Kanske svaret på din fråga:
Efter en serie inbrott i mobförråd i trakten av Malmköping under våren 1979 åtog sig hemvärnet att skärpa bevakningen av vissa förråd. Natten till den 14 april 1979 bevakades ett mobförråd i Mellösa av en grupp om fyra man. På grund av ett missförstånd anlände under natten två poliser till platsen. Poliserna var enligt beslut av polischefen i Katrineholm utrustade med förstärkningsvapen i form av kpistar. När polismännen vid tretiden kom till förrådet utbröt skottlossning. Poliserna besköts när de befann sig i en civil polisbil. En av poliserna besvarade elden. Den ene polisen fick ett skott i foten, den andre träffades i ryggen med svåra inre skador som följd. Hemvärnsmännen undkom oskadda (det var de som stod för huvuddelen av skottlossningen).

De fyra hemvärnsmännen åtalades för tjänstefel, framkallande av fara för annan och vållande till kroppsskada. Två av dem åtalades dessutom för brott mot vapenlagen (en hade en kpist hemma utan tillstånd, den andre hade vid tillfället med sig en pistol som enligt licensen endast fick användas för målskjutning [på andra mål än poliser, får man förmoda]).

Skildringen av händelseförloppet innehåller en del pikanta detaljer, tilll exempel avlossade en hemvärnsman 23 varningsskott mot ett av bilens däck!

Den rättsliga prövningen slutade med att två av hemvärnsmännen dömdes för brott mot vapenlagen men slapp påföljd eftersom förhållandena var speciella (den ene trodde att han hade rätt att ha kpisten, den andre hade fått
godkännande från sin chef att ta med pistolen istället för sitt gevär m/96). Samtliga friades från åtalen för tjänstefel, vållande till kroppsskada och framkallande av fara för annan. Domstolarnas skäl gick i korthet ut på att VaktB är otydlig och kunde tolkas som att de haft rätt att öppna eld i den aktuella situationen, och att de således bara gjort vad de uppfattade som sin plikt.

Målet gick ända upp till Högsta domstolen och detaljerad information om händelsen finns därför tämligen lättillgänglig i officiella källor.

Källan.

Mitt svar på den ursprunliga frågan: Ja, Med de kriterier som är ställda hade jag uppfattat situationen tillräckligt hotfull för avge verkanseld mot den flyende.

Hur kan kläderna och åldern vara irrelevanta?
Hur bedömer du annars om vederbörande är bekämpningsbar enligt folkrätt?
Olika insatser kan ha olika åldersgräns för bekämpning.
Kläderna är ett sätt att identifiera en kombattant på.


Det ska du inte vara säker på. Vad säger ROE och folkrätten?


Den misstänkte har ju kastat vapnet. Föreligger då hot?


Det luktar fällande dom om du identifierat vederbörande som flyende och ändå avger verkanseld mot honom. (Om du bara är skyddsvakt alltså)

/Krook
Edit: la till lite

Varför är den regeln fjantig?

Det räcker om skyddsvakten med tanke på omständigheterna i det ögonblicket upplevde det så eller om han svårligen kunde besinna sig.


Vet egentligen inte om det är min tolkning. Det är vad doktrin och praxis säger.


Jag förstår att du tror det. ;)


Jag låter situationen avgöra och litar på mitt omdöme. Har man en nedskjuten kamrat så bedömer jag inte situationen som särskilt fredlig.

Krook:
Låter otroligt även för att vara britter.. Källa? Har en känsla av det finns förklarande omständigheter.

Amerikanerna har ju ihjäl folk för minsta lilla i Irak p g a situationen där. Många barn och oskyldiga stryker med utan att någon längre höjer på ögonbrynen.



Blir lite förvånad över denna otrygghet över våra lagar och de som tillämpar dessa. Jag gör ingen egen bedömning utan talar om hur det ser ut.

Källa: Cpt M. Cole, Ex. Royal Marines.

Vi hade en lång diskussion om det och ur ett soldat/officersperspektiv så fanns det inga förklarande omständigheter. Det verkade som om någon ville göra ett statement, precis som i Holland efter Srebrenica.

/Krook

Självklart skjuter man honom, enligt principen "it's better to be judged by twelve than carried by six". I verkligheten är det ju omöjligt att se skillnad på flykt och snabb omgruppering. Han kanske slänger AK:n för att han fick eldavbrott eller vad som helst.

Blir det något rättsligt efterspel får man hävda att man handlade i god tro och missförstod i en oerhört pressad situation.

2.

3.

4.

1. Just det, men det gäller att kunna bevisa det. Att verka trovärdig. Det är inte bara att säga "jag kunde svårligen besinna mig!", också slipper man påföljd. I slutändan är det rätten som avgör. Inte svaranden.

2. Det upplever du säkert att den är ja.

3. Det är bra. Det är nämligen inte bara jag som upplever det. I mitt yrke ingår att utbilda andra människor i hur man ska hantera just sådana här situationer. Både Juridiskt och Handgripligen.

4. Att det är stökigt på just din plats har inget med saken att göra. Skyddsvaktslagen gäller i fred. Är det inte krig i landet så är det fred. Oavsett hur mycket du blir beskjuten på den plats du befinner dig.



Edit: jävla Quotefunktion.......

Min ej ordentligt pålästa uppfattning om folkrätten är att kombatanter som bär uniform eller annat kännetecken har extra skydd med regler för hur de skall hanteras vid tillfångatagande.
Sedan är det relevant att man inte får skada civila.
Kläder kan visa att någon är nästan garanterat hotfull men aldrig att någon är ofarlig, det
finns inget som garanterar att fienden följer reglerna.
Statistiskt sett är unga män farligast, barnsoldater, kvinliga soldater och pensionärssoldater
är ovanliga så ålder och kön är relevant för att hitta hot.
Men ingenting är lika viktigt för att identifiera en kombatant som en rykande bössa.



Ingick det lokala bestämmelser(ROE?) i scenariot?
Då är det bara att citera ur dem så har man vad som är rätt agerat enligt dem.



Det kan det göra beroende på vad personen gör i övrigt.
Det minst hotfulla borde vara att släppa vapnet, vända sig om och sträcka armarna i vädret.

(Nej jag har ingen ambition att åka ut på insatstjänst utomlands. Jag saknar tillräcklig personlig motivation, kondition och kunskap. Och skall jag riskera mig själv samt hamna i moraliskt knepiga situationer skall det helst vara hemma där nyttan ur min syndvinkel är väldigt uppenbar. )

Nu pratar du om krig. I krig är det solklart att man skjuter ihjäl den flyende personen.

Men diskussionen har rört fredsförhållanden, om jag inte har tolkat den fel.
Hur ska vi ha det? Pratar vi krig eller fred? För det är INTE samma sak, även om många tror det.

Vad är det för kommentar? Gör ingen bedömning? Sitter du på all fakta och världen är bara svart och vit utan några grå zoner? Tycker du verkar göra dina egna bedömningar kors och tvärs här och tycker, att du tycker något gör det knappast till fakta. det är DIN bedömning av läget och DITT eventuella handlande du skrivit om i tråden eller?

Jag tolkar den ursprungliga frågan som att det inte är fred.

Är folkrätten relevant för fred? (Jag har fått uppfattningen att den i stort innebär att traditionella arméer skall slåss lite sportsligt när de slåss med varandra och att stater får göra VFSH med sin egen befolkning så länge som de gör det innanför sina egna gränser. )

Att man inte skall tveka i krig är ett bra påpekande. Eftersom det måste finnas en anledning att tveka för att frågan skall vara intressant så borde det i området finnas civilister eller flera fraktioner varav man inte är i konflikt med alla.

Men vilken sorts krig det är vet jag inte. Vilket ger den intressantaste frågan?

Edit: PUCKO, jag svarade på min egen fråga utan att inse det. Dags att börja tänka på en god natts sömn.

På min tid så fick vi i kör repetera "jag blev så rädd" under skyddsvaktsutbildningen. Kan vara ett tips.


Jag förstår att du vill hålla styr på diverse hemvärnsmän och frimodiga ungtuppar, ja. Övriga kommentarer avstår jag ifrån.


Jag förstår att jag säkert framstår som dryg men jag vill inte börja citera rättsfall (vilket jag hursomhelst inte har möjlighet att göra just nu) eller köra med namedropping (eftersom jag om möjligt framstår som ännu drygare då).

Gods speed och på återseende kära debattörer.

Vad menar du med detta?

Det vi har pratat om har rört skyddsvaktssituationer i fred. Stegmannen osv.

Jag skulle gissa att de flesta som är aktiva här på riktigt är hemvärnsmän.
Då är det troligaste att man kommer att vara med om övningar, därefter eländen som inte kräver vapen som verktyg och därefter någon form av skymningsläge med terrorism eller motsvarande som övergår polisens förmåga där mycket mer behöver vaktas än vad det vanliga civila samhället klarar av. Hur illa ett sådant läge är vet man inte fören efteråt.

Hamnar man i någon allvarlig situation där det skulle kunna vara rimligt att använda vapnet är det troligt att det är första gången det händer en. Är det fred är det troligtvis ett misstag att skjuta, är det ett skymningsläge har det kanske inte skymt ordentligt än. Om det skymmer långsamt och de första gör fel åt det försiktiga hållet och förlorar skyddsobjektet kan det vara värt det om det gör situationen tydlig så att alla vet att det nu är allvar och instruktionerna ändras. Men om de som angriper inte fumlar utan är samlade i tiden eller om armens(hemvärnets) underrättelsefunktion är långsam så hinner inte den insikten göra nytta.

Skulle hemvärnet behöva användas skarpt med vapen tror jag inte att det är vare sig fred eller krig. Jag hoppas vi har krisledning som snabbt kan ta bra beslut och få ut instruktioner som passar just den situation som uppkommer.

Det andra stora gänget här är folk som är aktiva på insatser utomlands. Den första frågan borde passa dem eller aspiranter till sådan tjänst bättre.

Tolkar fotsida som en felstavning av motsida.

Om det är krig i Irak så tillåter folkrätten att du bekämpar den flyende oavsett om det är samma person som skytten eller inte.

Jag öppnar eld och målanger..

Ja, det är nog helt rätt, om du anser att traditionellt arabisk/muslimsk klädsel innebär "motsidans" klädsel. Fotsida innebär normalt annars att klädedräkten sträcker sig ända neråt fötterna.

/E

@Flamdämpare

Tack!

Den händelsen var det jag tänkte på.
Som jag minns det så forcerade poliserna den enkla spärr som hemvärnsmännen satt upp. Poliserna hävdade att de ej uppfattat att det var hemvärnsmän som försökte stoppa dem. (Ingen hade informerat Polisen om att HV bevakade förrådet och HV hade inte fått veta att Polisen patrullerade området i omärkta bilar.) Om det är sant att poliserna med bil trängde sig förbi hemvärnsmännen, vilka gjorde stopptecken, så kan jag inte se att det rådde någon tvekan om att hemvärnsmännen, enligt VaktB, fick skjuta.
Om hemvärnsmännens beskrivning av skeendet är korrekt så tycker jag att deras eldöppnande var helt i sin ordning.

Fotsida står det och fotsida åsyftas...

Du öppnar eld och är säker på din rätt...Ok..
Vi fortsätter ett slag...



För de som tvivlar ..JA...det är Iraq som åsyftas..

Sanning med modifikation. Mig veterligen har man i stort sett samma befogenheter som polisman enligt polislagen, att använda våld för att verkställa en tjänsteåtgärd som man enligt skyddslagen har rätt att vidta.

Man har rätt att gripa för sabotage, terrorism (något mer?), samt envarsgripa för övriga fängelsebelagda brott enligt vanliga regler.
Jag har för mig att jag har sett hänvisningar (i BrB-kommentarerna och i rättsfall) om att även "envar" som griper någon har i princip samma våldsbefogenheter för att verkställa gripandet (våld som är försvarligt med hänsyn till vikten av att den misstänkte grips).

Iaf. när jag skrev skyddsvaktsprov 2003 var det fortfarande rätt svar på en viss troligen välkänd fråga med relevans för diskussionen att ropa halt, halt eller jag skjuter skarpt, skjuta varningsskott och sedan verkanseld mot någon som springer från ett förråd efter att en explosion har hörts från andra sidan av förrådet.

OK!
Det förändrar ju situationen lite.

Jag behöver köpa ett nytt uppslagsverk. Kollade i ett 25 år gammalt Bra böckers lexikon, samt en orbok och en där fanns inte "fotsida" med. Gjorde sen en Google sökning och hittade massor om "fotsida".

Edit: För svåra ord för mig.

Det här tycker jag är intressant. Stödet för "förbudet" mot användande av skjutvapen för nödvärnsskydd av egendom finns i 2 § förordning (1992:98) om användande av skjutvapen vid vakttjänst inom Försvarsmakten:



Det kan hävdas att det motsatsvis följer att man inte får använda skjutvapen vid våld eller hot om våld mot egendom. Man ska dock komma ihåg att det här är en förordning utfärdad av regeringen (Försvarsdepartementet).
Som alla vet är det så att Lag > Förordning. Man kan ju verkligen undra om en blott underförstådd formulering i en förordning verkligen nullifierar den ansvarsfrihet som BrB 24:1 1 punkten ger.

Min syn på saken: Om man skjuter en person som står med en till sprängladdning på objektet apterad slagtändare i handen så bryter man visserligen (eventuellt) mot förordningen om användande av skjutvapen [...] i Försvarsmakten men eftersom nödvärn enligt BrB 24:1 faktiskt föreligger (1992 års förordning ändrar inte på det förhållandet) så har man enligt denna paragraf ändå ansvarsfrihet inte bara från att man berövar någon livet utan möjligen även från brott mot Försvarsmaktens förordning.

Nu slipper jag helst vara den som blir prövad för detta men...


Jag antar att kontentan av mitt resonemang minst är att den skyddsvakt som skjuter för att hindra pågående eller överhängande brott mot egendom är fri från straffrättsliga påföljder, dvs. han har inte begått något straffbart brott. Vad som sedan gäller för det ganska grova frånsteget från de specialregler som gäller vid tjänsteutövande i Försvarsmakten vågar jag inte uttala mig lika säkert om. Vad är det överhuvudtaget för påföljd om man bryter mot en förordning likt 1992:98? Disciplinpåföljd?

Det enda jag kan se som kan spräcka mitt resonemang är om förordningen används som måttstock vid rättens avgörande av vad som "med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig[t]".

Kommentarer?

Lagar och förordningar har en viss rangordning där den "högre lagen" har rätt framför "lägre lagar" eller förordningar.

Ex högst av allt står grundlagarna sedan kommer lagar och sedan tjänsteförskrifter, förordningar och liknande.

Dvs om något är förbjudet enligt en tjänsteföreskrift/förordning eller liknande men är tillåtet enligt lag så är det tillåtet.

Ex. Om någon står med en stor sprängladdning vid ett kärnkraftverk och sitter och tänder på stubinen ( extremt exempel men ändå) och man skjuter honom så är det ok. ÄVEN om diverse militära förordningar/föreskrifter och dylikt säger att det inte är tillåtet. Detta eftersom det är tillåtet enligt nödvärnsparagrafen och den "smäller högre" än försvarets diverse småregler.

Lite sanning med modifikation här:

högre lag går före då det gälelr lagen. JA så du kan inte dömmas i domstol för vad du hittat på. däremot kan försvarsmakten sätta dit dig för att du brutit mot DERAS regler.

så fängelse kan det inte bli. men administrativt straff eller liknande kan utdömmas.

/C - petimeter

Många av er som disskuterar i denna tråden har redan begått ett kraftigt soldat error-misstag.
Ni kommer säkert komma underfund med vilket inom sinom tid. <<--- ledtråd NO # 1

Bra tråd förresten rille116 , kul och se att många inte greppat vad som verkligen är vesäntligt i detta sammanhanget.

Nu då till anledningen till att jag ställde frågan…
Senariot är verkligt det inträffade under hösten i en stad i Iraq.
Personen som sågs springa från platsen träffades i ryggen av en skottsalva
och avled omedelbart, utgången för den skjutna Amerikanska soldaten blev den samma.

För att du ska klassas som ”kombatant” krävs att du uppfyller vissa kriterier.
Uniform eller liknande klädsel som går att identifiera att du tillhör en legitim stridandepart
Eller att det bär klart synliga märken för detta (symboler).
Samt att du bär ”vapen synligt”….

Du kan annars inte räkna med att erhålla status som ”kombatant” annars……
Men spelar det ngn roll i den givna situationen?.....Nej naturligtvis inte.
Du har utfört en krigshandling som kommer att besvaras som en sådan OAVSETT
Om du uppfyller kriterierna för klassificeringen eller ej…

”Du står som post vid en väg....
Plötsligt så smäller en eldskur in i din StriP-kamrat ett par meter bort.
Du slänger dig ner och ser som snabbast en person i fotsidadräkt kasta en Ak
och springa iväg...”

Det där tar en normal läsare ca 5-6 sek att läsa..kanske lite längre att förstå…
Att handla i den situationen kräver att du fattar ett beslut inom 2-3sek.

Om man samanfattar alla trådar på forumet som handlar om just eldgivning mot ”Inte helt solklara mål” så slås alla fall JAG av att folk är säkra i sina bedömningar.

Då måste man ju fråga sig om vi här är så pass mycket bättre på att läsa situationen
än en normal Amerikansk soldat är?

Efter att skottsalvorna lagt sig så sökte en Grp sig fram för att visitera den fallne Iraqiern,
Man fann då under ”den fotsida klädseln” Hgr, mag och en pistol.
Dessa var då dolda för skytten, så han kan inte ha agerat på grund av dessa, utan av andra faktorer. Nu fick han ”rätt” i sin bedömning både av sina egna och av oberoende som granskat just detta fall…men hur kunde han veta?...Det visste naturligtvis han inte utan han handlade på impuls.
När den ena parten börjar regelmässigt bryta mot gällande lagar och konventiner så utsätter han inte bara sig själv och sina bundsförvanter för fara utan även civilbefolkning.
Detta då toleransen hos motparten sänks. Nästa gång kanske inte mannen som korsar gatan ÄR skyldig….

Den normala Svenska soldaten har mycket liten utbildning i Folkrätt/krigets lagar
Men skickas utomlands för att arbeta i en miljö där det hitintills gått vägen och inget
allvarligt inträffat.
Men eftersom Regeringen flaggat för att ÖKA den Svenska nävaron i Utlandet
(fan vet vilka vi ska skicka men) så LÄR vi råka ut för situationer liknande denna.

Då kommer frågan..:
Kan DU tillräckligt med Folkrätt för att kunna fungera i en krigszon?

Många är så jäkla duktiga på att lära sig saker genom att dom har ett jättefint läshuvud och kan plugga in tusen olika teoretiska taktiska saker hit & dit.

Genom att snabbt och enkelt ta sig lite tid och backa och läsa igenom inläggen i denna tråden så kommer ni ganska fort se att många av er är allt för osäkra på eran egen roll som soldat.

Håller med rille på den punkten att vissa kanske skulle behöva läsa på folkrätten på nytt och även öva upp den med lite praktiska moment där man tvingas att fatta beslut under press. Dock så kommer man även en god bit på väg med arslet och en bit stål i sin famn ( Sunt förnuft )

Det är jävligt lätt om man har ett bra läshuvud att sitta i lugnan ro och plugga in rubbet på nätet , det har vi gott om medlemmar här på forumet som dagligen gör.
Frågan är om det gör er bättre soldater , jag påstår att man kan bli bra bakom ett skrivbord men inte faan gör det dig till en avseevärt mycket bättre soldat.

Om du med handen på hjärtat kan säga att du läste rilles första inlägg i denhär tråden , och hann med att komma till tredje raden och där fattade ditt beslut att skjuta , så har du garanterat en bra grund i ditt praktiska tänkande och anlag för att fatta enkla snabba beslut utan djupanalyser.
Vi fick tidigt info om att personen ifråga inte hade någon konkret uniformsbäklädnad , samt att denne sk. icke combatant i mina ögon precis skjutit ihjäl våran kamrat.

Detta är precis vad en soldat behöver göra i strid , låt folket i staberna göra djupanalyser som kräver tid , och vänj dig själv vid tanken att fatta snabba och resoluta beslut.

Lyckades du redan efter att ha läst tredje raden besluta dig för att skjuta så har du min respekt. Inte för att du är en gungho dåre som alltid skjuter direkt , utan för att du helt enkelt lyckats göra en snabbanalys och har nyttjat KISS.

Jag får säkert påhopp nu , men faktum kvarstår nämligen att vi kan sitta här och hitta motargument fram och tillbaka utan att någon ger sig.

Jag har hellre en stridsparkamrat som kan fatta beslut i pressade situationer än ett jävla miffo som skall sätta sig ner och fundera en stund på vilka olika alternativ han har och om man kanske borde springa 1 km tillbaka till staben och fråga sin kompCh vad man skall göra.

// kastar mig i skydd inför kommande påhopp

Edit något stavfel !

Är folkrättskunskaper egentligen relevanta? Folkrätten (eller "krigets lagar" som jag antar att vi pratar om här) berör främst stridande parters agerande mot varandra och civilbefolkningen i ett krig mellan två eller flera stater. Inte såna lågintensiva stridigheter med svårdefinerade parter som vi ser i Irak och "kriget mot terrorismen".

Jag tror att man kommer långt med lite sunt förnuft och en sund människosyn. Dvs. så länge man inte ser "yxorna" som lägre stående varelser som det borde vara fritt att slakta at-will, kommer man förmodligen inte att fatta felaktiga beslut annat än i undantagsfall (ingen är ofelbar).

Var inte just detta egentligen ett ganska lättbedömt fall? Hur stor är sannolikheten att det är någon annan än skytten som slänger ak:n direkt efter skottlossningen?
Sen är det ju också så att är det strid så är det strid. Saker går ju åt helvete ibland när man strider...

Hur många hade inte skjutit? Finns det något annat rationellt agerande än att skjuta?
Det enda jag kan tänka mig är att om möjligt hålla lågt för att försöka skadskjuta och gripa vederbörande.

Om personen har slängt ifrån sig ett vapen så är han i mina ögon en eventuellt obeväpnad, flyende kombatant (så mycket kombatant som rebellerna i Irak någonsin är) och skall nedkämpas. Det spelar väl ingen roll om det var Sven Mohammad Achmedsson som var ute på söndagspromenad med sin Kalashnikov och släppte den i panik vid skottlossningen? Civilister ska inte springa runt med vapen i vad som i praktiken är en krigszon. Sist jag kollade tappade iaf. en beväpnad civilist det skydd som han normalt åtnjuter.

Kapitalt jättefel av grova mått....
ALLA...Alla "stridande" berörs av folkrätten....

Tredje raden vet jag inte men jag tror nog att jag ganska snabbt kom fram till att det var ett läge där jag själv skulle öppna eld. -- Problemet med att argumentera som du gör är att vi som läser detta gör just det (Läser!) i egenskap av läsare och inte som soldater vid ett postställe i stridens hetta.

Andrew, jag tycker att du brukar skriva ganska vettiga saker men jag förstår verkligen inte vitsen med ditt påpekande i den här diskussionen. Vad är det du vill komma åt?

Vad är det som säger att en persons funderande när han sitter hemma framför datorn och läser om en ganska hypotetisk situation (jag räknar inte med att råka ut för något sånt här inom överskådlig framtid) har någon som helst bäring på hur samma person agerar under beskjutning vid ett postställe någonstans långt, långt borta?

Skickar PM till dig har inte för avsikt att låta denna tråden fluffa iväg mellan oss två.

Jo men frågan är om folkrätten berör dem. Nu blev det krångligt...

Definera vad du menar med "stridande"! Om du med stridande menar "kombatant" i folkrättslig mening så håller jag med och ser inte var mitt kapitala jättefel ligger då det isf. stämmer perfekt överens med mitt inlägg som du nyss totalsågade.

Jag medger utan vidare att jag inte har lusläst alla konventionerna på området så jag drar till med det utbildningsmaterial som jag har haft tillgång till:

Citat ur gamla hederliga Svensk Soldat s 161: "Krigets 'banditer' är inte kombattanter och står utanför 'Krigets lagar' "

Ovanstående är skrivet så att inte ens Gris-Karlsson ska kunna missuppfatta det. Det går liksom inte att tolka på något annat sätt än att "krigets lagar" inte gäller icke-kombattanter, dvs. de är varken bundna eller skyddade av dem.
Eftersom "krigets banditer" faktiskt kan strida och därmed bli stridande anser jag att ditt påstående om att folkrätten gäller alla stridande faller på sin egen orimlighet.

Däremot lämnar påståendet öppet vad som faktiskt gäller för "krigets banditer". Soldaten som (mot all förmodan) läser avsnittet i "Svensk Soldat" blir inte mycket klokare på hur han ska behandla "krigets banditer". Jag har inte heller något bra svar på hur man ska behandla dem om man ska vara 100% korrekt idealsoldat. Personligen skulle jag vilja behandla dem som fiender. Möjligen att, beroende på i vilket avseende de är "banditer", sannolikheten för en kolvsstöt i ryggen under eventuellt omhändertagande är en aning större...
Med det menar jag bara att om det inte är saft och bulle som gäller vid omhändertagande av fientliga kombattanter som ger upp, så gäller det desto mindre vid omhändertagande av "krigets banditer".

Skulle jag befinna mig i en krigszon är kunskap/färdighet i folkrätten fjärdeprioritet eller lägre för att fungera i den som soldat.

1. Håller mitt psyke ihop så jag kan göra något vettigt och överleva?
2. Kan jag behålla en rimlig personlig moral så jag alltid försöker göra rätt?
3. Har jag sinnen och huvud så jag kan läsa och bedömma situationer rimligt?
4. Folkrätten och div lagar och regler.

Eller: Nej, jag kan för lite.

Då bör du kunna just i den boken hitta följande..
Nämligen det att ÄR du inte "kombatant" räknas du som CIVIL, och sålunda åtnjuter du SKYDD som civilist.
Termen "krigets banditer" existerar inte som gångbar term i fråga om klassificering.
GK I-II är här att rekomedera som läsning, även III från 1949(Krigsfånge konventionen).


Är i detta fall inte "mitt" utan en lag som samtliga FN-länder enats om....

Folkrätten berör alla och alltid. Krigetslagar som är en del av krigetsfolkrätt gäller även i lågintensiva stridigheter med svårdefefinierade parter. Även legosoldater, spioner och krigetsbanditer har ett begränsat folkrättsligt skydd.

Källa: Utbildningspaket Krigets Lagar 2003 års utgåva. M7734-170001

Sätter du dig bakom ratten på din bil utan att veta vilka lagar som gäller
på landets vägar även?

Nja, inte riktigt

Det finns personal som varken är kombatanter eller civilister.
T ex sjukvårdspersonal tillhörande reguljära förband och då även om de bär lättare personlig beväpning.

@Harald..Även "själavårdare" passar in där...
Men helt rätt dom är en egen grp....Dom har ju en egen reglering på HUR dom får försvara sig även..passerar man den flyttas man in i annan Grp.

Även Krigets banditer (terrorister), spioner och legosoldater befinner sig i annan kategori.

Citat från Utbildningspaket Krigets Lagar
"Under väpnade konflikter förekommer personer eller grupper
som har ett mycket begränsat folkrättsligt skydd. Dessa
kan inte anses som vare sig kombattanter, ickekombattanter
eller civila beroende på att de inte uppträder
på ett sådant sätt att de kan inordnas i någon av dessa
kategorier. Deras status ska dock avgöras av en behörig
domstol, och får inte fastställas av militära chefer (se GK
III, art 5). Intill dess att domstolen fastställt deras status
ska de betraktas som krigsfångar.
Emellertid har folkrätten tagit hänsyn till dessa grupper
och i Tilläggsprotokoll I (TP 1 artikel 75) anges det
minimiskydd som alla och envar kan åberopa. I korthet
innebär detta en skyldighet för parterna att alltid rättsligt
pröva vederbörandes skuld innan straff utdöms."

Oja, jag kan inte trafiklagstiftningen i någon land inklusive sverige.

Jag försöker främst vara uppmärksam och köra defensivt och lyckas för det mesta så pass bra att jag är nöjd med marginalerna.

En gång så gick jag en utbildning där jag lärde mig en hyfsad mängd tumregler och mestadels vägmärkessymboler och efter ett lätt test och en uppkörning fick jag ett körkort. De flesta av tumreglerna minns jag än och de flesta av de använda symbolerna kan jag betydelsen för och de jag inte känner igen antar jag betyder "något är knepigt, var försiktig" tills jag tar eller får reda på vad de betyder.

Skall jag dra något släp edyl är första kollen om prylarna är hela, andra om det verkar vettigt i proptionerna, tredje instruktionsboken och ibland men det brukar inte behövas, en koll av reglerna.

Men visst skulle jag kolla om det är höger eller vänstertrafik samt leta upp en lista på vägmärken och ev lokala udda regler om jag skulle köra bil i ett avlägset land. Men egentligen skulle jag vara mycket mera orolig om jag saknade karta.

Lagar och regler brukar vara vettiga så om man använder huvudet och försöker göra det som är uppenbart klokt brukar man hamna rätt. (Ok, jag har på något sätt plockat upp div kultur runt omkrig mig. ) Det borde vara ännu viktigare att ha bra moral och intuition i extrema situationer där man definitivt inte kan slå upp vad som är formellt korrekt. Så skall man plugga praktisk folkrätt i extrema situationer borde man öva på scenarier för att få en känsla för vad som är rätt eller fel agerande.

Jag skulle vara MYCKET mera oroad över brist på psykisk stabilitet, brist på moral eller brist på förmåga att se vad som händer runt om någon än brist på regelkunskap. Finns inte det tidigare spelar kunskap om folkrätten och andra regler ingen roll för man saknar då förmågan att använda reglerna. Har man det grundläggande kommer man att hamna hyfsat rätt för det mesta och man har troligtvis då även lätt att förstå reglerna.

Lagar och regler är viktiga men de är inte det viktigaste för att folk skall fungera tillsammans civilt eller militärt.

När den egna moraliska tummen och reglerna inte stämmer överens är det viktigt att tänka efter extra noga. Avvägningen om vilket våld som får användas för att skydda materiella ting är en sådan skarp fundering för mig. Kan jag ändra mig? Borde jag försöka ändra regelverket? Hur? Är det rimligt att regeln består i ett skarpt läge efter sabotage? Varför infördes den? Vad är egentligen viktigast ur olika perspektiv? Osv. Gör jag det riktigt grundligt går min effektivitet mot noll. 8-)

De som bestämmer reglerna och påföljderna vid regelbrott har ett mycket stort ansvar för att få dem att bli rimliga och intuitiva så de kan fungera i praktiken. Görs inte det kommer de att upphöra att fungera när folk som bäst behöver en vägledning. Om för många regler inte fungerar kommer respekten för dem i allmänhet att försämras. Och någonstans finns en återkoppling till det allmänna hyfs och rättsmedvetandet, börjar det fungera sämre civilt eller under ett pågående krig är samhället/området illa ute.

Men en civilist som bär vapen och deltar i stridshandlingar har väl inte samma skydd som en som inte gör det, t.ex. mot att inte bli bekämpad? Var regleras kombattanters agerande gentemot "civilister" som inte avhåller sig från stridshandlingar?

Att de inte är rättslösa säger sig självt men var regleras det? Är de helt enkelt att betrakta som brottslingar inom respektive ockupationsmakts jurisdiktion?

PS. Är det någon som har länk till konventionerna i fulltext och på svenska (går lite snabbare med såna textmassor)? Regeringen har ju bara eländet i 50 Mb stora PDF:er på tre språk. Man kan ju bli galen för mindre...

Och sammanfattningsvis kan då detta formuleras enligt följande..
Alla har rätt till skydd i krig...
Det som skiljer en legitim kombatant från en "Icket legitim" är i princip obefintligt
och mest en fråga om formulering av klass...

Läser man på lite så ser man att "skyddet" är i princip oförändrat i fråga om vilken "klass" man tillhör...

Källa.:
Tilläggsprotokoll till Genève-konventionerna 12Aug 1949
Rörande skydd för offer i icket-internationella väpnade konflikter.
Protokoll I
Protokoll II
Bern 8 juni 1977

Genève-konventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid.
Genève 12 aug 1949

@Leadhead

Som jag förstått det får man bara bekämpa en "civilist" om personen utgör ett direkt hot mot dig eller annan. När personen inte längre utgör ett hot ska den skyndsammast överlämnas till civila myndigheter för lagföring.

Grovt förenklat så är det jag har fått lära mig är att det för kombatanter finns personer som man legetimt får ta död på, tex motståndarens soldater. För en så kallade 'icke kombatanter' finns inga sådana. Tar man ändå död på någon så ska man bli fälda för sina handlingar i domstol, tex mord dråp eller liknande.

Skjut vederbörande i ryggen, ta konsekvenserna senare.

Jag kollade i vakthandbok97 för att jag ville bli säkrare på detta. Där står bland mycket annat nyttigt att användning av skjutvapen är den yttersta utvägen, Viktigt att tänka på både i Sverige och som Peacekeeper i nån avkrok.
Jag tolkar Rille:s exempel som om att nödvärnsrätten inte gäller eftersom det brottsliga angreppet upphört. Då får jag inte skjuta. MEN, Eftersom jag som vaktpost kan anta att ha kan fortsätta med sitt skjutande (Dolda vapen i Dishdash:en etc.. ) måste jag snabbt se till att han grips.
Som en sista utväg=oundgängligen undvikligt får jag öppna eld för att verkställa gripandet. Om jag kan måste jag ropa varningsrop och skjuta varningsskott innan verkanselden. Så tolkar jag Vakthandbok97.

I klartext: Min bedömning som vaktpost av den situationen är att jag skulle ropa HALT!, Skjuta Varningsskott och sedan verkanseld mot benen om möjligt.

Min polare har precis blivit ihjälskjuten och ligger helt söndertrasad en bit ifrån mig enligt "rilles" scenario , jag fruktar för eget och mina övriga kamraters säkerhet & liv. Ropar därför ingen varning utan skjuter killen på studs , tar sedan hand om min döda/skadade kamrat , anmäler uppåt till Chef , fyller på min magasin och tar därefter konsekvenserna , och åberopar nödvärn. ;)
Better safe then sorry !

/me är på samma linje som Born m.a.o !

Andrew - det där skrev ju jag för en vecka sedan...

QUOTE
ÄR personen ett legitimt mål enligt folkrätten?

Anser att personen inte är det, Den sekunden han slängde sitt vapen så tolkas det som han el hon ju givit upp striden och utgör ingen fara samt att han flyr.
Jag hade skjutit ett skott i benet på skytten för att hindra honom från att fly.

Att "sätta ett skott i benet" låter su som en bra lösning, men hur enkelt är det att träffa ett enskilt ben på, säg, >30 meters håll på en springande person?

Lösningen blir väl snarast dubbelskott där träffytan är störst, alt. automateld mot benen (varpå man "sågar" av underbenen med eldskuren..).

Andrew (samt 111 ssk bat, m.fl.) har givit den enda - i mitt tycke - realistiska lösningen, juridiskt rätt eller inte.