QUOTE (Värnpliktsrådets rapport "Skärskådat ledarskap")
Att genomföra värnplikt som kvinna
”En sak ska du ha jävligt klart för dig att alla, åtminstone 90 % av alla befäl, hatar kvinnliga värnpliktiga.”
Citatet ovan kommer från en officer vid Försvarsmaktens högkvarter och yttrades vid ett informellt sammanhang under 2004 till en ledamot i Värnpliktsrådet. Värnpliktsrådet vet att huvuddelen av Försvarsmaktens personal inte instämmer i uttalandet och att det finns en mycket god vilja att verka för större jämlikhet, mot kränkningar och mot diskriminering vid förbanden runt om i landet. Dock delas denna syn ej av alla vilket innebär att vara kvinna i Försvarsmakten är idag ett problem och det är inte kvinnan som är problemet.
Idag genomför cirka 500 kvinnor värnplikten. Det är en tydlig minoritet bland de 15 000 som genomför värnplikten. Inom Försvarsmakten är arbetsmiljö, utrustning samt rutiner skapade av och anpassade för män. Detta medför att de kvinnor som idag genomför värnplikten inte genomför denna på samma premisser som männen utan tvingas att anpassa sig och göra avkall på sina naturliga förutsättningar. Då kvinnor inom Försvarsmakten ännu inte är accepterade fullt ut måste de kvinnor som verkar inom myndigheten ytterligare prestera för att hävda sin rätt.
Samtidigt kräver Sveriges riksdag och regering att antalet kvinnor inom Försvarsmakten måste öka, något som kommer att kräva mycket arbete. Statistiken från Markör AB visar att diskriminering även förekommer i det ledarskap som utövas; en femtedel av de tillfrågade uppger att befäl uttrycker nedlåtande och förlöjligande kommentarer med anspelning mot kvinnor. Detta är naturligtvis uttryck för ett symptom, och nedan beskrivs orsaker bakom symptomet, vilka Värnpliktsrådet har erfarit genom samtal med värnpliktiga, som möjliggör att denna typ av attityd kan leva kvar inom Försvarsmakten.
Myten om att värnplikten är där ”pojkar blir män” verkar alltså tyvärr, trots år av arbete med jämlikhet och värderingar, leva kvar på många utbildningsplatser runt om i landet. Bland likväl befäl som värnpliktiga finns en i många fall sexistisk jargong vilket återspeglas i de flesta sammanhang. Då en manlig värnpliktig springer långsamt får han höra att han ”springer som en kvinna”. Vid avlämningen på morgonen kan soldaterna hälsas god morgon med orden ”ni ser ut som luder”, och i samband med låg moral och trötthet höra att de ”gnäller värre än småflickor”. Den sexistiska jargongen visar sig tydligt när Värnpliktsrådet besökt förband och mötts av chefer på fartyg som skämtsamt uttryckt sig om att ”det betyder otur med kvinnor ombord”, eller befälslaget på ett pansarskyttekompani som såg en bild på en kvinna i tidningen och utbrast ”Tänk er dom läpparna omsluta en!”.
Likaså gör sig problemet med en sexistisk arbetsplats påmind då det i marketenterier runt om i landet säljs tidningar med klart sexistiskt och i vissa fall pornografiskt innehåll. Detta trots Försvarsmaktens policy gällande sexuella trakasserier vilken tydligt tar avstånd från denna typ av tidskrifter. Det är inte svårt att förstå att kvinnor som idag genomför sin värnplikt, blir utsatta för kränkningar och olika former av diskriminering. Ett ledarskap som tillåter att detta sker är enligt Värnpliktsrådet ej att betrakta som ett gott ledarskap.
Rutiner inom Försvarsmakten
”Det har hänt att man gått och hållit sig ifrån att kissa en hel förmiddag…”
Inom Försvarsmakten återfinns en mängd rutiner och utbildningskrav, vilka samtliga är utformade för att kunna uppnås. Ett tydligt exempel på en rutin där det kvinnliga perspektivet ej tänkts igenom är vid kortare rast. En rast under vilken den värnpliktige i enlighet med utbildningsreglementet skall lägga av sig vapen och packning, förstärka och rätta till klädseln, ta av kängorna och lufta fötter och strumpor, fylla på med mat och dryck samt ”tömma task och tarm”. Allt detta skall genomföras på en rast vilken brukligt varar i 10 minuter. För en manlig värnpliktig är det inget problem att uträtta sina behov då utrustningen tillåter detta. På bland annat regnstället är grenen anpassad så att den manliga värnpliktiga kan uträtta sina behov utan att ta av sig byxorna. De kvinnliga soldaterna, vilka saknar ”task”, vilket inte bör komma som en chock för någon författare av utbildningsreglementet, kan behöva mer tid till att uträtta sina behov.
Utrustning och materiel
”Man måste vara kille, man får inte vara tjej…”
I den moderna Försvarsmakten blir utrustningen och materielen allt viktigare. Emellertid är denna utrustning, vilken skall vara anpassad för alla, bara anpassad för män. Vid inryck erhåller kvinnliga värnpliktiga ingen särskilt anpassad materiel. Bevis på att det inte finns någon större medvetenhet bland Försvarsmaktens ledning kring detta är exempelvis att de kvinnliga värnpliktiga inte tilldelas för kvinnor anpassade simkläder utan tilldelas samma utrustning som män för ändamålet; ett par shorts.
Det finns inte heller särskilt anpassade underkläder i önskvärd utsträckning. Det bidrag de kvinnliga värnpliktiga erhåller som underklädesbidrag på 1000 kronor före inryck och sedan 60 kronor per tjänstgöringsmånad räcker inte till.
[UPPREPNING]
När man läser dessa rapporter får man uppfattningen om att Försvarsmakten systematiskt förtrycker kvinnor genom reglementen och den utrustning de värnpliktiga tilldelas.
Under min Gu var dessa saker inga problem. Behövde man mer tid anhöll man om det. De gånger vi badade använde vi motoroverall eller shortsen + sport-BH, jag är säker på att de kvinnliga vpl på de förband där man regelbundet genomför vattenfys har löst detta på ett utmärkt sätt.
Jag tycker att rapporten motsäger sig själv ganska kraftigt när man talar om att kvinnor är i en sån fruktansvär minoritet (ca 500 av ca 15000) samtidigt som man klagar på att utrustningen är anpassad för män. Jag anser inte att det är ekonomisk försvarbart att ta fram specialanpassad urustning för ca 3% av de värnpliktiga för att Försvarsmakten skall genomföra (PK)beslut fattade av instanser med mycket liten insikt och förståelse för den verksamhet som bedrivs inom försvarsmakten.
Jag, personligen, blir inte kränkt av uttryck som "ni springer som kärringar", "ni ser ut som luder" eller "ni gnäller som småflickor" osv, kanske av den väldigt enkla anledningen att jag inte identifierar mig varken med kärringar, småflickor eller luder. Dessa uttryck är självklart inte okej men de är en del av en jargong och den kan vi inte ändra på över en natt.
QUOTE
Detta medför att de kvinnor som idag genomför värnplikten inte genomför denna på samma premisser som männen utan tvingas att anpassa sig och göra avkall på sina naturliga förutsättningar.
Vilka är våra naturliga förutsättningar som vi får göra avkall på? Ska vi skaffa löspenisar för att kunna kissa utan att dra ner byxorna och sätta oss på huk?
Rapporten i sin helhet.