QUOTE (Born @ Dec 23 2004, 12:52 )
Ok, hade varit kul att få ta del av hur det såg ut bakom kulisserna timmarna/dagarna innan.
På tal om Central Station. Berätta gärna med egna ord vad som hände vid er postering. Tex hur det kom sig att Sisun blev kvar, hur kps och Unmik-P skötte sig, fanns britter till förfogande osv. Ursäkta om jag är jobbig med en massa frågor. Men jag är väldigt intresserad, speciellt med tanke på att vår briefing vi fick innan vi åkte inte stämde helt överens med briefingen vi fick på plats.

Det är rätt svårt att med skrift beskriva så mycket men jag kan försöka ge en grundläggande bild.
Vaknade som sagt och gick upp för att käka frulle. På vägen till matsalen kom gruppchefen springande och sa till oss att den var IMF larm och att vi skulle kitta upp oss och dra ut asap. Vi skulle inte medta IMF utrustning utan bara standard utr. Vi gjorde så, grupperade vid bensinmacken i utkanten av Pristina där Hawk går upp för backen mot CV och triaden. Folkmassor hade redan börjat röra sig uppför Hawk, vår uppgift blev att stanna och observera, andra delar av kompaniet befann sig uppe vid backen på Hawk med IMF utr. En till grupp ur plutonen anslöt strax. Folkmassorna blev bara större och större, vi räknade antalet som passerade och fick ett snitt på 40-50 pers i minuten. Man såg tydligt hur vissa personer i främsta leden uppviglade andra och masspsykosen var otäck. Folkmassan verkade inte ta notis om oss, än så länge var deras beef med serberna. Vi kunde se hur serberna försökte på sig en omfattning runt våra killars linje uppe på Hawk. Känndes inte som man gjorde så mycket nytta där nere där vi stod. KPS fanns på plats i mängder och de gjorde sitt bästa för att försöka stoppa folkmassorna, helt utan resultat. Över radion kunde man höra hur läget utvecklades och blev allt mer hotfullt och spännt längre upp på Hawk, svenskarna som stod där drevs succesivt bakåt. Exakt vad som hände där får du fråga nån annan, jag har bara andrahandsinfo.
Vi fick order om att rycka tillbaka till Station Central eftersom läget bedömdes så pass farligt för KFOR nu. Vi gjorde det och kitta fram IMF utr och gjorde oss redo för en patrull i Obelic. Detta blev aldrig av eftersom en av våra sisu fick punktering och var tvungen att byta däck. Nåt däck fanns inte på SC så vi tog sisun till norrmännens camp för att byta däck och hämta HMG ammo. När vi åkte genom Pristina fick vi många ilskna blickar och nån folkmassa började jaga oss, men sisun drog ifrån dem lätt. Över radion hördes nu hur läget uppe vid Hawk blev värre och värre, ständigt nya shootreps och besvarningar på elden. Norrmännen hade skjutit ihjäl en kamikaze-förare som försökt ramma linjen med en lastbil. Svenska HMG skyttar hade även öppnat eld mot såväl albananska som serbiska skyttar. På norrmännens camp fick vi vårt första mål mat den dagen och fixade concertina samt HMG ammo. Därefter tillbaka till SC, min grupp fick order om att avlösa en grupp framme vid "fronten" i caglavica. Vi gjorde nån form av omfattning som tog ett jävla tag och till sist öppnades sisu dörrarna och vi stod i Caglavica. Hur vi kom dit vet jag inte eftersom jag satt i bollhavet på sisun och såg väldigt lite. Caglavica såg ut som en krigszon, många olika nationers soldater, KPS och UNMIK fanns överallt. På sidorna av vägen var det becksvart förutom de hus som stod i brand. Klockan hade nog blivit 2100-2200 nånting, det var mörkt ute iallafall. Vi tog oss fram bland fordon, skadade, skadade soldater och stenar, järnrör mm som låg på marken. Man kunde höra skottlossning på sidorna om vägen och hann fundera på om de bedrev etnisk rensning av serberna eller om de även sköt mot oss. Kändes ganska overkligt. Lika bra att hålla huvudet nere i vilket fall. Kom fram till främsta ledet och tog skydd bakom en sisu, bytte av några soldater som stått och slagits hela dagen. Vi hamnade därefter i väntläge lite längre bak i flera timmar. Som vanligt tar allt en jävla tid i det militära så när man äntligen bestämt sig för att svenskarna och inte norrmännen skulle stå längst fram i linjen var klockan säkert 0000-0100. Hammurabi hade då turen att få en liten sköld istället för den brittiska långa varianten, dessutom hamnade jag längst ut på höger flanken. Jobbigt läge tänkte jag. Men när vi väl hamnde där framme hade det lugnat ner sig och albanerna hade gått hem. Framför oss låg Hawk som en öde highway med bråte, stenar, flaskor, järnrör och all världens tillhyggen. Vi framryckte till linje 1 och därefter kom QL och avlöste så vi fick åka till CV och sova lite.
Hur skötte sig KPS och UNMIK? ungefär som vanligt, de försöker göra sitt bästa men har inte tillräklig utb tyvärr. Vissa Unmik och indisk kravall polis försökte skjuta gummikulor och träffade då svenska soldater istället

Sen när det hettade till så flydde de flesta medan svenskar, norrmänn och finnar stod kvar och höll linjen.
Har missat en massa saker men jag orkar inte skriva i all evighet.
Detta blev långrandigt nog.