Att smyga sig på stridsfordon (vi pratar något hundratal meter) med en hel grupp för att försöka skjuta ut ett fordon med ett regn av gevärsgranater är inte en taktik jag skulle försöka mig på.

Infanteri kommer att göra sitt återtåg i konflikter utan pansar hos motståndaren som i tex peacekeeping/peaceenforcement och även här är man toktvåa om man inte har möjlighet att leda in direktriktad eld mot mål på relativt stora avstånd på sekunder (samma tider du gav som omladdningstider).

Stridsfordon uppträder sällan eller aldrig ensamma och i ofta med avsutten trupp eller uppsutten dito i observation, och jag rekommenderar som jag gjort förut ett studiebesök på ett mekförbands skarpskjutning. En pluton stridfordon gör mos av ett terrängavsnitt på ett par sekunder, jämför ett till tre eldrör som öser ett par sprängranater i sekunden mot stället där du och dina kamrater förbereder era gevärsgaranater, efter första regnet om ni inte upptäcks så är ni röjda då och då kommer tillvaron att bli knepigare.
En pansarskyttepluton med soldater i observation är betydligt svårare att ge sig på oupptäckt än vad man kan tro.

Tillbaka till verkligheten kanske?

Allt över 4KG oladdat är ganska ointressant för dagens sillmjölkar ändå


mvh
Olaevil

Rätt! Känns inte så aktuellt att behöva slå ut pansar till höger och vänster i Afghanistan eller Tchad..de har väl dåligt med sånt i sitt sortiment? Nej, ett lätt vapen som kan köpas i samförstånd med våra övriga nordiska vänner. Finland borde väl också köpa nytt snart? Vi kanske kan haka på Norges senaste inköp av 416 och få ett extra prutat pris?

Det pratas mycket om både MOUT (SIB) och den gigantiska vikten på 7.62. Jag vet också att det finns många här på forumet som är 5.56-fantaster.

Det roliga med hela visan är att i Afghanistan är det långa avstånd som gäller. För att ens komma till den lilla bebyggelse som finns måste man först passera terrängen.

Jag säger inte att 7.62 är den perfekta kalibern för MOUT - för det tror jag inte det är. Dock är det ett faktum att de brittiska ISAF styrkor som finns i Afghanistan har tränat MOUT tills det står dom upp över öronen och nu sysslar dom med infanteristrid i den nordiska motsvarigheten till fjällterräng.

På 1980-talet kom konceptet att det personliga vapnet endast var självskydd. Man skulle använda det vapnet för att överleva så man kunde betjäna sitt vapensystem (Haubits/radaranläggning/PVRB etc). Det man ser i dag i både Afghanistan och Irak är att de systemen är få och behovet av gammaldags infanteri är stort. Man tar inte terräng mot mujahedin med något annat än infanteri. Sedan må de komma med APC om dom vill - dom måste fortfarande kliva ur för att genomföra sök och försöka skapa goodwill hos befolkningen. AK och ett hearts and minds-tänkande är här det främsta vapnet. Kolla gärna serien "Commando" på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=M7cVsJkr6yw eller Ross Kemp in Afghanistan: http://www.youtube.com/watch?v=c5uVUmXaFCM

Vad man ser här är stridsavstånd på minst 200 meter upp till 600+ meter. Vill man verkligen att det i skyttegruppen bara ska vara KSP 58-skytten som har vettig verkan då? Speciellt som motståndaren är utrustad med 7.62 vapen.

AK5 är inte Kung - det har den aldrig varit. Det är det vapnet som kom tvåa i testerna som genomfördes. Nu vann FN FNC på mer eller mindre walk over så det är vad armén fick.

Slutligen: arméer tränar inför det senaste kriget för att förbereda sig för nästa krig. MOUT idag/igår - vad blir det i morgon?

/BX - leg. 7.62 prost tills vi får något bättre.

@BertilXerxes
Vilket vapen kom etta då?

FFV's vapen. Dock var FFV lite väl säkra på att dom skulle få kontraktet samtidigt som FN var väldigt tjänstvilliga - och FN FNC blev vår AK5.

Jämför inte äpplen och päron. Vår styrka och våra soldater i Afghanistan har en helt annan mission än våra kollegor i tex Helmand. Vi bedriver inte anfallsstrid utan vanlig peacekeeping i vårat prt.
Vårat uppträdande med softskin och andra fordon i prt:t tycker jag ställer följande krav på personligt ehv:
Ska vara kort
Ska vara lätt
Ska kunna skjutas från bil dvs rekylen ska kunna vara hanterbar (dvs inte 7.62).

Allt detta för att initialt kunna verka så snabbt som möjligt vid finkalibrig sammanstöt när man rullar bil (troligaste hotet tillsammans med IED)

Sen utöver detta kan man på tex en soldat per grupp ha något kompaktare skarpskyttevapen i 7.62 med optik som har justerbart förstorningsgrad om stridsavstånden skulle bli längre. Varför inte en AK4 med benstöd och 3-9X sikte?


För övrigt skulle man ha köpt G36K och C istället för uppgraderat AK5 till AK5C och D. Men det är en helt annan diskurs.

Hej,

Jag har läst det här forumet ganska länge, men av diverse orsaker inte skrivit förut. Ingen militärtjänst att tala om, men genom mitt jobb inom försvarsindustrin har jag relativt god inblick i hur burna PV-system fungerar rent tekniskt. Ursäkta om jag uttrycker mig vagt, men jag skriver hellre för lite än för mycket.



Visst vore det bra med sådana vapen; synd bara att dagens teknik inte räcker till för att bygga dem

60-talets gyrojet-pistoler och –karbiner hade kaliber 0.5”. Det är visserligen grovkalibrigt för att vara eldhandvapen, men det är på tok för litet och lätt för PV-ändamål... och skalar du upp en gyrojet tillräckligt för att kunna bära en tillräckligt stor RSV-stridsdel, ja då skalar du samtidigt upp rekylen i motsvarande grad.

Det stora problemet med ”grg-tillsats till AK”-konceptet är just stridsdelsvikten för PV-granater. Om du vill slå ut en modern pbv behöver du en stridsdel i samma storleksklass som grg/pskott eller större, dvs en flygande granatvikt på åtminstone 1,5 kg (helst tyngre, naturligtvis). Observera att ”flygande vikt” inte omfattar någon utskjutningsanordning, så lägg på ytterligare åtminstone 1 kg för de bitarna. Som jämförelse kan nämnas att gevärsgranater brukar väga omkring 0,6 kg, medan ammunitionen (inklusive patronhylsa etc.) till M203 och liknande vapen väger i runda slängar 0,25 kg lite beroende på typ.

Ska du skjuta en 1,5+ kg projektil ur ett axelburet vapen utan att bokstavligen slå axeln av skytten, måste du antingen använda någon form av rekylfri utskjutningsmetod (mer om dem nedan) eller också ha en mycket låg utgångshastighet (tänk "brittiska PIAT från VK2" - och den var ändå ökänd för sin våldsamma rekyl...). En ostyrd projektil med låg utgångshastighet får mycket kort effektiv räckvidd; detta kan förbättras med en banraketmotor, men träffsannolikheten blir ändå väldigt låg (eftersom raketen blir extremt känslig för utskjutningsstörningar - minsta lilla vingel när raketmotorn tänder kommer att skicka raketen vid sidan av målet). Om du istället använder en styrd granat (dvs robot, tänk "mini-NLAW") kompenserar styrningen för den låga utgångshastigheten, men sådana robotar blir å andra sidan oerhört mycket dyrare än ostyrda skott.

Alltså: om du vill ha råd att ge varje skyttesoldat 1-2 så’na härna PV-projektiler och du inte vill slå axeln av soldaten när han använder dem är du i praktiken tvungen att använda någon form av rekylfri utskjutning, dvs någon av bakblåsare, raketgevär eller motmassevapen. Det skapar genast ett nytt problem: för de projektilvikter vi pratar om, kräver samtliga dessa rekylfria utskjutningsmetoder att bakblåset/motmassan/raketstrålen har fri väg bakåt. Skulle du råka stoppa din hand, arm, skuldra eller huvud i vägen för bakblåset/motsvarande kan du lugnt räkna med att få den kroppsdelen fullständigt söndersliten när skottet går, så för att undvika personskador på skytten behöver grg-tillsatsen ha ett eldrör som slutar på betryggande avstånd BAKOM skytten... vilket gör det aningen marigt att montera grg-tillsatsen under pipan på en AK.

(Ett ytterligare problem med konceptet är att en AK blir extremt framtung om man hänger en 1+ kg "grg-tillsats" laddad med en 2,5+ kg PV-patron längst fram... jag hoppas att du är väldigt mycket starkare i armarna än vad jag är )

mvh,

Amber

Förlåt om jag ställer en fråga som redan har besvarats, men jag är för lat för att gå igenom 15 sidor.

Läste på förstasidan att någon inte ville ha bullpup för att det var problem vid SIB. Kan någon förklara varför?

Ett problem (så som jag förstått det), är att man oftast bara kan skjuta från höger axel, vilket ger problem med att man måste visa onödigt stor kroppsyta vid vissa moment i SIB

Varför skulle man inte kunna skjuta från fel axel med bullpup???

Därför att de i regel kastar ut hylsorna i ansiktet på skytten om han byter axel. Finns idag vad jag vet bara två bullpup vapen som inte har den begränsningen, nämligen FN F2000 och Kel-Tec RFB (räknar inte HK G11, men allt är ju relativt).

Aaaahh, du menar så...

Annars tycker jag bullpupkonceptet är trevligt då bössan blir smidig. Just FN2000 ligger högt på min "vill-testa"-lista.

Å andra sidan så har jag förstått det som så att många länder och förband
numera inte utbildar soldater i att skjuta från "svag axel" eftersom skjutresultatet blir för lidande.

Ang. FN2000 så har jag läst om en del klagomål på dess tillförlitlighet,
troligen p.g.a. den tämligen komplicerade mekanismen för att mata ut tomhylsorna framåt.

Vad ar det som ar orattvist?

Ett land far inte kopa in/bibehalla den utrustning och de vapen som den vill?

Vem bestammer vad som ar rattvist? SoldF?

Att göra en bullpup med valbar (nåja vapentek då) utkastarsida kan inte vara särskilt svårt

Finns redan, bl a FAMAS.

Varför ska man ha valbar när man kan ha den riktad neråt? (FN2000 och P90)

Exakt det är det stora problemet slovenien har med sina FN2000. Jag har inte skjutit med den men ingående klämt, känt och plockat isär/ihop. Rent hanteringsmässigt är det en väldigt fint vapen utom möjligen säkringsomställaren som pga av utformingen inte manövreras likadant från vänster resp höger sida. Lätt att ta isär och ihop och känns gediget i övrigt. Men som sagt hylsmatningen spökar.

Nej, det är ju redan gjort. Men det är inget du svänger om i stridens hetta.

Jag röstar för ett system som är fullt vänster/höger kompatibelt över tiden, så slipper jag fundera på om vapnet jag plockar upp mitt i kriget kommer att spotta hylsor i kinden på mig.

En AK5A har en utgångshastighet på 930 m/s, en AK5D har 770 m/s om jag inte minns fel? Med lite knappande på räknedosan blir det en minskning i anslagsenergin vid mynningen på hela 31%!!!!!! Det på en patron som allt mer kritiseras för dålig stopping power (av vissa krigande nationer). Ändå anser flera personer att det är bättre att permanent kraftigt sänka vapnets prestand, genom kortad pipa, än att offra dom få tillfällena då man skulle vilja använda fel axel.
Jag personligen skulle välja bättre räckvidd och kraft än att vid några få tillfällen kunna skjuta från vänster axel.
Israel, UK, Frankrike, Australien är länder med mångavida mer erfaranhet av modernt krig än Sverige och alla dess länder valde det tidigare alternativet.
Tyngdpunkten längre bak gör att man kan hålla en hög färdigställning längre utan att bli trött i armarna. Bullpuparna är inte perfekta, hög ljudnivå för skytten och svampigt tryck är några klagomål jag hört, men enligt min personliga åsikt ett bättre och mångsidigare alternativ än en avsnoppning.

Återigen så gäller det att hålla isär begreppen när man talar om vapenverkan.

Anslagsenergi framräknad på kulans vikt och hastighet fungerar bara så länge kulan stannar i målet, alltså blir kulans förmåga att avge energi i målet viktigare än hög anslagskraft. Annars blir det än tävling om vem som kan göra ett kirurgiskt hål i kroppen på bästa sätt.

Jag gillar idén som H&K hade med XM-29. Kanske inte som ett vapen för alla, men istället för en granattillsats. Bössan är förvisso tung, men den mesta vikten verkar ligga långt bak.





Källa: Modern Firearms

De som klagar på dålig kraft på patronen använder av någon magisk anledning ofta kort pipa.

Ryssland, Israel, USA har däremot valt bort bullpup (än så länge iaf) så att det är guds gåva till infanteriet vet jag inte om jag håller med om.

Å andra sidan kan man ffråga sig hur sannolikt det är att man skulle plocka upp och använda ett eldhandvapen,
när man själv rimligen bär på ett identiskt eller slagkraftigare vapen.

Att plocka upp t.ex. en ksp från en sårad kamrat verkar dock rimligare.



Å andra sidan är den långsammare kulan mindre benägen och tumla
och därmed mindre benägen att lämna över sin mindre rörelseenergi
än den snabbare kulan.

Så om vi talar om identiska kulor avfyrade i olika hastighet,
så borde skillnaden i avlämnad rörelseenergi i målet vara större
än skillnaden i rörelseenergi vid mynningen på vapnet.



Det är å andra sidan ingen slump att USA lade ner projektet då det var överambitiöst (presic som SPIW på 1950/60-talet).
I dagsläget är det viktminskning som man jagar, där 5,56-ksp:n i LSAT-programmet är nere under 4,5kg tomvikt
och ungefär 5,5kg med en bandlåda (100 eller 150 patroner) på vapnet.



Israel satsar på den egna bullpupkarbinen Tavor.
Lika lång pipa som AK5 och kortare än en AK5 med invikt kolv,
samtidigt som vikten är 0,6kg lägre.

Ryssland har inte infört någon helt ny AK-kontruktion på bred front sedan 1947 och USA sedan 1960-talet.
Specen till SCAR skrevs f.ö. på ett sådant sätt att ett bullpupvapen omöjligt skulle kunna uppfylla kraven
(krav på infällbar kolv i.s.f. krav på en viss maxlängd i "transportläge").