QUOTE (OlofMalmberg @ Dec 12 2004, 17:53 )
Jag instämmer i princip i resonemanget att man aldrig veta vad som händer i morgon. Dock får man inte bli dogmatisk och tillämpa anekdotisk kunskap helt generellt. 1925 trodde man att det aldrig mer skulle bli krig. Bara för att man hade fel då kan man inte upphöja till generell lag att sannolikhetsberäkningar för krig inte går att göra. Det går att göra, och vi har blivit bättre på det sen 1925. Att slänga 100-tals miljarder på "man kan aldrig veta". Att hålla ett försvar kapabelt att slå en invasion från en supermakt imorgon vore inte bara dyrt, utan rent vansinnigt. Förövrigt är 1925 inte året då misstagen begick ur mitt perspektiv, utan från och med början av 30-talet borde upprustning skett. Och dagens politiska situation liknar inte alls det europeiska 30-talet.
Att däremot hålla en viss beredskap, samt potential för höjning av försvarförmåga är en sund försäkring. Dock uppstår då problemet NÄR ska man rusta upp, utan att provocera. Och hur ska man göra det politiskt möjligt utan att avslöja kritisk underrättelseinformation. Ett sätt vore att lämna upp- och nedrustningsbeslut till en opolitisk institution i stil med Riksbankens direktion.
Jag vidhåller dock att man är en idiot om man önskar en försämring av omvärldsläget till den grad att krigshotet blir så påtagligt att det föranleder upprustning.
Jag tycker att nedskärningarna är fel, men jag hoppas att man har rätt i sina argument....
Olof
> Jag instämmer i princip i resonemanget att man aldrig veta vad som händer i morgon. Dock får man inte bli dogmatisk och tillämpa anekdotisk kunskap helt generellt. 1925 trodde man att det aldrig mer skulle bli krig. Bara för att man hade fel då kan man inte upphöja till generell lag att sannolikhetsberäkningar för krig inte går att göra. Det går att göra, och vi har blivit bättre på det sen 1925.
Jag uppfattar inte politiken på den nivån som något som
är styrt av sannolikhetsberäkningar för vad som behövs,
det enda jag är säker på har utvecklats är
marknadsundersökningarna för vilka budskap som går
hem. Jag tror du önsketänker och vill att samtiden skall
skötas av en upplyst makt. Det vill även jag men jag får
nog nöja mig med en mindre dålig ledning. (12-16 år av
borgerligt styre och så ett nytt skifte när de/vi har slöat
till lite är nog rätt lagom. Näranpå 70+ år med i praktiken
oavbruten makt kan aldrig vara bra när det är människor
som har makten. )
> Att slänga 100-tals miljarder på "man kan aldrig veta". Att hålla ett försvar kapabelt att slå en invasion från en supermakt imorgon vore inte bara dyrt, utan rent vansinnigt.
För min del utgår dimensioneringen ifrån att försvaret, polisen
och rättsväsendet är statens grundfunktioner. Utan
fungerande våldsmonopol och rättsväsende finns det som
jag ser det ingen stat utan bara en väldigt omfattande kuliss.
Många av miljarderna kommer tillbaka om man ser till att
det blir vettigt "cirkulation" på personal och materiel så det
inte regleras genom förtidspension och eldande i
fjärrvärmeverk. Och under tiden kan vi använda mycket av
förmågan i utrikespolitiken och försöka lösa problemen innan
de börjar påverka EU området.
Självklart vore det vansinnigt att bygga upp ett försvar som
kan slå tillbaka en USA invasion. Men har vi ett försvar är det
klokt om många av dess delar håller yppersta kvalitet och tål
att jämföra med supermaktens vapen. Kanske blir tex små
stealthflygplan allmängods om 15 år? Varför nöja sig med
kommunikationssystem som inte tål riktigt tuff krigföring?
> Förövrigt är 1925 inte året då misstagen begick ur mitt perspektiv, utan från och med början av 30-talet borde upprustning skett. Och dagens politiska situation liknar inte alls det europeiska 30-talet.
Vettigt påpekande, det man egentligen jämför med är den
blinda tron på att det nu blir bra och säkert under överskådlig
tid. Vad är det som garanterar det?
> Att däremot hålla en viss beredskap, samt potential för höjning av försvarförmåga är en sund försäkring. Dock uppstår då problemet NÄR ska man rusta upp, utan att provocera.
Om vi inte utvecklar massförstörelsevapen är det svårt för
sverige att rusta upp på ett sätt som rent objektivt provocerar,
det är svårare att skaffa sig en förmåga att invadera än
förmåga att i försvara sig. Men vi kan ändå aldrig rusta lite nog
för att inte provocera eftersom provokation är politisk retorik,
man kan ropa "PROVOKATION" oavsett hur läget egentligen är.
Skulle vi få en aggresiv granne som vill pressa oss med militära
medel kommer de säkerligen att hitta blåögda svenska politiker
som med eller utan sprit, pengar och flotta semesterresor
berättar hur provocerande det är om vi skulle rusta pga ett
upplevt hot. Och för den som vill anfalla är redan förmåga att
försvara sig provocerande.
> Och hur ska man göra det politiskt möjligt utan att avslöja kritisk underrättelseinformation. Ett sätt vore att lämna upp- och nedrustningsbeslut till en opolitisk institution i stil med Riksbankens direktion.
Det vore elegant om det gick att ordna!
Jag har själv funderat på om försvarsmakten borde få ha
nödfonder som de kan använda när de uppfattar att det börjar
bli farligare. Det faller tyvärr på att nödlägena som hotar statens
existens numera ofta ordnas helt utan krig.
> Jag vidhåller dock att man är en idiot om man önskar en försämring av omvärldsläget till den grad att krigshotet blir så påtagligt att det föranleder upprustning.
Andra exempel på själviska och synnerligen otrevliga men i sak
fungerande önskningar:
Om brandstationen riskerar att läggas ned är det en fördel för mig
om skolan brinner ned så det blir uppenbart att den behövs.
Om många andra får hjärtattack är det bra för mig om jag skulle
få en för då blir sjukvården välövad.
Det borde gå utmärkt att motivera beredskaper för att kunna
hantera eländen utan att de måste upprepas ofta och nära, det
borde räcka med sällan och långt bort. Det riktigt hemska vore
om någon började utföra eländen för att motivera beredskap.
Typ ordna en vårdkö för att motivera en satsning på bättre sjukhus,
tända eld på en skola för att visa att brandkåren behövs, osv.
Det jag hoppas på när det gäller eländen är att insatsverksamheten
utomlands drar hem erfarenheter och ger intryck som förankrar
försvarets verksamhet i verkligheten. Jag behöver inte önska
mig några nya internationella eländen, det finns tyvärr gott om
dem och tar de slut är det dags att fira.
> Jag tycker att nedskärningarna är fel, men jag hoppas att man har rätt i sina argument....
Olof
Det vore givetvis otroligt bra om det aldrig mer vart krig.