Inte mer? Då kan du ju inte ha så mycket att göra. Fortsätt!

HA, nu trodde ni att det var fortsättningen! ;)

Lugn, den finns i Word,ska bara finslipa lite och skriva klart. Jag börjar ju bli gammal nu, så minnet är inte det bästa... :P

Sedan i morse har jag dock semester, så jag ska se om jag inte kan ta tag i detta! Ursäkta dröjsmålet!

Jo det var ju historiens längsta reklam paus ;) Vi ses på Tisdag .

waiting, waiting ;)

Ursäkta väntan....



- ”Han är ensam” hörde jag hur J. sade från andra sidan bilen.

Ur bildörren kom det ett vänsterben med ett skitigt gipsbandage på. Mannen som hörde till benet stack ut ett skäggigt ansikte som bara var något mindre skitigt och sade: ”Hej!”

- ”Hej, sade jag, det måste vara du som är H?”

Mycket riktigt var det H. och han hade ju inget körkort så det blev till att skriva en så kallad primärrapport om grov olovlig körning och brukande av fordon belagt med körförbud. Efter att ha funderat vad åtgärderna blir i sådana här fall kom jag fram till ovanstående och då var det ju bara att försöka komma ihåg vad man skulle ha med i en sådan. Erkänner han? Villig att motta strafföreläggande? Advokat? Han fick dessutom blåsa i ett sållningsinstrument så att vi kunde utesluta att han inte druckit, vilket han inte hade. Han var hela tiden trevlig och tillmötesgående och erkände allt. Vad jag kunde se genom rutorna hade han inget stöldgods eller knark i bilen.

Efter att jag hade frågat och skrivit upp allt jag kommit på tittade H. på mig och J. och frågade:

- ”Ni är nya va´?”
- ”Varför undrar du det?” frågade vi.
- ”Har aldrig sett er innan, bara…”

Efter att strängeligen ha uppmanat honom att inte köra vidare hoppade vi småskrattande in i bilen igen. När vi kommit runt kvarteret mötte vi en av Securitasbilarna som vi träffat vid Tångaskolan. Väktaren berättade att H. stod för ungefär 70 % av alla inbrott i Fbg och att vi gjorde bäst i att hålla ett öga på honom. Vi rapporterade in till LKC att vi var klara och vilka åtgärder vi vidtagit. Jag och J. tänkte köra några varv och sen se om han fortsatte att köra så vi gav oss av vidare i natten.

När vi kört en stund tänkte vi åka tillbaka för att kolla upp H., men vi kunde inte hitta tillbaka! Vi körde runt omkring i det kvarter som vi trodde var rätt men hittade inte tillbaka, vi kom ner till ån Ätran, som ringer genom Fbg och vi kom fram till Grand Hotel, men vi hittade inte parkeringen där vi lämnat H.!

Vi skrattade så mycket så vi nästan körde av vägen, men tog oss samman och när vi väl lyckades hitta tillbaka till stationen körde vi in. Väl inne fixade vi lite kaffe och skrev vår primärrapport och försökte hitta parkeringen där vi lämnat H på den stora kartan på väggen i avrapporteringsrummet. Till slut hittade vi den och beslöt oss för att ta oss dit. När vi kom fram låg H och sov i framsätet på sin bil… Vi tog noga fasta på några landmärken så att vi skulle kunna hitta dit igen och körde sedan vidare.

Resten av natten körde vi runt i stan och kollade alla bilar vi hittade, men det var nästan bara vi som var kvar ute. Med jämna mellanrum kollade vi till H, men han hade tydligen gjort vad han skulle för den natten så han fortsatte att sova på parkeringen. Emellanåt vaknade han till när vi körde förbi och vinkade lite. Till slut så åkte vi in och kollade på Reality TV sista halvtimmen och sedan var det bara att ta sig hem till sängen.

Vi träffade H många gånger under vistelsen i Fbg, men det är en annan historia!

Ja jädrar vilken cliffhanger.... Precis när man trodde att man skulle få liten berättelse om ultravåld eller något hejdlöst ingripande så blidde det så här.... odramatiskt? Kan inte låta bli att tycka att det var en liten mysig historia rätt ut ur verkligheten. En liten flukt bakom kulliserna från en radiobil i Halland. Bra skrivet Fu Frippe!!

Fu Frippe, Lost in Falkenberg

Underbart! Kul med vilsna poliser, jag vrider mig i kramper... Kan definitivt se det framför mig...

Alltid intressant att få inblick i andra yrken. Särskilt när en så bra skribent rapporterar om det.

intressant

Hahaha riktigt kul läsning. Har inte sett denna tråd tidigare.
Det är väldigt gripande o rolig samtidigt.

Riktigt bra skrivet!

Eloge grabbar för det jobb ni har!

@Fu.Frippe

Med sådana cliffhangers så vet jag inte om jag har lust att ordna fler prylar till dig. Kom ihåg att jag har nyckeln till förrådet!!!!! B)

de e underbart

Hehe kul att läsa.. Om jag bara hade orken att skriva.. Man har ett par goa historier på lager.. kanske, om intresset finns ska jag försöka knåpa ihop lite historier från min myndighet..

lysande... otroligt intressant

tackar vi för

Japp nu vill man bli polis ÄÄÄNNNU MER: era as more!

Fu Frippe, har det hänt något sen sist eller? Kanske är semestertider nu, men i alla fall...

;)

Lurar på att dra ner till sommarstugorna i skrea någon natt och ha lite rajtan tajtan så att frippe får något nytt att skriva om.. för inte kan det väl hända något i metropolen falkenberg annars? ;) Tacka vara vet jag varberg..

GMY

Rokare

Efter en liten paus kommer här nästa del....

(Rokare: Jag jobbar ju i Halmstad numera, men snart blir jag länstäckande, så då kan du åka till Skrea... ;) )

”Vapenanvändning”

Under en rutinpatrullering en hyfsat tidig fredagskväll ser jag och J hur en man sitter på huk bredvid en kvinna som ligger på gatan. Detta var precis vid Stortorget i Fbg. När vi kommer fram till platsen ser vi hur mannen blöder från ett jack på näsan. Kvinnan ligger livlös på rygg på gatan men ser i övrigt oskadd ut.

Vi frågar vad det är som hänt och mannen svarar att hon har blivit galen, vilket hon tydligen blev med jämna mellanrum, speciellt om hon inte tog sin medicin… De hade varit och druckit några öl och när de skulle gå hem så ville hon gå vidare och dansa, vilket han inte ville. När han hade sagt att han ville gå hem istället hade hon blivit rasande och slagit honom med handväskan i ansiktet. Han hade då tagit tag i henne för att freda sig varpå hon hade blivit alldeles bindgalen och slutligen svimmat och han hade lagt ner henne på gatan och sedan kom vi.

Jag kallade dit en ambulans, eftersom vi inte fick någon kontakt med kvinnan. Hon andades dock utan problem, men svarade inte på tilltal utan bara låg och blundade. Hon reagerade svagt på smärta när jag gnuggade knogarna på bröstbenet. När vi höll på att undersöka henne i väntan på ambulansen började mannen att gå från platsen. J såg till att mannen gick in i en port till en affär där han bad mannen om legitimation, vilket han också fick. Mannen undrade varför han inte fick gå hem, han var trött på att alltid behöva vara rädd för att hon skulle ”balla ur” och dessutom var det ju han som hade fått stryk. Detta stämde ju, så efter att han blivit ”idad” lät J honom gå hem.

Kort efter det att mannen hade lämnat anlände ambulansen, vars personal kände igen kvinnan direkt. Hon var tydligen en missbrukare som nyligen, det handlade om ett antal månader, hade kommit ut från ett behandlingshem. På detta hem hade hon träffat en kille som hon nu var sambo med. Ambulanskillarna försökte väcka henne, men utan någon större framgång. Jag tyckte att de bar sig ganska oförsiktigt åt, men de förklarade att hon brukade spela medvetslös för att slippa få mer stryk av sin pojkvän! Det gick upp för mig och J vilket rookiemisstag vi precis gjort oss skyldiga till! Tur att vi i alla fall hade ”idat” mannen. När vi förklarat för kvinnan att vi visste att hon spelade och att mannen var borta ”vaknade” hon och började i stället gråta. Efter ett tag förklarade hon sig vara trött på mannen, (som vi kan kalla P), och att hon skulle försöka få sova hos en vän i Varberg. Efter att ha ringt sin vän, bad hon oss att vi skulle följa med hem till hennes och P:s lägenhet för att hämta lite grejer. Hon vågade inte åka dit själv av rädsla för repressalier från P. Hon sade också att hon hette ”T”. Vi frågade LKC om det var OK att köra hem henne och eftersom förstärkningspasset snart skulle gå på, så mötte det inga hinder.

Vi körde hem till den lägenhet som hon uppgav var deras och när vi hittat rätt lägenhet ville hon inte gå in utan bad oss följa med. Eftersom hon stod alldeles tyst och skakade med tårarna rullande ner för kinderna, antog vi att hon kände en viss rädsla för P och sade att vi givetvis skulle hjälpa henne att packa en väska. Vi ringde på och väntade på att P skulle öppna. T stod då en halv våning ner i trapphuset. P öppnade efter ett tag dörren utan en tråd på kroppen. Vi förklarade vårt ärende och bad honom att i alla fall ta på sig en byxa. Han gick in i sovrummet med mig efter. Vid sängen låg hans kläder i en hög och han tog på sig sina kalsonger. Han var inte särskilt aggressiv men det märktes att han var irriterad över vår närvaro. Han blev inte på bättre humör när jag började ställa frågor om vad som hänt och när jag förklarade varför vi var där.

Jag kanske ska förklara hur lägenheten såg ut. Innanför ytterdörren fanns en dörr rakt fram in till ett badrum. Till höger fanns en liten hall med en dörr rakt fram och en dörröppning in till köket direkt höger igen. Dörren rakt fram ledde till ett vardagsrum. Inne i vardagsrummet fanns en dörr till höger som ledde intill sovrummet. Det fanns också en dörr i kökets vänstra vägg som också ledde till sovrummet. Lägenheten var i stort sett välstädad, förutom några ölburkar på köksbordet och P:s kläder vid sängen.

Jag pratade med/förhörde P i sovrummet medan J och T samlade ihop kläder och annat i en väska till T. Efter ett tag började T och P gräla om tobak och pengar, varför vi fick säga till dem att lägga av och att T skulle fixa med sitt och P sitta still i sängen. När T nästan var klar och bara skulle ta en jacka från hyllan i hallen ville P röka en cigarett. J och T var vid hyllan precis vid ytterdörren och ciggen var i köket, så jag och P gick ut till köket. Jag ställde mig i dörröppningen med ryggen mot hallen och P satt på en köksstol vid bordet och rullade en cigarett. J stod i hallen lite till höger om mig och skulle precis släppa ut T ur lägenheten, när P plötsligt rusar upp, tar ett långt steg mot köksbänken, och sliter åt sig en kökskniv!

Halmstad.. hmm, fan där är man ju en del också.. SoldF sprider sig..





U BASTARD!!! :P

GMY

Halmstad säger du, då det gäller det ju att passa sig för att hitta på nått fuffens på helgerna då... ;)

Länstäckande, kan det ha med Ordningsgruppen att göra?

Det kan det ju ha.... ;)


Verkar som om alla känner till den...

Jag blev lite chockad av nyheten, inte så mycket av nyheten i sig utan mer utav det faktum att det i Hallands Nyheter idag inte stod "Karlssons kviga har kalvat" eller "Petterssons traktor på Service" . Istället var det ju en intressant nyhet... :P Höll ju på att sätta espresson i vrångstrupen.

GMY

Jag backar ett steg ut i hallen, skriker ”släpp kniven” och drar min pistol i en samtidig rörelse. T får panik och springer skrikande ner i trappen och J får en något otrevlig överraskning. Han har senare berättat att han bara hör mig skrika samtidigt som han hör hur jag gör mantelrörelse. Han påstår också att han upplevde det som något stressande! Eftersom han inte kan skjuta drar han sin batong och avvaktar vid min sida. Jag riktar mitt vapen rakt i bröstet på P och skriker att han ska släppa kniven och att jag kommer att skjuta om han inte gör det. Jag kommer inte ihåg hur många gånger jag säger detta eller hur länge jag står och siktar P mitt i bröstbenet från cirka två meters håll, men jag kommer ihåg att jag tänkte: inte ett steg till, inte ett steg till…

P står stilla med kniven i höger hand och bara tittar på mig, precis som om han överväger situationen. Jag flyttar mig lite i sidled så att jag står bakom väggen med kroppen, men fortfarande med siktet på P:s bröst. Jag förklarar vad som händer för J, som står precis vid ytterdörren till höger om mig, men som inte ser vad som händer i köket. Som sagt så vet jag inte hur lång tid det tar, men troligen rör det sig kanske om 20 eller 30 sekunder. Hela tiden beordrar jag P att lägga från sig kniven, men han bara står stilla mitt på köksgolvet och stirrar på mig. Jag är beredd på minsta hastiga rörelse åt mitt håll. Jag har tryckt in avtryckaren så pass långt så att hanen har börjat röra sig sakta framåt när P långsamt backar tillbaka till köksbordet, sätter sig ner, plockar upp ciggen, tänder den och riktar sedan kniven mot sin egen handled. Han säger också att han ska ta livet av sig om vi kommer in…

Han kan inte leva utan T, men han tycker det är jobbigt när hon inte tar sin medicin. Han tycker också att det är jobbigt när hon pratar, tittar eller dansar med andra killar. Han medger att han brukar bli så arg att han slår henne, men han är ju så svartsjuk. Nu orkar han dock inte mer. Han vill sedan att vi ska komma in och snacka med honom. Jag slackar hanen på min Sig Sauer och förklarar att jag kan komma in och prata med honom om han lägger från sig kniven och går in i sovrummet. Detta är dock inget som P är villig att göra och det blir ett slags dödläge. Han sitter i stolen och hotar sig själv, men jag vill inte stoppa ner mitt vapen då avståndet är så kort mellan oss.

Under tiden som jag försöker få P att släppa kniven och inte ta livet av sig, vilket känns väldigt konstigt eftersom jag nästan skjutit honom precis innan, ringer J till LKC och förklarar läget för dem. De skickar då dit förstärkningspatrullen, som man har på helger, och de anländer inom bara någon minut. Jag och P kommer ingenstans i vårt samtal, han vill att jag skall komma och sätta mig vid bordet och snacka, men jag förklarar för honom att det inte kommer att hända så länge han sitter med en kökskniv i handen. Hela tiden har han eggen mot sin handled och jag min pistol i handen.

När 5944, som förstärkningen kör, anländer ser vi att det är A och C som jobbar. De kliver in i lägenheten och J förklarar läget för dem i hallen och jag förklarar vad som händer för P, som blir ännu mer upprörd över att det kommer fler poliser till hans lägenhet. Vi har egentligen kommit för att ta hans T, eftersom hon är en hora som ligger med alla. Jag förklarar att så inte är fallet och ber honom lugna ner sig. A går runt bakom mig och håller koll på sovrummet genom vardagsrummet. C står med J i hallen och drar fram sin pepparspraysburk. Detta var innan vi i Halland fått pepparspray, men C hade precis kommit från Stockholm och hade med sig sin burk därifrån. Jag fortsatte att försöka lugna P, vilket inte gick så bra, och plötsligt kastar han sig in i sovrummet och ut genom en balkongdörr som fanns därinne. Innan jag eller A hinner hindra honom hoppar han upp på balkongräcket och sätter kniven mot halsen. (Det var nog tur att jag hunnit slacka hanen innan detta hände). Han skriker att vi ska sticka därifrån och att vi ska ge fan i hans flickvän.

You *uck, another Cliff hanger......... mer, mer, mer

Bra skrivet Fu Frippe!

Fu Frippe: du vet att jag är sjukt nyfiken va?... Cliff hangers är elaka påfund!! ;)

Ni ska va glada att det inte står "Insert Coin" och att det kostar 5 :- för 20 rader! :P


Såja, nu har vi haft vår paus, fortsätt bara!

Jag försöker få honom att komma tillbaka in, men han är riktigt upprörd på mig och min pistol så A tar över och lyckas få lite kontakt. Jag flyttar tillbaka ut i hallen för att om möjligt få P mindre upprörd genom att inte visa mig. J ringer LKC och ber dem att skicka en ambulans och förklarar det ändrade läget. För att lugna ner P ännu mer ber vi dem köra fram tyst och jag går ner för att möta dem. När de anländer väntar de runt hörnet på huset och jag går upp igen. När jag kommer tillbaka får A precis ner P från räcket och får honom att sitta ner på sängen. Vi får lova vid allt som är heligt att vi inte ska slå honom. Vi förklarar att han inte kan göra något åt att hon vill flytta och att han inte får hota poliser med kniv. Han förnekar att han hotade mig utan bara sig själv. Han uttalar också ”livsleda” som det så vackert heter och ber oss hjälpa honom. Eftersom vi inte vill att han tar livet av sig eller någon annan beslutar vi oss för att försöka se till att han får hjälp. Vi packar en väska till honom, han klär på sig och vi går ner till polisbilen för att köra honom till psykakuten i Halmstad.

När vi kommer ut på gården möter vi T som kommer tillbaka efter att ha sprungit iväg när P drog kniv i lägenheten. J och C försöker få henne att hålla sig borta, men hon vill ha rulltobak! P börjar gå igång igen och jag och J får ta tag i varsin arm på honom och C och A tar väck T runt hörnet. P blir helt galen och är helt övertygad om att A och C har sex med T bakom huset!! Efter en kortare brottningsmatch sitter så P i baksätet med händerna i knät och säkerhetsbälte på sig. C kommer tillbaka och frågar om det inte kan vara ok om hon får lite av tobaken som P packat i sin väska, de har ju ändå betalt halva var. Efter lite övertalning går han med på detta, men plötsligt slår det över igen och han beskyller C för att vara den som var så otrevlig inne i stan. C hade då jobbat ungefär en vecka i Halland och ingen av oss hade överhuvudtaget sett P eller T innan! (C fick också skulden för ett annat jobb, ett annat förstärkningspass, men det är också en annan historia).

Jag och J lugnar ner P och skall precis köra till Halmstad när bussen från Varberg anländer (5504). I denna sitter vårt YB för norra länet tillsammans med en kvinnlig polis. De skall köra T till Varberg och hennes bekante där. När YB får se T suckar han bara och mumlar något om
: ”inte hon igen!”. Det visade sig att T bott i Varberg och att hon varit en ”följetong” däruppe. Hon hade missbrukat och blivit slagen av en mängd pojkvänner och dessutom varit otrevlig och aggressiv mot polisen. Nu var hon dock riktigt skärrad och de bad därför henne att stiga in och påbörjade färden mot Varberg. P blev lite lugnare när han såg att det var en kvinnlig polis som hon skulle åka med. Han måste ha missat vårt stiliga YB… När vi körde ut från gården såg han hur C och A hoppade in i sin polisbil och började genast skälla på dem för att han såg nog hur de tittade på T!

Jag bad honom lugna ner sig och förklarade att vi skulle köra honom till psykakuten Halmstad och då blev han lugnare och började till slut att gråta. Han satt med ansiktet i händerna och snyftade och förklarade sin stora kärlek till T och förbannade sig själv för att han blev ihop med en sådan lösaktig slyna om vartannat. Han fortsatte med detta nästan hela resan fram till sjukhuset. Vi överlämnade honom i psykvårdens varma händer och styrde sedan tillbaka mot Fbg. Passet hade ju många timmar kvar...

Du har sannerligen berättar konsten i dig, när väl polislivet är över kanske du skulle satsa på en författar karriär?
Mycket bra skrivet!!

@Alfie: Tackar! Blir ju generad av så fina ord.... Tycker att det är kul att skriva så jag gör det mest för min egen skull, men det är ju kul om andra uppskattar det!

Väldigt intressant! Mera mera!!

BLir det en årets tråd omröstning så kommer min nominering

Håller med till 100%,SG Olsson. @ Fu Frippe, vi på Soldf behöver mer, glockrent.

Det är mycket bra skrivet. Du får i alla fall mig att tro att jag förstår lite mer om hur det är att vara polis.

Mycket bra skrivet!! Du har min röst på årets tråd om Kimster drar igång en sån omröstning igen.

(OT: snygg tröja på din avatar :=)

http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=107147

En av gårdagens begivenheter...

http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=107133

http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=107403


Torsdagen var en bra dag, inte varje dag man griper en kvinnomisshandlare och hämtar en våldtäktsman! Känns som om man gjorde lite nytta för en gång skull....

Spännande läsning =) Keep up the good work!

Nytta?
Skall komma ihåg det nästa gång du vill rota runt i förrådet.
Efter ni varit där vet får man nästan göra en inventering för att vara på säkra sidan! ;)

Mycket bra skrivet! Keep up the good work!

Fu Frippe vad ar kortiden prio 1 till Knared fran Halmstad ?

@Fu Frippe.

Bra berättat, mycket imponerad av att du lyckas hålla dig från att skjuta när karln står 2m ifrån dig med kniv. Alla som någon gång varit i någon form av slagsmål vet hur kort avstånd 2m är i dessa fall, bara ett steg och en utsträckt arm. Än en gång bra skrivet och berättat.

@ Mandrake. inte skulle väl jag plundra förrådet???? Dessutom tyckte jag att du försvann lite väl snabbt när det skulle bäras ammo i dag!! ;)

@Odenmedic: vet inte hur snabbt det gick, men fort gick det! Det måste jag kolla på jobbet i morgon...

@Steken: Jag tror att orsaken till att jag inte sköt är att han stannade upp och inte gick mot mig... sen är det en ganska rejäl tröskel att kliva över. Jag var väl uppe på kanten men inte över...

Mna kan ju fråga sig om det var Frippe som satt i en av de tre (?) plingplong-bilarna som med en jävla fart och med tjutande blåljus styrde kosan mot Andersberg idag...

Med facit i hand var det ju tur att du inte sköt, tänk va små gränser i bland kan vara...

@ Alfie: Ja, det känns bra...

@ Simon: I går? Jag jobbade visserligen till 17, men ingen blåljuskörning till A - ringen....

@Fu Frippe

Jag var kanske lite otydlig. Laholmsvägen mot Andersberg var det, mycket möjligt att det inte var A-ringen som var målet...

Förvisso kanske inte det var A-ringen som var målet, men du helt förlåten i ditt antagande Simon.. jag hade tänkt exakt samma sak själv.

GMY

@Frippe

Vaddå "försvann snabbt"?
Om du för ett ögonblick tror att jag inte hellre hade följt med er in i förstärkningsförrådet och lastat ammo istället för att gå upp och pyssla med posten som en annan brevbärare, så har du helt missuppfattat mina ambitioner här i livet!