Nu har jag fått ur tummen och skrivit ner lite om min första tid som polisassistent i: ”Falkenberg””Första dagen på jobbet”När aspiranttiden var slut skulle detta markeras genom en ceremoni där vi skulle få vår polisbricka och de symboliska axelklaffarna med kronan på. Traditionen påbjöd också att aspiranterna, deras handledare och de två rekryteringsansvariga skulle äta en finare lunch på en av Halmstads bättre restauranger, men eftersom en av oss aspiranter hade blivit påkörd av ett rattfyllo bara några veckor innan och därför inte kunde närvara, lade detta lite sordin på stämningen. Vi beslöt därför gemensamt att vi bara skulle ha en liten ceremoni där vi skulle få våra saker och diplom utan några större krusiduller för att ta lunchen när den påkörda kollegan kunde vara med. Efter några korta, vackra ord av biträdande länspolismästaren var vi sedan polisassistenter (Pa) !
Efter den korta ceremonin var vi några som kände att vi behövde snacka lite, så efter ett snabbt ombyte satte vi oss på ett café i centrala Halmstad. Det var jag, en som heter likadant som jag, men som vi kan kalla för J. och två andra killar som vi kan kalla för A. och Z. (Jag har inte frågat om de vill medverka i denna tråd, därav hemlighetsmakeriet). A och Z hade gjort sin aspiranttid i Falkenberg, (Fbg), och eftersom både jag och J. skulle få vår placering där, men hade gjort aspiranten i Halmstad, hade vi en del frågor om staden och dess klientel.
A och Z berättade bland annat om en av de ”yrkeskriminella” i Fbg, som vi kan kalla H. Denne H var en man i fyrtioårsåldern, narkoman och inbrottstjuv. Han höll på mycket med gamla bilar, sålde och fixade och körde jämt olovligt. Enligt A och Z var han mycket aktiv, men alltid harmlös och det var aldrig några problem när man träffade honom i tjänsten. H hade varit med om en trafikolycka ungefär en åtta – nio månader innan, ratten hade lossnat i en av hans bilar och han hade kört i diket och brutit foten. Efter ambulansfärd och en kortare lasarettsvistelse med gipsning av vänster underben som följd hade han snart varit i farten igen. Till saken hör att H tydligen hade läkarskräck och att han därför inte hade tagit av sig gipset!
Han hade haft samma gips på sig hela tiden och det började tydligen se rätt så slitet ut. Dessutom hade det börjat lukta… till saken hör också att H inte var den renligaste personen i världen om man säger så…
Nåväl, fikan led mot sitt slut och vi gick hem för att kunna gå till jobbet som Pa klockan 23.00 kvällen därefter. Jag och J. hade gått i parallellklasser på polisutbildningen och dessutom varit någon vecka samtidigt på trafikavdelningen och närpolisen, men mer än så kände jag inte honom, men han var ju trevlig så det skulle nog inte bli några problem att jobba med honom. Eftersom vi dessutom bara skulle ha en kille till i vårt turlag i Fbg ville det till att vi kom överens. Den tredje killen var en inspektör, ungefär fem år äldre än oss, men just de två första veckorna hade han semester, så vi var utelämnade åt varandra.
J. bodde några kilometer söder om Halmstad så han hämtade upp mig inne i stan och vi åkte till Halmstads polishus och hämtade alla våra saker för att flytta dessa till Fbg. Som tur var hade han en kombi… Vi hade bara varit på polisstationen i Fbg en gång innan, under de första två veckorna av aspiranttiden åkte vi bland annat runt på alla stationer i länet, men vi hittade fram och lyckades byta om och vara klara i tid. En av tjejerna i det turlag som vi löste av stannade kvar medan vi hade utsättning per telefon och visade oss sedan var våra skåp var, var man låste in vapnet och gav oss våra nycklar med mera. Efter detta önskade hon oss lycka till och körde hem. Klockan var då cirka 23.30, mitt i december, i Falkenberg, där varken J eller jag visste vad något fanns. Vi hade knappt varit Pa i ett dygn och nu var vi ensamma i en främmande liten stad. Vad göra? Vi flabbade lite och satte på lite kaffe!
Efter kaffet bestämde vi oss att det var dags att åka ut en sväng, så vi lastade bilen, kollade så stationen var larmad och låst och rullade ut genom grinden. Jag körde. När vi kommit ut från stationen frågade jag J: – ”Jaha, och åt vilket håll ligger centrum?” Vi skrattade lite båda två och enades om att det var lite ljusare mot höger så vi svängde dit och mycket riktigt kom vi fram till Stortorget, hjärtat av Fbg!
Vi körde runt lite på måfå och försökte memorera vägen till olika krogar, eftersom det är ställen som man ofta får åka till som polis, men mest av allt skrattade vi åt hela situationen, samtidigt som vi försökte lära känna varandra. Vi visste ju inte hur länge vi skulle jobba ihop, bara vi två, och man ville ju gärna veta var man har varandra. Vi kom fram till att vi hade ungefär samma syn på polisarbetet och livet i allmänhet. Förutom att J inte var så militärt intresserad. (Han hade ju gjort lumpen på F10, så han behövde inte vara militärisk, som han sa… ;) ). Mitt i allt detta gemyt kommer det plötsligt ur radion:
-”5940, kom”
Men, det är ju vi! J svarar snabbt:
-”5940 lyssnar…”, men han visste inte var vi var, så det kunde han inte ange, men operatören på LKC verkade inte reflektera över detta utan fortsatte bara:
-”Securitas har fått inbrottslarm från Tångaskolan och är på väg dit. Kan ni ta och köra dit?”
J svarade och när anropet var avslutat tittar vi på varandra och säger nästa samtidigt: - ”Var fan ligger Tångaskolan?”