Jag kom på en mer klockren gör om-gör rättsituation:

Vi var tre furirer som under inledningsskedet av F-soldaternas GSU var kommenderade till kombinerad logistik- och hjälpinstruktörstjänst några dagar när plutonen sköt PEK vid en av de där banorna som ligger en bit norr om värmeverket i Boden (Gammelby?).

Vi hade varit inne på Ingbat och hämtat lunch samt någon soldats ak 5 och kom åkandes i vår härliga furirkrigsvolvo (fyrväxlad, trögstyrd, sämsta bilen på plutonen, efter sprintern). Vi visste troligen vilken skjutvall plutonen låg på men när vi körde längs vägen som gick i skjutriktningen längs banans vänstersida så räknade vi tydligen fel på avfarterna...

Lyckligt ovetandes om detta parkerade vi 245:an en bit ut i skogen. Jag var relativt fort ute ur bilen och gick ut mot skogsbrynet när jag i ögonvrån upptäckte en samling gröna gestalter på en vall cirka 100-150 meter till höger om oss.

Vi konstaterade att detta var typiskt obra, vände på klacken (rök, bakåt!) och tillbakaryckte till bilen i samma veva som en stab&trosspluton öppnade eld.


Det roliga var att bilföraren (dessutom en som tagit körkort under GSU:n...) under vår påföljande motoriserade reträtt, var nära att backa i diket i ren panik. En aning överdrivet visserligen då vi egentligen var utanför huvudriskområdet (finns ju blinderingar...) men ja...

Sen var vi tre som lugnt och fint kom inkörande, parkerade på behörigt avstånd bakom skjutvallen, upprättade utspisningsplats och beredde oss på men det verkade inte som om någon överhuvudtaget upptäckte oss. Ingen sade då något...
Jag antar att det är ännu ett bevis på att 90-camot funkar...


Jag vill minnas att jag som HV-ungdom lyckades med något liknande när min grupp skulle framrycka till en ny skjutplats under fältskjutning på Forsgärdan. Vi tyckte vi följde de väganvisningar vi hade fått men också att vi hade gått en aning långt...
Sedan hörde vi dem skjuta i närheten och gick ut på fältet och vinkade när de slutade. Vi stod ungefär i målområdet...

rök, bakåt?
Du syftade inte på HERB (halt, eld ,rök, bakåt?) kanske?

Nåja. Lästa inläggen om handgranatskastning vilket får mig att minnas en kille under vår GSU.

På samma sätt misslyckades han med att snäppa bort skyddsplåten på handgranaten. Vår Kn var dock mer förargad än era beffs tycks det.
Han tog personen enskillt och förklarade att om sprängningen skulle "gå dåligt" så så skulle soldaten få förklara för Kns fru och barn.

Hör kanske inte till kategorin "kul" men det satte defenitivt krydda på tillvaron.
Vi andra som kastade gjorde rätt.

Jag är ingenjör. Jag har inget stridsfordon att kommendera halt på och ingenting meningsfullt att skjuta med. Allt som kvarstår är att kasta rök och springa!

Sen kan man ju iofs. hoppas att fi kör över mineländet...

Lyckades under en skarp strids övning skjuta på fel med GRG n.Plockade målet på 300 meter långt bort i en hel skum vinkel.Och lät då givet vis målet mitt framför näsan på 100 meter komma undan Smått pinsamt

Hej hej, min första post på det här forumet. Kul att läsa om era tabbar. :P

Klantade mig självklart vid några andra tillfällen med, lärde mig t.ex att inte göra honnör med en nybryggd kopp kaffe i höger hand.. Befälen garvade rätt så rejält åt mig när jag hällde kokhett kaffe i höger öga. Visseligen kan jag skylla på att jag var yrvaken och att allt gick på reflex, men det var ju "ganska" pinsamt ändå... ;)

Haha!

Tamefasen det roligaste jag hört på väldigt länge...


Hälsningar, Foxtrot Lima

Frågan är om det kan bli så mycket snärtigare?
Bättre än soldater på GSU-kompaniet som lyckades med konststycket att göra honnör med vänster hand inomhus...

Angående egna misstag har jag för tillfället lyckats förtränga de flesta trots att jag vet att man i början gjorde dem på löpande band, inte minst som man hade lägst nr i troppen och därmed var först ut att vara dagelev.
Detta hade ju dock fördelen att man hade skaplig koll på allt vad avlämning, anhållan etc heter och därmed slapp göra bort sig längre fram.

Under vakt o beredskap hade vi en ökänd Hemvärnsmajor som VB.
En morgon när ToC ska lämna av kommer VB in med fältmössa 90 på sig och gör honör och kommenderar "Lämna av". Varpå stackars ToC naturligtvis inte gör honör eftersom han inte har fältmössa 90 på sig och dessutom är innomhus. Den käre Mj blir naturligtvis ursinnig och undrar om vi genomgått någon som helst utbildning eller om vi bara sovit oss igenom de första månaderna.

Kan komma på en kul grej från GSU sådär direkt.
Vi övar på att hälsa på en Kapten med honnör och vad det nu må vara då "Menige S" gör någonting fel, och kaptenen rättar honom. Det är relativt "glad" stämning i övrigt..

Det utspelar sig någonting så här:
Kn: Gör inte om det där!
S: Nej Kapten
Kn: Man säger inte NEJ till en kapten!!
S: NEJ Kapten!

En i övrigt "GSU-barsk" Kapten får fruktansvärt svårt att hålla tillbaks

Rolig läsning =)

Detta fel uppstod under en sk. King of the hill tävling med våra strv122 utrustade med .. hmm.. heter det bta? (simfire för vagnarna).
Det var inte mitt fel, egentligen föraren eller vagnschefens fel.. hadde kunnat sluta illa, men det resulterade i en komisk situation iaf.

Nåväl, vi hadde kommit bort oss lite i terrängen och försökte hitta oss tillbaka på lämpligt sätt då vagnchefen gör halt på vagnen och skickar upp mig i luckan.
"laddarn upp o spana"
jag blir rätt förvånad när jag lite längre fram ser en förläggning..
ännu mer förvånad blir jag när jag kollar på sidan av vagnen.
Där står en soldat i ett ståvärn och tittar upp mot mig med blekt ansikte.
I händerna håller han ett snöre.
Snöret han höll i var en sån som man brukar ha i vaktposten.. som dras över väggen och sätts fast i träd el.dyl. man spännr snöret så en skylt med "halt" el dyl kommer upp.
Nåväl, jag gjorde honör åt vaktposten och vi drog oss därifrån.

Kan tänka mig att vaktposten inte tyckte situationen var så lustig.

Jag fipplade ganska lite under min värnplikt men under en vinterövning i trakten av Niemisel hände allt på en gång. Jag är inte ens säker på att jag kommer ihåg allting i kronologisk ordning.

Kompaniet hade till hälften genomfört en delad omgruppering, d v s halva kompaniet stod kvar på en stor höjd några mil bort. Jag och O fick order att åka med mat i isokärl till den andra halvan av kompaniet, på vägen hem skulle vi ta med oss vedbilen. Redan när vi fick ordern var vi rejält trötta, jag hade precis gått av mitt pass, som eftersom vi var underbemannade varade 10+ timmar.

- Vi tappar bort vedbilen på vägen tillbaka. Eller rättare sagt han tappar bort sig själv. REP-gubben var en rejäl .

- När vi kommer tillbaka upptäcker vi att alla andra fått semlor(!). Sura om fan "bryter" vi oss in i en kokbil för att mumsa semlor. Väcker en kock (också han repgubbe) som sover i bilen. Rusar upp med en ficklampa och skrämmer skiten ur oss...

- Får order om att leta rätt på vedbilen (typ -25 grader, så den behövs...). Är redan så trött att jag knappt kan hålla mig vaken ens med vilja. Nåväl. Börjar med att backa över kvms ryggsäck.

- Bilens dörrar har frusit så vi får hålla dem stängda med handkraft. Kör i diket vid post ut och kommer inte loss. Upptäcker att jag instinktivt har lagt i handbromsen precis när vi skall hämta en 11-bil för att dra loss. Det gick lite lättare när jag la ur handbromsen, men jag höll käft om det...

- Åker ut till en strategisk korsning och väntar på vedbilen, som aldrig kommer. Är så trött på vägen hem att jag ser alla möjliga syner. Byter förare var femte minut för att vi inte kan hålla oss vakna.

Oj, det var ingen dålig historia!

Har hunnit med ett antal små fadäser hittils, men kommer inte på någon just nu förutom att jag tappade bort dysskruven till ett 20 mm p-skott på en yta som inte var större än ca 6x6 m. Efter upprepade skallgångskedjor gav vi upp och satte igång med den omfattande proceduren i att göra en anmälan av förlorad vapendel.

Inte jag som gjorde det men ändå.
Efter en fältvecka så hade en kamrat (namnger ingen de som vet, vet) på sista dagen gjort varm choklad och hält ner i sin termos. Jaja okej kan man väl göra men helst ska man ju bara ha varmt vatten i termosen.
Vid reveljen nästa vecka på måndagen efter en helgledighet så smäller det till rejält i ett skåp och börjar dessutom lukta hiskligt illa ungefär som någon spytt.
Det visar sig att kamraten hade glömt att hälla ut den varma chokladen ur termosen och dessutom lämnat den i skåpet där det hade jäst och haft sig i termosen till den grad att den exploderat och vällt ut mögelchoklad.
Jaja till saken hör att det som vanligt var visitering av städning vid morgonuppställningen, varvid många befäl ville påpeka sitt missnöje med stanken och gärna jämnföra den med B- och C-krigsföring.
Efter denna händelse hade kamraten i fråga enbart vatten i sin termos.
Klart slut.

Vi hade en på vagnstäten som aldrig diskade sitt kokkärl. Han hämtade istället ut ett nytt, lät det andra växa och frodas. Blev till ett helt biologiprojekt Med jämna mellanrum gick den varvet runt på luckan så alla fick se hur det artade sig Minns ej om han disskade det till remi el nåt...eller kanske kröp det iväg av sig självt??

Termoshistorien påminner mig om en klasskamrat från gymnasiet som var KB på I 19/kråkskyttebat. Någon gång under GSU hade de en uppställning med medförd termos, där följande eller motsvarande order gavs:

- Öppna termosen!
- En termos, över huvudet, håll upp!
- Vänd på termosen!

Varvid min klasskamrat fick en rejäl laddning drottningsoppa över sig.

Inga brännskador rapporterade?

edit: förlåt för att jag är helt jvla dum i huvudet.
Hade ju själv kallt vatten i termosen på sommaren
Har varit civil för länge tydligen: civil termos = varm dryck.

och han är så dum att han faktiskt vänder på den?

Att säga "Ja, Henrik" istället för "Ja, Fänrik" är inte att rekommendera...

Plutonens fänrik hette just Henrik, så det funkade ganska bra för oss ;)

Vadå? Behövde ni inte lyda order nere på P 10...?

Det var faktiskt mitt under högsäsongen för varm dryck i termos (GSU i jan/feb) men det var förmodligen en fredagsvisitation eller liknande så soppan hade nog hunnit svalna en hel del.

Tror ett av våra befäl skämtade en gång och skrek "LEMONAD!" iställe för "LÄMNA AV!" eller så var det bara ett skämt emellan vpl.

Hmm...jag följde order så länge de verkade ha någon form av poäng...Att få drottningsoppa i skallen verkar va bra jäkla dumt, har inte hört ngt om att det skulle vara bra för håret..... :P


Minns en gång jag faktiskt "ordervägrade" jäntemot vpl msl i anfallsterrängen...han ville att jag (och resten av plut) skulle anfalla i öppen terräng uppför ett berg där det låg x antal sold och skjöt på oss vi hade besvarat deras eld men det är ingen garanti för att det inte finns ytterligare fi där uppe. plutch blev jäkla förbannad när jag sa åt min grupp att inte framrycka....

Vi hade en dissk sen där han menade att vi skulle gjort som han sa, men hade det legat en enda fi däruppe som inte var ihjälskjuten hade vi varit dead meat. Han hävdade att han visste att de bara var 2 och döda men de låg i skyl bakom en stor hög granris så han kunde knappast veta det säkert. Andra grpch höll med om att det var dåligt beslut av honom, dock tror jag de följde ordern. Bättre hade varit att skjuta kulspräng el nåt med vagnen för att säkerställa att inbryt terrängen var fri innan vi gick in med grupperna.

Bra metod för att lära samtliga i plutonen att man inte ska ha annat än vatten i termos och vattenflaska.
Enligt egen erfarenhet är det inte alla som förstår om ett befäl säger att det bara ska vara vatten i. Undertecknad hade ofta annat än vatten i vattenflaskan, befattningen till trots.

Ja, kan man snacka om ultimata missöden, så borde min lilla malör komma rätt högt på den listan.

Här är historien om när jag avrättade min egen bataljonsstab av misstag (löst förstås):
Härads skjutfält, vintern 2004. Vårt kompani har grupperat på södra delarna av fältet och min pluton har lagt ut ett gäng minor och skenmineringar. Helt plötsligt kommer ett stridsfordon 90 körandes på vägen mot spärren. 90:or ingick inte alls i vår organisation, däremot vimlade det av dem i fiendens org. Akn osäkras för beskjutning av ev. uppluckad personal. 90:an (som visar sig vara en stri-90) stannar vid skenmineringen och stridsluckorna öppnas, batstaben medlemmar kollar sig omkring och börjar jämföra med kartan. Då har Racoons vapen redan verkat i deras huvuden från ett avstånd av tio meter. Mitt nöjda anlete slätas dock ut när jag blir varse den svartvita markeringen som signalerar VÄN! Oj. Jag söker samband med Bataljonchef och vi kommer båda överens om att det var tur att jag sköt så illa idag. Jag guidar dem sedan genom mineringen och allt är frid och fröjd. Som tur var hade de inte BT-utrustning (STA). Jag förbannade tyst det faktum att ingen informerat mig om att det fanns 90:or på vår sida!

/RP

Ha ha ha ha... Det var ju festligt värre! Om det var något vi var noga med så var det att kolla in om det fanns fi markeringar el inte :-D

På en repövning blev vi utsända som stridspatrull för att fungera som flankskydd.
I skymningen tog vi en fika uppe på en höjd då vi får se en pluton komma gåendes. Då ljuset var dåligt såg man inte om de var ensamma eller förpluton till större förband.

Meddelade PC att en pluton kom i mot oss och att vi ej kunde avgöra om förpluton eller ej. Order frågas... Svaret kommer efter en liten stund -fördröj.

Fi march riktning var sådan att de skulle passera nedanför höjden vi befann oss på.
Skickade iväg 2 man med KSP 90an för att gå runt och klappa på kön medan vi andra 3 låg kvar med en KSP 58:a för att slå på täten

När täten nådde oss gav vi eld och helt klockrent brassade även 90:an igång. De hadde hunnit ner och gått i ställning innan täten nådde oss.

Framför oss är det totalt kaos, sim utrustningarna tjuter, befälen skriker och blågul rusar runt med skadepapper. Blå-gul avvisar fler och fler från platsen som få gå därifrån med sina tjutande västar. Vi växlar ställning ett par ggr och sedan är tomt på am och vi drar oss ur. Närmare 1000 plugg förbrukade

Rapporterar till PC: 6 magasin kvar, ingen am till KSP Skall vi återgå? -Negativt Ny order. Grannförband har utsatts för eldöverfall vid XXYY Finn fientliga förbandet, avvakta och rappotera.

EEEEE PC är du säker att du har rätt kordinater? Vi kommer just därifrån

Som Marzocchi redan påpekat finns det en mycket god poäng bakom denna termosmanöver. Bara för att den individuelle soldaten inte fattar vitsen så betyder det inte att den inte finns.
Det är därför som omedelbar lydnad är vad som generellt gäller...

Drottningsoppa är säkert inte alls bra för håret men vad gör det i det gröna? Vilket hår? :P

Kan ta dumma sakre som jag har gjort när jag har kommit på några bra. men så länge ska vi skriva om en i kompaniet som har gjort en del dumma saker. han brukar göra dumma saker men här kommer 2 saker som jag kom att tänka på direkt.

På sommaren vid våran utbildningskontroll förra året (2003).
Jag och en del andra hade på den näst sista dagen (veckolång övning) hämtat 75 liter vatten i 3 st 25 litersdunkar. Vi fick kånka på dem upp för ett för jävligt berg. Tidigt på morgonen därefter så vaknar man efter en natt med lite sömn och plutonen ska ge sig iväg. Då har X hält ut allt vatten. X motiverade med att det hade vart för tungt att bära med sig. Det vare en sak som vi hade kunnat lösa relativt enkelt genom att fylla på allas fältflaskor, camelbacks etc. Då hade det inte vart så tungt att bära på dunkarna för det hade inte funnits mycket vatten kvar dem. Det var svinvarmt och alla hade vattenbrist pga av att många inte hade fått chansen att fylla på vatten och inte många hade druckit under natten. Många timmar senare efter diverse uppdrag när solen steker oss. Då har ingen haft något vatten på flera timmar och plutonen är handlingslös och ligger gömd nära en väg. jag låg bland annat och trcykte i en sänka med en massa ilskna myror, vi orkade inte röra på oss pga av vätskebristen. Det var ett helvete. X tvingas att springa bort och hämta vatten i en av dunkarna, basen ligger ca 2 km bort. En annan persons ställer upp som frivillig och hjälper till. Efter över en timmes väntande kom X tillbaka med ca 1 liter vatten. Det blev ett jävla liv! Inte nog med att X hade druckit själv och inte var törstig, han försökte få det till att bara han var man nog att orka göra det. detta efter att han druckit en massa precis och vissa inte hade fått en droppe i sig på ca 12 timmar. Vi hade inget vidare stridsvärde efter det, men tack så var övningen slut några timmar efter det och det var dags för vård. Då kunde vi även dricka!

En annan sak som X gjorde för några månader sedan. Våran grupp byggde ett värn och då så spelade X överambitiös, vilket resulterade i en lång vila för honom eftersom hade hade gjort slut på sina krafter. När X väl återvände till grävandet så höll vi hon tillbaka för att en person var på väg att göra ett hugg för att få upp en sten om jag inte missminner mig. X hade då hunnit så lång in i sin överambitiösa grävning att hans hand var i vägen för den andre personens spade. Spaden träffade X:s hand och tummen var ganska skild från övriga delar av handen. Den satt dock kvar men det blödde mycket. Vi lade första förband på men det hjälpte inte. Det var först då som befälen ingrep och efter flera förband så slutade blödningen. X fick ligga på en bår ett tiotal meter ifrån oss när vi byggde värn. efter ca en timme bedömdes läges vara av den karaktär att det behövdes lite mer resurser och kunskap för den skadan som X dragit åt sig. Han fick föras till sjukhus medan vi andra fick ha en jobbig fortsatt övning. X skröt senare efter sin korta sjukhusvistelse om hur han varit cammomålad på sjukhuset med en massa blod med mera. Det kanske ska tilläggas att X tror att han är kustjägare och beter sig därefter, dock utan resultat i sådana situationer där sådan kunskap kan behövas.

Han fattade nog poängen redan när han fick ordern. Att termosen borde varit tom och inte borde innehållit drottningsoppa.

Och...hade han inte fattat det då..hade han fattat det nästa gång han skulle använda termosen och insåg att den var full med möglig soppa..

...vars mögelstank inte skulle komma att gå ur på hela vpl...så han kom att bli tvungen att låta ett strf köra över den så han kunde få byta till en ny på förrådet. ...

Slutsats: Det är väldigt jobbigt att gå till förrådet, så nästa gång kommer den slöa soldaten göra enklast möjliga (så tillika rätt) och hälla ut soppan på en gång.... :P

Klantigheter, jo tack.
Nyligen "försvann" mitt pass och visum efter "lillejul".

Jag får nu slita arslet av mig för att fixa detta.
Om jag inte fixat detta innan 4 januari så lär chefen döda mig...

ja ja sånt är livet...

GMY

gb på min pluton lyckas först med konsten att backleda stridsfrodon 90 ur förläggningen över sin egen hjälm ( han hade telehjälm på o stridshjälmen låg på backen utanför) den behöll formen någorlunda men var lite "skev".
senare den dan så backleder han rakt in i bärgarvagnen så att nån plåt som kostar kr fick bytas ut--

Ha, ha! Oj, du är i djup skit. A2-visum växer inte på träd direkt. Du kommer nog att behöva hjälp av HKV/PROT.

Jag lyckades ju med samma sak i Chicago sist. Extra pinsamt med tanke på att jag många gånger föreslagit att du borde utrustas med röd vimpel på O'Hare.

Det hela utspelade sig runt säkerhetskontrollen. Erfaren flygresenär som man är så tog jag av mig skor och bälte innan säkerhetskontrollen och gick sista biten i kön i strumpor. Kvinnan bakom i kön tittade förvånat på mig och affärsmannen framför som gjort samma sak. Hon slutade titta förvånat då hon själv blev ombedd att göra samma sak.

Efter säkerhetskontrollen ska skor, bälte och bärbar dator återställas utan att man stoppar upp folk bakom en. I smidighetens namn så tar jag grejerna i handen och går en bit bort till en disk för att klä på mig där. Passet och biljetterna som jag hela tiden hållit i handen (TSA-folket tycker om att be om ens papper samtidigt som man går igenom metalldetektorn) lägger jag på disken. Efter att ha återställt skor, bälte och dator traskar jag glatt iväg mot taxfreen och gaten ivrigt pratande med sällskapet. Ungefär halvvägs utbrister jag "Pass! Biljetter!" och försvinner iväg som en skållad iller. Väl tillbaka så ligger passet och biljetterna på precis samma ställe. Pulsen halveras och allt är frid och fröjd.

Nåja, skulle passet inte dyka upp kan du alltid använda mitt.

/mdn

Jag har redan fixat nytt pass och visum är på gång.
Dock har detta missöde kostat mig 4h i telefon samt dryga tusenlappen.

PS. Jag ska bli nykterist DS.

Lyckades med konststycket att "fastna" med min AK i en buske/sly lite lätt under utb på svensk kompass i ett träsk. Slask å snö var det också, sur å blöt, så jag slet till i vapnet som trilskades...
Inte mer med det, jag fortsatte kämpa mig fram genom snåren med ak:n hängandes på bröstet.
Inte förrän 400 m senare upptäcker jag att handskydden trillat av!! ("Säkringsflärpen" hade antagligen fastnat i buskaget...)
Var inte mycket annat att göra än att anmäla å börja leta.
6 timmar tog det mig och jag var tvungen att hugga av en mindre tall och använda som kvast för att sopa bort snön 1-2 meter utanför mitt spår under en sträcka av 250 m för att hitta det ena handskyddet...

Jag tejpade alltid mina handskydd inför fält efter det...

Misstag gör man då och då, hade en otroligt strulig övning med en serie av misstag. det var mot slutet av övningen och tempot hade varit högt. min vagn stod bredvid batchefens vagn och vi diskuterade upplägget inför ett samlat anfall med hela bataljonen. beredskapen var hög så vi hade vapnen med oss. jag lutade vapnet mot banden på befälsvagnen medan vi snackade. plötsligt dånar attackplan in och alla störtar in i vagnarna och drar ner i skydd. batchefens vagn drar i bättre skydd och mitt vapen mosas under banden.

Samma övning. jag och grannplutonens chef får ut anfallsorder muntligt, tröttheten är mördande men jag gör anteckningar om anfallsriktningar, tidpunkter, mål och annat. när det drar igång stormar min pluton mot exakt samma mål som grannplutonen. jag hade skrivit upp deras uppgifter och inte mina.

Stridsskjutning med skarp ammunition. vi ligger i skydd och de tyngre vagnarna skjuter över oss mot målen. vi får klartecken att storma in men en av vagnarna missar ordern och skjuter ytterligare en spränggranat när vi stormar fram. Projektilen drar förbi den ena av våra vagnar så nära så de skakas om av bogvågen. Hade de kört bara en halv sekund snabbare så hade projektilen nog delat vagnen.

det finns fler misstag men det kommer kanske senare

En polare lamnade av i FVRF: "Ja, konstruktor" istallet for " Ja, Instruktor"


Sedan hade vi en kille pa 2komp i FV som utloste livbaten i cockpiten pa en JA37. Det var inte speciellt uppskattat!

Har några riktigt lebbiga frånhögvakten.

På väg in i stockolms slott. Finns annar norskt musik kår vi kommer för nära. de spelar riktigt högt. Löjtnanten säger HALT, hälften som hör stannar, de i mitten agerar somförvirrade miffos (mig inkluderat), de längst fram fortsätter marchera.


Under högvakten marchen in från armemuseum. Tappar en fänrik sin sabel. Killarna längst fram får ta upp den. Han fick ha sin ak5 + fänrikens sabel. Får sin sabel och tappar den IGEN!

Minns ett gäng med lastbil full av skarp ammunition till stridsvagnarna som stannade till i centrala kristianstad. några ton högexplosivt mitt ibland husen. inte så poppulärt bland de civila

Glömde bössan på sängen under början av GU.

Böter + avdrag med en pinne i slutbetyget.

Kan påpeka att jag efter denna incident aldrig gjorde något fel igen, förberedde mig minitiuöst och alltid var den som hade studs och puts. Så något bra förde det ju med sig.

Fan vad rädd jag blev när jag upptäckte det.

Överskjutning med spränggranat?
När hände detta?
Vilka vagnstyper var inblandade?

måste ha vatt i slutet av 80 talet, de som sköt vill jag minnas var M1A1 Abrahams, vi satt i M113 vagnar.

Sås, nu har du välvilligt avslöjat såpass mycket om dina olika tjänstgöringar så nu är det väl dags att fylla i profilen ordentligt Herr Klinga?

fylla i ordentligt? ok, jag petar in lite där. blir lite grovt tillyxat men ok. mest för att en del tjatar om det.

En lördagkväll på luckan, sitter i dagrummet och skall ut på stan ett gäng.
Alla sitter och klunkar öl då någon ropar till.
En bil har stannat alldeles utanför och flottebängen kliver ur. Han marscherar raskt mot vår barack.

Det är ganska komiskt hur snabbt det går att gömma ett försvarligt antal öl på väldigt kort tid!
Tur han inte kom för sig att tömma papperskorgarna på toan!

Gjorde honör vi en avlämning i civila kläder på vår julavslutning. Befälen undrade om en befodran verkligen var rätt den kvällen.

Ok. Får väl erkänna att jag faktiskt gjort en liknande grej. Hade vunnit en skyttetävling som befälen hade anordnat i slutet av den grundläggande skytteutbildningen. Skulle motta en fin T-tröja M90 i korridoren strax innan HV/om. Löjtnant ger mig tröjan och jag svarar varpå löjtnant svarar .

Samma dag vi muckade insåg jag att jag inte hade tagit med mig strupor till se civila kläderna som jag skulle åka hem med.. löste detta genom att "låna" ett par stålgrå.. tyvär regnade det den dagen och de stålgrå blev helt igenom blöta så jag smyger mig in på kasern till ett element för att försöka göra något åt det, korridoren är helt tom och när jag står där barföota med de stålgrå på elementet kommer majoren...

han går förbi och tittar på mig, jag tittar på honom och han säger:

- jaha, går du ofta i gråa socker upp till knäna i det civila?

jag svarar skamset:

- nej major, det gör jag inte

Majoren stannar och tittar lurigt på mig, säger sedan

- det får du börja med för du får behålla dem, men bara om du lovar att använda dem en gång i veckan.

JA MAJOR!..

inte världens farligaste händelse men paniken jag fick när man ser att Majoren kommer mot en i den toma lååånga korridoren var hemsk.

Jag har säkert gjort en am massa klantiga saker men jag tror jag har förträngt dem alla
Det enda jag kan komma på är att jag sköt vådaskott lös am med en KSP 90 när jag skulle göra patron ur, fan vad jag skämdes, blev så förbannad också då det var så onödigt men så var det inte mitt personliga vapen heller utan det var under den utbildning av plutonens vapen som alla PB fick tyckte det var lite förmildrande i alla fall.

Sen är det väl alla de beslut som man tar som gruppchef, de var ju inte alltid så värst genomtänkta.

Vi såv med väckarklocka o bärgare på bärgarslutövningen. Vi var helt ensamma med våran Bgbv90 på förläggningsplatsen och hade en Ksp39 på taket.
Befälen var väl inte för glada på oss efter det dock tyckte ingen av oss att en Ksp 39 skulle vara stöldbegärlig (fan vad vi hatade den ksp'n).

Plutonchefskursen;

På slutprovet går jag som chef för "plutons stid" med skarp am.
Med 1.grp i sst och 2.grp frr på flank kommenderar jag snabbt fram 3.grp att ta sst framför (!) 1.grp. Blågul ryter;
-PLUTONCHEFEN! DU FÅR INTE BEORDRA FRAMRYCKNING FÖRRÄN DU FÅTT KLARTECKEN FRÅN CHEFEN FÖR FÖRSTA GRUPP OCH JAG ÄR ÅTER HOS DIG! FÖRSTÅTT???
Självklart hade jag förstått. Man är väl inte dum heller. Nu gällde det ju för tusan jävlar att visa BlåGul att jag var på bettet och inte alls tappad bakom en vagn. Jag vänder mig snabbt om mot chefen för 3. grp och ger honom order om FRAMÅT.
Blågul rytet igen;
- MEN FÖR HELVETE PLUTONCHEFEN! DU FÅR INTE BEORDRA FRAMRYCKNING FÖRRÄN DU FÅTT KLARTECKEN FRÅN CHEFEN FÖR FÖRSTA GRUPP OCH JAG ÄR ÅTER HOS DIG! FÖRSTÅTT??? VÄNTA DÄR NU! ÄR DET FÖRSTÅTT ( )
Sekunderna senare kom så det efterlängtade klartecknet på att att 1.grp säkrat vapnen i est- 3.grp kunde nu framrycka på min order...
Fänriksstjärnan satt löst till den dagen kan jag säga...