Det är kanske där (d.v.s. i fälten) problemet ligger. Det suger stenhårt att som infanterist slåss mot pansarskytte i öppen terräng. Våra skjutavstånd under stridsövningar låg vanligtvis på 50 - 200 m och vi låg då grupperade i tät skog där vagnarna inte borde kunna se oss förrän vi hade möjlighet till sido- eller bakskott på dem genom öppningar (naturliga eller röjda) i skogen. Jag hävdar inte att skarp strid under de förutsättningarna hade varit kul eller riskfritt, men jag tror faktiskt att vi hade haft en rimlig chans att slå ut vagnar och överleva.

1. Ja. ofta är det det enda sättet att överleva.


2. Det är omöjligt att säga specifikt hur långt. Kan man inte köra genom skogen, så kan man inte köra genom skogen. Då skjuter man så mycket man kan i fiendens riktning och hoppas att nåt träffar, samt målanger till sidopluton eller kompani.

@JTS: Det låter som om du har hyfsat stor erfarenhet av att köra ner längre sträckor med skog uppluckat i strf 90 och det vore intressant att höra en längre beskrivning med mer detaljer om hur det går till med de svårigheter de kan innebära med olika trädtyper osv, kanske ämne för en ny tråd. Jag hade fått för mig att det var ganska ovanligt att överhuvudtaget köra ner träd, om inte annat så av de övningsfältsmässiga hänsyn som måste tas som du också nämnde som hastigast.

Krig är farligt, ibland kanske det i och för sig på ett rationell plan blir mindre farligt av att fortsätta sitt anfall trots förluster. I strid kan det vara dock vara svårt att vara helt rationell.
Med detta sagt finns det ofta en tendens hos en del chefer att tro att andra förband bryter ihop vid höga förluster medan det bara är att kommendera "framåt, framåt, fortsätt framåt" på kompaniets sista kvarvarande vagn/grupp och att de underlydande glatt ska svara "uppfattat, vi fortsätter framåt, kom". Förluster påverkar alla förband och sätter ner anfallslusten, även om det egentligen vore bäst att bli färdig med anfallet så fort som möjligt. Jag tror detta gäller oavsett vapenslag/truppslag.

Nu hade vi inte tänkt att möta ett pansarskyttekompani med en enda pansarvärnspluton. För den summa pengar som ett pansarskyttekompani kostar (både vad gäller materiel och utbildning/övningar), så får man en stor mängd infanterister, pansarskott, minor och ksp. Med mer trupp så har man möjlighet att även gruppera vid troliga omgrupperingsvägar. Det trycktes under utbildningen väldigt hårt på att just minera och täcka upp troliga omgrupperingsvägar och alternativa framryckningsvägar. Jag tror att vi hade tagit förluster, men jag tror inte att det hade varit ett självmordsuppdrag. En trevlig sak (åtminstone för oss pansarvärnare) är även att utslagna vagnar har en tendens att vara i vägen för övriga vagnar, vilket ökar pansarvärnets chanser att få träff på de övriga vagnarna. Även om vagnarna börjar köra igenom skog, så går det långsammare än att köra på väg eller annan öppen yta. Vid våra grupperingsplatser så hade vi ofta granar och tallar med en diameter på 30 - 35 cm. Jag misstänker att ett strf inte klipper dem som tändstickor, då jag vill minnas någon regel om en cm diameter träd per ton vagnsvikt som gräns för hur grova träd en vagn kan fälla. Jag är för övrigt betydligt mer orolig för fientliga strf än för fientliga strv. Jävla akan med spränggranat. Jävla pansarskyttesoldater. De borde förbjudas.

Axial,

Jag är mycket intresserad av hur ett 90/401-förband var organiserat. Kan du berätta mer?

/En som tror att eldöverfall på pansarförband kan vara stridsekonomiskt försvarbara.

Antagligen var det enbart ett freds-kompani. Där 90 och 401 låg under samma fredskompani, men utbildades mot olika krigskompanier.

När jag gjorde vpl så utbildades 2 90plutoner i östersund, 1 vid SSN, och 1 i sollefteå. Och dessa ingick i samma krigskompani. Men i fredstid så fanns dessa vid olika fredskompanier. bl.a. så ingick den 90-pluton som utbildades i sollefteå i samma fredskompani som rb56 pluton, spanings pluton samt en stab/tross pluton för RB56-kompaniet (om jag nu minns rätt)


JAg tror oxå på tanken med eldöverfall, men det gäller att välja rätt mål... Att fördröja strv/strf framryckning med minor osv är full möjligt. även att störa dessa enheter är möjligt (och genomförbart) men att slå dessa enheter kräver en stor mängd tur, och i 8 fall av 10 vinner strf/strv. men man har lyckats med att fördröja (och störa) deras frr. Eldöverfall fungerar bäst mot mer lättbeväpnade enheter som trossen, uh-transporter osv. (med eldöverfall avses eldöverfall med avsutten trupp och utan tillgång till strf eller pansar)

Mjaäe...så var det väl inte tror jag. Det stora bekymret är mitt minne och det faktum att det bara utbildades ett reducerat mekaniserat kompani (och en pionjärpluton) för dalabrigadens räkning när jag låg inne. Resten av GU-bataljonen utbildades för GJ-organisationens räkning så jag har aldrig sett den större bilden men jag ska försöka :

Själva skyttekompaniet var i princip ett vanligt norrlandsskyttekompani fast med 401-vagnar: 3 skytteplutoner, 1 St/Tr-pluton och 1 Pvrb-pluton. Jag tror inte att man fyllde norrlandsskyttebataljonen med mek.komp utan det fanns nog vanliga plastskyttekompanier också. Till detta knöt man strf 90-plutoner så att det grovt motsvarade en 90-pluton per mek.kompani men om det var organiserat så eller om 90-vagnarna skulle uppträda kompanivis inom bataljons ram kommer jag inte ihåg. Jag har dock för mig att man pytsade ut det hela och det skulle isåfall stödjas (minnet alltså) av att "våran" 90-pluton utbildades i Umeå (?) och vagnschefer och förare kom från NB13 och kom ned och hälsade på med jämna mellanrum (dock utan vagn).

EDIT:Tillägg: jag har tidigare skrivit nånstans på forumet att det fanns ett 401-kompani och en 90-pluton per norrlandsskyttebataljon. Det kanske var så lite.

akan får gå utanför vagnen även i gång om det inte är tät skog runt om vagnen men våra befäl är inte så hårda på det iaf så vi brukar köra utan fronpansar i skogen rätt ofta också!

vi har provat träd upp emot 30 cm utan några större problem men inte några längre sträckor men det ska nog gå hyffsat bra iaf.... bara att backa och ta lite mer sats
nu på vintern är iaf träden djupfrysta och då klipper man dom som plockepinn B)
om nu träden hamnar framför vagnen så är det bara att köra över dom... rotvältor borde gå utan problem... har inte provat men jag har kört den vagnen på många ställen där man tycker de inte ska gå så.

på tal om pskott så håller försvaret på att pröva ut ett nytt "Storm" som en av våra skyttegrupper har övat med. artikel kan ses på I19's hemsida

tackar för mej

En sökning på MBT-LAW rekommenderas för den som vill veta mer...

Om trädet skulle vältas så skulle man per definition få en rotvälta men det torde vara ovanligt. Om man knäcker trädet, vilket verkar kunna ske beroende på hur man kör, hur fort man kör och hur man träffar trädet vilket medför att trädet liksom viker sig runt träffpunkten, då trillar det nog ner på vagnen.

Jag tror att svaret är att trädet oftast varken knäcks eller välts omkull utan snarare böjs till det bryts omkull någonstans mellan roten och den punkt som vagnen trycker mot.

Det finns två filmer på Eskils FTP som illustrerar detta. Dels "CV9040 - The Dynamic Defender" (med reservation för vad filen egentligen heter) och dels "stridsvagn(.avi?)".

Bofors stoltserar givetvis med vagnens avverkningsförmåga och stridsvagnskompaniets (år?) "årsfilm" har en sekvens i slutet där någon galen vagnchef låter köra ner ett träd så att snön bara dammar och säger "Fy faan vad häftigt..." eller något liknande.

Jag kan fylla i lite om träd och vagn. mindre träd torde "köras över" och således falla framåt. Men den heffagran vi gav oss på ville annorlunda. För det första så var det en seg fan. Vi fick köra på den åtminstone tre ggr innan den gick av. Det som då hände var att den knäcktes en bit upp och brottytan gled framåt, bort från vagnen med följd att hela jävla trädet rasade över vagnen. (jmf tekniken man använder för att styra fallriktning när man kör röjsåg). Oturligt nog hade föraren sin lucka öppen varvid ett par rätt grova grenar var på väg ner på förarplats. Hur som helst undkom både han och vagnen utan skador. Till sist bör tilläggas att det var en vagn av modell PBV 302.
Slutsatsen är att man inte alltid kan förutse hur träden faller.
Martinator

Hittils är det mycket "det borde inte vara några problem att köra ner längre sträckor skog" i den här tråden. Jag vill höra om folk som faktiskt gjort det själva, helst med blider.
Någonstans på något gudsförgätet övningsfält måste det väl finnas ett område där man kan bli lite vild n' crazy och köra 200 meter rätt in i någorlunda storväxt skog som ändå är förstörd av artilleri eller motsvarande.

När jag körde Strf/BgBv90 körde man ned 40-60cm träd utan att det märktes i vagnen det är inga problem att få ned träden om man kör i skogen. Det man får vara orolig för är att någonting grycker upp vagnen mot bottenpansaret som gör att banden inte greppar marken ordentligt.
Sten, stora stenar det är vad du ska ha runt dig om du inte vill att Mek skall komma fram.

Tack för tipset! Jag ska gå ut i skogen i morgon och leta upp några lämpliga stenblock i 1 x 1 x 1 m storleksklassen, som jag kan stoppa i ryggsäcken och ha med mig för att stoppa fientligt pansar när det blir krig. ;)

För då får du och Norén komma och bärga!

Ta ett måttband, gå till ett stort träd, mät omkretsen och dela med pi.

Om det är 40-60 cm så kalibrera dig med det och tänk på det 40-60 cm träd du körde över utan det märktes.

Har det plötsligt blivit mindre?

De e ju gammal finsk taktik med stenar.
(Eller visade det sig att dom var för små i Mannerheimslinjen)

Hur som helst är det fysiskt stärkande B)

Första vagnen i vår pluton fällde 150 björkar på ca 20 minuter (med PBV 302) våren -92 utanför Västervik.
Vi följde en något för smal traktorväg genom ett skogsparti och övergick sedan till att gå på kompass. Mycket intressant upplevelse som inte uppskattades av A-styrkan...

Edit: Faktafel.

Ok, det var lite mer det jag var ute efter. Ingen film?
Trots detta var det kanske mer någorlunda mogen barrskog jag tänkte på. Att det går att köra ner ett stort antal björkar utmed en smal traktorstig är inget som förvånar mig, knappt heller att det går bra att köra på kompasskurs genom björkskog. Fast det lär som du säger ha förvånat A-styrkan -92. Jag säger inte att det inte går att göra på kompasskurs i mogen barrskog, men jag vill gärna höra så utförliga vittnesmål som möjligt från de som gjort det. Och gärna se filmer.

För att försöka få ämnet tillbaka till vapen i alla fall: Används programerbar am i utbildningen på strf 9040B?

Det är väl klart han var ju min vagnchef

Vagnen är inte förberedd för Kulspränggranat 95 i mer än programvaran. Datorn har alltså programmet, men själva utustningen saknas. Den kan monteras i, men den är inte imonterad i fred. I BT-världen fungerar PFP funktionen (Programmeringen), men den är i praktiken omöjlig att använda eftersom lasern kräver en obruten siktlinje fram till måldelen på målet för att kunna fungera. Och finns det en obruten siktlinje så behöver man ju inte programmerbar ammunition. Det funkar alltså i verkligheten men det är helt omöjligt att simulera idag. Det är därför som folk inte inser konsekvenserna av deras undermåliga val av stridsställningar.

Ok, jag fattar problemen, en direkt parallell till simfirevästarna där man kan gömma sig bakom en buske, eller en ihopsatt bår.
Korrekt inskjutna splitterskapande vapensystem är bland det farligaste man kan råka ut för om man inte sitter i en riktigt tjock plåtburk. Som det står i The Swedes sigantur: If you ain't armoured, dig deep. Och det räcker inte ens att gräva djupt om man får korrekt inskjuten zonrörsam ovanför sig, då måste man ha splittersäker täckning också.

Det vore bra om alla kunde inse att slitterverkande vapen är här för att stanna och att vissa stridsställningar är omöjliga om man har en kvalificerad motståndare. Det kan vara bra att öva stridsteknik innan hårdvarutekniken kommer, men det kan samtidigt ha sina nackdelar. Jag har t ex uppfattat att 3P är ganska långt ifrån att verkligen implemeteras fullt ut på strf 9040B. Om man aldrig får se det i verkligheten är det lite fånigt att utbilda på det. I förlängningen kan alla sitta och drömma ihop varsin fantasyutrustning med lasergravatitationssköldar och motsvarande.
En annan sidan är som alla känner till är att ingen vill förlora dubbelsidiga övningar mot andra svenska förband. Jag kan tänka mig att det blir en del tjafs om en 90-pluton skjuter ut ett robotsystem med 3P-am som de inte är i närheten av att ha i verkliga livet. Lite som när stv 121 programmerade om sina BT-delar till strv122 med lite bättre skydd utan att behöva offra någon rörlighet. Robotgruppen kanske inte tycker det är ett ok sätt att dömma på eftersom de också vill vinna. Att alla borde satsa kraften på att det är svenska armen som ska vinna och inte på om det är P4 eller I1 som "vinner" är inte lätt att få in i alla skallar.

Det utbildas inte överdrivet mycket på 3P under GU förutom på LVKV, som kan skjuta sådan ammunition redan nu.
Strf 9040 B kanske aldrig får hårdvaran installerad, men 9040 B är långt ifrån den sista typen av strf 9040. 9040 C har hårdvaran, och framrycker just nu med 3P i facken. De svenska vagnar som kan sättas in i stridszoner i framtiden (nyare varianter av 9040) kommer att kunna skjuta 3P, så Lasersköldar och sådant är nog inte en rimlig liknelse även om jag förstår att du överdrev. Tekniken finns, den fungerar, men i Sverige under fredstid är den inte inmonterad.
Jag tycker att det är rimligt att öva med det.

Nej, liknelsen med lasergravitationssköldar var kanske inte helt seriöst menad, men jag tror ändå att en del av min poäng gick fram.
Det är tråkigt men sant att dagens C-vagnar utgör en stor del av de förband Sverige verkligen kan sätta in i strid någorlunda snabbt, och just nu råkar de rulla i afrika. Med den struktur FM har idag och bedömt imorgon är det nog mycket vettigt att ge även vpl minst orienterande utbildning om användning av 3P-granater. Förhoppningsvis lyckas swedint rekrytera många av dem som gör GU på strf 90 till tjänst i utlandsstyrkan. Jag tror det kan dröja ett tag innan vi får se en uppgradering av strf 9040B på bredare front, även om det säkerligen kommer flera uppgraderingar innan de pensioneras.

Det är på gång just nu. Man skall bara fastställa vad som ska ingå i uppgraderingen.
Have Faith!

Att det är på gång tvivlar jag inte ett dugg på. När det är genomfört på bred front är nog tyvärr en annan sak. Det är ju tur att du tror på det du jobbar med, helt ärligt menat.
Jag tror att det antingen blir
1) en liten uppgradering
2) en uppgradering som kommer dra ut på tiden

Jag vet att det blir en stor uppgradering som kommer att påbörjas ganska så snart.

Man får gärna dela med sig av gamla A-vagnar... man kan göra intressanta saker av dem.

Jo, det är sant. Tyvärr tror jag dom övertaliga kommer förrådsställas dock.

Ok då, jag betvivlar inte att uppgraderingen är planerad att påbörjas snart, men jag föredrar att avvakta faktiskt slutdatum för uppgraderingen innan jag ångrar mig och hävdar motsatsen till vad jag sade ovan.

"Tyckte jag verkligen så då? Men nu är jag mycket klokare!"