Sjömålsgranater användes ju i KA, och RBS 17 är ju en Hellfire med speciell sjömålsstridsspets. Men vad är det egentligen som krävs för att ha god verkan i sjömål?

Jag gissar på att det till stora delar är en spränggranat (med tanke på moderna fartygs obefintliga pansarskydd), men har man någon form av "lättare" pansarbrytande verkan? Skulle en sjömålsstridspets ha någon verkan att tala om i en modern stridsvagn eller annat pansarfordon?

Så som jag har förstått det så vill man helst få granaten att tränga längre ner i fartyget innan detonation.
Möjligheten att slå ut maskineri, detonera lågt placerade ammunitionsmagasin eller slå hål på skrovet under vattenlinjen lockar.

Så rent gissningsvis så hade granaterna som användes i KA en större penetrationsförmåga än arméartilleriets granater, d.v.s. en form av pansarbrytande förmåga.
Alternativt kan de ha haft (eller hade även) tidsfördröjd detonation inställd.

Som ni redan har listat ut så är konventionella sjömålsstridsspetsar
till granater och mindre robotar av typen pansar- eller halvpansarprojektil
och då självfallet med fördröjningsbrisad.
Fördröjningen för pansarbrytande granater verkar ha legat mellan
3/100 och 7/100 sekund.
Sprängladdningen ligger hos de pansarbrytande granaterna
på c:a 1% till 3% av granatens vikt.
Numera finns det självfallet även andra alternativ såsom granatkartesh
(vilka i 127mm kaliber lär göra fina durkslag av nordkoreanska patrullbåtar)
och självfallet även med slutfasstyrning*.



(*) OTO-Melera har bl.a. tagit fram en slutfasstyrd underkalibrig luftmålsprojektil
till sina 76.2mm-pjäser.

Känner mig lite efter men...

Vad hände med KA?

Det lades ner i FB00. Resterna finns kvar i Amfibiekåren, men allt artilleri är nedlagt och under skrotning.

Mmm...med risk för att upprepa vad andra redan så fint har beskrivit så...
SJÖMÅLSGRANAT = Halvpansargranat med fördröjd utlösning, slår igenom skrovet och detonerar inne i fartyget/båten. Verkar både genom splitter och restverkan, dvs delar av skrov och inredning hettas upp och kastas omkring inne i fartyget/båten. Fanns till 12/70 och 12/80

SPRÄNGGRANAT = Kan temperas för olika brisader, luft- ögonblick och inträngningsbrisad. Detonerar över, mot eller innuti fartyget/båten/målet. Fanns till alla KA-pjäser. Verkar genom främst splitter. Fanns till 105/50, 7,5/57 (modifierad), 7,5/67, 15,2737 och alla typer av fasta 15,2 cm pjäser. Användes vid 12/70-12/80 främst mot markmål.

STÅLGRANAT = Saknar sprängladdning. Verkar genom anslagsenergi och gör, enkelt talat, ett hål i fartget/båten och därigenom viss restverkan. Användes till äldre pjästyper, och vid övningsskjutningar på senare tid. Fanns till alla pjäser.

För 12/80-systemet fanns följande ammunitionstyper:

12cm Stålgranat ldn 1 = Vo c.a 360-400 m/s
12 cm övngranat Ldn 1 = Vo c.a 390-400 m/s
12 cm övngranat Ldn 2 =Vo c.a 800 m/s
12 cm Spränggranat m/70Z Ldn 1 = Vo c.a 400 m/s
12 cm Spränggranat m/70Z Ldn 2 = Vo c.a 800 m/s
12 cm Sjömålsgranat m/80 Ldn3 = Vo mer än 999 m/s

Med samtliga ammunitionstyper erhålls säkert genomslag i pansarskyttefordon i alla attityder, men inte en chans mot stridsvagnar Fast problemet är inte att skjuta ut en fientlig vagn, problemet är de andra vagnarna som då säkert skjuter tillbaka...

Enligt en fd officer på Ka5 så hadde de hel och halpansar, spräng sant övningsgraneter till 15,2:orna. Helpansargranterna fasades sen ut

Fasades ut och fasades ut, dessa "pansargranater" som heter stålgranat tror jag användes mest till övningsskjutningar. Tror inte att man räknade att skjuta dom i krig efter VK2. Dessutom tog Bofors fram en "PROBOS" till 15,2 cm pjäser, Dmax skulle hamna nå´nstans runt 40 km då...och det är ju bra!