Välkommen till "Stora Sjukdoms-, Skade- och Sårtråden!"

Här är tanken att ni skall delge oss andra forumiter era senaste sjukdomar, skador och/eller sår... :P

Ni får gärna berätta om gamla åkommor också, om de är av hissnande eller ovanlig karaktär.

-----------------------------------------

Jag får väl i all vänlighet inleda tråden med att berätta lite om den feber som plågat mig i 5 dagar nu. Feberns klimax nåddes i förrgår med en nätt temperatur på 40.2 grader Celsius. Dessutom har en kraftig förkylning helt korkat igen min näsa och bihålor, och som om inte det skulle räcka, så har även en rejält rivande och blöt hosta följt med i paketet. Nätterna har varit ett varmt och dyblött helvete, och dagarna har spenderats halvt medvetslös framför TV:n, där jag plöjt igenom alla Sällskapsresan-filmerna och alla Dödligt vapen-filmerna. Ipren har varit min gud på dagarna.

Jag har aldrig haft en värre feberomgång, och jag har verkligen blivit "imponerad" över hur starkt rubbad man blir av en temperaturhöjning på någon "ynka" grad.

Dessutom har mina feberdrömmar varit något utav det värsta jag varit med om.
Inte min roligaste vecka i livet om man säger så.


Host på er!

Nageltrång, kloggade bihålor, hansont och huvudvärk. :(

Hendrix> B) <Iprenguden

Jag åkte på Rosacea, under 2003. Testade en massa olika krämer och grejer först, men det var inte förrän jag fick komma till hudmottagningen som det visade sig vad jag led av. Jag hade inga kraftiga utslag alls, små prickar bara, men fick käka antibiotika i 6 månader. Sen försvann skiten och har inte kommit tillbaka nu på ett år i alla fall. Skönt!

Hälsocentralens läkare skrev ut olika kortisonkrämer som jag fick testa, på hud fick jag veta att det skulle man absolut inte stryka på vid Rosacea... Visst, läkarna på HC visste ju inte vad jag led av, men det känns ju dumt i efterhand få höra något sådant.

Ska bli kul att snart få veta vem på soldf som är "sjukast".

Goddagens
*sjuklingen haltar in*

För det första så har jag åkt på en liten elak grej som kallas Rygg/Nack Problem så jag besöker Kiropraktorn 2 ggr i veckan vilket resulterar i en väldigt tom plånbok, 250kr per gång! Satans Kvacksalvare!
Enligt den såkallade läkaren har jag två stycken kotor i nacken som är över rörliga och på grund av det har jag 1747% mer spänningar än normalt i den värsta kotan. Dom andra resterande 52 eller vad det är ligger runt 800% Låter mysigt va:)
Har inte kunnat stå upprätt utan akut smärta på Cirka 8 veckor, Gissa om man känner sig svag
Ser fram emot skadeståndet i alla fall
Men risken finns ju att jag kan få bestående men så allt för glad kanske man inte skall vara....

Som Grädde på moset har jag ett sjuhelvetes nageltrång på höger stortå p.g.a en klumpig kompis med rörtång....


Mvh//Anders


Fotnot: Nack/Ryggproblemen uppstog av en kompis som inte hadde koll på sin cross i skogen.


Edit: Stavning! jag skyller allt på antibiotikan... ;)

Under en övning i norra delen av landet så satt jag i framvagnen på en Bv och pratade med en kollega över en karta, på sätet mitt över sitter en Ord/Psk och hänger med huvudet. han hade tydligen varit redigt snuvig i ett par dagar, och nös
så det sjöng i vagnen, att han sedan tydligen vistats nära ngn med vinterkräksjuka blev uppenbart helt plötsligt.
"XX jag mår inte så bra, kan jag gå och lägga mig i bakvagnen en sväng?"
Innan jag hunnit svara så ändrade han ansiktsutryck till som inför en rejäl nysning och...
Nysningen utlöste ett omisskännligt ljud från den aktre regionen "BRAAAPP"....

Killen kollade upp på den samlade kåren som satt i/ stod utanför vagnen och konstaterade att det "är nog bäst att jag avviker en sväng".

Ingen sa ett ord utan tyckte mer synd om killen...
Underklädesplagget som tagit den största smällen grävde han ner under en gran
och han transporterades till förläggning för vila.......

Har också råkat ut för en malign form av förkylning de senaste dagarna. Fick troligen den av flickvännen som i sin tur, som vanligt, ;) fick det av sina elever. skolungar brukar ju ha en tendens av attföra smitta vidare utan att själva bli sjuka.
Har haft helknäppa feberdrömmar, hostat som fan och massa annat trams.

Känns nästan lite skamligt att man blir så ynklig när man blir sjuk, tycker ju att det borde kräva ngt värre innan man blir sängliggande, typ ebola eller denguefeber eller dyl, men är man vek så är man..

Är dock hemma hos min syster och hennes sambo nu, båda är läkare, så igår blandade svågerna ihop en cocktail på två olika sorters flytande hostmedicin och lite olika tabletter som gjorde mig "comfortly numb" under resten av kvällen...

Okej kan väl bidra med en liten detalj här. Var hos tandläkaren i torsdags (fint att vara 15 månaders) och då frågade tandläkaren mig om jag skadat mig i lumpen. Då bekännde man till att man har lite besvärligt med ryggen (känner igen vissa saker som Pingisöga beskrivit, men jag har fortfarande förhoppningar om att träna bort scheitet!). Tandtanten visade då röntgenbilden för mig och förklarade vad "bit ihopskador" är för något. Jag har tydligen varit så duktig på att bita ihop att jag tryckt ner ett par tänder i käkbenet! Detta var ingen akut skada även om hon rådde mig till att dra ut dom inom 2 år...

Tänkte även komma med lite rekommendationer rörande sjukdomstillstånd:
1: Vid förkylning, ta en stor whiskey med is. Har det inte släppt till nästa kväll, ta en till
2: Vid resor i främmande länder med Buddhas Magverk, Farahos Förbannelse och Tenochiclans Hämnd: En liten hut whiskey varje morgon innan frukost
3: För alla möjliga sjukdomstillstånd: C-vitaminer i stora lass!

Kom ihåg alla stolta krigare:
Kvinnor snackar om att föda barn, men dom vet inte hur det är när vi män är riktigt jävla förkylda :P

har väll inte en så stor krämpa eller skada som vissa andra på forumet, men here goes...

jag och en "kompis" var ute och bar på våran hooyaa logg för att "prova" på hur det var. efter X-antal 100m börjar man känna sig jävligt trött och vi ska lägga ner den för vila.

dock har inte polarn "lärt" sig att man lägger ner stocken, utan han släpper den ifrån midjehöjd, utan att jag är beredd på det. vilket resulterar att stocken glider ur mitt grepp och faller mot marken. tyvärr så lyckas min vänstra fot vara imellan marken och stocken när den slår i så jag få världens köttsmäll på stortån.

men hård som jag är så bitar jag ihop och säger inte ett knyst(han märker inte ens att den träffade foten, då det var mörk ute...) efter 12 timmar när jag kommer hem till min håla igen och får ta av strumpan för första gången, så märker jag att hela tånageln håller på att ta en fin mörkblå färg och liksom "bultar"...

summasumarum: kids don´t play with 80kg loggs

Hujäda mig vad man kan bli "hög" på feber. Hade lunginflammation för ett antal år sedan och det var minst sagt intressant. Mitt rum/säng förvandlades till dom mest konstiga saker.

Har i 7 månader haft Borelia (fästingbiten i somras), inte kul.
Min doktor meddelade i måndags att det kommer att ta 1-2 år innan
jag är helt symtomfri. Suger lite grann att ständigt vara trött och ha huvudvärk.

Ett gott råd = kontrollera er direkt om ni har blivit fästingbitna.....l

Undras om doktor Persson (dr med h c ÖU) kan fixa mitt j*vla ryggskott och min onda axel, blodtrycket och allt det andra.

Men han e' visst nyutnämnd. Kan nå'n numret till DöKonsum?

Jag försökte en gång tatuera mig själv med slidkniv och kolpulver av eget fabrikat. En triangel borde vara lätt att få till, tänkte jag och började rispa och rista i överarmen. När blödningen började anta vad som i mina ögon med lite välvilja kanske kunde uppfattas som någon sorts triangulär form torkade jag bort blod och lymfvätska med hushållspapper och öste på en handfull begagnade och krossade tändstickor, gned runt med handflatan och sköljde sedan av min ståtliga tauering under kranen i vasken. Det fungerade över förväntan. Kolpulvret hade omdelbart sugits upp i porer och kappillärer och bildade nu ett omisskänligt mönster djupt ner i hudlagren.Fast om det nu var så imosskänligt vet jag inte - vad jag åstadkommit liknade mest en psykedelisk korsning mellan någon slags primitiv stiliserad solsymbol av något bortglömt prehistorikt släkte, en sällsynt bizarr och surrealistisk huvudfoting och något man hittar på ett hopknögglat A4 i papperskorgen hos BUP efter en riktigt tung dag med regressiv terapi och kallbad. Jag förklarade för den närvarande församlingen att jag nog snarast borde bege mig hem för att om möjligt facilitera en sanering av den "duk" jag så konstfärdigt bestrukit, bjöd kamraterna ett hastigt farväl och störtade iväg.

Väl hemma tappade jag upp ett varmt - nej, snarare hett - bad och låg där i gott och väl en timmme. När huden enligt min blygsamma bedömning var tillräckligt mjuk underkastades den en synnerligen omild behandling av, i ordning: nagelborste, rotborste, stålull och fotfil. Under tiden skiftade den i många intressanta nyanser som rosenskär, blodröd, crémegul och slutligen bomullsvitt när läderhuden plötsligt såg dagens ljus, eller i vart fall badrumslampans. Jag var rätt nöjd med resultatet. Jag vet inte om detta att min arm nu istället för abstrakt konst skulle uppvisa ett ärr av ett ordinärt spelkortsstorlek var bättre eller bara annorlunda men jag hade i alla fall uppnått min målsättning. Problemet vara bara att det hela sved som eld och lymfade något helt vansinnigt. Vad göra? Aha, det vet man ju, om man kan sina westernfilmer, att sprit bedövar och sprit finns i...rakvatten! Närmare en halv flaska Old Spice (ja, det var inte i förra veckan det här utspelade sig) hälldes över ett försvarlig stycke bomull och lades snabbt över såret. Stjärnor, fyrverkerier och sedan bara mörker.

När jag kom till sans badade jag igen, denna gång i blod. Mitt eget, för att vara exakt, visade det sig vid en inspektion i badrumsspegeln. På något vis hade jag - när benen gav vika under min ansenliga kroppstyngd och den plötsliga sinnesrörelse det innebär att sarga sig svårt i kombination med sinnessvaghet och en övertro på filmisk myt - slagit pannan i någon av alla till buds stående attiraljer och öppnat upp för ytterligare ett stiligt är, som bevis på min tapperhet och oändligt våghalsiga natur. Idag kan skönjas blott en mycket svag antydan till ärrbildning då jag av någon outgrundlig anledning begåvats med oförtjänt gott läkekött. Ärret är således näst intill osynligt för blotta ögat men om svårt att faktiskt se så ändå mycket lätt att hitta - det sitter precis brevid märket efter udden på den mycket nyvässade blyertspenna som min kompis Johne högg mig med när jag ritade en liten erupterande manslem i hans anteckningsbok. Han har f.ö. ett likadant märke brecis ovanför vänster knäskål. Jag tror till och med själva udden sitter kvar där. Det är tur att man bara är ung en gång i livet och då under begränsad tid...

Hmm, jag tror du själv skrev ordet som jag direkt kom att tänka på ...

"sinnessvaghet"

Limpan: sök hjälp. nu.

Nja, har inga direkt "nya" att komma med, fan inte varit sjuk på flera år.

Värst var nog det som vårdcentralen gissade sig till var körtelfeber och/eller halsfluss i lustiger kombination. Kommer in på vårdcentralen med över 41 graders feber, och har för första gången på tre dagar intagit annan position än liggande/sittande. Resulterar omedelbart i blodtrycksfall, kramper och annat underhållande för åskådarna. Då febern var på nedgång fick jag ingen antibiotika, och var inte ens förkyld på två och ett halvt år efteråt.

Kroppen bjuder annars på underhållning i form av påminnelser om sprickor i tår och fingrar (kampsport och fyllor på Gotland), samt ett skadat knä från värnplikten.

Annars har jag fortfarande kvar ett ärr i ansiktet sedan sex års ålder, då jag med den äran vann tävlingen "cykla snabbast nerför grusbacken". Föräldrarna plockade sten med pincett ur mitt ansikte, min rygg, och min spräckta cykelhjälm.

Borde man ha överlevt barndom och fyllor egentligen?

Limpan:

En kille i min pluton lyckades med bedriften att gå till sjukan med misstänkt hälseneinflammation och komma tillbaka med diagnosen halsfluss. ;)

Fråga mig inte hur.

Edit:

Sen kom jag på att jag själv råkar vara en av de få som fått äran att medelst stålborste få asfalt bortborstat ur ett skrapsår på ena skinkan. Händelsen utspelade sig när jag gick i åttan, jag åkte inlines till skolan, i en nedförsbacke som jag hade skaplig fart i så råkade jag åka på en sten som kilade fast sig mellan två hjul och jag for åt helvete. Som tur var så hade jag skinntrenchcoat på mig, så skrapsåren begränsades till rumpan istället för hela ryggen.

Mjo, man har väl några ärr här och där som man med ålderns vishet inser hade kunnat undvikas om man bara tänkt mer och flabbat mindre. Men det var ju kul nästan jämt, så vad skulle man göra. Och som sagt så läkte det så fort så det gjorde ju liksom inte så mycket om det vart lite hål och sprickor i pojken någon gång...

Nästa gång ska jag berätta om när jag högg en kniv i armen. Eller om ni hellre vill höra om när jag missade havet med en sten och istället krossade brorsans näsa?

-Limpan, du har väl inte missat tråden "Det dummaste jag gjort"? ;)

Själv är man nästan helt besparad från sjukdomar och olyckor. Men Jag har åtminstonne lyckats hugga fast en kniv i tummen, gjorde inte så farligt ont på vägen in. Ut var värre när jag vart tvungen att vicka på den för att den skulle släppa ur benet.

Vidare har jag provat att få näsbenet avslaget, gjorde inte heller så farligt ont. Efter operationen var det dock mindre angenämt, och jag var rätt svullen i nyllet. Den stora behållningen med det var hur som helst att killen som gjorde det nu sitter på rättspsyk.

Stund: Medeltidsveckan
Ställe: Visby
Styrka: Jag + en massa folk på väg ut ur en krog vid stängningsdax
Slag: En uppskuren stortå
Sysselsättning: Kommer vinglande ut ur krogen Effes och börjar gå nerför en gatan. Framför mig ligger en flaska som jag får för mig att leka fotboll med. Tar sats och sparkar till flaskan och just när jag träffar flaskan känner jag att det sticker till i tån. Tittar ner och upptäcker att det forsar blod ur min stackars tå. Efter några svordomar målar jag 3st streck i ansiktet av ovannämnd vätska - tigerstripes! Till min besvikelse hittar jag inte min kompis utan en originell filur m/ medeltid kommer fram och vill hjälpa mig. Hinner knappt säga "nej tack jag klara mig så fint ändå" innan han slitit fram sitt horn som satt i hans bälte och säger:
-det här måste jag desinfektera!
-njaa med vadå? säger jag
-man tager vad man haver, det här är mitt hemmagjorda mjöd. Det innehåller lite sprit så det borde funka.

När han visat sina kunskaper i medicin så rörde vi oss vidare till visby lassaret där en mycket vacker sjuksköterska plåstrade om min arma tå.

Symbol: endast klädd orangea fiskarbyxor och sandaler

brutit armen 2 ggr som liten parvel, attans va kul det va å klättra på tak...

Rosfeber är nog det värsta jag varit med om.

Datum: 23 December 2002
Tid: 22:00
Plats: Hemma hos föräldrarna

Känner mig lite kymig, får frossa. Men inget värre händer. Känner mig slö och orkeslös.

24 December
Är febrig och hängig. Har fortfarande inte luskat ut vad som fattas mig. Misstänker att det är en influensa på gång eller något. Julafton blir inte en hit liksom.

25 December
Kliver upp klockan 05:00 för att gå på muggen. Sneglar ner mot vänster underben och ser att det är:
A ) Dubbelt så stort som vanligt.
B ) Har så mörk röd nyans man kan tänka sig innan det skiftar i blått.

10.00 - Drar in till sjukmottagningen. Blir hänvisad till Akuten.

12.00 - 18.00. Sitter på akuten och väntar på att komma till. Har 40 graders feber och är helt orkeslös. Pallar knappt att dricka eller röra mig.

Någongång efter 18.00 - Får penicilin via dropp. Huvudet klarnar upp på typ 40 minuter och livet återvänder.

Får sedan åka in tre gånger om dagen för att fortsätta den intravenösa behandlingen med penicilin. Efter fem dagar så kan jag gå över på pillerkur. Det tog nästan två veckor innan benet återfått sin normala storlek och jag har fortfarande märken kvar av rosfebern. Nog för att jag varit sjuk i mina dar men så här utslagen har jag aldrig varit.

Edit: Luderstavning

Övre magmunnen växte ihop på mig när jag var några veckor gammal vilket resulterade i ett litet ärr på magen. Om inte det vore nog så lyckades sköterskan som skulle ge mig dropp missa blodådran så att droppet tog form av en tennisboll i handledsregionen.

Det personliga rekordet i sjukdomar samtidigt är: Vattkoppor, öroninflammation, förkylning samt inflammation i foten. Vattkopporna var jävligt poppis hos dom andra barnen på lågstadiet

Senaste sårena bestod av två cirkelformade lock på vardera hornhinna som jag betalade en finsk medicinman till att göra

På tal om sjukdomar och dylikt... Körtelfeber är inget att leka med, Herr Doktorn kan tro att det är blindtarmsinfektion... Det slutade med ett fint ärr på magen, och en borttagen dito, men med fortsatt feber och syner...

Sen ska man inte sitta och gunga på stolen när man ska se bra film. Det slutar med att man vaknar på akuten med 5 stygn i nacken... (Får inte klippa mig som jag vill för frugan... "ditt ärr är så fult")

Gunga (inte på stol, ni vet ett sånt där däck i kätting) på vintern är heller inte tillrådigt... Man kan halka av, baklänges, slå i huvudet på en plankbit med uppstickande spik (såklart...) som turligt nog missade ögat med cirkus ½ cm... Resultat: Den ursprungligt vita mössan blev röd och mitt ögonbryn 7 stygn rikare...

Nu på senare år så har jag inte varit direkt sjuk, eller så, men för några år sedan så skulle jag lägga om taket på huset. Naturligtvis så kan man bära takpannorna själv... det är ju dyrt att hyra en sån där lift... så man lyckades dra på sig något som doktorn kallade karpaltunnelsyndrom... Vilket resulterade i en liten operation i handflatan/leden för att frilägga nerven som kommit i kläm... Naturligtvis så tror man ju att det är inget speciellt, "det går snart över". Sov på mage med armen hängandes utanför i 14 dagar innan jag gick till doktorn... Armen sov mer än jag...

Edit: Inlägg 333, är man en halv best då??

Göder min hypokondri genom att ta del av andras sjukdomstillstånd och surfa på tex netdoktor och komma i kontakt med sjuka människor på mitt arbete.

Förra månaden hade jag en lätt släng av psoriasis. Tyvärr har den inte gått över...det kanske är någon annan hudsjukdom *surfar netdoktor*...hmmmm

@ hela tråden

sjuk??? nää... det sänker ju stridsvärdet...

Bröt två tår för 2 år sedan, genom att springa in i en dörr... typ... lite stödtejp så löste det sig

Brott1) Ben i handen vid 15 års ålder. Självfallet var det högerhanden å man är högerhänst, jobbigt läge att gå med gipsad hand i 3 veckor när man är 15 och hormonerna lever jävel

Brott2) Tre frakturer på Fibula och Tibula (tror det är så sken- och vadben heter på latin) efter otur i backen förra året. Eftersom samtliga ben i vänsterbenet var av men på ett "bra" sätt så blev det ingen operation utan helbensgips i 8 veckor följt av 4-5 veckor med halvbensgips. Riktigt irriterande med helbensgips kan jag meddela, riktigt irriterande

Edit: byte av smilie

Förstörde en underbart fin skiddag för diverse personer för ca ett år sen

Riksgränsens finaste dag på året.
Tappar kontrollen i en rak och fin blå backe, störtar rätt ut i terrängen. Klarar mig rätt fint med tanke på att jag inte kan bromsa eller svänga (polarna tycket att det lär man sig när man åker) tills något på detta förbannade kalfjäll stoppar mig på ett mycket omilt sätt. Sätter mig upp och inser att saker och ting har slagits sönder i min tumme. Det tar en timme att ta sig ner från berget, väl nere drar jag ner läkern som har jour och som inte är glad över att missa en massa kul skidtid och håller på att ge min lärare en hjärtattack, när han missförstår det jag talar in på hans mobilsvar. Efter mycket om och men blir man sittandes på akuten i två timmar medan röntgenmänniskor lokaliseras och kallas till sjukhuset. Efter att två lägare och en AT samt sjukskjöterskor och undersköterskor har undersökt mina tummar på ett mycket smärtsmat sätt konstateras attman inte vet ifall det är skadat eller ej och måste gå lindad i två vecker.

I slutända nu hra det visat sig att jag borde ha opererats eller gipsats.

Fick falsk krupp innan ett års ålder. Blev någon eller några nätter på sjukhus. Finns bild på mej i en sjukhusspjälsäng och morsan i sjukhussängen brevid.

Några år senare så var jag ute och lekte med den äldre brorsan. Han tog tag i min högerarm och började dra runt mej. Resulterade i en skrikande Zareb och besök på sjukhus där flera doktorer besöktes men ingen hittade något fel. Åkte hem, sov en natt och tillbaka in på ett annat sjukhus. Träffade en ny doktor som på två sekunder kunde konstatera att min arm var ur led. Herr doktor drog armen på plats och allt var frid och fröjd.

Hade i några år då jag var yngre problem med mitt vänstra knä. Om jag satt på huk och spände benet så kunde knät haka upp sej och det gick inte att räta på det. Gjorde inte ont eller så men det var fruktansvärt obehagligt. Tillslut så besöktes en fru doktor som kollade upp men hittade ingenting. Det är nu närmare tolv år sedan knät hakade upp sej sist och det har med all säkerhet växt bort men jag undviker fortfarande i det längsta att spänna vänsterbenet när jag sitter på huk eller liknande.

Har min incident på moppe som jag skrev om i tråden "det dummaste ni har gjort".

Till sist har vi nu i somras. Vi var hos kusinerna som hade införskaffat pil och båge något som jag tyckte var riktigt kul att leka med och stog säkert en halvtimme och bara sköt. Och den rörelsen, man drar ihop musklerna i ryggen som fan. Då bör man stretcha efteråt något som jag givetvis inte tänkte på att göra. Resulterade i muskelinflammation och feber i flera dagar. Då passade även en körtelfeber på att smyga sej på samt något annat mysko som jag aldrig fick något namn på men som gav mej en konstig magvärk. Det mest mysko var att jag kunde vara symptomfri på morgonen men vid fyra på eftermiddagen ligga däckad i soffan med febertermometern i mungipan. Som någon annan nämnt tidigare i tråden: Ipren = Gud vid den tiden som varade i 5-6 veckor.

Inget direkt allvarligt. Mamma sade att jag vid tillfällen under barndomen blev blå i synen så att de for till lassarett och tog EKG. Har svagt minne av det.

Har tydligt minne från då jag som barn försökte gå från skrivbord till säng via stolsrygg. Skrivbordsstolen tyckte det var en dålig idé och bankade in den åsikten i skallen på mig... resultat: upp till sjukhus för att sy igen hålet som blev där åsikten försvann in.

Ett annat tydligt minne är när pappa luckrar upp snön på gräsmattan och hittar min fotboll. Sedan tappade jag greppet om köksdörren och rullade utför den lilla trappen. Stenläggningen nedanför gav mig en vårhälsning så det tjongade om det. Nya stygn i bakhuvudet.

Obekräftade uppgifter säger att mitt bakhuvud har behövt sys ytterligare två gånger. Kanske förklarar varför jag är som jag är.

Annars har jag varit (peppar peppar) osedvanligt skade- och sjukdomsfri. Har hittils klarat mig helt ifrån allehanda benbrott eller allvarligare sjukdomstilstånd. Till och med vinterkräksjukans enda påhälsning var över efter bara en natt. Det enda misstänkta febertillståndet under de senaste 15 åren innebar att jag låg hemma en söndag och lade pussel med lakan och täcken, tog det lugnt på måndagen och var igång igen på tisdag.

/J, friskus

När: Påsk 1998
Var: Kittelfjäll (BEs Löpa)

Händelseförlopp:Undertecknad tar fart för att kunna glida hela vägen tillbaks till liften, det handlar om flertalet hundra meter som man annars får staka sig fram. I en kurva kör jag på en sten som tittar upp genom snön och min skida slinter. I hög fart fortsätter jag med full textilbroms i tangentens rikting, ut i skogen. Träffar en tall med ryggen före.

Skador:Spräckt mjälte. Flertal frakturer på ryggkotor. 3 brutna revben.

Kraftiga inre blödningar till följd av mjätrupturen. När helikoptern kom senare fick jag blodtransfusioner iom att jag var på god väg att förblöda. Har lite taskig tidsuppfattning eftersom jag fått morfin.

Intressant erfarenhet att inte kunna hålla sig vid medvetande fastän man vet att man måste. När jag skulle in i nån mjukröntgentub(?) var jag tvungen att hålla andan, dvs vara vaken. Jag tuppade av så fort de körde in mig och så fick de dra ut mig igen, väcka mig och jag lovar dyrt och heligt att hålla andan och vara vaken. In igen och tuppa av... osv.

Hade 5l blod i bukhålan vid operationen. Lämnar numera blod regelbundet för att betala tillbaks min skuld.

Händelser som denna fick mig att uppskatta den svenska sjukvården rejält!

Måste lägga till något, jag som sitter här sjukskriven och uttråkad.

Gick säkprov under den flydda veckan, och det gick rätt bra. Går sista timmarna på rent adrenalin och lyckorus. Men så fort jag kommer tillbaka till logementet och det efter en del stök med materielen är dags för "vård av egna (usla) kroppar och själar" känner jag att det värker rätt ordentligt i magen.

Skit samma, tänker jag, som är en halvmeter ifrån att krypa ner i sängen och få sova nästan en hel timme. Så jag sover, vaknar, kravlar mig efter de andra till uppställningen, och har vid det laget så ont att då ingen hindrar mig står jag dubbelvikt. Löjtnant delar ut tio generösa minuter för att packa stridssäcken med lite förstärkningsplagg och vill sedan ha tillbaka oss uppställda. Jag anmäler magsmärtor och att jag vill, tja, krypa in i ett hörn och sova. Får svaret "följ efter de andra". Jag morrar och fräser för mig själv men lyder.

Vi ställer upp igen, vi leds i språngmarsch från kasern, vi har uppställning ännu en gång och en massa människor ser något nödvändigt i att hålla några tal. Jag som gillar lite pompa och ståt i vanliga fall tycker bara det är jobbigt. När fasonerna slutar och vi har fått vårt utbildningsmärke med kongratulationer sätter jag mig ner där jag är och kryper ihop.

Ett tag senare skickas jag till sjukan. Därifrån till sjukhuset. Jag är utmattad efter övningen, har hög feber, blir mer och mer apatisk. Sedan sövs jag och opereras akut för blindtarmen, och de håller mig sövd i ett halvt dygn på grund av diverse komplikationer med luftvägarna - tydligen hade jag lunginflammation dessutom.

Nu sitter jag hemma med pillerburkar och blir trött av små saker som att skynda mig upp för att svara i telefon.

Doktorerna säger att jag borde haft ont i magen i något dygn, minst, och jag borde ha känt av lugnorna (genom smärta i ryggslutet?) dessutom. Jag har inte känt någonting. Så går det när man är på övning.

/atterhemskan

Har tre härliga åkommor att "skryta" med, och en som bara är "rutin"

1. Vid den ringa åldern av 4 år lekte jag, som de flesta, i trädgården, satt väl o pillade på en fin tryckimpregnerad slipersstock (ja ni vet, sådana som dom bygger järnvägar med) och lyckas på något sätt få in en fet flis i/under senan 9 "böjen" mellan tummen och pekfingret.
Själv märkte jag inget av det, och det gjorde ingen annan heller... men efter nån dag blev jag konstig, blek, trött och borta så jag fick åka och hälsa på farbror doktorn.
Farbror doktorn kunde med viss nervositet någon timme senare medela att det var den fina åkomman allmän sepsis som höll på att inträda, dvs. total blodförgiftning, dock var jag jag inte riktigt där än, vilket jag kan tacka min lyckliga stjärna för.
Men men, en vecka på sjukhus med massa intravenös antibiotika senare så modde jag prima! Och jag fick med mig flisen hem i ett provrör!

2. Vanligt trist armbrott, dock i "rätt" arm, dvs. vänster.

3. Min syster skulle åka på häst-hopptävling, och som den snälla bror jag är så släpade jag mig upp tiiiiidigt på morgonen för att hjälpa till att lasta in åbäket i transporten.
Sagt och gjort, det åktes till stallet, det fixades o donades, putsades och fejades och innan vi viste ordet av var vi klara att lasta hästarna och åka.
Jag gick inn till hästj*veln och skulle slänga på täcke o annat krafs, men det tyckte inte "lille" Romeo var en bra idé.
Han gjorde en snygg kombination av skallning/bita i/av örat.

Blödandes som en stucken gris gick jag iväg, och skrämde skiten ur de jag mötte.
Örat hägnde halvt avslitet och blodet rann, ja, snabbt.
Men en timme senare, många sprutor och 5 stygn senare var örat som nytt igen! Och idag kan man bara se ett minimalt ärr bakom örat som minner om den blodiga morgonen.

4. Stod vid avgasröret på en PBV 401 som fick för sig att det var fiffigt att varva motorn.
Detta ledde till nästan total dövhet på vänster öra, samt nedsatt hörsel på höger öra, och på detta kraftig tinnitus.
Efter denna incident blev det lite jojoåkande mellan sjukan (på p4/T2) och KSS i Skövde. Vilket sedan ledde till 3 veckors bullervila. (oooo kaserner är roooliga!)
Efter detta blev det hemförlovning.

Idag är all hörsel tillbaka, tack och lov, att inte höra är läskigt!!!

Jag har råkat ut för ganska lite skador, men när jag var en ettåring som just kommit på benen så testade jag om ugnsglaset var varmt mha högerhanden. Då jag kom på att det var rätt varmt så drog jag bort handen, men eftersom jag var nybörjare på balansering så slutade det med att jag istället lutade högerkinden mot glaset istället. Då hörde min moster mina skrik och jag blev spolad i kallvatten ett bra tag. Kinden klarade sig utan problem, men jag har ett stort ärr i handflatan och "inga" fingeravtryck på högernäven.
Jag lyckades också trycka sönder trampdynan i hälen vid en plattlandning på skidor vilket slutade med kryckor i ett par veckor.

Vad gäller sjukdomar så åkte jag på en riktigt elak feber strax efter hemkomst från slutövningen, låg utslagen i tre dagar och drömde märkliga drömmar. Förmodligen dålig tolerans mot den aggressiva polska bakteriefloran.

Stackars människor. Under min mer än trettioåriga karriär har jag aldrig brutit något, sytt mindre än 10 stygn och inte haft mer än fyra sjukdagar på fem år!

Det värsta jag kan komma på är faktiskt en spricka i ett ben i vänster underarm i gymnasiet

Ohhhh en Hypkondrikertråd !

Splitter i benet ifrån VBR -93

@ J-star : ja det förklarar en hel del !

Färs skada nu.

Har idag lycakt knäcka lilltån.

Hur kunde detta ske.

1. Vaknar sent
2. Bråttom till skolan
3. trapphörn.

Resultat: En svullen lilltå och konstant iprenknarkande

Som gammal scout har man ju "täljt på egen hand" ett antal gånger... :P

Ovan nämda Hästar e farliga! E de inte sura och sparkas, bockar de av lycka på fält låååångt från ridhuset, inte så nice med brutet nyckelben! Sen såg man ut som en puckelrygg, alla ringaren i Notre dam(lr hur det stavas) på grund av "bandaget" ;)

Hmmm.. Vart ska man börja.... Vid en för ivrig cykeltur en vinter hade jag en närkontakt med en isfläck vilket leder till en stålmannen tur rakt ut i skogen, landar på skallen med besked sen blev allt svart....... Blir sedan bärgad av en snäll farbror ur diket som undrar hur det mås o vart jag ska. Har dock igen anning vart jag ska vad jag heter osv.. lyckas dock peka åt det håll som verkar mest troligt att jag ska åt. Som tur är så visar det sig att farbrorn är granne med min dåvarande flickvän så han känner igen mig när jag krupit upp ur diket och han kör mig dit. Sedan blir det en rask omgruppering till stans plåsterhus efter tilltagande förvirring och illamånde. Där så uppskattas med hjälp av tiden för senaste samtal på mobilen och tid för upphittande att jag legat i snödrivan ca 10-15 min... :( Doktorn beslutar då myndigt att jag ska få bo på plåsterhuset tills jag kan se skillnad på en taklampa o månen som lyser in genom fönsteret.. Det bilr ca 4 dagar av Blodtryckskontroller o ficklampa i ögat i tid och o tid innan dom släpper hem mig igen...


Är rätt tacksam dock att det var vinter o snö vid tillfället, när man ser samma dike vid barmark så bor det en rätt elak sten där som nog gärna tagit en närmare titt på mitt skallben om den fått tillfälle..

Dom senaste 2 veckorna har bestått av en influensa,magkörare och igår fick jag gå till apoteket och hämta ut lite KNARK mot lunginflammation.Plus att min yngste son har varit sjuk hela tiden också.Så nu är man ganska trött på det.


MVH
Olaevil

Tappad av morsan (alt. skulle gå själv) vid 1-2 års ålder. Resultat ett antal stygn på näsroten.

Lek på dagis vid 5-7 år, byggande av kojor med roliga gångar, med hjälp av några trälådor ca. 1x1x1 m och plastmadrasser liggande som tak. Hoppa på taket, kollaps av taket, Henil slår en trälåda med huvudet. Taxifärd till akuten, hål i pannan som måste sys.

Brorsan och jag löjlade oss ca 5 år senare. Jag skulle ducka/undvika ngt. Slog huvudet i ena hörnet av torktummlaren. Ymnigt blodflöde. Resa till akuten, inga stygn denna gång då det räcker med tejp.

Ugefär samma tid cyklar jag och blir jagad (på skoj) av någon, jag vänder mig om när jag cyklar. Ajdå en cykel ligger slängd på asfalten framför mig. KROCK. Ansiktet först i asfalten, med två bitar ur framtänderna utslagna.

Modern tid:
Cyklar på en lång raksträcka på väg till tandläkaren (inget beroende på ovanstående), blir omkörd av en Merca. Mercan svänger höger alldeles framför mig. Jag gör en vurpa med cykeln rätt in i trottoarkanten. Cykelstödet går rätt in i vänster smalben en cm kanske. Jag har en grop med mjukt "material" där än idag.

Lumpen:
Två ggr drabbad av ngn influensa med inläggning på sjukan en gång (en vecka) och den andra gången hemresa till logementet från en övning, som jag han återvända till efter tillfrisknande efter några dagar.
"Sommarveckan" fick jag bryta sista dagen på grund av otroligt ont i båda knäna. Kunde inte gå pga smärtan och hade frossbrytningar, väldigt obehagligt.

Sitter just nu sjukskriven för halsinfektion, feber och öroninflammation.

gick hem från jobbet igår med mina stora apotekskasse i näven när jag får se brevis komma med ett paket till mig, hade helt glömt bort att jag beställt 1:a säsongen av Tour of Duty/Pluton B i Vietnam

Sammanträffande eller Ödet? :P

Ahhh, du menar "Krigspropagandan" som de politiskt korrekta kallade serien när den började att sändas på SVT. Endast 1 eller 2 avsnitt sändes.

Sedan kom de kommersiella kanalerna.
Kanal 5 sände. B)

Det var bokad TV de tider som serien gick.

Krya på dig!

Henrik, som inte kan sova.

@Henil - Japp det stämmer

Nu har jag ju sett hela säsongen så nu får jag väl masa mig till jobbet :(

Har liknande erfarenhet. Vet att jag tog EEG ett par gånger som liten. Men dom hittade inget, så det fick vara bra med det.
Ramlade baklänges ner för hela trappan en gång hemma (det hade svartnat när jag kom upp), men inga skador.

- Annars, en bruten och spräckt tumme.
- Något skärsår som krävde +25 stygn.
- Vurpade på speedway-hoj med bar överkropp. Gasen hängde sig när jag skulle starta den för varmkörning efter tvätt, och jag blev så förvånad att jag inte hann dra i dödmansgreppet. Hade såna skrapsår på ryggen att jag sov på mage i flera veckor.
- Blev släpad naken runt i en hotellkorridor i Kanada. Skrapsåren på knäna gjorde flygresan hem till en tortyr.

Härliga kräksjukor samma vecka i november 2 år i sträck. Nog det sjukaste jag känt mig. När det var som värst ville jag bara svimma, men kunde tyvärr inte.
På slutet (runt 10-15:e gången). hade spyorna en trist svartgrå ton. Om jag lyckades få i mig ett par munnar vatten kunde jag känna det försvinna ner genom tarmarna, samtidigt som andra hälften kom sprutande uppåt i lagom ljummen temp. Svårt med koordinationen när det vill spruta åt båda hållen samtidigt.

Är nog ganska frisk för min ålder känns det som. Innan jag skaffade barn så hade jag sammanlagt 10-20 sjukdagar under +15 år.

EDIT: fler bokstäver.

Liiite vill man väll hitta på eeg:t

Har nog precis som J-Star haft tur, inga allvarligare skador eller sjukdomar. Jag har haft "begynnande dubbelsidig lunginflammation" när jag var 12 år men det enda jag kommer ihåg var att det var hemskt jobbigt att ha hög feber mitt i sommaren.

Jag voltade med en volvo 245 och taksänkte den med drygt en decimeter över förarsätet. Klev ut med en liten bula i bakhuvudet och ett litet skärsår i handen som uppstod när jag knäppte loss mig från bilbältet och tog emot mig med handen mot taket.

Magsmärtan som jag fick när jag sprang för att hinna med skolbussen visade sig så småningom bero på blindtarmen så det som började som en halvtaskig dag slutade med operation.

Den enda "större" skada jag lyckats med var när jag som glad flygvapenungdom var ute och orienterade i markerna kring F15. Jag tänkte spara tid genom att ta en genväg över ett kalhygge. På kalhygget låg det högar med torkat ris och mindre kvistar från de avverkade träden. Efter att ha sprungit runt de första högarna tänkte jag att "det måste ju gå fortare att hoppa rakt över högarna". När jag hoppar över första högen känner jag hur vänsterfoten fastnar i något och jag ramlar pladask på andra sidan högen. Jag reser mig upp och mordhotar i tanken den som lagt rishögen där och fortsätter springa. Efter ett tag känner jag att det gör ganska ont i foten men jag tänker att det beror väl på att jag slog i foten när jag ramlade. Efter ytterliggare ett par hundra meter gör det så ont att jag är tvungen att stanna och titta efter. Då ser jag att det sitter en pinne i skon och jag tänker att den sitter väl mellan skon och foten och klämmer så jag drar ut pinnen och det visar sig då att den gått in drygt en centimeter i foten. Då var det lite jobbigt att lista ut närmaste väg till närmaste hus och sedan gå dit.

Jo, men ibland undrar man ju.

Jag är ganska skadefri. Jag har tränat mycket kampsport så stukade fingrar har jag fått många av. Men den värsta smällen jag fått var när jag tränade Tae Kwon Do och sprang in i en armbåge med näsan före med massivt blodflöde och knäckt näsben som följd

När jag gick i Åk5 så jagade jag en tjej ( inte för att få hennes telefonnummer ) och ramlade i skolkorridoren och det resulterade i en tipp till akuten för stygn, som jag resolut vägrade gå med på varpå jag misshandlade sjuksköterskan lite ( jag var visst en fighter redan då ) och blödde ner hela rummet. Det slutade med att jacket tejpades ihop och idag har jag ett snyggt ärr över höger ögonbryn.

Senaste skadan var förra hösten då jag nollades på högskolan. Trampade på något vasst i Helgeån och såret tejpades på Stora Torg i Kristianstad. Dagen efteråt stukade jag samma fot pga att jag försökte halta mig fram på fyllan.