Hej
Min pappa frågade mig idag om man använder samma skidor som han gjorde för 30 år sedan när han gjorde lumpen?

Han hadde sett något tvprpgram för ett tag sedan och han tyckte det såg ut som samma sorts skidor som för 30år sedan !  

Jag viste inte svaret så jag tänkte fråga någon person här

Mvh Ola

Du kan lungt räkna med att det är samma gammla hederliga skida som används än idag.

Man har bytt en del bindningar mm, men i stort är det samma skida.

Pappa undrar nu om man fortfarande vallar dem över uppen eld? =)

Ja, man "tjärar"? dom över öppen eld

Tjära och stearin över öppen eld gör susen.

På tal om Vita Blixten så kan jag säga att jag tillhör Uddevalla FBU-ungdoms utvalda skara som fick/kunde åka Vita Blixten
i vintras
Senast FBU-ungdomar åkte skidor i Uddevalla var för 10 år sen!
Sen det där med att tjära över eld. Fråga om det på en vinterkurs i Hemavan. Då sa dom att det hade dom slutat med för det var så många skidor som brann upp :thumbs:
(Tror att det räcker med att tjära dom en gång och sen kan man använda vanlig valla. Tjärningen görs väl bara för att skidan inte skall suga in allt den får på sig?)

Hur som helst är det ju en underbar skida, fattas bara stålkanter. Så tycker iaf jag.
Slut

Inte för att överdriva men jag tror att vi är ungefär en miljard ljusår ifrån varandra i åsikterna här..

Jag får ångest, oro samt kallsvettningar bara av att tänka på vita blixten...

Andersson (jag) med stridspackning och Kulspruta 90 på ryggen samt grg på bröstet är INTE snabb i skogen.. (eller någon annanstans)

Blir det krig när det är vinter skjuter jag mig för att förhindra plågsamma soldatförsök...

Jag har likt 2Sharp inga goda erfarenheter av vita"blixten". Inte kul med trossen på ryggen och den förbannade pulkan efter sig, nedförsbackar resulterade oftast i ordentliga fall med två stackars beväringar ihoptrasslade i den djupa snön med aset till pulka över sig

Hahaha!
Kan ju tillägga det att jag är ungdom. LK1, alltså inga vapen ute i skogen. Sen åkte vi faktiskt på en väg och inte inne i skogen så det var exemplariska förhållanden..
Kan nog förstå vilket H-E det måste vara att kana runt med en planka under fötterna med en massa packning och vapen och pulkor och annan skit.
När vi åkte så hade vi väl typ 15 kg så det gick väldigt smärtfritt framåt :thumbs:

Men sen när vi åkte uppe i Hemavan så var det lite ner intressant. Finns ju liksom fjäll och grejer där. Och nerför skall man ju på nåt sätt...
Men det var rätt så skoj ändå.
Sammanfattning:
HITILLS har jag inga dåliga minnen av Vita Blixten.
Slut

Planken kostade dessutom mig en tand- oskyddat sex med gevärspipa ???

Scenario: Legat på ett o-plats som vi bröt tidigt. Tövädret hade byts till buskallt, med effekt att en fantastiskt hård skare hade bildats. Full tross på ryggen (gamla hederliga lk70) med hjälm och p-skott och annat fäst uppe på ryggan. Vi skulle åka nedför ett berg. Det gick inte att svänga, för då skar skidorna genom skaren och man stod på näsan. Det gick inte att bromsa, för då skar skidorna genom skaren och man stod på näsan. Men fort gick det, och mörkt var det. På det berget föll jag 3 ggr, och samma sak hände varje gång: pipan träffade ansiktet när man föll framåt, ett ögonblick senare kom p-skottet och hjälmen som ett dubbelskott och träffade en i bakhuvudet och allting avslutades med att trossen tryckte ner en djupt i snön. När man låg där begravd i snö och packning så for en skida ned för berget som skjuten ur en kanon. Vet ni hur svårt det är att hitta en skida i mörkret när skaren gör att det inte blir något spår? PÅ det berget så letade vi många skidor. ... och den dagen tog min humor slut.

Konstigt det där - i mina öron lät det där hur humoristiskt som helst...

Jämför man med längdåkningsskidor så är ju Vita Blixten mångdubbelt bättre på utförsåkning, stabila och fina. Det jobbiga med pulkan i nedförsbackar uppstår vid långa, flacka svängar där pulkan har en tendens att vilja ned fortare än en själv. Då är det lätt hänt att pulkan vänder skidåkaren i fel riktning. Lösningen är att ha en kamrat som håller pulkan bakom pulkbäraren m h a ett rep.

Ni håller väl i alla fall med om att det går snabbare att åka skidor än att marschera? Jag strider hellre på vinter än sommar.

Jag har inga principiella invändningar mot skidan i sig. Har man skött belaget bra så att ingen fukt har krypit in i träet, så funkar den precis som en träskida skall göra. Finns två saker jag skulle vilja ändra och kompletera skidan med. Det första är att byta ut bindningen mot en bättre kabelbindning. Det andra är att kompletera med stighudar. Nu vet jag precis som alla andra att man kan göra enkla stighudar genom att knyta märling framför bindningen, men det är inte lika funkis som en riktig stighud.


Vad gäller skidåkning i hård skarsnö eller då snön har blivit vindpackad så blir det väldigt slagit. Inte så lätt att åka speciellt med tung packning på ryggen. ;)

Är man utanför skidspåret med sina vanliga löparskidor så har man missat något stort. Jag skulle nog ändå säga att en utförsbacke med skatingpjäxa och en skatingbindning är stabil ;)

... och det där med repet är standard. ;)

"Vita blixten", är det den korta ,breda tolkskidan? Eller fick ni den vita lyxiga längdåkningsskidan?
Jag fick min vinterutbildning på dom förbannade svarta gamla skit_björk_laggarna. Jag tyckte rätt bra om skidåkning innan dess....

Danne

Korta breda skidan är attackskidan.

Långa skidan är vita blixten.

Svarta skidan? Vad är de för någon skida? Vet att min pappa hade en skida dom kallade för bruna bromsen.

Vi hade den kortare varianten av vita blixten (eller sega Sixten) och som jag förstod det så hade vi den för att vi var mekaniserade och inte behövde den längre varianten.

Men inte tyckte jag att de var bredare än de längre skidorna...?

Vi fick även ut fina snöskor som tyvärr inte var lika tåliga som skidorna utan gick sönder i fält.

/Aron

Jag håller med. Kanske är det för att snö och mörker kan ge fördelar om man behärskar den bättre än fienden som drar.

Kungens skida är väl inte den bästa, men enkel och praktisk för ändamålet.

Vi kan ju ta en vinterdiskussion i oktober kanske. Känns lite malplacerat nu.



Casca

Armén verkar ha gjort en helomvändning när det gäller synen på vintertjänsten.
Förut fanns en intruktionsfilm som hette "Den andre fienden". Nu lyder vinterinstruktörernas motto: "Bli vän med vintern!".

Personligen tycker jag efter att ha prövat på >1 meter lös djupsnö att sommarstrid låter bra mycket trevligare...
Men å andra sidan blir ju framkomligheten för bandfordon bättre...

Ahhh, kronans helved utan snok. Vilka minnen.

Under min GU fick vi ut dessa tingestar.
Vi vandrade iväg till vallaboden på P10 för att tjära träpinnarna.
"Ös på mycket med tjära" sa vår plutonchef, "vi ska inte använda skidorna än på några veckor".
Sagt och gjort, vi tjärade för glatta livet.
Morgonen efter stod vi uppställda i korridoren. "Jaha" sa plutonchefen, "idag ska vi till hgr-banan och kasta handgranat".
"Tyvärr är alla fordon på teknisk kontroll så ni får skida dit."
Upp på vinden och hämta skidor. När vi kom ut märkte vi att det var tösnö.
Jag kan meddela att nytjärade skidor och tösnö är ingen bra kombination.
När vi åkt c:a 1km hade vi platåskidor. Det var bara att spänna fast skidorna på ryggsäcken och gå till hgr-banan.

Min far tjänstgjorde vid I21 i Sollefteå.
Under 70-talet var det mest Göteborgare som gjorde GU där.
Inte många av dom hade sett skidor förut.
Därför brukade min far och hans kollegor ta med soldaterna ut på en tur för att få skidvana. Det soldaterna inte visste var att slingan dom åkte slutade på toppen av Hallstabergets slalombacke.
Det brukade se riktigt roligt ut när dom försökte ta sig ner.

The Swede

Hehehehehe!

hmmm...tja jag tyckte det var rätt kul första dan man åkte runt på vita blixten...sen insåg man att det knappt gick att bromsa...det e ju bara plankor för h-e, utan en enda liten stålkant.... =/

Oj oj, mycket kul har man haft på vita blixten...

Plutonen tolkade efter bandvagnarna (Bv 202) på ringvägen utanför K4, allt gick jättebra tills soldaterna började falla omkull och det var skidor, stavar, armar och ben i alla riktningar. Plutonen hade kommit till den sandade delen av ringvägen *ASG*. Prickskytten i vår grupp slog av kolven på sin Ak4 mot sitt ansikte.

Eller under vinterfjällmarschen när vi åkte på skrå nedför en fjällsida...plötsligt började det gå fortare och fortare och jag försökte att bromsa men jag kände att det här går åt h-e.
Jag for omkull med BatO (Lk 70) på ryggen och kläms fast under den. Jag ligger fastklämd och ser ut som en sköldpadda *L*.

Till sist kommer vi fram till marschmålet och vi får order om halt. Det här är alltså den sista skidåkningen innan muck.
Jag böjer mig ner och ska spänna upp höger skidbindning då läderremmen lossnar från kroken.
Jag tittar förvånat på den och ser att remmen har gått helt av. Den hade hållt under hela min GU och gått sönder precis i rätt ögonblick...kändes lite konstigt.

Jahaja grabbar, jag inser att det inte var värt att ge kustartilleristerna från KA2 "vita blixten". Vi fick allstå en skida från början av 1900 talet som förmodligen hade gjort sig bättre på museum. Vi knäckte ett par skidor per pluton när vi använde dom. De var alltså brun-svarta med en "ås" på ovansidan. Ni gnäller på att "vita blixten" inte hade stålkanter, våra skidor hade inte ens kanter, de var helt runda. Våra befäl hade vita skidor däremot.

Kul att känna sig prioriterad.

Danne