När invasionen av Irak startade 2003 så fanns en liknande omröstning på forumet. Nu handlar det istället om en instabil efterkrigssituation med uppror och starka tendenser till anarki. För närvarande har USA som ockupationsmakt ansvaret för ordningen i landet och de understöds i sin tur av en mängd koalitionsländer (däribland Norge och Danmark). Skulle du under de här omständigheterna kunna tänka dig att delta i en militär insats i Irak?

Nej, jag kan inte åka till Irak. I mina ögon var skälen till krigsutbrottet mycket vaga redan från dag 1 och jag tror att det sista som önskas av den irakiska befolkningen är fler väst-länder som ska komma och "hjälpa dem".

Ja, fast bara under FN-flagg. Detta förhindras dock av min brist på utbildning inom militär verksamhet.

Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Ingen som tror på det motsatta? Att det enda sättet att skapa ordning är att skicka dit fler soldater som skapar ett långsiktigt lugn, istället för att lämna landet åt sitt öde.

Lugna, trygga skandinaviska soldater skulle ju ses som befriare i jämförelse med de stressade sydstatspojkarna som hänger där nu.

Jag fick sätta min röst på det sista alternativet .
Har en mycket viktigare mission just nu att uppfostra 2 st söner .
Så Irakierna får klara sej utan SISU.

Alt 2 skulle jag kunna tänka mig. Delvis för att vidga mina vyer och delvis för att
få en erfarenhet som få kan erbjuda.

Storpolitiken skiter jag i, den kan andra gnälla om.

I nuläget skulle jag endast åka under FN flagga.

Jag anser inte att invasionen eller "befrielsen" av Irak var befogad, i alla fall
inte med de anledningar som USA hade, men däremot anser jag att man inte
borde lämna landet nu, det vore verkligen att lämna landet vind för våg med
alla olika grupper som existerar där nu. Däremot anser jag att "återuppbygg-
naden" kan göras på ett annat sätt.

Om jag skulle åka dit?
-nej inte med de erfarenheter jag har idag. (typ inga)

Hörde av mina kontakter att det finns en svensk som jobbar för Amerikanska Kontraktorer o som värvar livakter just nu...Betalas mellan 300-700 US Dollars /Dygnet

Men vad är det värt om man kommer hem med en kula i huve

Det låter ju bra, men en vanlig irakier kan ju inte skilja på en svensk, amerikan, ryss eller annan "caucasian". Det finns ju gott om andra nationaliteter där nere, som också blir drabbade.

I förlängningen kanske, om FN deklarerar att det längre är USA som styr, då _kanske_ de stillar sig i hatet mot "västerlänningar" och andra "otrogna hundar".

Låter lite som "vakta pipeline"- skrönan som brukar florera.
Men vad vet jag?

The Swede

Har oxå hört (enligt mig en tillförlitlig källa) att det finns ett företag som kontrakterar svenskar för uppdrag i Irak, 450 000 kr för tre månaders "jobb"...

Fast denna kroppen var ju inte intresserad så jag bad inte om mer specifika uppgifter...

Min åsikt är att det här måste USA fixa på egen hand. De valde att kringgå FN-systemet och strunta i folkrätten, och de bör få ta konsekvenserna också. Skulle FN gå in i Irak i det här läget skulle det bli detsamma som att godkänna USAs unilaterala aktion i efterhand. Det vore en helt ohållbar situation om FN förvandlades till en sorts städtant som följer efter USA när de får för sig att byta ut regimen någonstans i enlighet med sina stormaktsintressen.

Ska FN skita i dom civila pga att USA är inblandat? Ska dom agera likadant i alla konflikter? "Äsch vi skiter i er, det är erat problem"

Ska FN agera städtant för alla nationer förutom USA ?

Jag skulle i dagsläget INTE vilja åka till Irak... Det är nog ett av dom få länder i dagsläget jag inte skulle vilja åka till under Ljusblåflagg...

Anledningen är väl mest, att jag faktiskt är för feg...

Skulle vi skicka FN-trupp till Irak, så skulle det bli förluster, eftersom jag tvivlar på att dom skulle bli mindre mål än dagens styrkor.

Där idag döde utlänska soldater är en propagandasak, vill inte jag vara...

Jag tror civilpersoner, inte bara i Irak utan i hela världen, tjänar mest på att folkrättens principer upprätthålls - kanske inte i varje enskilt fall men säkerligen i det stora hela och i det långa loppet. Det betyder inte att jag "skiter" i civila - tvärtom är det just omsorg om civila som ligger till grund för ett sådant ställningstagande. Enda undantaget för denna regel är humanitära interventioner i akuta nödlägen - något som inte rådde i Irak.



Nej, FN ska självklart inte agera städtant efter någon stat som invaderar en annan i strid med FNs regler och procedurer. Om FN agerar städtant efter en stat som beter sig på det sättet så innebär det att den staten kan vältra över kostnaderna för sin egenintresserade stormaktspolitik på världssamfundet - en helt ohållbar situation. USA är inget undantag för denna princip.

det är en förenkling av ett stort problem.

om fn går in och stöttar usa i upprensningsarbetet så har man ju godkänt usas invasion, något som man från högsta fn nivå hävdade stred mot folkrätten.

om fn går in så kommer man att få ta en del av uppbyggnadskostnaderna och frågan är hur många av världens länder som faktist är beredda att ta den ekonomsika biten i ett krig man varit motståndare till?

hur skall du övertyga hemmaopinionerna om att det är rätt att skicka soldater till ett krig man kritiserat och kallat orättfärdigt?

anledningen till att jag inte tycker att fn skall ta någon stor del i återuppbyggnadsarbetet är att då usa med sina närmaste bestämde sig för att gå rakt emot säkerhetsrådet så brännde man broaran till hjälpen också.

det vore ju märkligt om man nu efter ett drygt år av ockupation kom på att det var nog fel av oss att gå in utan stöd av resten av världen, så nu måste ju dom hjälpa till.

jag lever i tron att man kunnat undvika en del problem om man inte gått emot säkerhetsrådet utan med dem i stället och då haft en enormt mycket större backup både i form av legitimitet och faktist stöd, mera boots on the ground som det heter.

Jag trodde FNs roll var att gå in och verka som en oberoende part för att tex hjälpa civilbefolkningen?

Stöttar man USA om man skickar in folk som hjälper de civila i Irak i deras vardag?


Jag talar inte om soldater.

Men jag håller med FN borde vara i tex Sudan, Somalia, Afghanistan just nu, men det tar väll några år innan det händer något i den organisationen.

Skulle vi åka till Irak under FN flagg så skulle vi vara en lika stort mål som alla andra.

Motståndet ser alla inklusive FN som en fiende, man angrep FNs kontor, man angrepp Röda Korsets kontor bara för att sätta skräck i alla utläningar.

Rick

fn är en tungrodd org.

det som skulle behövas är ett annat röstningssystem utan veto.
P5 skulle kunna ha större röster eller något åt det hållet, då skulle tex usa inte kunna blockera all kritik mot israel på ett så enkelt sätt.

sist lade man ner sin röst, och det räknades som ett enormt steg, det säger en hel del om hur makten är fördelad och används.

Ja.

Indirekt ja, genom att avlasta amerikanarna och ta över uppgifter som de annars skulle varit tvungna att ta hand om själva. Ockupationen blir därmed mindre ansträngande för USA, vilket ökar sannolikheten att de hittar på fler liknande "hyss" i framtiden. Det sätter dessutom ett obehagligt prejudikat: man kan strunta i FN:s säkerhetsråd men sedan ändå få assistans av FN med att städa upp efter sig.

Hade FN åkt till Irak och jag hade fått möjlighet att åka dit hade jag nog sagt ja! Men enbart under FN-flagg...

För tillräckligt många år sedan, åkte ju till andra skarpa ställen på 1970 och -80 talen, men bara under FU-flagg. Och det är väl så den här soppan också skulle ha kokats från början...

Jag skulle inte åka dit....tycker det är skillnad att som tex gå emellan två stridande parter som på balkan, än att vara en av parterna. För tanken är väl inte att vi ska gå emellan jänkarna och Irakierna
Dessutom undrar jag vad det Irakiska folket tycker, är inte så säker på att dom vill ha mer inblandning av omvärlden.........
Till sist så skulle inte mamsen släppa iväg mig

Självklart, men bara under FN-flagg. Skall någon lägga sig i annat lands inre angelägenheter anser jag att det krävs en FN-sanktion.

Efter maktöverlämnandet finns förhoppningsvis en möjlighet att få våldet att långsamt upphöra. Även om maktöverlämnandet i sig är en teknikalitet kan det innebära ett viktigt psykologiskt steg i rätt riktning. Jag misstänker att den irakiska interimsregeringen nu kommer att ta till mycket hårda metoder för att stävja alla uppror, och allt som kan hota regeringens makt. Och man kommer att ha mycket större möjligheter och stöd att motivera "hårda tag" än vad USA:s ockupationsregering någonsin kunnat.

Klart är att situationen är ohållbar och måste åtgärdas. Vem som orsakat eländet tror jag personligen just nu är mer eller mindre ointressant för civilbefolkningen.

Att tolka in saker som "folket vill inte ha västnationer där" på grundval av att en, om än relativt stor, grupp människor genomför självmordsattacker och eldöverfall är farligt. Vi har ingen möjlighet att bedöma hur stor del av Iraks befolkning som stödjer grupperna och hur stor del som inte gör det.

Det enda vi kan ta hänsyn är att bedöma säkerhetsläget, och göra vårt för att försöka återupprätta den säkerhet som saknas efter vad vi tror vara rätt. Svensk personal finns också sedan en tid tillbaka på plats i Jordanien för att utbilda Irakiska poliser. Jag tycker det är ett bra initiativ, även om det är tveksamt hur snabbt och effektivt det verkar. Enligt utbildarna själva försvinner en hel del av de utbildade såväl under som efter utbildningen. Åtskilliga uppgifter gör gällande att man deltar helt enkelt för att komma över ett vapen man sedan kan sälja eller t o m använda mot interimsregeringen. Man gör dock så gott man kan, är på rätt väg, och alla åtgärder i ett krigshärjat land tar alltid lång tid att se effekten av.

Av den anledningen anser jag det också vara för tidigt att yttra sig om huruvida USA:s krig - hur "fel" det än var - egentligen var av godo eller inte. Det kommer att ta åtminstone tio år innan vi ser vad resultatet blev. Sättet på vilket man startade kriget var solklart fel enligt min mening, men vad det faktiska resultatet slutgiltigen medför för Iraks befolkning kommer vi inte att kunna överblicka på åratal.

Att dra för långtgående slutsatser av medierapporteringen är livsfarligt. Jag kan inte annat än dra mig till minnes den internationella medierapporteringen från Balkankriget 93-94. Man kan nog lugnt säga att den inte direkt var rättvisande för det faktiska läget, och den var definitivt inget jag skulle ha rekommenderat som grund för beslutsfattande. Jag tror tyvärr inte journalisterna blivit mer synska sedan dess.

Bär i minnet att en ensam journalist inte direkt har lätt att överblicka situationen i ett land i totalt kaos. Det är inte lätt ens för en bataljon med tjogvis av patruller, OP:n, person- och underrättelsekontakter. Ett tiotal, eller ens hundratal, intervjuer ger tyvärr inte direkt någon greppbar bild av det faktiska läget i ett land i krig. Ju längre bort från det akuta skeendet man är desto mer fel blir också rapporteringen.

Även om mycket av det som rapporteras är sant är det mesta som rapporteras och blir "sanningar" i dagspressen här i väst inte annat än hörsägen, obekräftade rykten, över- eller feltolkningar. I ett splittrat land sprids dessutom oerhörda mängder propaganda och missvisande information från mängder av intressenter - inte bara parterna i konflikten, utan även andra privata eller politiska intressenter.

I bosnisk dagspress rapporterades t ex att den svenska bataljonen uteslutande bestod av brutala straffångar från ett svenskt fängelse för grova brottslingar (mördare, våldtäktsmän, rånare m m). Vem som låg bakom detta "avslöjande", och i vilket syfte vet jag inte, men det fanns säkert en hel del människor i Bosnien som trodde det var sant. Kanske tror vissa det fortfarande. Artikeln tyder dock på att det inte heller från bosniskt håll var någon självklarhet att vår närvaro var önskad.

Många liknande rykten om olika parter eller aktörer i konflikten som inte var lika lätt för västvärlden att kontrollera rapporterades säkerligen hem som "sanningar" utan att ifrågasättas.

Hur som helst vet vi inte vad Iraks folk vill. Det finns heller ingen realistisk möjlighet att ta reda på det. Dock är man nog inte helt ute och cyklar om man antar att huvuddelen av befolkningen vill kunna leva tryggt och säkert utan att riskera att mördas, kidnappas eller bli rånad/bestulen på allt man äger och har. Personligen tror jag dessutom majoriteten av civilbefolkningen skulle vara tacksam mot vem som helst som erbjuder detta.

Jag kan återigen dra paralleller med den första svenska Bosnienbataljonen. De serbiska myndigheterna motarbetade hela operationen så pass att bataljonen inte var fullständig förrän i missionstidens sista månader. Anledningen var att FN enligt de serbiska myndigheterna solklart tog ställning i konflikten för Bosnien, (som enligt Serbien inte ens var ett "riktigt" land), mot Serbien.

"Man vill inte ha oss där", valde vissa - även i Sverige - att tolka det som. Vad gäller den serbiska ledningen, och deras militära styrkor, var det fullkomligt sant. Samma gällde för de brottssyndikat och maffior av olika ursprung och mer eller mindre militär anknytning som härjade i hela Bosnien.

Vi tog dock inte ställning vare sig för eller emot någon när vi kom på plats - annat än för civilbefolkningen, förstås. Vare sig de var serber, kroater, bosnier eller amishfolk från Pennsylvania. De serbiska civila jag träffade på var i huvudsak glada att någon överhuvudtaget försökte lägga sig i den allmänna mord- och plundringsmentaliteten och få stopp på vansinnet. Storpolitiska principer visade sig inte vara så särdeles viktiga för den som inte visste om hans/hennes barn skulle få mat, bli våldtagna eller ens leva i morgon. För deras del hade vi gärna fått vara eldsprutande och satansdyrkande rosa träskkrokodiler från Botswana bara vi räddade deras liv, familj och egendom. Inte sällan från deras "egen" armé.

Det viktiga är att dock man inte lägger mer ved på elden genom att ingripa. Det är naturligtvis omöjligt att veta, men man får göra en rimlighetsbedömning med stöd av de underrättelser man har och handla efter vad man tror på. Några garantier kommer man aldrig att få. Jag har ingen aning om hur stora möjligheter den irakiska interimsregeringen har att kontrollera situationen, men det bästa vore ju onekligen om de klarade det själva.

Skulle det visa sig att man inte har resurser och också begär hjälp anser jag att det bästa vore att man snarast möjligt förstärker, och sedan växlar ut de amerikanska trupperna mot en massiv FN-insats. Så långt möjligt gärna med representation från Iraks grannländer. Inte för att jag tror större delen av folket egentligen skulle bry sig så mycket var hjälpen kom ifrån, utan snarare för att desarmera extremisternas argument om "otrogna".

Detta skulle dock heller inte medföra att attackerna upphör. Faktum är ju trots allt att de flesta som dödas i attacker numera faktiskt t o m är irakier, och inte det minsta "otrogna". Risken är uppenbar att även grannländers trupper, eller vem som helst som motsätter sig ett maktövertagande av rebellerna, skulle uppfattas som gåendes USA:s ärenden och utsättas för samma sak.

Men det faktum att ett engagemang skulle möta starkt motstånd och kosta förluster tycker jag personligen inte är någon anledning att inte skicka trupp. Tvärtom är det ofta då det är som viktigast att våga stå upp för sina värderingar.

Som av en händelse var det i dagarna var det nio år sedan Srebrenica-massakern, som är ett av efterkrigstidens mest tydliga och skrämmande exempel på hur det kan gå när man hävdar politiska principbeslut och "inte vill lägga sig i" av rädsla för att uppfattas som om man tar ställning i en konflikt. Priset för "principfastheten" blev tusentals mördade civila och ett FN helt utan trovärdighet i Balkankonflikten - som fick lösas av USA och NATO istället.

Att ta ställning för civilbefolkningen mot våld, plundring och död kan i mitt tycke aldrig vara fel. Är motståndet för stort och det är meningslöst för mig att lägga mig i gör jag det förhoppningsvis ändå - och dör i värsta fall, fortfarande fast i min övertygelse om att jag handlade rätt.

Min personliga åsikt är att vi lägger oss i alldeles för lite här i världen. Vi "tycker" förvisso en massa, men vi handlar för sällan och för lite. Jag var trots det emot att USA gick in i Irak utan ett solklart FN-mandat. Men jag är inte, och kommer aldrig att bli, emot att man ställer upp för civilbefolkningens säkerhet. En sådan operation kan mycket väl genomföras utan att ta ställning för någon av parterna. Vi svenskar har ju bevisligen t o m själva gjort det i Bosnien, och två gånger i Kongo. Ingenting i min övertygelse om det rätta att skydda civilbefolkningen förändras av att en av parterna i konflikten råkar heta USA.

Det är inte gratis att lägga sig i och stå för sin sak, och det kommer att kosta förluster. Kanske även dra på oss politiskt missnöje och rentav terrordåd på hemmaplan. Men skulle jag själv åka? Med ett starkt mandat att skydda civilbefolkningen och återupprätta ordning och säkerhet, ja! Jag skulle åka. Tveklöst!

Som alltid välskrivet av Unicorn, jag kan enbart instämma i det som står ovan.

När omröstningen dök upp så valde jag samma alternativ som jag skulle ha valt idag - endast under FN-flagg. Dels för att jag är övertygad om att regionen skulle må bättre av ett FN-ingripande/övertagande än ett fortsatt ensidigt amerikansk. Dels för att det är min förhoppning att FN skall bli verktyget för framtida, liknande, scenarion.

Unicorn för fram förslaget om FN-trupp från närliggande, företrädelsevis muslimska, länder. Som skrivet ovan så är ju fördelen med det att "otrogna" argumentet försvinner. Nackdelarna är ju att regionpolitken kan komma att spela in, man får heller inte glömma att islam inte är en enhetlig religion. Sen ställer jag mig undrande till kapaciteten hos de olika försvarsmakterna i iraks närområde, är de kapabla att hantera ett fredsframtvingande uppdrag?

många kloka tankar finns utryckta i ämnet... måste säga att det är skönt att se att det finns en neutrall inställning till den politiska situation som råder i Irak, det går inte att bara "rusa" rätt in i ett annat land som USA har gjort men å andra sidan så har jag ingen erfarenhet i hur det skulle vara att hamna i krig som USA säger sig vara.. så min åsikt är inte mycket värd men jag vill ändå säga att man skulle haft ett FN mandat innan USA gick in i Irak.

Jag lade min röst på endast under Fn flagg

Men om det skall genomföras i Fn flagg då skall det finnasi klarhet att Fn är där för folket och inte för att städa upp efter annan icke namngivet land.

Fn´s uppgift bör vara att vara ett stöd för interim regerigen och för att kyla av regionen plus längre fram i tiden låta folket få tillbaks tron på att väst inte är det onda satan som vissa anser

Det saknades ett alternativ.

Enbart att åka som Private Military Contractor.

De tjänar bra de där jepparna. Jag behöver cash. Cash is king!

Nu svarade jag nej av politiska skäl för jag skulle aldrig kunna tjänsgöra i USA:s krigsmakt.

Jag tror jänkarna fixar Irak. Det blir mycket blod men det löser sig på sikt. Irakierna vill nog mest ha lugn och ro och de är vana vid att inte få något för sin olja och gas så de bryr sig nog inte om ifall USA tar den ifrån dem. Bättre det än att Saddam Hussein tar alla pengarna själv.

USA TAR ingen olja......

Nej, men dom kan påverka OPEC (genom att få den "självständiga" Irakiska regeringen att hota att lämna organisationen, eller helt enkelt skita i dess beslut), och påverka oljepriset.

Att påverka oljepriset är strategopolitiskt mycket viktigare än att stjäla några oljetankers fulla med råolja...

Just nu skulle jag kunna tänka mig att åka till Afghanistan, men inte Irak, känns inte som det är värt det.

Ja utan tvekan jag skulle åka dit kommer antagligen att göra det. har vänner och släkt som är där nu dock ska jag bara göra min värnplikt i hemlandet sen åker jag frivilligt ner

Och slass for vilken sida? ;)

Jag skulle aldrig åka ut i krig om det inte skedde under Sveriges, Finlands eller FN's flagg.
Sverige och Finland självklart eftersom jag är medborgare, och FN's om det var en mission där jag behövdes.
Jag skulle aldrig åka som en amerikansk soldat eller på kontrakt via t ex blackwater, de vore ju som att åka som legosoldat och känns för mig som hyckleri. Inte mitt land, inte min sak liksom. Har FN bedömts att hjälp behövs kan jag som sagt däremot överväga en mission. Har själv sökt mig utomlands till både Afghanistan och Kosovo nyligen. Då är det en insats för fred och inte en del i en ockupation...

Hmm. Både KFOR och ISAF är NATO-insatser.

/K

Med risk att visa mig som okunning, har inte både KFOR och ISAF någon form av FN mandat att stödja sig på?

Det finns aven en FN-resolution bakom koalitionens narvaro i Irak.....

Jag skulle åka dit om Sverige beslutade sig för en insats dit ner

Januari.

December

Soon

Varför är det så självklart att om man skulle vilja åka, att det skulle vara på ockupationens eller FNs sida?

Nu har ju Danmark tagit hem dom flesta soldater från Irak, Men skulle möjligheten komma igen så självklart åker jag om inte familjelivet sätter sig på tvären.
Allt fler svenskar tjänstgör nu under Dansk flagg och tror dom flesta av oss, skulle åka.
Och många är redan påväg till Helmand med Hold6 och Hold7.
Så nej faran skrämmer nog inte mig men min tjej.

Inga problem som Dansk , Amerikansk eller contractor . . så länge ja får mat , amo , utrustning och snus

Jag skulle gärna åka ner som både soldat under svensk fana, contractor eller under jänkarflagg. Äventyret lockar! Naivt? Ja, så in i h-vete.