Frågan gällde om någon mobiliserat och var inte kopplat till effekten av mobiliseringen, något som SG OLSSON ändå gjorde.
Min poäng var att man bör se det ur ett större perspektiv och inte likställa genomförd mobilisering med effekt.

/K

Det är en oerhörd skillnad.
Israels system är inte en kopia av vårt. I stort bygger det mycket på att man utbildar och är i beredskap efter utbildningen. Mobilisering sker av reservstyrkor.
Vårt (och Finlands) system byggde på att inte ha stående styrkor alls, inklusive att flottan inte hade full beredskap utan att den var i princip kaderbemannad och snarare fungerade som ett fredsregemente alltså mer utbildning än något annat.

I varje fall är det så jag tolkat hur vårat och deras system ser ut.
Att tilläggas är att Sovjet (och Ryssland nu antar jag) hade ett system som om jag förstått rätt gick ut på 1 års utbildning med 1 års beredskap på det, vilket är det enda sättet att få värnpliktsförband att vara greppbara.

Min erfarenhet från Flottan (1993-95) var att rekryt- och befälskurs (total 5 månader) var ren utbildning medan sjökursen (12 månader) i huvudsak var beredskap.

Fria spekulationer är kul

Mina förslag baseras utifrån det antagande att en fiende som invaderar Sverige mest troligt är en stormakt av det slag vi inte kan värja oss mot med tanke på deras överlägsenhet i mantal, resurser och ekonomi (ex en Rysk stormakt). Med andra ord får vi anta att det är en övermäktig fiende som kommer att kunna grusa vårt försvar bara genom ren envetenhet. Så, med tanke på liknande scenarion (USAs invasion av Irak, Ryssland i Georgien etc) föreslår jag följande:

01. Skapa ett vänligt företagsklimat som uppmuntrar t ex Amerikanska företag att investera i Sverige, vilket skapar en opolitisk länk mellan länderna.
02. Inför allmän värnplikt för alla (män och kvinnor). Fokus för de flesta bör ligga på geurilla krigsföring i hemorten, överlevnad i krigssituationer, första hjälpen etc. Frivillig placering i hemvärnsenheter für alle.
03. Upprätthåll en stående yrkesmilitär vars syfte det är att utföra internationella uppdrag, utbildning av värnpliktiga, skydd av fasta militära installationer samt mobilisering om det behövs.
04. Satsa resurser på utvecklingen av portabla antitank och luftvärnssystem som kan distribueras till hemvärnsenheter i händelse av krig.
05. Anpassa infrastrukturen för ett kommande krig. Ex fler skyddsrum, naturliga stridsvagnshinder och flaskhalsar (kanaler, viadukter, broar).
06. Rusta upp civilförsvaret.
07. Återinför sidan i telefonkatalogen som innehöll instruktioner för hur man skall agera i händelse av krig.
08. Öka samarbeten för försvarsmakten inom Norden.
09. Döp om Försvarsmakten till Krigsmakten, för moralens skull.
10. Avsätt alla politiker och tillsätt en regering av normala människor med sunt förnuft.

Det var inga dumma idéer (speciellt inte den sista ) eftersom att vi inte har tillräckligt med kraft för att stoppa en stormakt från att invadera oss, om vi inte går tillbaks till ett stort invasionsförsvar , så kan vi istället klara oss genom gerillakrigsföring då de ryska(?) styrkorna inte får en lugn stund och inte klarar av att kontrollera sverige.

Kan sverige Försvaras av den styrka som den kan sätta upp mot dagens hotbilder?

läste detta http://www2.mil.se/sv/Nyheter/Nyheter-mils...?from=headlines

men som jag ser det måste man då veta om hotet i ca ett år innan det kommer för att ha en adekvat försvars förmåga om ens det.

vad behöver sverige för att kunna möta dagens hot?, större militär?, mer värnpliktiga?, yrkesarmé?, mer utrustning eller vad?
då hotet kan vara allt från terror attacker till ryssland invaderar EU eller annar ni kan hitta på

och när ni läser detta nu ska sverige försvara sig själva inte lita på att EU eller NATO kommer och hjälper för dem kommer nog vara upptagna på andra håll när "the shit hits the fan"

Terrorhot - Är inte så mycket en militär fråga som en civil. Man bör satsa på ett väl utvecklat civilförsvar och en duglig polisstyrka som i extrema händelser har befogenhet att använda militära medel (t ex använda jaktplan för att skjuta ner kapade linjeflyg som annars kraschas i kärnreaktorer).

Invasion - Vi kommer aldrig att kunna stå emot en stormaktsinvasion. Tanken bakom vårt försvar har alltid varit att avskräcka en anfallare med hot om oproportionella förluster i förhållande till vinster. Ett framtida försvar måste bygga på samma princip. I nuläget kan vi inte bita ifrån oss alls, så antingen går vi med i NATO eller så upprustar vi (på ett eller annat sätt). Gärna bägge delar.

Övriga hot - Nästan alla andra hot är av en natur som inte är relaterad direkt till militären, men där militär inblandning kan vara avgörande för medborgarnas liv och hälsa. T ex pandemier, naturkatastrofer eller dylikt. I nuläget har vi inte en försvarsmakt som kan göra mycket nytta i något av dessa scenarion.

Men när allt kommer till kritan kvittar det. Det är inte soldaterna eller försvarsmakten som är problemet utan ett ointresse och en ovilja hos styrande politiker. Inte förrän politikerna börjar ta det på allvar kommer något att hända. Tyvärr tar de sällan det på allvar förrän det är för sent. Kommer säkert att vara samma i detta fallet.

Den senaste konflikten visar att dagens väpnade konflikter (Georgien) är över på en vecka. För att klara det, så måste man i princip ha stående förband (yrkes)

Mot en fullskalig stormaktsinvasion har vi inte kunnat försvara oss mot sedan, ijallefall andra världskriget. Invasionsförsvaret var förmodligen mest en papperstiger.

Men om det ni nu säger att vi inte kan försvara oss mot någon slags fiende runt oss. Vi kan alltså inte möta några hotbilder runt oss. Då måste vi rusta upp försvaret på något sätt... vilket sätt skulle det vara? låter golver vara öppet där.

Men eftersom världen står inför ekonomisk kris, terror och resurs tillgångar och naturtillgångar samt transportvägar av dessa kommer spela en stor roll för vem som styr världens eknomi. Och när "the shit hits the fan" kommer de flesta best vara off för även om NATO finns och även EU så kommer alla länder se till sig själva om nu ekonomin rasar inom 2-4 år.

Då är det bara att säga välkommen svarta torsdagen igen och sen blir det världskrig eller liknanade...

och sen kan man lätt se att så fort "the american way of life" blir hotad så kommer USA inte lyssna på någon dem bara gör så som dem vill... de har gjort det innan flera gånger tex vietnam korea afghanistan iraq varför inte på några andra bara för att säkra sina handelsruter och naturresurser. Då skiter dem i FN och NATO och alla andra för den delen....

Det jag vill komma fram till är att vi måste rusta för man kan inte lita på någon inte så som framtiden ser ut nu.

Vi går mot en mörk framtid...

Korea var en FN-operation ledd av USA, där bla Sverige deltog. Afghanistan är en nato-operation.

Öavsett hur vi rustade, så hadde vi lite att sätta emot om Ryssarna kommer rullande. De har en massa och ekonomi som vi i Sverige inte kan matcha.

Dock, om det är något som de moderna krigen har visat, är att det svåra är inte att ta ett område, det svåra är att hålla det.
Finns få (om några) resurser som är (detta har vi disskuterat i en annan tråd) värda att gå i krig för. Det är alltid billigare och enklare att köpa dem.

Rysslands insats i georgien var en snabbinsats för att uppnå vissa mål, för att sedan dra sig ut. Det är mot sådant vi i dagsläget måste skydda oss mot. Dvs snabbinsats enheter med stor rörlighet.

Jag kan inte förstå att alla tycks vara så säkra på att allt löser sig bara man går med i NATO. Frågan som man ska ställa sig är -Vill NATO ha med Sverige? Personligen tror jag inte det. Detta grundar jag på att alla som ska gå med i en sammarbete i någon form måste ha något att bidra med.

Vad skulle då Sverige ha att bidra med? inget som NATO kan vara intresserad av nu när man har allierade i baltikum och Polen, för att Sverige ska ha något att bidra med så måste det investeras rätt mycket vilket inte svenska folket torde vara så intresserat av.
Mina fem ören
II63

Har vi det idag? Håller man på att bygga denna förmåga just nu? Och är det möjligt att snabbförflytta förband inom Sveriges avlånga land om någon
annan har luftherraväldet? Det var kanske ingen bra idé att skrota tanken med militär närvaro över hela ytan?

Om försvaret inte kan lösa ut någon av dessa uppgifter kanske man lika gärna kan fråga sig om det inte är dags att skrota alltihop...

Nog finns det väll delar ur svenska försvaret som Nato är intresserade av, Tänker först på våra ubåtar (Gottlands klass) som jänkarna är Mycket impade av.
Sen erbjuder sverige redan idag på en vinter utbildning för andra länder som är mycket uppskattad av Nato. Den skulle nog användas mera vid ett nato medlemskap.
Sen är det ju så att både Svenska special förband, samt andra enheter under utlandstjänst har visat och visar ett proffigt arbete vid sammarbete med andra länder.

Det är ena frågan som måste ställas och besvaras.

Den andra är om ett NATO-medlemskap ökar eller minskar risken för att Sverige dras in i en väpnad konflikt.

En majoritet av svenska folket är väl i dagsläget emot NATO-medlemskap till att börja med, så redan där blir det väl problem.
EDIT: eller kanske inte en majoritet i bemärkelsen "större andel än 50%", men i de senaste undersökningarna jag har sett så är andelen av de tillfrågade som är emot NATO-medlemskap ca 2 ggr större än de som är för.

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2000487

Jag slog samman två likartade trådar.

/Krook
Blågul

Vet ej. Supercivil för tillfället. LBB verkar ijallefall vara på rätt väg.
Frågan är hur snabbt man kan flytta en pansarskyttebataljon från tex Skövde till Norrland (var skulle de annars komma ifrån, landstingning är ganska 80-tal) Där har vi dock en allierad stora delar om året, i form av jäkligt kallt.

Ett försvar och en regering med lite stake är en bra grund.

Ödemarkskrig är väldigt 80-tal. Ryssen gjorde en landstigning för bara några dagar sedan.

/K

Okej, jag var oklar, jag syftade på landstigning från sjö. även massiva luftlandsättning känns lite oaktuellt.
Krig i skogen är extremt 80-tal.
summan är att jag tror vi har det ganska torrt, i dagens läge. Sådant ändras inte så fort.

Ryssland landsteg från sjö förra veckan under Georgienkonflikten.
Att banda/hjula landvägen är att bränna ljuset i fel ände och inget jag tror att Ryssen satsar på i ett initialt läge.
Infallportar som kan användas som APOD eller SPOD i centrala Sverige (Gävle-Blekinge) bör därför skyddas/försvaras.

/K

Det är nog gott med allt det där "försvar av infallsport", ponera att lede Fi klafsar iland i Gävle och Kalmar... nu kopplar jag detta till Georgien debaklet.... Kan det inte te sig rimligt att lede Fi har i syfte att tränga djupare in för att säkra brohuvudet/infallsporten (precis som i Sydossesien när man stormade mot Gori), kan det då inte vara bra med lite 80-tal. Om vi ni har satt in de vassa förbanden redan i ett tidigt skede, kan det då inte vara bra att ha "80-talet" som en back-up när lede fi ska skaffa sig säkringszon.

Jag får nog revidera mina nuffror lite... jag tycker det krävs upp mot 20 inf brigader ordnade under fördelningsledningar... Kanske även att 80-talets Fo-förband är inte en så dålig tanke... "JO!!!" säger ni säkert

//Lfskbat, invansionsförsvarskramare

@Lfskbat

Visst vore en större numerär med andraslagsförmåga vore fint men cykelburet infanteri från FO-skyttebataljoner är inte vad som behövs. Det krävs mer än så för att försvara infallsportar idag.

För övrigt så är det svårt att ta dig på allvar när du i alla dina inlägg avslutar med att du kramar ett luftslott. Men det kanske är din avsikt?

/K

De flesta lärdomar jag hört angående landstigningar är:
"Slå direkt, slå på landstigningsplatsen"
Oftast om de klarar av att landa och behålla ett brohuvud har de redan vunnit. Sverige är för litet för att ha "andra slagsförmåga" förövrigt slöseri på manskap och resurser att satsa på sådant. Vi har helt enkelt inte några som helst möjligheter att utrusta och utbilda många brigader för frontstrid oavsett hur mycket vi spenderar på försvaret (om det inte blir 30% av bnp vill säga)
Vår potentiella andraslagsförmåga kommer från USA.

Nä det är bara lite ironiskt menat, det var bara att ordet "invasionsförsvarskramare" nyttjades som ett skälsord i en tidigare topic... anammade detta då jag tillhörde invasionsförsvaret.

När det gäller FO-skytte så är det såklart en förlegad förbandsstruktur, det jag dock vill påpeka är att all strid kanske inte fokuseras runt bebyggelse. För visst är det så att FM har stirrat sig lite blinda på SIB och att striden kommer att föras där. Det är toksvårt att strida i bebyggelse (jag har själv gjort det, senast på CC-06). Det finns dock inget som säger mot att lede fi kommer att rulla utanför stadsbussarnas ändhållplats. Var det inte någon klok i FM som sa att striden kommer i framtiden att föras över hela ytan, hela våldsspektrat och i flera dimensioner (cyberkrig mm)... säkert någon som vet vem som yttrade detta. Det känns dock som om FM låst sig vid SIB, detta kanske beror på de få förband som finns att tillgå och då får man kanske fokusera uppgiften i befolkningscentra.

Visst kommer viss strid säkert utspela sig utanför "tullarna" men de flesta som har något hum om strid på marken är överens om att det är kring viktiga punkter som striden står. Vändplanen på skogsbilvägen Nordost Vilhelmina är inte någon sån viktig punkt.
Jänkarna rullade hyggligt snabbt över öknen i Irak. Den terrängen är nästintill ogörligt att försvara mot en överlägsen fiende. Motståndet drog sig tillbaka till urban miljö och där håller man på än.
Glesbygd är ett framryckningsstråk - Urban miljö och befolkningscenter med tillhörande infrastrukturella installationer är vad man krigar om.

Den där kloke du refererar till menade förmodligen inte på att kriget skulle utspela sig överallt, men på alla arenor.

Sverige behöver i princip mer av allt men då ska det vara modernt, inte något FO-skyttekör. Det är inte FO-skyttebataljonernas struktur det var fel på utan vad de hade för mtrl och utrustning, utbildningsståndpunkt och personalsammansättning.

/K, också utbildad inom invasionsförvaret-

Du har så rätt så Krook. Frågan är dock bara om det försvarande landet (läs Sverige i händelse av ett angrepp) vill föra striden i urban miljö, dvs befolkningstäta områden... tror nog den lede fi bryr sig mindre om begreppet "civilläge" när man planerar nästa drag i offensiven än vad våra försvarande styrkor gör.

Men å andra sidan så är det ju det vår försvarsmakt är till för. Försvara Sverige men främst sina medborgare... terräng kan man återta, det är dock lite svårare med förlorade liv bland civila.

Helt rätt Lfskbat. Dock så måste vi som försvarare välja att ta striden där fienden är och där vi kan. Det är föga vits med att befästa Rödbergsfortet och hålla Tärnaby när motståndaren sitter på Akkurat vid Slussen och dricker Whisky och telia-mms:ar bilder på sig själv till sin kompis som sitter i Nordstan i Götebörg och käkar glass.

/K

När det gäller landstigningshotet så finns det väl egentligen bara en effektiv lösning och det är att inte släppa dem över Östersjön. Nog borde väl alla våra "övertaliga" Gripar och ett gäng sjömålsrobotar kunna reducera tonnaget ganska rejält...? Tung kustrobot? - Festung Schweden...

Ja vi lär ju få veta iaf när dom lämnar Kaliningrad eller Petersburg.

Ha en hög incidentsberedskap, spärra landningsbanor som inte används, ett starkt ubåtsvapen (säg 20 båtar, varav 10 ständigt har "incidentsberedskap" i östersjön - då kan lede fi försöka föra över trupp och förnödenheter... Förbättra tillgängligheten för omedelbart gripbara förband (HV) och tillför bättre mtrl. Skapa förband från det slask vi har idag, repöva dessa. Bygg upp ett starkt luftvärn.

Jag tror att om vi behärskar luften och havet så kan våra mekförband vinna striden på marken.

Det är nog i första hand en tilltänkt fiende som bestämmer vad som är 80-tal och vad som är framtid. Vår hypotetiska framtide fiende lär nog inte låta oss själva få välja en lämplig terräng och plats för slaget - för det känns väl snarare 1700-tal.

Vad en fiende än skulle göra är det nog inte helt osannolikt att det blir det vi har sämst förmåga att möta, är minst tränade för, minst av allt väntar och minst önskar oss - om det så är att rulla in en trähäst framför Rosenbad.

Jag tror vi gör bort oss om vi för mycket involverar oss i att försöka gissa var och hur en eventuell strid kommer att föras i framtiden och sedan bygger förmågorna efter det. Risken blir att man får en "topplista" där man bestämmer att allt utom det mest sannolika är obsolet och gammalmodigt. Tyvärr är det dock så att det enda som aldrig blir gammalmodigt i krig är att vinna. Vinner gör man lättast genom att möta motståndaren på ett sätt han känner sig minst av allt bekväm med.

Om vi helt avvecklar förmågan att slåss i ödemark är det förmodligen och orättvist nog där fienden kommer att vara. Kanske fienden då är osportslig nog att lägga under sig hela territoriet utom de städer där vi förskansat oss för att sedan inleda en historisk belägring på ren 1100-talsnivå. När befolkningen i städerna tröttnat på att återuppleva Sarajevo - under ständig artillerield och utan vare sig el, vatten eller mat - blir det nog i längden ganska svårt att hålla ut. Till slut blir det svårt att motivera vare sig egen trupp eller civilbefolkningen: "Fienden är orättvis som inte kommer in i stan och slåss, när vi tränat så mycket på just det".

Av ovan nämnda anledning och många andra är jag synnerligen kritisk till den ständigt krympande numerären i det svenska försvaret.

Sveriges försvar bör i mitt tycke ha en skyldighet att behärska territoriet - inte att vara en ambulerande slagcirkus som åker omkring i ett för övrigt säkerhetspolitiskt vakuum och letar fiendens tät för att mäta sin styrka med. Det vore smakligt om försvarsmakten inte lämnade oss som eventuellt inte bor i slagriktningen helt i sticket, utlämnade till friskaror, upplopp, kriminella, plundrare, luftlandsättningar, diversionsförband och liknande. För civilbefolkningen är de oroligheter som följer vid sidan av kriget ofta värre än krigshandlingarna i sig. Jag tror det vore naivt att tro att just Sverige skulle vara det enda lysande undantaget där ingen började "ta för sig" och begå övergrepp när samhället börjar svikta.

Om vi skulle hamna i krig har jag nämligen svårt att se att poliskåren+Hemvärnet med den beväpning och målsättning som är aktuell för dagen tillsammans skulle kunna säkra hela Sverige från alla oönskade bieffekter som följer med ett krig. Det kan ju faktiskt råka sig att friskaror, diversionsförband, plundrare, kriminella eller rentav luftlandsättningar inträffar på annan plats än det slagfält vi pekat ut och skickat vårt "insatta insatsförsvar till".

När vi fått hem insatsförsvaret från Asien, Afrika eller var de nu må befinna sig, förstås.

Som tankeställare kan man jämföra Sverige med Schweiz - "Landet utan armé". Neutralt, befolkning och BNP i samma storleksordning, liknande doktrin, lägre utrikespolitisk profil än... typ alla andra länder och sedan länge helt inringat av NATO-länder; Efter mer än en halvering av sitt försvar anser man sig i framtiden behöva endast (!) 220 000 man (bl a två moderna pansarbrigader), 70-talet moderna stridsflygplan...

...på en tiondel av Sveriges yta!

Jag kan bara konstatera att Schweiz förutom att de bestämt sig för att kunna möta i princip varje tänkbart hot dessutom tycks få ut rätt mycket "pang för pengarna". Även om man får ha i minnet att de inte behöver lägga så mycket pengar på flottan, direkt.

Men OPSEC då för fan...OPSEC!