Här är en länk på en sida med en hel del filmer från blåljusorganisationerna.

Filmerna är från Skåne !


Newshunter

Jag bara undrar hur kan han få klampa in så i polisen arbete ? vad e polisernas syn på tvfotografer?

MVH Tomas

De poliser i mitt turlag som jag pratat med, ser olika på det. Det finns journalister som under flera år byggt upp ett förtroende sen finns det dem som jobbar tvärtom...som bara ska ha bilden.

Det ska bli mycket intressant när vi snart (kanske) inför RAKEL, då om någonsin får man nog se vilka som har förtroende

Jag tänkte på den videon efter biljakten när poliserna griper männen då e ju han mitt i smeten, e inte detta väldigt jobbigt för polisen när massa civila o fotografer e på platsen som poliserna försöker få kontroll över.

Personligen har jag aldrig upplevt att representanter för pressen har "varit i vägen" när jag jobbar. De fotografer som finns i Halland är genomgående bra och frågar ofta om de får ta en bild om det kan upplevas känsligt. TV har aldrig varit på plats när det hänt utan kommit en stund efter, men då brukar jag smita undan lite...

Däremot vanliga "Svenssons" kan vara i vägen, de ska bara titta lite, hjälpa polaren, skälla på de elaka på poliserna som slåss två mot en (!!!) och aldrig, aldrig har någon gjort något och dessutom betalar de min lön..

Kan inte du erbjuda gratis kost och logi ett tag om dom inte flyttar på sig då?... ;)

@ Jed: Klart jag kan, men det blir så fullt i arresten då....

Gissa vem?

looking good :P

Som polis, har ni nagra perks typ, fri kaffe pa statoil osv. eller anses det som muta.

Tror inte att dom har så stora problem med rånare... ;)

Fu Frippe: det borde räcka med en natt, sätt dom i samma cell som några riktiga rötägg bara.

Andersberg igen....

Skott i rutan

@ Odenmedic: I Sverige är det väl inte riktigt rumsrent med en massa rabatter i affärer, men visst förekommer det. En pizzeria här i stan har rabatt för polisen, brandkåren, ambulansen och militärer, det står t o m på menyn. Själv tycker jag att det känns lite konstigt att begära "polispris", men visst finns det, (företrädelsevis äldre) kollegor brukar fråga efter sånt... Jag har en kompis som åkte med Houstonpolisen ett par pass och de kunde ju gå in i en butik och ta en dricka och en glass eller nåt utan att betala, men så funkar det inte här.


Håller förresten på att fila på en episod till, men det kan ta en stund, grabben och huset tar sin beskärda del....

En kompis jobbar på en större snabbmatskedja och där ingår alltid kaffe och munk till polisens beställningar....

Mycket intressant läsning... det är när man läser sånt här som man ångrar att man tackade nej till platsen på PHS... men det går ju fler tåg... följer det du skriver med spänning! /Hero

Frippe.. Okey, hos as sa har vi mycke gratis Kaffe, nar ar on duty, med bade brandkaren och ambulansen. Nan fri mat ser jag aldrig till.

Odenmedic was here i dag, som second alarm assingment, klicka pa video lanken (hurry up and wait

)

Edit 1: Nu pa kvallen nar jag sitter pa jobbet (ambulans) sa horde jag att dom blev kallde tillbaka for en ny brand pa samma stalle, just nu ett 3 alarm (pa svenska Ca 20 bilar, +100 personal och ett Hazmat team)

Edit 2: visade sej at det bley ett Y'all come, you got water, you come. Cluster F***

Lite uppföljning.... från våldtäktscaset den 12/12 -05

HP

Den sortens glädjande nyheter som aldrig kommer längre än lokaltidningen för att Aftonblaskan skall kunna köra sina "rättsskandaler"...

/J

Mycket trevlig läsning! Synd bara att det är så pinsamt låga straff för övergrepp i rättssak och våldtäkt...

@Fu Frippe
Snälla, kan du inte använda ordet "fall" istället för "case". Jag vet att man använder "case" inom den svenska polisen, men jag stör mig något så otroligt på det, då det finns ett mkt bra svenskt ord för samma sak. Nämligen "fall".

Är termen "case" ett vedertaget begrepp inom poliskåren?!

De poliser jag känner använder inte ordet "fall" utan endast "case". Tydligen jobbar man inte med några "fall", utan endast med "case" på PHS. Personligen finner jag det smått störande och hamnar ofta i diskution, då jag av naturen är svensk och vill använda ordet "fall", eller annat svenskt ord.

Det var det löjligaste jag hört idag.

Fu Frippe: Nu är det hög tid för en till berättelse!

Bara en snabb koll, du är säker på att du inte blandat ihop case (fall) och case i den akademiska världen nu va? Sen kan ju det akademiska ordet smittat av sig på det svenska ordet "fall" när man tagit examen.

GMY

Kan mkt väl vara så som du skriver, nämligen att det är något man använder på PHS och sedan "följer med ut" när man börjar jobba. Dock så använder inte de poliser jag känner ordet fall eller ärende om saker nu när vi talar om vad de gjordt på jobbet, de använder ordet case. Kan vara polisslang.

Anledning till att jag undrade är att jag själv sitter med ett och annat kundcase idag, en term som för min del från början kommer från alla "case" och casemetodiken på universitetet. Där var det ju mer regel än undantag att man hade ett "case" att läsa och "lösa" tills nästa dag.

GMY

Fu Frippe....Nat maste val hant i Halmstad.....The people want more

medan vi vantar sa tar vi lite ur "Brandliv" Fran Local ABC News at 5
dock sa fastande jag inte pa bild .

mvh/A

”Husebilen min?”

Ett pass under slutet av sommaren 2005 jobbade jag och J i Halmstad. Jag hade precis kommit tillbaka från en kortare semester och var sugen på att jobba. Vi hade haft en ganska lugn dag och hade precis åkt in på stationen i Halmstad för att ta en kopp kaffe. Precis när detta var avklarat ringde det i telefonen i fikarummet. Jag såg på displayen att det var från LKC och svarade som jag brukar göra ibland: ”Frälsningsarmén: vapenförrådet!”

Efter en kort suck förklarade operatören att en man höll på att springa ut i gatan och försökte stanna bilar. Han var dessutom aggressiv och hade sparkat och slagit efter bilarna. Enligt anmälaren skulle han vara klädd i något som såg ut som en skitig skoteroverall och keps. Han skulle dessutom tala något utländskt språk.

Adressen var en av korsningarna precis utanför polishuset så vi satte oss i bilen och åkte ut. När vi svängde ut från parkeringsplatsen utanför polishuset såg vi ut över korsningen där mannen skulle vara, men vi såg ingen. Precis i denna korsning finns på höger sida från polisbilen sett en gång in till en innergård. Gården omges av kontorsbyggnader tillhörande bl a Försäkringskassan, Frivården och liknande. Vi trodde kanske att det kunde vara en av Frivårdens ”klienter” som var påtänd och som därför sprang omkring på gatorna. När vi passerar gången ser vi en man i skitig blå overall och en svart ”patrolhat”. J suckar och säger: ”Nej, det är ju han från A – ringen!”

J hade tidigare under dagen berättat om en man i en husbil som han och vårt yttre U hade kollat någon natt innan. De hade fått ett samtal om en husbil som stod mitt i korsningen vid Andersberg och när de kollat upp de hela hade de hittat en norskregistrerad husbil som stod på snedden mitt i korsningen. När de frågat föraren vad han höll på med, (givetvis öppnades samtalet med den obligatoriska frasen: ”Hur var det här då?”), hade han svarat på norska att han väntade på grönt ljus. När U kollat körkort och nykterhet och förklarat att trafiksignalerna inte slog om när man stannat mitt i korsningen och att han måste flytta sig hade norrmannen gjort detta. J uppgav att mannen gav ett mycket förvirrat intryck och att han var säker på att det var en rattfylla, men han hade varit nykter.

Mannen som stod framför oss stank diesel och gav ett något ovårdat intryck. Vi bad mannen kliva ur gången och komma ut till oss på trottoaren så att vi kunde snacka med honom lite. Vi frågade vad han höll på med och varför han sprang ut i trafiken. Han förklarade på norska att han hade blivit av med ”husebilen sin”. Han trodde att någon hade stulit den, för han kunde inte hitta den. Han stoppade helt enkelt bilarna för att kolla om någon visste var den fanns. Vi förklarade för honom att han inte fick springa omkring och banka på bilar, (vilket han förnekade att han gjort), och att han fick leta upp sin husbil själv. Efter ett tag bad han oss komma in i gången eftersom han inte ville befinna sig på gatan under så långa stunder. När vi frågade varför svarade han att det var så mycket gammastrålning där ute på gatan. När vi något förvånade frågade varifrån den i så fall kom svarade han ”därifrån” och pekade mot polishuset!

Vi sade till honom att han inte fick störa andra trafikanter och att han skulle ta och leta efter sin husbil i det område där han sett den sist. Vi frågade om han hade någon legitimation på sig, J hade ju sett hans körkort någon natt innan, men han påstod att hans plånbok låg i den så förargligt undanglidande husebilen hans… Vi frågade vad han hette och försökte kolla om hans uppgifter fanns med i våra register sedan tidigare men vi fick inget napp. Efter en kort kontroll med VB beslöt vi att lämna mannen med en varning om att han inte fick störa andra trafikanter. Eftersom vi inte hade några vittnen eller anmälare till att han slagit på bilarna fick han gå vidare och leta efter sin husbil.

Några dagar efter jobbade vi kvällspasset och det var dags för mig att åka med J igen. Under utsättningen berättade VB att det under gårdagen och tidigare under samma dag hade kontrollerats en konstig norrman som uppträdde underligt och som sade sig leta efter en husbil! Bland annat hade han ryckt i bildörrar på parkeringen utanför Järnverket, (på andra sidan stan ungefär), och uppträtt mer och mer förvirrat. Han hade till och med försökt hoppa in i en av polisbilarna när de skulle kolla upp vad det var för en konstig filur som strök omkring på en parkering. Nu visade det sig att en patrull hade hittat en norskreggad husbil, så om vi såg honom kunde vi hänvisa honom till parkeringen vid kiosken vid Östergårdsskolan.

Vi drack lite kaffe efter utsättningen och rullade sedan ut. Efter en stund kontaktade LKC oss, de hade fått in ett par samtal om att en man gick och ryckte i dörrar på parkeringen utanför järnverket igen och att arbetarna där snart skulle fixa saken själva… Vi körde dit och hade våra misstankar om vem det kunde vara, och mycket riktigt, där var han, iförd samma skoteroverall och keps. Vi stannade och gick ur bilen för att snacka lite med mannen.

När vi hade hejat märkte vi att mannen inte var på något gott humör utan att han verkade vara på dåligt humör, men jag tänkte att han kanske blir lite gladare när vi berättar att vi troligen hittat hans husbil. När vi berättat erbjöd vi oss att köra honom dit, då vi tänkte att det är en bra lösning på allas problem om han fortsätter sin resa hem till Norge. Han ville, om än något motvilligt, åka med oss till Östergårdsskolan. Jag öppnade bakdörren och sade att jag ville att han tog av sig sin ryggsäck så vi kunde ställa den i framsätet. Detta gjorde han efter en kortare stunds protester. Vi förklarade för honom att vi skulle känna genom honom lite så att han inte hade något farligt på sig och att vi gjorde så med alla som åkte med oss och att det inte var något personligt. Han ville inte detta, men vi sade att om han ville ha skjuts så var det på detta sättet vi skulle göra. Han muttrade något och rörde sig mot bilen. Jag lade en hand på hans axel och sade att han fick vänta lite.

Det var som om han exploderade! Han kastade sig om och blev helt galen. Jag skrek till honom att han skulle lugna sig, men han försökte springa därifrån och jag och J fick tag i varsin arm. Han försökte slita sig och uppbådade en rejäl styrka så vi anträdde en lustiger dans där på parkeringen. Vi försökte hela tiden tala förstånd med honom men han försökte hela tiden slita sig. Efter en stund lyckades han slita loss sin arm och få in en nacksving på J och jag funderade en kort stund på att spraya honom med pepparspray, men risken var överhängande att J hade fått sig en rejäl dusch också så jag gav honom ett slag i ansiktet i stället. Kanske inte en av RPS rekommenderad åtgärd, men det förelåg nödvärn enligt min mening. Han släppte J som genast försökte få ett nytt grepp om mannens arm. Mannen tog i listen mellan framdörren och vindrutan på vår nya polisbil och slet loss denna. Vi lyckades få ett bra grepp om armarna på mannen och tryckte honom över motorhuven på bilen. Han fortsatte att försöka slita sig och jag böjde upp armen på ryggen på honom högre än vad jag gjort på någon tidigare, han hade kunnat klia sig i höger öra med höger hand bakom ryggen om han velat. Trots att mannens armar var så hårt uppböjda fortsatte han att kämpa emot, jag fick verkligen ta i för att hålla kvar dem där! Jag tänkte att om han inte ger sig snart är det risk att axlarna blir skadade på honom. Han sade visserligen aj, men slappnade inte av utan fortsatte att pressa mot mitt grepp.

Under hela tiden försökte vi få honom att lugna ner sig genom att tala om för honom att vi bara ville honom väl och att vi skulle köra honom till hans husbil., men inget hjälpte. Vi lyckades få på honom handfängsel och sedan lade vi ner honom på marken. Vi fick med våld trycka ner och hålla fast honom där för att han inte skulle sparkas eller försöka resa sig. Vid det här laget var jag och J ganska svettiga under skyddsvästarna och faktiskt lite andfådda, trots att vi vältränade atleter båda två... Nåväl, vi beslöt oss för att försöka få in honom i baksätet på bilen och reste honom upp och böjde honom framåt. Sålunda påbörjade vi resan mot polisbilens baksäte, en resa på kanske fem meter. Då vår norske vän var fortsatt trilsk fick han gå verkligen framåtlutad, men mannen måste ha haft fel på några leder eller nåt för när vi vände på oss för att backa in med honom i sätet lyckades han på något sätt få till en spark på bildörren som stängdes med en smäll. Vi tog ett par steg från bilen för skydda den mot fler sparkar och lade ner honom på marken igen.

Problemet nu var att vi skulle komma på ett sätt att kunna öppna bildörren igen och samtidigt kunna hålla fast den vilt slingrande norrmannen. Jag släppte taget med min ena hand och ropade på radion om det fanns en annan patrull i närheten. Vi fick svar från en näpotrafikbil som lovade att de skulle komma och hjälpa oss. Under tiden som vi höll fast mannen mot asfalten kom en äldre man cyklande förbi och stannade precis framför oss. Han sade:

-”Fan vad fega ni är! Två mot en, och mot ett psykfall dessutom! Är det verkligen så som det skall gå till? Är det så ni får lära er på polisskolan att man skall hantera människor?”

Vid detta tillfälle var inte mitt humör det allra bästa, jag har haft soligare dagar om man säger så, så jag sade till mannen att han skulle ta sin cykel och försvinna från platsen och låta oss sköta vårt jobb. Vad det gällde våra arbetsmetoder så var han välkommen att studera på polisskolan och sedan komma tillbaka. Jag upplyste också honom om det lämpliga i att förflytta sin lekamen en bit bort då vi skulle försöka stoppa in det här ”psykfallet” i bilen och att risk förelåg för att han kunde sparkas. (Jag sade något som med god vilja kanske kunde tolkas som det i alla fall… ;) ) Mannen på cykeln försvann, muttrandes och vi gjorde ett nytt försök som faktiskt lyckades.

Vi körde in till stationen, med norrmannen upptryckt mot dörren på högersidan och mig på vänstersidan. Jag hade fullt sjå att hålla mannen stilla och lugn i baksätet och bad därför J skynda på infärden något. Inne på stationen väntade den andra patrullen och de hjälpte oss in med mannen. Vi var fyra poliser som bar in mannen och lade honom på golvet i arresten. I stället för en skjuts till sin husbil var han nu gripen som misstänkt för våld mot tjänsteman och skadegörelse.


(fortsättning följer...)

Haha, kul historia! Den där norrmannen med overall har man faktiskt hört talas om! :P

Kul? Tycker det är enbart tragiskt att (oavsett om det var det norska eller svenska) samhället inte kan ta bättre hand om psykiskt sjuka människor.
Det är helt åt h-e att polisen tvingas ta itu med såna här ärenden, killen borde ha fått vård för länge sen. Något han definitivt inte kommer att få inom kriminalvården, om det nu går så långt. Skulle tro att skattepengarna kunde användas till bättre saker.
Sedan förändrar inte det att Fu Frippes berättelse som vanligt var välskriven och intressant.
/Bolle

Givetvis är det tragiskt, men eftersom jag har en försmak för galgumor/svart humor så ser jag det roliga även i det här. Det är en uppfattningsfråga. Händelsen i sig = tragisk, historien som sådan = kul.

Capice?

Åhå, det finns inte bara stråltanter utan även strålgubbar.

Well well, då tycker vi lika.
Det var inte meningen att låta grinig, är bara lite för van vid folk som inte begriper att psyksjuka personer inte har gjort ett val.
Galghumor har jag självklart inget emot, dock går som bekant inte alla undertoner fram på internet.
/Bolle

Har någon Stockholmspolis något att förtälja om gårdagens demonstration?

"Katarina närpolisstation fick ett flertal rutor krossade och även några stora blomkrukor råkade stå i
vägen för aktivisternas ilska.
- Det där är ett missförstånd, det ligger en arbetsförmedling i samma hus som polisstationen. Arbetsförmedlingen är en av de tydligaste symbolerna för ungas osäkra liv och det är väl anledningen till att den drabbades, säger Petter Nilsson."


http://www.aftonbladet.se/vss/stockholm/st...,808375,00.html

Har undrat en sak ganska länge. Hur vill en polis bli tilltalad? Konstaplen? Betjänten? Polisen? Ni?

"och julen vara fram till påska". Snön är borta men tomtarna har inte hittat idet än.
Spännande att vissa sover kvar i idet sen -68 och vaknar till lite då och då

http://www.hn.se/m_standard.php?id=555105&...vdelning_2=294&

http://www.hn.se/m_standard.php?id=555106&...vdelning_2=294&

Lite av vad jag gjorde i går....

Körde som en galning med bussen från Falkenberg, (där vi hade trafikkontroll, så avbrottet var välkommet ), upp till Frillesås, men då hade alla stuckit redan. Vi hann åka till Varberg för att käka och styra tillbaks mot Fbg igen, när larmet gick om att 15 av de värsta som blivit portade från arenan var på en pub i Kungsbacka... Fullt järn upp dit, (vi stod upp och körde), men de hade redan lämnat och åkt söderut. Vi vände och stannade en av deras bilar vid Varberg Nord. Fem killar i 20 - årsåldern, med lite blessyrer och vita t-shirts...

Det var deras sport sa de, det gav dem adrenalin och en jäkla kick, men en av dem mådde inte riktigt bra. Han var sydd/tejpad i ögonbrynet och var alldeles grön i ansiktet. Det såg ut som om han skulle spy eller svimma när som helst. Han hade fått tre bedövningssprutor på sjukan i Göteborg och var lite tagen... Nästa "match" var mot AIK hemma.

Kan inte förstå det här, en av dem sa dessutom "att han måste snart skärpa till sig, han skulle ju söka polisutbildningen!"

Jag tyckte att han nog skulle tänka om och se över sin moralsyn bland annat...

Nä, nu tycker jag allt att det ska bli lite fler historier. Riktigt intressant ju.

Förresten borde ni nog hålla lite mer koll på Varberg Nord, jobbar på Statoil där, och vi har riktigt mycket drägg där på natten. Senast igår försökte en kille sparka in dörren. Inte sällan det kommer in drog-/alkoholpåverkade förare också. Tyvärr är det inga andra än jag och en till som tar sig tid att ringa polisen på dem när de sätter sig och kör...

Ja jag vill också ha mer historier! Har nästan suttit och läst i en timma istället för att snacka med tjejen!!

Inne på arrestgolvet slingrade mannen sig som en förvuxen ål, samtidigt som han vräkte ur sig en nynorsk rappakalja. Ungefär samtidigt som det inre befälet (IB) kom in i arrestlokalen började norrmannen skalla golvet och innan IB fick tag i huvudet hade han skallat två gånger och blodvite uppstod i pannan. IB:s förmansprövning gick ganska fort, om man säger så, och vi började klä av honom för att kunna stoppa in honom i en cell.

Medan vi poliser höll, kom två kriminalvårdare och började klä av honom overall och tröjor. Allt stank gammal svett, smuts och diesel. När han var reglementsenligt klädd och avvisiterad lyfte vi i varsin lem och bar in honom i en fyllecell. Detta då denna saknar möblemang som han kunde skada sig på. När vi släppte honom flög han upp och sprang rakt in i celldörren, men efter att han skallat rutan i dörren ett par gånger lugnade han sig och övergick till sin rotvälska igen.

IB beslöt tämligen omgående att han skulle undersökas av en läkare, då han misstänkte att mannen inte hade druckit ur vishetens källa utan på sin höjd bara gurglat sig…

Jag och J stank nu nästan lika mycket diesel som norrmannen, så vi gick ner och bytte tröjor och satte oss för att avrapportera. Gubbarna i näpotrafikbilen kom in i avrapporteringsrummet med stora leenden och började reta oss för att vi hade haft sådana problem med att få in honom i bilen.

- ”När vi träffade honom för några dagar sedan så fick vi ju hindra honom från att hoppa in i vår bil!” och - ”Ring lite tidigare så vi hinner fram nästa gång ni inte klarar av situationen.” och liknande kommentarer haglade i rummet. De hade jätteroligt att ”två, stora, starka ordningspoliser” inte klarade sig utan näpo… Vi tackade för hjälpen och påpekade att det faktum att han ville hoppa in i deras bil kanske berodde på att trafikpoliser stinker lika mycket diesel som han gjorde?

När avrapporteringen var klar rullade vi ut igen… the show must go on!

EPILOG: När mannen skulle undersökas av läkare fick en annan patrull köra upp honom till sjukhuset, för läkaren ville inte åka till polishuset. De hade fått bocka ihop honom igen, belägga honom med fängsel, baxa in honom i bilen, bära ut honom och när de kom in på sjukhuset hade de med en hundpatrull som förstärkning. När de kommit in på rummet där han skulle undersökas hade läkaren klagat på den bryska behandlingen och omedelbart bett poliserna att ta bort handfängslen och släppa honom. – ”Skyll er själva” sade de och släppte. De hann halvvägs bort i korridoren innan läkaren ropade på hjälp och norrmannen hamnade i spännbälte. Jag hörde sedan att han flögs till mentalsjukhuset i Stavanger i bälte på bår!

För en tid sedan fick jag ett brev från åklagaren där alla åtalspunkter avskrevs eftersom han fick vård på institut i annat land. Husbilen stod på parkeringen i flera månader och var helt plötsligt borta en dag, vart den tog vägen vet jag inte.

En uppföljning till, från berättelsen "Vapenanvändning". Fick höra av en kollega i Fbg att T hade anmält P för våldtäkt för några dagar sedan...

Biljakt i Skåne... vet inte var men gissar att det är i Malmö.

http://youtube.com/watch?v=qpNgUlGAO-c

/J

Filmen kommer från Newshunter
Där finns flera filmer tagna ur riktiga händelser.

Ok, tack.

/J

Hur länge har du jobbat som polis?

Började skolan 2001. Hurså?

Bara undrade. Det är hedervärt att du orkar skriva så mycket.

Det är helt briljant!!!!! Fortsätt skriva. Jag behöver höra ALLT. Ska söka till PHS i vår.
Håller just nu på att granska en poliskritisk artikel.
Frågeställning: Har vanlig polis verkligen prickskyttevapen, förstärkningsvapen och distraktionsgranater? Expanderande ammunition?
De påstår även att elpistol förekommer. Så vitt jag vet har elpistol bara varit på diskusition. Annars är det väl nationella insats som har prickskyttevapen????
Var kan man hitta info om detta?

Att hitta info på nätet om sådant är svårt. Prickskyttegevär har endast NI. Pikten hade de förutm, men inte längre.

Distraktionsgranater har både piketen och ni.

Alla poliser har samma ammunition. Ordningspolisen har tillgång till förstärkningsvapnet MP5 i de situationer de behövs.

Det här kommer att bli svårt (har jag en känsla av)......
Samtidigt blir jag såå förbannad när man får skriva hur som helst, utan källvisning.
Jag som ska kritisera, MÅSTE visa mina uppgifter och varifrån de kommer.

men...men......

Det är svårt. Folk kan skriva vad dom vill på nätet.

Vi använder pepparspray numer, men elpistoler förekommer ingenstans.

Ring till RPS och be om att få tala med någon som är insatt i ämnet.

Tidigare i det här ämnet, var det någon som undrade om det här med att ta hand om döda osv.
Jag är just nu sanerare, med inriktning på brand och lik.
Det blir liksom en del av jobbet. Lukten blir man inte av med. Den kan komma när som helst, speciellt innan man somnar.
Det är svårt att förklara orsaken till varför det luktar mer ibland och varför det är med mask ibland.

Folk har svårt att tänka sig att vi ibland får riva hela lägenheter pga ett dödsfall (som legat ett tag).