Hej! Tänkte ta del av forumets kunskaper gällande regler och lagar vid försäljning av antika vapen. Jag tänkte närmast på denna annons: http://www2.blocket.se/view/2714082.htm?l=0&c=1&city=0

Jag är inte ute efter att "sätta dit" just denna säljare, förmodligen är allt i sin ordning. Men om vapnen ÄR äkta och inte 100 år gammal nationalromantisk rekvisita så är det ju inget man hittar i var mans garderob. När hör det hemma på museum och när är det OK att samla själv? Hittar jag sådana i mitt jordgubbsland vill väl Kungen ha dom?

Undrande Glidare...

Lag (1988:950) om kulturminnen m. m.

Min instinktiva känsla är att inget är vad det ska vara.

Trots mina väldigt dåliga kunskaper om svärd, så vet jag litet åtminstone, och min kvalificerade gissning är att de absolut inte är äkta.
Detta grundar jag på följande iakttagelser/bedömningar.


1. De är alldeles för välbevarade. Dolkar utav brons användes nästan bara under (surprise) bronsåldern och järnåldern, om om de då skulle vara så välbevarade så vore det en mindre sensation. Det finns iof. exemplar som är ungefär så välbevarade, men de går också att räkna på vänstra handens avhuggna lillfinger.

2. Ingen utav modellerna har (enligt mina kunskaper) en historisk design. Varken för knapp eller parerstång. Knappar användes oftast inte ens under denna tid. Den som avviker ifrån det mönstret är den längst till höger, vars hjalt påminner om en romersk gladius, men skiljer ändå på flertalet viktiga punkter.

3. Klingformerna. Vapen under den tiden var enbart stickvapen, medan klingorna på bilden är huggklingor, och absolut inte avsedda för stick. De liknar allra mest klingorna till tidiga ryttarlångsvärd.

4. Ornamenten är alldeles för pillriga och natinalromantiska.

5. Yxan på bilden är en ryttaryxa med en bladform som började användas under sent 1400-tal. Alltså avrken antik, eller historiskt sett, tillverkad utav brons.

6. Ingen utav "vapnena" är gjorda i de dominerande stilarna under tiden.

Och en del andra anledningar också...

Mvh, Morvalion ---> Svärdfetischer, rustningssmed och svärdsfäktare. Lite besatt också

Aha! Säljare=busgrabb

Även om jag själv är mycket historieintresserad är jag inte så vass på bronsvapendesign... Dock tyckte jag som du att designen var lite flådig på några av dem, jämfört med de få, företrädesvis dolkar, som jag sett... Då är risken alltså liten att fornfynd är på drift. Nu är det bara upp till NN att inse att det är obra att försöka blåsa någon på 20 papp för gammalt teaterskräp. Speciellt om denna någon har en så stor budget avsedd bara för stickvapen...

Japp. Tyvärr så finns det många oseriösa/okunniga svärdsförsäljare runt om i världen. Dock skulle jag, ifall jag vetat att samlingen var äkta, tagit REJÄLT mycket mer.

Däremot så dyker det upp fornfynd lite då och då. Och detta är lite känsligt, eftersom att det i Sverige inte är tillåtet att sälja svenska fynd, men i England och andra länder så finns det rätt så mycket legalt på marknaden, som då kommer till Sverige. Har själv en rondelldolk ifån england, fynd från 149o ca, och en vikingatida pilspets som sitter fast i en ringbrynjebit. också ifrån England.

Hur det är med gamla (17-1800tals) fynd som har avrit privata som säljs vet jag inte. Det kanske någon annan kan svara på.

Tyvärr så finns det ju också okunniga köpare, som kan gå på sådana här saker.

Mvh, Morvalion

Å andra sidan vill jag ju ha skottpengar på t ex gotlands metalldetektorturister...

Men när det är legalt så...

Hur ser t ex Brittiska myndigheter på att Svenska fornfynd säljs där? Även om det är ok att sälja dem i GB fördes dom ju dit olagligt, bryr sig deras snutar om det? Finns det något sammarbete? Minns att det var uppe på nyheterna för en tid sedan om Svenska fynd som bjöds ut i USA.

Tackar för hjälpen!

Å andra sidan så säljs ju drösvis med antika vapen varje vapenauktion på Stockholms auktionsverk....och det är väl lagligt kan man tänka

Men är de verkligen 1000 år +? Jag tänker mest på objekt som måste ha grävts fram ur jorden någon gång och som inte har sparats i någon rustningskammare sedan de togs ur bruk. Sparade släktklenoder är ju inte "fornfynd" på samma sätt, med tillhörande fyndplats osv.

Har sett stenyxor på vapenauktionen, och en hel del andra saker som säkert är tusen år, men jag har ingen aning om hur dom räknas rent lagmässigt.

Fann detta på aktionsverkets sida.....

5128 - SPJUTSPETS, nordisk, förmedeltida, kort klinga med rombiskt snitt, korta flata skaftskenor, längd 126 cm; konserverat jordfynd

Borde inte denna falla in under kategorin?

Det gör den ju klockrent och jag viker mig ödmjukt...

Delvis också för att jag skummade Adam Wilhelms bifogade fornminneslagar nogrannare (var nog trött förra gången):

3 § Fornfynd är föremål som saknar ägare när de hittas och som
1. påträffas i eller vid en fast fornlämning och har samband med denna eller
2. påträffas under andra omständigheter och kan antas vara minst etthundra år gamla.


4 § Sådant fornfynd som avses i 3 § 1 tillfaller staten.


Sådant fornfynd som avses i 3 § 2 tillfaller upphittaren. Han är dock skyldig att erbjuda staten att få lösa in det mot betalning (hembud)
1. om fornfyndet innehåller föremål som helt eller delvis består av guld, silver, koppar, brons eller annan legering med koppar eller
2. om fornfyndet består av två eller flera föremål, som kan antas ha blivit nedlagda tillsammans.

Inget snack alltså, hittar du det utanför fast fornlämning och staten inte är intresserad ÄR det ditt. Min undran är stillad och jag tackar för hjälpen!