Vad är det den sittande killen har på ryggen ?????


http://tietokannat.mil.fi/tuisku04/include...id=85&width=640


vad är det för modell ??

Det är en M 72 LAW - jänkarnas raketgevär modell 1960-någonting.

http://www.fas.org/man/dod-101/sys/land/m72.htm

Jänkarna har väll byt ut sin LAW mot AT4?

Visst har dom gjort det, men det betyder inte att Light Anti-tank Weapon inte används. Norrbaggarna har den där pansarpjäsen, amerikanska rangers använder den tydligen fortfarande och jag kan tänka mig att flera internationella förband använder den då den är lättare än AT4/M136/Pskott 86 för olika göromål som inte är allt för bepansrade.

visst använde vi det där vapnet i Sverige en gång i tiden ? för jag tycker att det påminner väldigt mycket om gamla Pansarskott m68

http://www.mil.fi/maavoimat/kalustoesittely/00046_sv.dsp

På den sidan nånstans i mitten står det lite om Lätta Pansarskottet(KES, Kevyt kErtaSinko).
Används av de flesta vapenslag som närpansarvärn och för att öka eldkraften inom gruppen. 2 skyttar per grupp eller nåt motsvarande tror jag att är ganska standard.

Nej.
Pskott m/68 skiljer sig utseendemässigt främst genom att det inte är utdragbart samt att det är lätt koniskt i bakkant (utblåset).
Flera kort på pskott m/68 finns här:pskott m/68

EDIT:ändring. efter att ha läst igenom hela tråden jag länkade till så ser jag att det finns kort på pskott m/68 som inte är halvdana utan bra.

Pansarskottet på hans rygg är en 66 Kes 88. Jag har för mig att det är en M72A5 LAW. Det finns även en tidigare modell av M72 LAW i finsk tjänst heter 66 Kes 75. Man ser enklast skillnad på 66 Kes 88 och 66 Kes 75 genom det svarta locket i rörändan som finns på 66 Kes 88, men som inte finns på 66 Kes 75.

Det stämmer. Andra stridsparet i en normal sju man stark skyttegrupp är pansarvärnspar, och är utrustade med 66 Kes 88 eller 66 Kes 75. Vanligtvis så bär de två stycken per man.

Om du åsyftar 66 Kes 88 och 66 Kes 75, så används de främst som lätta pansarvärnsvapen men även som allmäna förstärkningsvapen. De fungerar utmärkt för att exempelvis slå ut ryska pansarbilar och andra lättare pansrade fordon. Däremot så är de inte så roliga att använda mot tungt bepansrade stridsfordon i fronten eller mot moderna stridsvagnar, men det har man å andra sidan 112 RsKes APILAS och pansarvärnsrobotar till. En sak att tänka på när man jämför 66 Kes 88 och 66 Kes 75 verkan med Pskott 86 verkan, är att både 66 Kes 88 och 66 Kes 75 är mycket lättare vapen än Pskott 86.

Å andra sidan är den vanligaste erfarenheten från Krig att det är verkan som är avgörande inte hur behagligt det är att bära omkring på vapnet.

Du kan bära två stycken 66 Kes 88 istället för ett Pskott 86. Om då verkan från 66 Kes 88 är tillräckligt bra för de mål du har i åtanke, så kan du med dem slå ut dubbelt så många mål som med Pskott 86. Om inte vikten spelade någon roll, så skulle förmodligen Pskott 86 ha en grövre kaliber än vad det har. 112 RsKes APILAS har ju exempelvis en kaliber på 112 mm, vilket har en direkt positiv inverkan på dess RSV jämfört med Pskott 86. Å andra sidan så är APILAS betydligt tyngre och osmidigare än både 66 Kes 88 och Pskott 86. Om inte vikten spelade någon roll, så skulle förmodligen inte heller svenska försvaret bytt handeldvapenkaliber från 7,62 NATO till 5,56 NATO, då den förstnämnda har avsevärt bättre räckvidd och verkan än den senare. Soldater är bara människor, och någonstans måste man kompromissa när man börjar lasta materiel på dem. I följande presentation framgår att SOCOM är intresserade av både nya varianter av M72 LAW och AT-4, just därför att de har olika fördelar respektive nackdelar.

SOCOM Shoulder Fired Munitions
Gary Pacella, ARDEC
NDIA International Armaments Technology Symposium & Exhibition
June 14 - 16, 2004

http://www.dtic.mil/ndia/2004armaments/Day...d_Munitions.pdf

Javisst 66:an kan vara bra för specifika förband men för ett generellt arméförband i brigadorganisation är 86:an överlägsen. Den klarar visserligen inte stridsvagn i front men klarar i sida äldre 66:an hade ju rykten om att inte klara en M113:a i sida.
Steget över 86:an skulle ju vara frontpenetration men det blir som sagt fruktansvärt tungt och knappast lämpat för rörlig strid.

Jag instämmer och skulle hellre bära ett eller två Pskott 86 än två 66 Kes 88. En vanligt förekommande kombination i finska försvaret är annars en 112 RsKes APILAS, en 66 Kes 88 och en Telamiina 65 77 (bandmina) per dedikerad pansarvärnare. Jägarbataljonernas pansarvärnsplutoner hade på min tid plutonsstabd samt fyra grupper om sex man vardera med just den beväpningen. Som pansarvärnare så är minorna i mina ögon extremt viktiga, då skott mot stillastående fordon är så extremt mycket enklare än skott mot rörliga fordon. Vi hade även tillgång till Pohjamiina 87 94 (bottenmina), som är avsedd för att med RSV penetrera botten i strv och strf. En kombination av Pskott 86 och SPIKE SR eller MBT LAW (NLAW) vore rätt så intressant i mina ögon. Jag skulle helt klart vilja ha ett rödpunktsikte eller liknande, samt bra förmåga att skjuta i mörker i form av laserpek eller ljusförstärkare, till Pskott 86:orna.



Jag undrar hur bra Pskott 86 i praktiken fungerar mot moderna strf i front och moderna strv i sida? Jag tänker då på de verkliga halvsunkiga träffar som stressade soldater oftast får till, och inte de perfekta träffar som vapentillverkare brukar få till i sin propaganda.

Jo - det tål att funderas på.

Dock påstår ju Bofors att man har 300+ mm i penetration på 86:an...så även en ganska sunkig träff borde ge resultat i stridsfordon, oavsett attityd. MTLB har väl typ 20mm pansar - BMP 3 har vaddå? 50-100 mm i front?

Att som soldat alltid ha en mina med som reglementerad utrustning är fan ingen dum idé... Har ni dom i ryggsäcken eller är det "i handen bär" som gäller?

På bröstet på stridsbälte m/85 så finns det två stycken hållare för rökhandgranater. På samma ställe finns även två metallkrokar (en på vardera "hängslet") avsedda för att bära bandminor. Det fungerar acceptabelt att hänga en bandmina i vardera kroken och väl att hänga en bandmina i båda krokarna. I det senare fallet så bärs (den enda) bandminan centrerad på bröstet och övre delen av magen. Tanken är att man ska ha händerna fria för att på så vis snabbt kunna öppna eld med sitt stormgevär.

Har du någon bild på bandminan?
Mått och viktuppgifter?

Någon bild på stridsbältet?

Telamiina 65 77 (Bandmina 65 77)

Totalvikt: 10 kg
Mindel: 9,5 kg TNT
Detonator: 60 g Hexatol
Utlösningsmekanism: Trycktändning 77
Utlösningskraft: 1500 - 3000 N

Minan består av följande delar:

1. Gängad plugg.
2. Trycktändning.
3. Detonator.
4. Tryckplatta.
5. Mindel.

Bild:

http://www.mil.fi/maavoimat/joukot/porpr/tela.jpg

Den stora klumpen är mindelen. Den stora inre cirkeln är tryckplattan. I mitten på tryckplattan så ser man den gängade pluggen. Trycktändningen passar in i ett hål i toppen av detonatorn. Detonatorn med trycktändningen passar sedan in i ett hål i tryckplattan/mindelen under den gängade pluggen. Detonation sker genom att den gängade pluggen krossas och trycktändningen aktiveras genom ett tryck nedåt.

Övningsminorna är gula.

Edit:

Källa för texten:

Varusmiehen käsikirja
1994

Tack.
Låter inte så bekvämt att springa runt med två såna på bröstet. ;)

Kallas dom bandmina för att dom slår mot bandet på stridsfordon?

The Swede

Stridsbälte m/85:

http://www.mil.fi/laitokset/talv/equipment1_en.dsp

De tidigare nämnda krokarna syns inte tydligt på bilden, men på det högra bältet så sitter de strax under rökhandgranathållarna som syns strax ovanför midjelåset. De två L-formade krokarna som syns tydligt i toppen på den vänstra bilden, är två andra krokar som är avsedda för att hålla fast stormgeväret vid stridsbältet när man har det hängandes vid sidan.

Tillhörande persedelpåse:

http://www.mil.fi/laitokset/talv/equipment3_en.dsp

Tillhörande ryggsäck:

http://www.mil.fi/laitokset/talv/equipment2_en.dsp

Om du vill veta mer, så prova att söka här på SoldF med mig som angiven skribent och med;

stridsbälte m/85

som söksträng.

Två stycken är verkligen ingen höjdare varken vad gäller vikt eller allmän otymplighet, men en fungerar utmärkt.



Ja, de är konstruerade för att klippa av bandet på både strf och strv. Jag vill se det band som inte går sönder av att få 9,5 kg TNT sprängt direkt under sig. Det är ju dessutom inget som hindrar en från att lägga flera bandminor på varandra eller lägga ett standard 20 kg:s TNT-block direkt under en bandmina.

Vilket väl kallas "extra laddning" om jag inte minns helt fel. Effekten efter en bandmina och en dylik är iaf smått imponerande.
Angående bärande av bandminor har jag också sett dem fastspända mot ryggen på stridsbältet, även med tillhörande persedelpåse.
Med nya stridsbältet(kustjk-varianten) har man betydligt mindre möjligheter att bära med sig bandminor samt granater(81mm) vilket resulterat i att iaf lätta grk-plutonerna använt båda stridsbältena tillsammans(dock den nya utan flytmaterialet).

Eftersom KA inte hadde p-skott då jag gjorde lumpen fick vi öva lite på det här med minkrig. En grupp kunde ha upp till 10-12 minor.

Vi satte ihop dem med remmar så att en hängde på magen och en på ryggen. Tändarna i fickan. Vi använde även minspröt på sommaren då det antogs att en BMP:a eller Mt-Lb var känslig även för detonationer under vagnen.

Stridssättet skulle användas vid fördröjningsstrid och vid fi motanfall.

Det kan vi nog UTGÅ ifrån!!

(jag har åkt som skytt i Pbv 401 och känt stenar glida längs bottenpansaret när man kör i stenig terräng. Kändes ungefär som att få fotmassage)

Nu talat vi inte illa om Pbv401 här va B)

Den är totalt okänslig för allt ju

Seriöst så tror jag inte något fordon kör vidare om en strvmina smäller rakt under vagnen. Någon form av effekt får man. Frågan är bara hur mkt.

Sen är det ingen brist på minor heller, har man tid så lägger man en "dubbelmacka" varvid den fientliga vagnen nog slår en volt.

Fj Fjun, Farb:are

En strvmina 5 med pålagd stålskiva blir nog en bra stans. (SoldF 2001 sidan 327)

Instämmer. Det finns strv-minor som inte använder sig av RSV och som inte väger mer än cirka 5 kg. Jag undrar hur stor verkan en sådan har vid detonation rakt under strv mot de strv som har bäst pansar i golvet? Om jag satt i en strv, så skulle jag för övrigt hellre se att en Telamiina 65 77 utlöstes under mig, än att en Pohjamiina 87 94 utlöstes under mig. Eller för att uttrycka sig i termer av svensk fältarbetsmateriel; om jag satt i en strv, så skulle jag hellre se att en Stridsvagnsmina 5 utlöstes under mig, än att en Stridsvagnsmina 6 utlöstes under mig. Alla lär suga hårt, men Pohjamiina 87 94/Stridsvagnsmina 6 lär suga hårdast. För de ej insatta, så är det senare ungefär som att få en träff av ett pansarskott rakt uppåt i golvet.

Om vi säger som så att jag tvivlar starkt på att man som pansargossarna ibland verkar tro, kan ta en 122:a, köra på en 10 kg stridsvagnsmina, hoppa ur, byta band, hoppa in och köra vidare... Det är en j*vla smäll.

Nu vet jag inte exakt vad man kan jämföra strvmin 6 verkan med men man brukar ju säga att diametern är avgörande för en RSV-laddnings verkan.

Alltså är det snarare d<84 mm vs. gud-vet-hur-stor...

När man provade ut de nya exportvarianterna av Strf 90 så sprängde man bland annat en massa minor under en av Schweiz-vagnarna. De är minskyddade på ett lite annat sätt än 9040C
Det var RSV-minor och vanliga dumma minor på runt 10 kg.

RSV minan penetrerade rakt igenom och slog ut det som fanns ovanför, den var placerad rakt under förarstolen.
De dumma minorna gick av under banden och under chassit (fullbredd), men dockorna utsattes inte för sådana krafter att de dog. Omskakade, javisst. Sårbara, javisst, men inte döda.

9040C gjorde samma test. Dockorna överlevde spräningen, när vagnen accelererade, men inte landningen. Där dog dom.


Alltså, Det är numera inte säkert att en strv mina 10 slår ut ett modernt stridsfordon. En minskyddad stridsvagn torde klara sig ännu bättre.

Det är inte så enkelt i praktiken. Räknat per mm diameter så har strv-minor med RSV sämre verkan än ett pansarskott med samma diameter. Så även om minan har avsevärt större diameter (ofta runt 200 mm effektiv diameter för RSV-laddningen) än pansarskottet, så har det oftast inte riktigt lika bra genomslag (räknat som mm RHA) som pansarskottet. Om du går till den här sidan;

http://ndmic-cidnm.forces.gc.ca/landmine.a...LandmineID=285#

och klickar på "Cutaway Photo", så ser du en genomskärning av Stridsvagnsmina 6. Som du ser, så är det en hel del komponenter nere i "RSV-spegeln". Dessa kommer troligtvis att ha en negativ inverkan på RSV-strålens bildning. Jag antar att Stridsvagnsmina 6 på motsvarande sätt som Pohjamiina 87 94 har en svag krutladdning för att skjuta bort locket och påliggande maskering. Jag misstänker att den bortskjutningen vanligtvis sker tillräckligt orent för att den ska ha negativ inverkan på RSV-strålens bildning. Om någon har några andra idéer om varför en stridsvagnsmina med RSV har sämre genomslag per mm diameter än ett pansarskott med samma diameter, så är jag väldigt intresserad av att höra dem.



Ska man vara petig, så är 112 RsKes APILAS ett pansarskott och det har en diameter på 112 mm. Det har ett genomslag på 700 mm RHA, men har tyvärr enbart en enkel RSV-laddning, vilket gör det till ett mindre perfekt val mot moderna strv.

Ja, strvmina 6 har en krutladdning "demaskeringsladdning" som spränger bort mekanism och upp till 15-20 cm maskering innan huvudladdningen går. En anledning till att de inte har samma genomslag som RSV-granater har nog med formen på minan att göra. Titta på den i genomskärning så ser du att den är plattare än RSV:n i t.ex en granat från ett pansarskott. Där finns en mycket djupare kon än i en strvmina6 eller fordonsmina14, som är mer slugbildande än "strålbildande" som rsv-granater. DÄREMOT när du har genomslag med en sådan slug har du STORA mängder skrot som studsar omkring i vagnen.
Direkt onyttigt för inblandade parter på insidan. ;)

(nu är det inte samma sorts slug som i fordonsmina14, men det har likväl med olika sorters RSV att göra...)

Ja, jag låg nyss i badet och kom på att man i fallet med pansarskott måste rikta in RSV mer mot penetration än restverkan jämfört med minorna, då RSV-laddningen i pansarskotten har tjockare pansar att ta sig igenom än vad RSV-laddningen minorna har. I fallet med minorna, så kan man därför kosta på sig att fokusera mer på restverkan.

Jag tror säkert att personalen i en tung stridsvagn eller i ett väl minskyddad stridsfordon mycket väl kan överleva eller t.o.m. klara sig "omskakade men (relativt) oskadda" när en vanlig trotylklump à la strvmin 5 smäller. Däremot tvivlar jag starkt på att drivhjul, axlar samt övrig mekanik och elektronik är i sådant skick att man skickar fram en leopardbärgare, byter band, hoppar in och kör iväg igen. Min teori är snarare att det handlar om reservdelar.

Jag vet att stridsvagnar är bastanta saker och att en minsprängning säkert ser grymmare ut än den egentligen är när man står 1 km bort på ett berg och tittar på den på en förevisning, men som sagt, det är nog mer än bandet som går sönder...

@A2: Jag menade inte heller att verkan skulle vara direkt proportionell till diametern men det räcker med att titta på och jämföra strvmin 6 med hur stor laddningen på ett pskott m/86 eller för den delen ett Apilas rimligen kan vara för att inse att den trots allt lär vara en aning fetare.
Och ja, 6:an har en liten förladdning som skjuter bort elektronikdelen i mitten.

Så här ser det ut när verkansdelen från en strvmin 6 slår igenom mer än 10 cm stål i flera lager.


Rökpelaren i mitten föregicks av en lika hög svetslåga.

Lite upplysningar för skalans skull: Saken nära "vägskälet" är ett vrak av en normalstor personbil. Saken på "bordet" längst till vänster är ett oljefat som ska få smaka på vad jag, baserat på andra något otydliga bilder jag har, är en fordonsmina 14 liggandes i en grop under plåten som fatet ligger på.
"Bordet" något till höger är en riggad strvmina 5. Pappgubbarna i skogsbrynet till höger ska få sig en mycket hälsovådlig dos stålkulor från en försvarsladdning 21. Har dock för mig att en riktig -kille klarade sig... Plåten som symboliserar deras BMP/MT-LB/Whatever ska få äta fordmin 14.
Och vad som ligger en bit bort under vägen som sträcker sig åt vänster, eller vad som ska göra hål i alla plåtarna som står uppställda hitom vägen mestadels ur bild i nedre vänstra hörnet det ska vi inte ens tala om.

Nej, innan jag spårar ur totalt och laddar upp ännu fler bilder får jag avsluta med: Tänk vad skoj man kan ha på Lomben!

En sak som antagligen gör verkan av RSV-minor mindre i förhållande till laddningens storlek, är det faktum att de oftast detonerar flera decimeter från det pansar de ska slå igenom.

Det är inte nödvändigtvis en nackdel. Det finns ju ett flertal pansarskott och pansarvärnsrobotar som har långa spetsar framme vid laddningen för att detonera den en bit (flera dm) ut från pansaret.

En RSV-laddning behöver ett visst "stand off" för att kunna utvecklas optimalt innan penetration, därför har RSV-granater distansorgan.

The Swede

Naturligtvis gör inte vagnen något mer den dagen. Men folket där inne överlever numera. Så var det inte tidigare.

Berätta det för I 19/strvkomp... ;)

Problemet är bara att det runt minorna brukar finnas ett gäng pansarvärnare som blir jätteglada när de helt plötsligt får ett fett stillastående mål att skjuta på. Så frågan är hur länge gruppen med förmodat rejält omtöcknade soldater överlever inne i vagnen efter att minan detonerat? Vi såg aldrig på bandminorna som ett medel att slå ut vagnar helt, utan vi såg dem istället enbart som ett medel för att få stopp på vagnarna för att lättare kunna bekämpa dem med andra vapensystem.

Naturligtvis är det ett problem. Men det problemet löser man oftast med en 40 mm. akan. Så fort en vagn i plutonen går på en mina så börjar resten av plutonen att skjuta vilt omkring sig, åt alla håll. Man bör vara KALL om man lyckas träffa med pansarvärnsvapen under såna förhållanden.

Bör det inte omvänt gälla att akan-skytten måste vara bra kall för att träffa när hans pluton ramlat in i ett pansarvärnsbakhåll och är under pansarvärnseld? Akan-skytten har ju dessutom skapligt begränsad omvärldsuppfattning, så det är inte alls säkert att han upptäcker målen så lätt. Jag hävdar nog att båda sidor har sina fördelar respektive nackdelar i den situationen, och att det i slutändan ofta förmodligen i väldigt stor grad hänger på soldaternas duglighet vem som faktiskt vinner/överlever den striden.

Det fina med spränggranat eld är att man ite behöver träffa. Alla vapen på plutonen skjuter samtidigt. Räknar vi med en vagn utslagen så är det sex kulsprutor, två AK och två Akan. Det räcker nog till för att göra det svårt för fienden.

Jag har varit på båda sidor, och jag hade INTE velat anfalla en svensk pansarskyttepluton med närpv i skogen.

Alla de där vapnen kan inte skjuta mot samma punkt samtidigt på ett smidigt sätt. Man får även utgå ifrån att infanteristerna i skogen inte ligger och solar sig, utan att de istället öppnar eld med allt de har (pansarvärnsvapen, ksp, grk, artilleri, m.m.) mot pansarskytteplutonen. Tricket för infanteristerna är att vara i förhand i väl utvalda och förberedda ställningar och med färdiga mål för den indirekta elden.



Jag hyser inga tvivel om att det suger rejält. Det jag är nyfiken på är istället vilka möjligheter exempelvis en jägarpluton med närpansarvärn i form av pansarskott och minor har att utföra ett framgångsrikt eldöverfall/bakhåll mot pansarskytteplutonen.

Man skjuter inte på samma punkt. Det är det som är grejen. man jämnar skogen med marken runt om.

Får man trots allt syn på en fiende, så målanger man och koncentrerar elden dit. Och då förintar man det man skjuter mot. Jag har som sagt varit på båda sidorna, Började i Infanteriet med strids från stridsställning, minöverfall och annat. Jag hade inte velat göra det mot de förband som vi utbildar nu. Risken att dö är nästan 100%. Man får kanske en vagn med sig, men man dör själv.


Stridsfordon-stridsfordon på lite längre avstånd är en annan sak, det kan jag köpa. Men Närpv är fullständigt livsfarligt för eget förband.

Vilken slags terräng utgår du ifrån? Eller menar du att det du skriver gäller för all slags terräng i Sverige?

Småbruten och betäckt terräng.

Det gäller i princip i all terräng. Är man så nära att Närpv kan verka, då är man dödens lammunge.

Skogarna norr om dalälven är mina hemtrakter, och jag kan bara säga att jag vill inte strida med PV-vapen vid en minering mot täten av ett svenskt pansarskytte bataljon eller en strvbataljon i den terrängen... Visst man slår kanske ut en vagn ifall man har tur, men man är grymt rökt själv.

Aldrig att jag vill sitta och bevaka en minering med P-skott osv. Utan det jag skulle inrikta infateristriden (eldöverfall i förberedda eldställningar) är mot tross enheter osv. Bättre att skjuta ut en tankbil än en stridsvagn samt att det är större sannolikhet att jag överlever mötet med tankbilen jmf med mötet med stridsvagnen...,

exakt.

Procentuellt sett, eller hur menar du med "möjligheter"?
Fy tusan för att vara jägarpluton (motsvarande) med pansarskott när det börjar braka igenom en pluton eller mer med pansarskyttefordon. Tänk EN ENDA vagn som klarat sig såpass väl att den kan skjuta tillbaks med sina vapensystem. När man väl öppnat eld är du förmodligen röjd.... med den utbildning jag har vill inte jag vara med.

Nu har väl å andra sidan finska jägare betydligt mer råg i ryggen än norrlandsingenjörerna från boden. ;)