lanrezac
Jan 15 2005, 00:45
QUOTE
A first-term Republican president takes the country to war, justifying the invasion and occupation of foreign territory with a joint appeal to strategic imperative and human rights. Democrats cry imperialism, egged on by a "who's who" of celebrities and intellectuals. They claim the White House has committed an act of aggression on the basis of doctored intelligence and at the instigation of a group of irresponsible, hawkish ideologues. And while major combat operations are swiftly and decisively concluded in America's favor, with only a handful of casualties and an attendant swell of patriotic pride, U.S. forces are subsequently dragged into a violent counterinsurgency campaign against an elusive band of insurrectionists. Predictably, the war soon becomes the central issue of the president's reelection campaign
Present-day Iraq or the Philippines a century ago ?
Stella-Polaris
Jan 22 2005, 21:59
Fragan ar om det inte aven galler framtida presidenter oxa :(
Att leta analogier är farliga grejer... gäller att hitta rätt. USA använde "fel" analogi när de beslutade om upptrappningen i Vietnam... tittade på sitt eget agerande i Korea (som i sin tur relaterades till västmakternas handfallenhet mot Nazityskland på 1930-talet i jämförelse med det dåvarande "kommunistiska hotet") när de istället skulle ha koncentrerat sig på fransmännens fall i samma område 10 år tidigare.
Filipinerna.. nja, kanske? Jag är inte så insatt i just vad som hände där.. men som jämförelse med hur amerikansk inrikespolitik fungerar i relation till deras interventioner kanske den funkar bra??
Jag tror inte felet ligger i det amerikanska systemet och att det är nåt sorts mönster.. snarare beror det på de beslutsfattande individerna och omgivningen. Bush med tillhörande administrations generella inställning (hökar, pappa Bushs tidigare misslyckande, möjlighet att statuera exempel och en gnutta Groupthink), samt den oturliga kopplingen Saddam + terrorism + massförstörelsevapen
GrodanBoll
Feb 26 2005, 06:03
Låt oss en gång för alla konstatera att det inte fanns några "terrorister" i Irak innan invasionen (Näst högste politiker i hierarkin var utrikesminister Tariq Azzis som var (och är) öppet kristen). Usama har till och med uttalat en fhatwa över den sosialistske, gudlöse Saddam. Men låt oss glömma Usama och Saddam (som säkerligen kommer att råka få en "hjärtattack" och avlida innan han hinner avslöjja för mycket snaskiga detaljer om hans vänskap med Donald R och leveranserna av WMD under Irak-Iran kriget), hur mycket har den irakiska motståndsrörelsen/terroristerna påverkats av valet? Tror ni att valet kommer att ha någn inverkan på dem (tror jag själv inte, eftersom sunnimuslimerna nu är officielt, och kanske med rätta, marginaliserade) och i sånna fall hur då?
This is a "lo-fi" version of our main content. To view the full version with more information, formatting and images, please
click here.