Detta ämne är alltid intressant. Få höra nu vad ni lyckats med under exersis, strid, fältveckor you name it! Handling-Koncekvens!


B)

Ja, det var kanske inte så lyckat när jag och medföljande KB väckte upp bataljonens förbandsplats framåt midnatt för att lämna in en soldat med förkylning/illamående/halsont.

Att varken KB eller plutonchefen som gav oss ordern (att lämna av soldaten) kände till att det fanns en sjukstuga bara 50 meter från platsen för förbandsplatsen var ju i sig uruselt. Kanske än mer uruselt av mig att inte ta reda på var närmsta sjukstuga fanns. Eller också dåligt av mina chefer att inte ha koll på det.

Ganska banalt, men kul, är att jag sa fel en gång under högvaktsträningen. "Andra gruppens första UTlösning...". Då kände man sig efterbliven. Detta fenomen brukar man annars skoja friskt om, men att det faktiskt händer är kanske inte så vanligt.

Upprepade dock aldrig misstaget, som tur är.


Hälsningar, Foxtrot Lima

Exakt samma sak sa en KB elev vid vår högvaktsträning...hm...antingen ett vanligt förekommande fenomen eller så gick vi samma högvakt

Kom på en onödig pryl jag gjorde. Dock väldigt klockren vad gäller "vad kan du göra för att förvirra fienden (och befälen) idag.

Vi hade marshträning på gruppchefsskolan. Det var upplagt som en tipspromenad kan man säga. Vid varje UPK fanns en uppgift att lösa samt en vidare order. Jag var grpch och höll i kartläsningen. Måste säga att jag är en mkt bra kartläsare. Hur som helst så löste vi uppgift och gick mot anmodad UPK. Noterar att de andra plutonerna går åt ett annat håll men jag var 100% på att jag hade rätt och de hade fel. Efter flertalet kms vandring så möter vi de andra plutonerna som då kommer från motsatt håll. Vi möter även befälen...som undrar vad i *** vi sysslade med. Det visade sig att jag lett gruppen rätt väg fast åt fel håll Saken var den att när vi löste en av uppgifterna, vilken bestod av att mäta avståndet mellan två UPKer, mellan befintlig och UPK Y, Fastnade UPK Y i skallen på mig. Ordern å andra sidan var "gå till UPK X"

Hur som helst fick vi order om att fortsätta gå banan baklänges vilket gick utmärkt. Någon tid tappade vi inte heller på vägen. Dock var det ju lätt pinsamt. Ha ha ha ha....Vill dock poängtera att jag HELA TIDEN hade 100% koll på var vi befann oss på kartan, var bara en light version av ordervägran :P

Jag gjorde värnplikten.

Jag också, och jag skulle gärna göra om det.

Minst en avlösningsförare ur min pluton lyckades också med konststycket, dock inte under övning utan skarpt.....under högsäsong med ca 1500 pers på yttre borggården ;)

Övriga fadäser av min pluton under högvakt;
Honör med vänster hand
Ofrivillig avsittning på yttreborggården när avgående vakt ska rida förbi pågående vakt för att sedan rida hem till kavkas
En Ak5 där handskyddet slogs sönder
En drös tappade bajonetter och magasin
Ett par ridbyxor som hängde nere vid knäna vid inrycknig i pelargången
En VC som kommenderar "Avdelning hööööger om .......... 'arsch" (när det ska vara vänster om) varvid ungefär 50-50 vänder åt vardera håll. VC försöker rätta till allting genom att kommendera helt om marsch vilket funkar sådär eftersom en avdelning är påväg åt ett håll och den andra åt det andra. Total kaos.

Been there, done that, got the T-shirt

Lyckades snäppa upp det till pågången dock...

Första helgen vi gick så skulle ni sett vår värdelösa "ur pelargången ut" Helt osynkat +en extrem dragspelseffekt smat otakt när vi fick frammåt marsch efter det Vid pågången hade vi inte hört Kn:s "Avdelning" utan vi hörde bara "HALT" och det blev en väldigt improviserad haltning

Andra högvaktshelgen gick dock bra

Karin, dendär med vändningen hörde jag berättas av en annan deltagare på Ungdimsledarkursen i somras...
han var tydligen med, så du kanske känner honom, Sgt S (förkortas Sergeant Sgt förresten?)

hm, vad har jag gjort fel? bra fråga, har antagligen förträngt eller så var jag perfekt (vilket betygen motsäger)

återkommer när jag kommer på något av intresse.

Sgt är den amerikanska varianten...svenska är Sg dock så tror jag båda används lika mkt.

Nått klantigt jag har gjort... Jag skulle jag hjälpa Kulspruta 58-skytten att ladda 50-länks metallband... Till saken hör att man inte var allt för pigg i sinnet efter några dagar i fält... När man först av alla (vi var ett gäng som hjälpte till att ladda) hade laddat banden och man malligt visade att man var klar, visade det sig att man satt i alla 7,62:or bak och fram... Gissa om man blev röd om kinderna och om man fick en massa fina smädesord och skratt kastade på sig resten av övningen?!

kom på en sak, Vådaskott med Kulspruta 58 på 50m vallen, stående skjutställning.

lyckades mata fram 2 patroner i loppet samtidigt, mekanismen fastnade så den gick inte spänna upp och det gick då inte heller säkra, Lt ger mig order att pilla bort patronen som satt fastkilad varpå mekanismen smäller fram och klipper iväg den andra kulan ner i marken ca 1m framför mina fötter. kommerntaren från mig och Lt var ett simultant "Ojdå", sedan fick vi en föreläsning om vikten att hålla vapnet i rätt skjutriktning.

jag fick ingen utskällning eller reprimand då jag tydligen agerat någorlunda rätt iaf.

dock fick vi lite vapenverkansförevisning för det blev en fin grop i marken, ca 15cm diameter och lika djup.

efter det fick jag skjöta saabmålen en stund (om det var för att lugna ner nerverna vet jag inte)

Efter ett besök på sjukan på morgonen! så skule jag å en vän(Norborg) från samma plut anmäla oss till komp CH(Åslund) inför hela komapniet vid morgonuppställningen! Det skedde vid 1 komp pakering!
Norborg gick fram till Mj Åslund å anmälde sig! och så var det min tur!! Var så närvös att jag viste inte vilket ben jag skulle stå på! Så jag rabblade upp samma fras som Norborg hade gjort! Inklusive Namn och sjukdom! hela komp asgarvade å även Mj Åslund! Jag fatade nada(som vanligt) Och när jag stog vid min pluton så gick det upp att jag hade sagt Norborgs namn och att jag hade oxå feber! vilket inte var fallet!

Det här är nog inte så mycket att komma med, men för mig var det ytterst plågsamt.

Fria kriget, dag 1, kl 05.15:
Plutonens mat och gemensamma utrustning delas upp. Jag får min matranson, en riktantenn, extra batterier och lite annat jox.
Några dagar senare kommer plutch på besök. Han undrar hur vi har det. Några i gruppen klagar på att maten är torftig, bl.a. skulle de vilja ha något annat pålägg till kexen än bara ost. Våran vördade kn svarar att vi har ju för höge farao fått rikligt med leverpastej, sylt och marmelad med oss. Senare diskuterade vi det hela i gruppen och kom fram till att det måste vara kompanikvartermästaren, den gamle beväringshataren, som slarvat, eller straffat oss för någon borttappad morakniv värd 5:50.
Sista kvällen hittar jag längst ner i ryggsäcken en stor påse full med ... ja ni har säkert räknat ut vad. Eftersom humöret var i botten och plutonens två slagskämpar (de som klagat mest på maten) stod och retade upp sig över de tre milen hem och de två stroppiga kaptener som just varit förbi och luktat glögg, bestämde jag mig hastigt för att låta de eftertraktade godsakerna ligga kvar i botten på säcken. Jag berättade aldrig för kompisarna, och minnet av detta mitt svek är fortfarande, efter 20 år, smärtsamt.

Hmm... Typisk gör om, gör rätt från vår roliga vecka på Kusträsk:

Plutons försvar av motståndsnäste (eg. grupps på olika närbelägna platser pga. skjutplatsernas placering) på försvarsbanan. Det var sista dagen på den mest strapatsliknande övning vi någonsin gjorde (plutch vägrade dock benämna den som sådan...).
Naturligtvis regnade det. - Enda gången, utom vid grävning av snöka, som jag använt regnstället i fält...

Vår plutonchef gillade av någon anledning inte bandlådorna till ksp 58. Detta innebar att jag som var laddare den dagen sprang runt med en fullproppar skyddsmaskväska modell två-tre generationer äldre samt så mycket band jag kunde hänga på mig (typ ett 250, hehe).

Vad vi insåg alltför sent var att bandlådorna fyller det syftet att banden ringlar ner på locket innan de går upp och in i sprutan.
Nu hade jag absolut ingenstans att göra av ammen när vi gick i eldställning. Följaktligen matade jag bandet (antagligen det lösa) genom den blöta sanden och in i ksp:n med resultatet att vi sköt av slagstiftet.
Alla som ens sett instruktionen till 58:an kan räkna ut att ett byte av slagstift på en regnjacka ute i skogen i pissväder och efter tre hårda dygn, inte är någon enkel/rolig operation. Länge in på slutskedet av utbildningen hävdade skytten att det fortfarande var det mest "combat" som han hade gjort.

Ett par dagar innan muck så råkade jag klämma sönder en (full) ölburk i skåpet när jag skulle stänga det, precis innan en uppsittning i bussen utanför. Det var bara minuten kvar och Lt med resten av plutonen var redan uppsuttna. Jag slabbar "torrt" fort som fan på golvet med en handuk som jag senare slänger ut på brandstegen utanför.

Hinner ner till bussen i tid och slappnar av. För att se att Lt stiger ur och är på väg upp för trapporna till vår våning för att hämta eller kolla efter något han har glömt. Neej tänkte jag, då jag såg att ett fönster var öppet till ett logement och att han säkerligen skulle gå dit och sen känna öllukten från logementet brevid. Men icke.

En annan tabbe som utspelade sig strax efter (som dock inte var min) var när vi väl skulle köra iväg. Lt sätter sig vid ratten och ser samtidigt att en vpl fipplar med en 1½L spriteflaska i stridssäcken. Lt frågar då om han får dricka lite då han är törstig.

- vpl: njaee Lt
- Lt: va? ge mej nu
- vpl: njaee Lt
- Lt: Men för fan claesson ge mej flaskan!

Denne vpl claesson ger efter en del men ifrån sig flaskan och Lt får en mindre rolig min när han på lukten känner att det varken var sprite eller vatten i flaskan, utan 1½l hembränt!

På kvällen skulle vi ha muckarfest och vpl:s förklaring var att han inte ville låta flaskan vara kvar på logementen ifall den skulle bli stulen (han vågade inte ha den i skåpet). Även fast ingen var kvar på kasern.

Jag visste inte vad det var i flaskan och det var ganska komiskt att se och höra när vpl försökte få Lt att inte vara törstig, utan att säga det rakt ut. God dag yxskaft!

Jag låter det vara osagt hur många gånger våra fordonsförare till Tgb20, välte med bilarna (folk i bilen.) Under vår slutövning.

Kommer väl ihåg ett vackert eldöverfall min grupp genomförde på en framåtryckande tgb20 en vacker vårmorgon.

bilen åker in i "zonen" för eldöverfallet, jag själv öppnar eld med Grg:t och samtliga andra Sprutor mm öser på.

Bilen nere på vägen, tvärnitar och börjar backa snabbt... lite för snabbt, och precis vid efter att det andra skottet har gått av med mitt grg: välter bilen ned i diket, och En förskäckt Ksp- spanare på bilen försvinner ned i diket, först gapskratt från samtliga i eldöverfallsgruppen, sen hur gick det med Ksp skytten ?? lyckligtvis inga skador..... Men föraren i den bilen hade en del att redogöra för äckliga Mp poliser den kvällen....

GRG power!

Ha ha ha...det skulle jag velat ha sett!

Men det där med att undanröja bevis påminner mig om en Lt vi hade under GSUn....Han var en jäkel på att hitta sånt som folk gömt undan. Mina log polare var dessutom EXPERTER på att gömma undan sånt vi inte fick ha på log.

Visitation av logement! Lt går runt och börjar öppna de oanvända skåpen. Tomt, tomt, tomt.....Gruppmedlemen som ansvarade för det städområdet blev nervösare och nervösare. Lt går vidare till andra sidan. Öppnar ett skåp "Frukt ska inte vara i skåpen de ska ÄTAS UPP eller KASTAS!!!!!" Varvid Lt dunkar ner frukten i en säng. Han går vidare....Tomt....Tomt....Gruppmedlemmen ångrar sig nu djupt.... "VAD FAAN!!! Vad är det här???" Han hittar ett sängöverdrag vilket en gruppmedlem som inte orkat bädda (samt var frånvarande) slängt in i skåpet. Lt får detta förklarat för sig. "BÄDDA!!!!!!" Glad att jag inte var där just då!

Dagen efter, annan lt. Logementskåpet hade uppenbarligen ngt att dölja, så i ett försök att slippa få det visiterat hade ansvarig i gruppen ej låst upp det. "Öppna" Gruppmedlem öppnar. Ln börjar rota runt i skåpet och hittar gruppens förråd av tepåsar och dylikt (senaste innegrejjen är att ha tebjudning på luckan) "Mat förvaras inte i skåpen" Lt hittar sen en kopp och tar ut den ur skåpet och konsterar "TE?!?!?!?" Något snille i gruppen hade ställt in en kopp med te i skåpet!!

@Fu Pedersen
Vad är en Ln?

En 'len eller löjtant. ;)


Hälsningar, Foxtrot Lima

Denna tabbe är inte min...men vi var under BERTO satta att vakta en stor plan med containrar inehållandes mtrl till LA01. Har för mig att läget var så att vi fått ha 20 bil tidigare men då få hade förarbevis (bara KB) så byttes denna ut mot Majorens volvo. Hur han än bar sig åt så hade min grpch kollega lyckats backa in volvon i 20 bilen (som fortfarande stod kvar) på en stor till 99%tom grusplan. Blev en krossad baklyckta på volvon...majorens volvo!

Samma person som ovan lyckades även glömma sin hjälm i skogen efter en dag övningar i strid. Inget befäl hade visst märkt ngt så han åkte helt enkelt tillbaks till övningsplatsen efter tjänt och letade rätt på hjälmen. Till saken hör att det bara var tur att han visste var vi varit och övat, vi hade aldrig varit där förut men då han suttit fram i 20bilen visste han hur vi åkt....vi berättade detta för vår LT när han på vår avslutningsmiddag undrade vad vi gjort för dummheter under vpl han inte fått veta om :-D

GHAAAA! LT förståss!!! *"#€(=)"#€(?"#€

Tyckte jag hade närmast konstant otur i lumpen men vissa fadäser här är inte att leka med, kul läsning!

Ehm...

- Plutonen, kompaniet och bataljonens första vådaskott AK5 gjordes inte av mig men en annan GB, på skjutbanan. Han var utmattad av skavsår och det varma vädret, det blev tydligen så att han efter en (felutförd) patron ur med en kaptens överinseende skulle funktionsavfyra och sköt en skarp bula. Uppgifterna gick isär om det var mot tavlorna eller om det gick snett ner i marken och 1m ifrån en liggande killes huvud!

- 600-800m felskjutning med skarpt fältartilleri ;) Något som ett antal i pjäsgruppen lyckades med tillsammans genom en lång kedja sammanträffanden... Gud ske pris att bara terränglådan tog stryk! Ett par samtal men ej några avdrag eller dylikt.

- Obrukbargörande av 1 st POS-kabeluttag på Tgb40 (kostade pengar :()

- När en sommarfänrik första dagarna efter inryck hade morgonuppställning på kaserngården och sade "God morgon soldater!" var det i stort sett ingen i ledet utom jag som mindes vad han hade för grad... jag tog tonen men efter att ha varit bland så många KB dygnen innan så kom det ut som "God morgon korpral..." *sjunka genom jorden* ingen reprimand, hoho

- Tappade en (bra) civil ficklampa ner i springan på ett kolli drivladdningar en kväll vid pjäsen under övning. Eftersom det var DJUPT ner och dagen redan dragit sig mot kvällning i december så var det närmast hopplöst att se eller få upp någonting. Min lösning blev att ta ett 2m spett och hacka ett hål långt ner på sidan av lådhärket för att sedan tippa ut föremålet.

- Kräver en alltför komplicerad förklaring, men låt oss säga att jag som menig utan att riktigt tänka mig för lyckades ge fingret till xx marcherande korpraler från min cykel I alla fall tolkade en av dem situationen så.

- Mindre viktig men glömde att fälla upp grepen (?) när vi kastade övningsgranat 56 inför vårt skarpa kast. Jag hade klarat av det fint under ett tidigare utbildningstillfälle dock :\ Omkast. Allt gick därefter bra...

- Losade Soldatprovsmärket i tvätten i samband med muck, det satt kvar på bröstfickans dragkedja. Inget jag grämer mig om än idag, har andra utmärkelser och tecken kvar.

F-n vad långt det blev

Vilket påminner mig....

om när vi kastade skarp hgr för första gången och någon på annan plut glömde säkerhetsbygeln...Fick sitta i 30 min och vänta på att Kn kunde ta sig från kastvärnet och hämta sprängdeg varpå en grpch ,ej min plut, frågar "vad ska du göra" kn:"spränga skiten" grpch "kapten ska veta att han har varit en bra kapten"

En av grpch på min plut festade till rejält en natt. Var fortfarande REJÄLT full på morgonen. Anmälde detta till Kn som gav order om att han skulle vara med och strida fast utan slutstycke. Han mådde inte så jäkla bra den dan kan jag lova. Dagarna gick vi hann gå högvakt. Sen en dag, upptäckte grpch att han inte hade ngt slutstycke i sitt vapen. Hoppsan! Gått högvakt utan slutstycke....vidare lämnat in vid tillfället buren uniform till tvätt. Denna händelse stoppade ett helt tvätteri nånstans i norrland har jag för mig i ett par dagar medan de letade efter slutstycket. Det återfanns sedemera och skickades tillbaka till P10

Det misstaget jag gjorde som jag minns starkast är under slutövningen, FVÖ 04 i Hagshult. Min grupp har varit ute och patrullerat i en evighet nattetid, och alla var slitna och blöta. När alla sträckor var avklarade anhöll jag över radion om att vi skulle få fordonspatrullera resten av arbetspasset. Det fick vi. Tyvärr hann vi bara göra det i 5 minuter innan staben ropade upp oss och sa att fi hade synts till, och att vi skulle åka iväg en bra bit för att sedan ta oss ut på en liten stig till fots för att genskjuta dem. Sagt och gjort, vi åkte iväg men tyvärr hittade vi inte stigen. Vi åkte fram och tillbaka på vägen som stigen skulle utgå ifrån flera gånger utan att se en skymt av den. När vi gjort det några gånger beslutade jag mig för att vi skulle ställa fordonet några hundra meter från där stigen skulle börja (enligt kartan) och sedan gå dit. Min fordonsförare var van vid att stega upp sträckor så jag bad honom göra det. Jag mätte noga på kartan för att se hur långt vi skulle gå, och bad honom säga till efter 250 meter. När vi gått ett tag och han anmälde att vi gått 250 meter gjorde vi halt. Ingen stig någonstans. Inte ens något som skulle kunna liknas vid en stig. Sägas bör också att jag hela tiden var under viss press, eftersom staben hela tiden frågade vad fan vi höll på med. Plötsligt kommer en bil och tvärnitar och ut hoppar en fly förbannad löjtnad som frågar vad fan vi sysslar med. Jag förklarar för honom, och han säger att stigen börjar bakom en lada 30 meter bort. Då har stigen hela tiden varit där jag trodde att den var, synd bara att den inte gick hela vägen fram till vägen som den gjorde på kartan. Enda sättet att komma fram till stigen var att gå över en privat tomt alldeles intill ett bostadshus.

Det härligaste var att jag och en annan gruppchef gjorde bort oss en gång till under samma arbetspass. Efter att jag totalt misslyckats med att genskjuta fi kom order över radion om att fi hade synts till precis vid startbanan, och att vi skulle ta oss dit så snabbt som möjligt och samverka med en annan grupp. Precis när vi kom till startbanan så blev vi beskjutna av fi som befann sig på andra sidan fältet vid en dunge. Vi tvärnitade, hoppade ur fordonet och besvarade elden. Samtidigt så dök den andra gruppen upp. Elden från fi upphörde och vi fick order om att söka efter dem. Min + den andra gruppen gick ut på linje och gjorde en snabb växelvis framryckning över fältet. Väl där framme vid dungen gjorde vi ett rutsök med vår grymt utmattade hund, utan resultat. Vi försökte igen med en större ruta, utan att hitta dem. Hela tiden frågade staben varför vi inte fick upp något spårupptag. Att hundarna var helt slut brydde dom sig inte om. Vi försökte med ett rutsök en tredje gång, runt hela dungen (det var en stor dunge). Inget resultat där heller. Då kläcker en av soldaterna: Vad är det som ligger där i gräset? Vi gick fram till "föremålen" som var ca 10 meter ifrån oss, och såg att det var två döda fi. Jag rapporterade in det till staben direkt. Då kom befälsbilen och vi började utvärdera. Det som var riktigt illa med det momentet var att när vi inledningsvis framryckte på en 20 meter bred linje över fältet hade den andra gruppen sprunget rakt över de döda fi som låg i gräset utan att se dem, trots att de hade GN 1:or på sig. När vi fick order om att söka efter fi hade både jag och den andra gruppchefen fattat det som att vi skulle söka efter LEVANDE fiender, inte döda, så vi hade inte tänkt på att kolla över fältet särskilt noga, speciellt inte efter att vi framryckt på linje utan att se något.

Vi fick några ordentliga skopor skit den kvällen.

Mattias: Det vore kul att höra om du klantat dig under gu hos fbassäk

Sjukvårdsövning. Lika månda skadade som omhändertagande.

Många skadade och hyfsat stressigt. Efter att alla (trodde vi) hade avtransporterats gick jag och ett par sjukvårdare till runt på skadeplatsen och plockade skräp och snyggade till.

Döm om min förvåning när jag där stöter på en av skademarkörerna liggandes på marken lite avsides från övriga skadade. Han var medvetslös, och kunde således inte göra sig hörd. Det var vinter och några minusgrader, och grabben hade legat på marken iförd uniform och snödräkt ganska lång tid (trekvart-en timme).

Han var ganska nöjd (skadeglädje) när han såg att vi hade hittat honom till slut.

Pinsamt, eftersom omhändertagande grupp egentligen visste exakt hur många som skadats, eftersom vi övar i grupperna ett helt dygn innan.

Detta hände under slutövningen MP02 ht-03.
Jag i min uppgift som plutonsmaterielansvarig på AM MP02 gav bort alla mina höganten 2 till en sniperuppgift mm (vi hade inte fått ut tillräckligt med antenner).
På morgonen därefter åkte vi ut på uppdrag och en buss med civilister blev "sprängd" och jag skulle försöka tillkalla ambulans och förstärkning, jag var plutch signalist.
Jag kom snabbt fram till att min 480 Dart med fordons antenn inte hade räckvidd till campen och begärde att få flytta PASIn men fick bakåt på det.
Efter många försök, blödande fingrar och meddelande till alla i kompaniets FALA fick jag äntligen tag på ett par killar i en GW som skickade meddelande till campen utan att kvittrera mitt meddelande eller skicka ett svar till mig.
Under tiden fick jag gå med mössan i handen skämmandes säga att jag inte fick tag på ngn, kan ju säga att jag blev ganska förvånad när L1an med PASI-ambulansen plus eskort rullade in.


Det hela sluta iofs bra, jag fick beröm av kompch MP01 och plutch AM MP01 för min snabba och innovativa signalering (plus höjda vitsord sen).

Jag var lite mer "snål" med plutonens materiel efter det kan man ju säga.

vi va i älvdalen så skulle vi omgruppera, ja o GBn hade peppat oss o planerat så allt skulle gå skit bra, jag satt på laddare 1 platsen på haubitsen när orden kom för omgruppering, o ja började genast fixa med kapel o skit, så börjar riktarn sänka eldröret o då hör ja hure smäller till lite o ser hur två svarta saker faller ner i snön..o jag bara.. då går ja fram o se vare är fö skit, så ser ja två handskydd te ak5an..o då kom jag på att jag hade lagt av mig ak5an på laddare 1 platsen mellan typ spakar( tvångs rekylerings o den som stänger kilen eller varom nu heter) o när eldröret sänktes så så hamnade den rakt i mellan, ja trodde lätt att Ak jäveln hade knäckts, men när ja kommer upp så ser ja att spaken brutits av, sen fick en fänrik greja lite fö fjäderna fuckad, sen vare lungt. har nu en del av Haubits 77A hemma

Till att börja med skulle jag vilja ha Xerxes-Yngve på den stigen du inte hittade i Hagshult, är tämligen säker på att jag själv letade mig fördärvad efter just den stigjäveln mitt i natten under vår slutövning. Jag löste det dock genom att ta mig in i skogen parallellt med stigen för att sedan korsa den, jag gick alltså förbi trädgården.


Vidare fick vi, också under slutövningen, order om att sätta upp en TOP vid Helge Norr, alltså Norra änden av huvudbanan, vi fick ingen exakt position utan jag fick tänka själv (big mistake ;) ) Jag lade oss resolut ca 50 m från där banan slutade i det höga ljung/gräset, innanför grindarna och staketen som skall hålla folk ute (borde jag kanske tagit som en fingervisning) Hursomhellst så ligger vi där och spanar några timmar tills det blivit ljust och aktiviteten börjar öka, som tur är har inga Gripar startat än.

Vi får order om att påbörja Beredduppgift (patrullering) så vi reser oss upp och börjar gå mot närmsta bom för att ta oss ut, där står två vakter för att se till att ingen obehörig tar sig in de, upptäcker oss först nu och tror naturligtvis att vi är Fi och slänger sig på Bastelen. Vid det här laget har högre (högsta) befäl vid banan också sett oss och undrar helt vänligt vilka idioterna är som promenerar vid slutet av banan. Efter att ha försökt förklara över bastelen vilka vi är och erkännt att jag varit lite korkad så löste det sig tillslut. Som bonus så fick en annan Patrullchef ta skiten för det inträffade av våra egna befäl pga nåt missförstånd men även det lyckades jag reda ut.

Under högvakten lyckades jag dessutom med bedriften att inte släppa in Kronprinsessan mitt i natten då jag inte kunde se giltigt passerbevis och dessutom inte kunde se Viktoria förrän bilen stannat (hon satt i baksätet). Fick lite skit av slottsvakten men beröm av VC för att jag agerat efter boken. (Även kungafamiljen skall ha synligt passerbevis) Viktoria själv flinade bara och vinkade när hon till slut kom in

Vi hade även förevisning inför Leni Björklund. Patrull får upp spår på fi, två grupper lägger sig på SSL och inväntar fi, fi upptäcks vi anfaller och fi nedkämpas, under framryckningen så säkrar vi skadade fi genom dubbelskott. Kanske inte det smartaste att göra inför henne men det var en direkt order från Fk B-ck (vem annars) så det var inte JAG som klantade mig där.

Är övertygad om att det finns mer, jag får tänka lite till.
(funderar f.ö hur fan jag kunde få så fina betyg mht alla fadäser... )

EXAKT samma sak hände oss/mig under anhörigdagen. Vi säkrade också fi genom dubbelskott. Som vanligt ville inte fk B erkänna efteråt att hon hade gjort fel, så jag fick ta en del skit, TROTS att jag dagen innan hade ifrågasatt om det verkligen var tillåtet att göra så. Även då var det en hel del folk "med guld på axlarna" som var där och tittade. Du såg nog eländet själv.

hehe... synd att det skulle handla om egna misstag här annars har man ju sett en del kul, som tex en värnpliktig som frågar en hög officer på "studiebesök":

-Är det för att du är med i hemvärnet som du har eklöv på kragen?

Tur att generalen ifråga inte hade en fänriks mentalitet...

En grej som jag själv gjorde (jag är i övrigt är näst intill perfekt) var på slutövningnen. Vi hade ett återhämtningsdygn och särskild tillsyn på vapnen var beordrad. Fixade med det så gott det gick ute i terrängen och ställde upp för visitation. Av nån ytterst märklig anledning fick jag för mig att göra någon sista minuten korrigering mitt under pågående visitation, så jag börjar plocka isär vapnet lite diskret innan fänriken hade hunnit fram till mig. Snart så inser jag att han är framme hos mig när som helst och trycker ihop vapnet snabbt och ännu mer diskret. När fänriken kommer till mig ber han mig öppna lådan. Jag öppnar den och ut spritter hela framföringsmekanismen, varje del för sig. Fjädern flyger iväg en bra bit, stången och den lilla plåtplattan längst bak (ja de har säkert namn) rakt ut i gräset och sörjan som vår camp står uppslagen på. Ni som har plockat isär ak5:an helt vet hur liten den där jävla plåtbiten som håller fast den stora plåtbiten på framföringsfjädern är...

Ja, plutonen fick leta, nej, vi hittade inte alla delar. Skjutförbud inför årets roligaste övning dagen efter :( Fick sno delen som saknades av akan-skytten.

@ Hugin, haha, minns fasen inte att vi fick leta, men vår grupp kan ha åkt på bajsmackan att städa duschutrymmerna just då.

Jaja, jag har inte heller gjort så mycket fel/dumt, men under samma återhämtningsdygn som Hugin förtäljde om ovan så hade vår grupp under en natt så jävla sur ved att det knappt gick att elda med. Vi hade hur som helst lyckats få igång kaminen så att den var lite varm när vi gick och la oss... men under natten somnade* någon (inga namn nämnda men *host*pbv-patraskhost*) under sitt eldpass varvid elden slocknade. Efter några tafatta försök att få igång den igen enades vi om att skita i elden istället. Det gick finfint hela natten igenom. Ända tills vi vaknade av att det började droppa i ansiktet på oss eftersom det givetvis hade börjat ösregna ute. När min grupp yrvaket gick ut ur tältet på morgonen syntes det ganska tydligt att vi inte hade eldat... när alla andra tälten i campen var snustorra på utsidan höll vårat på att säcka ihop för att det var så blött. Fänriken blev inte glad och sa att det skulle bli rapport på att folk hade somnat på sitt pass osv, men jag tror inte det blev nåt. Felet var inte mitt, men jag valde att sova igenom mitt pass och protesterade inte när de andra gjorde likadant.

*) Till saken hör att snudd på varenda kotte (med vissa undantag) mestadels sov igenom sina eldposter i min grupp (utom de gånger fänriken tyckte vi behövde snäppa upp oss och sov i vårt tält givetvis) och vaknade till och skyfflade in ved bara när någon annan i gruppen vaknade av att han frös och började svära och skrika på eldposten.


Veckan innan slutövningen var vi också nere i Skåne och krigade loss på ett sockerbruk. B-styrkan var årets KB-elever.
Jag hade fått order om att hålla ögonen på en dörr i någon öde del av bruket medan gruppchefen och övriga gruppen gick nån annan stans. Några meter ifrån mig var min stridsparskamrat, O, som blev kvarlämnad för att se till att vi inte blev tagna bakifrån av fi. Vi kunde bara se/höra varandra i området, så vi småsnackade lite med varandra medan vi löste våra uppgifter med största möjliga inlevelse.
Snart tröttnade O (som vanligt, han har inget tålamod alls ) och kom över till mig som också började tröttna på att stå med vapnet i anläggning mot en harmlös dörr. Vi snackade lite till innan vi kom överens om att skita i det här och leta upp gruppchefen för att kanske få göra nåt roligare. Jag gläntade lite på dörren och fann att den gick till ett tak. Jag gick ut och sonderade terrängen och upptäckte att Blågul aldrig i helvete skulle låta någon beväring klättra upp där för att försöka ta sig in den vägen, så jag stängde och jag och O började gå runt i den numera öde lokalen för att leta efter gruppchefen.
Vi hittade inte en kotte, inte ens några andra från gruppen, så vi gick vidare. I ett annat rum såg vi H, chef för en annan grupp, sitta och rådgöra med något befäl. Vi bestämde oss för att höra med honom om han visste vart vår chef höll hus. Vi hör att han säger till befälet att våningen ovanför (han satt precis vid trappan, ryggen vänd mot den) var säkrad när vi ser ett par fiender komma nerför trappan och skjuta ihjäl H och befälet. O och jag besvarar elden och drar oss tillbaka för att fundera på vad vi ska göra. Det är bara vi två, inga andra syns, men när vi står där och diskuterar kommer två till ur vår grupp, B och M. Vi är nu fyra meniga F-bollar som bestämmer oss för att vi ska ta rensa nästa våning på eget initiativ. Vi visste att vi säkert skulle få skit, men vi kom överens om att köra på iaf. Sagt och gjort, en Blågul kommer och vi haffar honom och säger att vi ska kasta spräng upp genom ett 2 x 2 meter stort hål i taket. Han tar sig en titt på hålet och säger att det inte är några problem och går upp i rummet som vi ämnar att ta och rensa. B simulerar ett klockrent kast (till skillnad från sist han skulle kasta en övningsgranat uppför och den träffade den enda stolpen i fabriken, trillade ner och slog ut halva gruppen). PANG, vi rusar uppför trappan med mig i spetsen. Det hela såg ut att gå som smort, alla är fi nedkämpade... förutom en jävel som hade lyckats hittat skydd (skyl vill jag kalla det...) bakom ett rör som var kanske 3 dm i diameter och skjuter ihjäl mig och O (som går bakom som tvåa), innan trean ser var han är och bekämpar honom. Vi undrar hur fan han kunde ha överlevt en spränggranat som detonerar en meter ifrån honom. Må så vara att han hukade bakom ett rör, men han borde inte vara i stånd att skjuta efter det.
Vi var sura som fan på Blågul som dömde där, men det fanns inget att göra. Rummet var säkrat till sist, och jag och O fick trots allt rikligt beröm både av Blågul och av H för vårt initiativ, även om de inte visste allt (extra kul att få lite cred från H då jag var av den uppfattning att han inte gödslade med beröm i vanliga fall). Efter mycket om och men hittar vår gruppchef mig och O vid uppsamligsplatsen för de döda, och han var inte nådig :P "DU är en DÅLIG soldat, och DU är en DÅLIG soldat!" löd omdömerna när han tog oss åt sidan för att få förklarat för sig varför vi hade gått ifrån våra eldställningar och hittat på egna äventyr. Inte så bra egentligen att bara överge eldställningarna sådär och leta roligare saker att göra, men what the heck, kul hade vi

Eldpost ska man fanimej se till att sköta. Många på vår grupp hade tendens att somna ifrån. Vet att en gång började det faktiskt brinna rejält under kaminen...dock tror jag eldp var vaken just då (som tur var)...jag sov och slapp se elendet. På svinkalla utö (13 - och lika många sek meter och blöt ved) var det inte kul när elden ej hölls igång...och soms agt....det kan faktiskt börja brinna....


ja ja...

He he...stopp biten på framföringsfjäderns bakplatta är inte att leka med... Först lärde vi oss att ta bort fjädern på särskild tillsyn...sen...lärde vi oss att inte göra det, dock hade nog Fkarna sina poänger med tanke på borttappningsstatus för denna lilla men ack så vitala del var relativt hög:D

Gjorde samma grej andra veckans slut när vi var på skjutbanan, kom på att jag inte hade slutstycket isatt (det var ingen annan som hade satt i slutstycke, ingen order hade givits).

Hakar upp manöverhandtaget (Man ska inte haka upp manöverhandtaget ), öppnar AK5an. PTOING, iväg åker den lilla plåtbiten.



En av sergeanterna fick leta medan befälet gick igenom övningen. Han hittade den efter 5 minuter, långa minuter.

Det var i juni.

Tack så mycket Sergeant

Skjutningen kunde påbörjas.


snart

Fler fantastiska förevisningar från Flygbassäk följer, Fjärde flygflottiljen får figurera ;)

Flygvapeninspektören var på F4, och nu jävlar skulle vi få visa hur spårande och nedkämpande av fi skulle ske

Vinter som det var, så skulle spårandet gå smärtfritt, ingen fara för vilt efter ett 30 minuter gammalt spår som sträckte sig 2-400m. Toll skulle gå som hundförare, och fem andra GB utgjorde patrullen. Spåret skulle gå efter en kraftledningsgata och över en väg ut på ett hygge. Där i snön skulle Fk A ligga med kittad snödräkt och stridsbälte. Så får vi ordern "framåt". Klockrent spårupptag, hunden är vansinnigt ivrig, och plutch har redan gjort i ordning uppstallningsplats.

Ca 20 meter innan vägövergång, får vi order om halt och 10 meter bakåt, höjdarna har inte kommit än! Här sprack det. Bakåt bakåt, sätta sej med hunden och börja motivera vovven. Höjdarna kommer och ställer sig efter hyggets nedre kant (vi kommer från höger), vi fortsätter framåt, då voffsen drar iväg efter en av säkringsmännen som just sätter sej en bit ner åt vänster. Panik uppstår, ingen rör sej, men hunden måste på spåret! Får tillbaka hunden, skickar iväg honom, tillbaka till säkringsmannen! plutch gnisslar tänder och påpekar att nu är det fan dags att få hunden framåt och ingen annanstans.

Andra gången får jag styr på vovven, som tydligen plötsligt inser vilket spår som inte viker av eller går tillbaka, vi gör en klockren vägövergång, får stridskontakt, hunden trasslar in sej i tre(!) säkringsmän på två röda, jag överlämnar hunden till plutch och återgår på rekordtid. Striden fortsätter, växelvis framåt och skjuter Fk A till smulor (övningsmässigt sett).

FV-inspektören och resten av gänget i M87 kommer upp, och generalen frågar ut oss alla om lite småsaker. Sedan kommer han till mig. "-Fin hund du har där."
"-Ja General, den bästa.". Nu ska generalen gosa med hunden, som råkar vara en av de mest osociala vovvar som någon fötts i denna värd (förutom mot husse), och går och gömmer sig bakom husse. Nu går Toll ner på knä och manar på hunden. "-Såja Viking, gå och hälsa på farbrorn då, såja.". Ooops! En General är INTE en farbror. Fk A vinklar huvudet och ler stelt, men generalen bara ler vänligt han, klappar hunden, och går vidare till nästa soldat.

Självklart kan inte hunden lastas för problemen, men allt som allt blev det till en underhållande händelse allt igenom. Tror inte heller gästerna såg vårat oggande i skogen, iaf inte särskilt mycket

Edit: Fixade lite fippel.

Kvaddade två stycken folkabussar modell SKITGAMMLA.

Tappade bort alla mina mag i busken.

Sköt sönder en snuskburk.

Gick totalt vilse, kom tillrätta efter tre timmar.

Låste in min polares Ak i mitt skåp, kunde inte hitta nyckeln. det visade sig att den oxå låg i skåpet.

+en massa andra grejor.

Gick vilse mellan miloverkstan och markan i trängslet
försökte köra bensin elverk på disel 2 gånger. Bara för att det inte gick första gången ...
nästan eldat ett tält. skulle lägga på locket på spritbränaren men välte alltihopa istället. som tur var var tältduken blöt.

Slutsats: Jag funkar INTE utan sömn och frukost. Däremot är jag bra på att göra upp eld så jag fick av nån udda anledning första post plus stående uppgifta att avlösa eldposten vid överfall

Mellan markan och miloverkstaden? B) Bra jobbat!


Själv har jag nog bara gått vilse i förläggning. Vi låg i kompani, kom in mitt i svarta natten. Stod utfartspost, dit hittade jag....men när jag skulle tillbaka till tältet...vojne vojne....letade säkert en halvtimme innan jag kom rätt...Hittade inget system i förläggningen heller...kom till infartsposten...gick tillbaka...hörde med nån eldpost vilken plut de var...men nä....ett jäkla snurrande var det....

Hehe... Våra grupperingar på Ingenjörkompaniet kunde också vara lite snurriga.
För den som inte vet vad en ingenjörgruppering innebär så är det en j-vla sörja av tält, lastbilar, arbetsmaskiner som kan se hur konstiga ut som helst i mörkret, kokplats, stabsplats (i vilket fall jag hade hittat rätt...), övriga fordon samt i vårt fall även en batstab.

Extra spännande var det när man hade åkt till platsen instängd i en stabshytt, klev in när det var ljust och klev ut när det hade blivit mörkt för sedan att springa iväg och samordna skjutriktningar med en pluton som var förlagd i vinkel ut från resten av grupperingen och därmed låg farligt nära vårt eldområde...

Satt i stabstältet på en vinterövning när det helt plötsligt blev eldöverfall, ungefär på sekunden samtidigt som det började smattra i busken så slocknade motorelverket och med det alla lumor och användbara ra.
Då det var mitt i natten och jag tyckte jag var allmänt hemlig så tänkte jag springa iväg och hämta en tekniker eller någon som var mer high på motorelverk än jag var.
Så jag dök ut ur stabstältet och började kuta ner längs stigen där jag trodde att det kunde finnas tekniker, saken var ju bara den att jag inte kopplat samanhanget eldöverfall och besättande av eldställningar så medan jag kutade på vägen började det att smattra mot mig från vägens alla håll och kanter.
Mitt lilla äventyr slutade när en fänrik kom traskande och frågade vad f*n jag höll på med, jag berättade för honom om motorelverket och fick ett mummlande svar som nog inte passar sig att skriva.

Blev sedan återförd till stabstältet och satt där och surade för att inte jag fått skjuta ngt tills jag blev avlöst, det var först dagen efter det slog mig att jag lämnat min post och blivit påkomen av ett befäl men han sa aldrig någonting om det.

Ha ha...komjust att tänka på när vi hade utb i minskisser med vår Fk. Det visade dock sig att grpch K hade gått och käkat upp delar av minorna (som utgjordes av äpplen)

Vaknade en tidig morgon för avmarsch någonstans.Tror att det var slutövningen.Kände mig ganska pigg och sa til lHansson att jag kan KÖRA om du vill.Nä det är ok jag är inte trött komentaren tillbaka.Sätter mig i lastbilen somnar efter en stund VAKNAR av att vi kör in i ett BERG........JAG somnade VISST sa Hansson.Och jag visste att han var jävligt trött.

Han hade tur iallafall att vi fick punka på höger fram.En bra orsak för avkörningen.

Okej, om vi ska nämna körning... Själv lyckades jag köra min bil i diket (t ex u-sväng på en icke-trafikerad väg ned till ett broläge) på tre olika förbandsövningar, dock under väldigt låga hastigheter (max 10 km/h) så person- eller vagnsskador uppstod aldrig. Inget dramatiskt egentligen. Det är lätt att missbedömma var vägen slutar när det är tjockt med snö överallt. Lyckligtvis hade man PlutL GSM (hehe) och kunde slå en pling till sin drivmedelsgruppchef som sedan kunde komma och vinscha upp en ur diket. Full discretion, no questions asked...

Men jag kan nämna något som kunde ha gått mycket värre. Kompaniet var ute på kompaniövning (vår första förbandsövning) och skulle genomföra en lång fordonsmarsch. Väglaget var mycket halt och jag, i egenskap av kvm, hade förrekat stora delar av sträckan och föreslog en låg marschhastighet för kompanichefen. Sagt och gjort bestämdes det att kompaniet skulle genomföra fordonsmarsch i 30 km/h. Kommer inte ihåg sträckan exakt, men det var minst 6-7 mil. Vi körde även med ca 200 m avstånd mellan varje fordon, så hela kompaniet gick som en avlång orm.

För er som inte vet vad det innebär att rulla en sådan sträcka i snigelfart på landsväg, kan jag säga att det är väldigt svårt att hålla sig vaken - särskilt efter ett par fältdygn i ryggen.

Efter drygt en timme såg jag en brobil från KB5-plutonen (kraftig BK-1 bro) stå parkerad på sluttningen av ett djupt dike på motsatta sidan av vägen. Exakt vikt på hela ekipaget minns jag inte, men det rörde sig om åtskilliga ton bred last plus fordon. Senare fick jag reda på att båda förarna (förste och andre) hade somnat och fordonet hade åkt över i motsatta körfältet och därefter åkt iväg över diket på den sidan vägen.

Lyckligtvis fanns det knappt någon mötande trafik vid den tiden på morgonen, och mirakulöst nog blev det inga fordons- eller personskador! Det hade kunnat sluta i katastrof bokstavligt talat. :(


Hälsningar, Foxtrot Lima

Ja herregud. Apropå minskisser så var jag + flera andra uppe som B-styrka mot stril på F4 någonstans i Norrland. Detta var genom FVRF och alla vi som var uppe var gamla Flygbassäk, Närskydd och FBJ-soldater. Så vi fick även, i avsaknad av Strilsäkpluton, agera en decimerad sådan så att befälen skulle få öva.

Nåväl, jag stegar som gruppchef glad i hågen in på staben för att få tag på en minskiss till larmminorna, det kan ju va ganska bra att känna till var de ligger om vi skall ut och kötta i tg. Jajamensan får jag till svar, här är den vill du ha en kopia? Jag tar en snabb till på lappen, tittar oförstående på henne och frågar om de har nån annan skiss, nej detta är den enda. Jag lämnar tillbaks den och säger att jag klarar mig utan den. Har du redan memorerat den frågar hon. Ja det har jag svarar jag och går. B)

Skissen såg ut så här:

Jag behöver väl inte tillägga att minorna inte alls låg i så fina raka streck som på bilden och att de sträckte sig bra mkt längre ut från basen. När vi utgick sedan så lyckades vi naturligtvis dra av två minor. Totald drog de av ca 20-25 minor på den övningen.(Tivaljör, hjälp mig minnas.) Chuckert!!

/ Mattias som är lärd att göra MKT mer detaljerade minskisser....

Eldvakten somnade på sin post så att hela gruppen sov över. Det slutade inte mer illa än att vi fick en utskällning av vår kära Fänrik.

En av 2:a bevplut:s FoFö lyckades backa på Sodex Hos firmabil när han skulle backa ut insatsbussen.

Vilket i sin tur påminner mig om mera minor :-D Vi låg i förläggning plutonsvis, hade en pluton till vänster om oss. Den patrullerande posten gick således runt och emellan båda förläggningarna. Larmminor var utsatta. Exakt var visste ingen...dock hade samma grpch som käkat upp en mina för Fk (se tidigare inlägg) satt upp en mina mellan de två plutonerna.

"Tyckte det var bäst att sätta upp en sån där minjävel där så vi kunde hålla de där adam på avstånd"

Ja ja...hur som helst..på patrull med en av mina soldater mitt inatten. Tror soldaten varit med och satt upp minan....vi skulle gena tillbaka till vår förläggning istället för att vända och då gå raka vägen över. Han trodde han visste vad minan var.... Vi tog stora kliv över misstänkta punkter och det gick rätt bra....vi blir dock mer och mer försiktiga och snart vågar vi knappt gå....och då..."POFFTJUUUT" så går min helvetet av....och vi står där i lampans sken. Dock så hade ingen sett oss så vi förnekade allt samt frågade adam om de sett ngn som löst ut minan VIdare låg kapten och sov i sovsäck utanför vårt tält ....tror vi erkännde för honom...men för resten visste vi inte ett dugg!!!

Och det är faktiskt min pluton som har byggt den där bron som syns på bilderna.

Dåligt att inte plutonsjukvårdaren fick vara med på bild :(;)

Inget allvarligt kanske men lyckades meja ner en grind/staket med 30-bilen. Den var ganska sned efter det och vi fick använda PBV:n för att "raka till den lite" så att det gick att stänga den.