En prototypvagn, Patria AMV 8x8 (Advanced Modular Vehicle) återkom i dagarna från polska arméns tester för en ny APC, 700 st gäller ordern, (de tar hårt på sitt NATO-medlemskap), de första rapporterna från den säger att AMV:n klarade sig bäst.

Finska armén har beställt två vagnar för tester mellan 2003 och 2004, de får båda ett torn med en 30 mm akan fast från två olika tillverkare, ett av dem lär vara snarlikt CV9030 FIN:s. Patria själv säger att vagnen kan fungera som pansarskyttefordon med rätt torn på taket. Framkomligheten har förbättrats avsevärt (typ Piranha). Dessutom är den amfibisk trots bättre skydd än gamla SISU:s och Patrias.

Det är dock ganska förvånansvärt att Sverige rusade iväg och bestämde sig för att köpa PaTgb 203A när det ju (enligt de polska testerna) finns betydligt bättre vagnar som är i stort sett klara, eller nåja, serieproduktion från och med 2004. Gnället i tråden om just PaTgb 203A har inte varit nådigt. Inte är AMV bara bättre direkt för utlandstjänst, utan även på sikt då de ju i sin modulform tillåter framtida modifieringar bättre. De vagnar vi har köpt har vi ju redan köpt, men jag tänker snarast på option för fler vagnar. Bör man ändå hålla fast vid det fast det finns så mycket bättre valmöjligheter?

Lite fakta om AMV:n, samt bilder och en broschyr, finns nedan

http://www.patria.fi/users/78/106.cfm

http://members.surfeu.fi/stefan.allen/amv8x8.html

Finnarna ville att vi skulle vänta och köpa AMV´n istället..  men  nej då  FMV hade bråttom bråttom..

Den här vagnen har allt 203´an saknar...  och hör och häpna  finnarna har monterat i Scania motorer !  :O  

*sliter sig i håret*  agh!

Är det inte lite overkill att ha både cv90 och AMV, de skall väl fylla samma funktion?

Vi håller på att ta fram en egen familj av lättare pansar fordon själva.
De väger bara hälften så mycket(13t) och går med andra ord in i en herca.



här är några varianter som man funderar på


De passar förmodligen väldigt bra i fredsbevarande operationer.
I fredsframtvingande har vi egna bra fordon i och med CV90 familjen och strv121/122.

/Ken

En liten kommentar bara, NATO medlemskap betyder normalt sett att man minskar sitt försvar. Se bara på norges i stort sett endast symboliska försvarsmakt genom hela det kalla kriget.

Jag vet inte Polens exakta planer, men under det kalla kriget hade dom 3600 Stridsvagnar och 4400 APC så jag skulle vilja påstså att även Polen följer mönstret och har ett svagare försvar än annars då de får trygghet genom medlemskap i NATO.

det betyder nog snarare att de moderniserar sitt försvar inför ett eventuellt medlemskap i NATO.

Va?!??! Neeeeeeeej... Vafan!!?! Varför??? Åhhh.... Vi kunde ha haft motorer i våra fordorn istället för... hrm...

Nötter! :(     *snyft*

Sälj all skit och ge oss fler 401/MTLB istället! ;)

*återupplivning*
Läste förresten i en tidning igår att man beställt ca 100 AMV till en av beredskapsbrigaderna. Man pratade och om att utrusta en brigad med "bepansrade band-lastbilar", nån som har en aning om vad det kan vara för fordon?

Hittade f.ö. inte tråden var The Swede berättade om testdag av bl.a. AMV, anyone?

Går det framåt för SEP, eller väntar man ännu på de politiska besluten?

Jag skulle gissa på något i stil med Alvis Hägglunds Bv206S och BvS10 eller en bepansrad NASU.

På bilderna ovan, så har hjulvarianten av SEP sex hjul. Är detta vad man i dagsläget är inne på att ha? Nästan alla andra här i världen verkar tycka att åtta hjul är det bästa alternativet för fordon som är större än att de klarar sig med fyra hjul, och argumentationen jag läst för det verkar åtminstone i mina ögon väldigt vettig. De senaste bilderna på http://www.army-technology.com visar även de en sexhjulig variant. SEP verkar dessutom genom sin lägre vikt ge sämre skydd än exempelvis AMV.

Jag hatar för övrigt det relativt vanliga kravet i dagsläget, på att moderna militära fordon ska gå att transportera i en C-130, då det leder till rent horribla kompromisser vad gäller fordonet i övrigt. Slutresultatet blir ofta ett fordon med dåligt skydd, men som ändå väger för mycket och är för stort för att smidigt kunna transporeras annat än symboliska sträckor med C-130 utan stora problem.

SEP kommer att ha 6hjul.

en bild på sep-hjuldriven variant.



vikten på SEP är mellan 10,1 ton till 16,6ton

höjden är 2meter för hjulversionen, och 1,8meter för bandversionen.

sedan finns det även en elmotor vilket ger en mkt intressant termisk bild av fordonet samt även ljudmässigt så blir den grymt tystgående.

Det ska väl sitta en elmotor till varje hjul på de drivande axlarna - strömmen tas från 1-2 dieselmotorer som driver var sin generator.
Man slipper då att ha genomgående hjulaxlar mm.......

Bara elmotor? Som jag har förstått har SEP elektromekanisk transmission. Alltså att en förbränningsmotor driver en generator som i sin tur driver en elmotor per axel/hjul.

Endast elmotor skulle betyda att större delen av fordonsvikten utgjordes av batterier, för bränsleceller är inte att tänka på på ett bra tag.

edit: puck2elit

@Jonte72 & Fu. vikström

Ni har både rätt och fel. Ni har rätt i att det på hjulversionen så drivs den fram på det sätt ni säger. Men det finns även batteridrift på SEP, så att den kan förförflyttasig kortare sträckor utan att behöva starta upp motorerna. Vilket kan vara en fördel vid vissa situationer. Dock är inte drifttiden allt för lång på enbart batterier...


Men det kan ge en viss termisk fördel att enbart förflyttasig på batterier kortare sträckor.

Ja, okej, men frågan kvarstår. Blir det nåt av projektet och när i så fall? Är den under utveckling eller väntar man på nåt?
Hur passar SEP in efter FB04?
Passar den in någonstans i organisationen med till ex. den svenska EU stridsgruppen(kan tänka mig att de finska jägarkompanierna kommer att använda AMV)? Eller är det bara CV90 som kommer att användas där?

Av all info jag tagit del av finns det inget som säger att inte band-SEP också har elektrotransmission. För övrigt har jag inte hittat mer än en rad i en C-uppsats i ett helt annat ämne som nämner batteridrift så jag skulle vara mycket intresserad av en källa.

Eventuellt kan man ju behöva ett bra bandgående trossfordon, i stället för finska pansarbilar.

Banddrivna SEP, och hjuldrivna SEP har en mkt likartad form av framdrivning (finns skillnader mellan dessa), men det är få skillnander mellan dessa två plattformar allt för att underlätta för mekaniker, reservdelar osv...

Källa: Alvis

Kommer det ingå några finska jägarkompanier öht. i den gemensamma stridsgruppen?

Vad jag har förstått så bidrar Sverige med stommen till Mekbat90 + stab, och Finland och Norge med "det där andra"...(vet inte riktigt vad det är)

Gammal text men ändå, nu finns fordonen.

Jag gillar tanken att köpa det bästa som finns i dag för leverans i morgon
till insatsförsvaret och sedan handla igen med ett par års mellanrum.
Det ger ständigt fräsch utrutsning och ett fräscht icke sönderkört arv
till HV och reserv vid behov av snabbare styrketillväxt än leveranstiden
på ny utrustning. Det borde rymmas i försvarsbudgeten efter att
omställningsröran är över.

Om inte den marginalen plockas bort vid nästa försvarsbeslut, då en del material-inköp kanske är färdigbetalda?

Tja, är det månne DENNA du söker efter?

The Swede

Gnah!

Har någon hört NÅGOT dåligt om AMV'n?

Om det är så, så skulle det ju vara riktigt pinsamt om vi fick för oss att sitta och vänta på att Hägglunds projekt blir färdigt. Missförstå mej rätt nu bara, jag säger inte att SEP'n nödvändigtvis är dålig på något sätt, men klar e den ju inte.

Är det bara jag som sitter och klurar på om inte det vore lämpligt att låta Hägglunds och FMV leka fram lite modifieringar och moduler till AMV, och sedan köpa ett parti?

Jaja, av politiska skäl vill man köpa inhemskt, men då förstår ni varför jag vill att de skall moddas här?

Raljerar vitt och brett å är trött så inihelvete, men det ger väl bara ännu mera logik om Sverige och Finland ska fixa en egen stridsgrupp, att då ha gemensam materiel i största möjliga mån - CV90-vagnar och AMV-beachbuggys. Tack för mig, nu blire sängen

Du missar väl själva EP i SEP om du köper AMV istället?

Och så bråttom är det väl inte att FM ska frångå SEP-tanken?

Hur mycket komponenter kan man återanvända, om man inom samma familj dels ska ha hjulgående fordon runt 10 ton och bandgående fordon runt 30-40 ton? Eller ska man inte ha några av de sistnämnda, och därför ha sämre skydd i framtidens strf än vad man har i Strf 90 i dagsläget?

Rätta mej nu om jag har fel, men får man inte EP i MV "Armoured Modular Veicle"? Självklart tycker jag inte att SEP tanken skall bort, tycker tvärtom att det är skitsmart, främst av logistiska skäl, men det är just därför jag funderar som jag gör. Utveckla egna enheter/moduler till ett i grunden finskt fordon, så underlättas även svensk-finsk logistik.

Om man då inte menar att man kan lyfta samma moduler på olika plattformar, d.v.s. band samt hjulgående?

Personligen tvivlar jag en del på att det behövs bandgående versioner då man med fördel använder CV90 till sådana uppgifter som kräver det. Fast det är klart, visst är bandgående bra(men dyrt).
Däremot så verkar det ju ändå som om AMV:n är aningen mindre pansarbuss än patgb203 och XA-180. Får se vad den får för omdömen från Polen och Finland då den varit i användning ett tag. Antar att den blir rätt så poppis som fordon på fredsbevarande uppdrag ifall den visar sig hålla streck i längden.

Vad är förresten orsaken till att SEP:en endast har tre hjulpar medan de flesta andra moderna motsvarande skapelser har 4 hjulpar. Såvitt jag förstår det så blir ju marktrycket högre och således terrängförmågan lidande. Har det att göra med drivsystemet?

Information om Patria AMV:

Patria AMV 8x8 Armoured Modular Vehicle - Effectiveness and excellence

http://www.patria.fi/modules/upndown/downl...ype=UPNDOWNFILE

Så som jag har förstått det här med antal hjul på SEP:en enbart är 3st hjulpar är pga den korta längd som fordonet har (5,9meter) vilekt gör att det är svårt att få in ett hjulpar till... Ifall man tittar på vikten mellan SEP och Patria AMV, så skiljer det ett antal ton mellan dessa oxå (SEP är lättare) Så skälet till att SEP är kort kan ha ngt att göra med flygtransporter, detsamma gäller den låga vikten som SEP har. (dock så kan man inte lasta 2st SEP:ar i en C130 pga max-vikter)

SEP´en kan väll svänga med båda yttre axlarna oxå ? blir en ganska smidig kurvtagare isåfall.

Jupps..

Angående AMV kontra SEP.
Man får väl även titta på vad de fordonen ligger i utveckling.
AMV är ju en färdig produkt. Ett stridsfordon med dagens teknik.
SEP är än så länge en demonstrator där man utprovar MORGONDAGENS teknik.
Om jag har förstått saken rätt så är den band- och den hjulprototyp ingalunda den vagn som kommer att massproduceras. Om det nu blir något av samarbetet med england om denna typ av fordon kommer bli intressant att se. Det kommer ju i så fall bli en hyggligt stor tillverkningsvolym.

Angående band kontra hjul så är väl tanken med SEP att den ska ta över alla de roller som våra bandvagnar har idag, för bland annat logistik och sjuktransport. För detta krävs det ju att den kan ta sig fram där Strf 90 kan ta sig fram. Hjulgående fordon är ju ändå lite mer begränsade i sin framkomlighet.

Dessutom är det väl positivt att vi behåller jobben i sverige. Inte för att jag har något emot våra finländska grannar. Men det är väl kul att vi har någon industri här i landet. Jag menar, ALLT vi behöver KAN ju tillverkas någon annanstans. Det mesta gör det ju också. Men vad ska vi då leva av?

/E

Det jag menar är självfallet enhetstänket mellan band och hjul, som Nubben riktigt beskrev.

Om jag fattar saken rätt ska SEPens bandfordon närmast ersätta pbv 401 och de varianter man kan tänkas vilja ha på den plattformen. Alltså inte något stridsfordon.

Med minskand mängd värnpliktiga minskar rekryteringsunderlaget
till insatsförsvarets utlandsmissioner.
Efterfrågan på personal för världsförbättring är näranpå oändlig
och man behöver inte bra tung materiel till alla, det finns gott om
möjliga enklare missioner med lägre profil och risk.
Men vi behöver ha en hög ambitionsnivå för utrikespolitiken, för
inrikespolitiska behov att göra goda saker, för att vara viktiga i EU
och/eller NATO sammarbeten och för att hjälpa till med att motivera
existensen av försvaret.

Kan vi inte göra stor nytta med stor volym återstår det att göra
stor nytta med liten volym med högkvalificerade förband som gör
svåra uppgifter. Det betyder att vi behöver satsa på utbildning och
materiel. Så om ambitionsnivån är fortsatt hög och
rekryteringsunderlaget svagt är det rimligt att ha anslag för att
köpa ny materiel för insatsförsvaret i takt med teknikutvecklingen
och inte slitaget. Detta för att maximera förmågan trotts
personalflaskhalsen och för att visa att de som värvas är viktiga
och värda det bästa.

Om inte målen ändras och medlen får följa målen är det logiskt
att ha köpt pansarterrängbil 203 häromåret, köpa AMV nästa år om
den håller vad den lovar och SEP några år senare.

Och jämfört med det kostar det kaksmulor att ställa pansarterrängbil
180 i torrluftsförråd och sedan i snabb takt 203. Då kan HV snabbt
rustas vid behov och om insatsförsvaret måste utökas snabbt kan
man plocka ut det näst senaste i väntan på ytterligare leveranser av
det bästa.

Men visst förutsätter det att man inte ordnar total budgetpanik och
avveckling av försvaret. Undrar vilket rykte svenska försvaret skulle
få efter 10-20 år om man med ett par års mellanrum köper ca
hundra fordon av det yppersta världsmarknaden kan erbjuda?
(Och givetvis övar med samma ambitionsnivå. )

Det är en stollig taktik om man skall maximera försvarets styrka
under en viss period och den är orimlig om man har en riktigt stor
armé, som tex USA:s. Men det ger världens bästa svärd i garderoben,
och det näst bästa och näst näst bästa och upparbetade kontakter
och organisation så man vet hur man skall ordna tio till.

Dvs försvarsmateriel borde inte vara projekt utan ett flöde av
projekt som i ena änden ger skärpa och nya erfarenheter och i
andra änden ett arv som ger handlingsfrihet.

Det är ju tyvärr inte bara att köpa, köpa och köpa.
Grejorna man inhandlat ska ju servas också, ha reservdelar och de som servar och brukar ska ju ha utbildning. Även "enkla" pansarterrängbilar och stridsfordon är ju idag ganska avancerade. Det underlättar ju en hel del om man köper in en fordonstyp istället för tre-fyra olika. Detta är ju hela idén med SEP, eller för den saken, CV90. Projekt av den här kalibern är sällan en fråga om att gå till tillverkaren o shoppa loss. Man får nog en mer nära relation till leverantörerna om man istället för att köpa det som de har på hyllan just då (dvs förra generationens utrustning) är med och tar fram nästa generation.
Dessutom så ska ju grejorna hålla i mer än ett par år, och under hela tiden sakerna brukas måste man ju ha kontakt med industrin.
Normalt kostar det ju mer att vara med och utveckla, än att köpa hyllvara. Men fördelarna med ett betydligt mer skrädddarsytt system, och en ökad kompetens inom området uppväger förhoppningsvis.

/E

Hur lång tid tar det att lära sig, dvs organisationen, att hantera
ett nytt system? Jag har väldigt dålig uppfattning om hur lång
tid det tar. Jag gissar gärna på ett halvår om folk är vana vid att
lära sig nya grejer och det kan vara helfel. Hur stor andel av
personalen är begåvningar som hittar på och sållar fram ny
kunskap åt övriga att plugga in?

Mitt resonemang är extremt åt ett håll. Ditt är uppenbarligen helt
korrekt, jag håller med dig om det.

Den viktiga frågan är nog när man får rätt ballans mellan:
Att shoppa nytt ofta eller arbeta in system.
Att köpa hyllvaror eller jobba med långa framtidsprojekt.

Under kalla kriget vart väl projekten längre och längre?
Det kan ge tekniklyft men världen kan hinna ändra på sig och
kunskaperna som systemframtagningen ger hamnar i andra
organisationer än den aktiva delen av försvaret.
Nu har det varit ryck av "Vi måste handla något IDAG", det
kan ge felköp men det är nog bra att lära den aktiva delen av
organisationen hur man shoppar.

Vilka system kan ändra sig ofta utan stora problem?
Jag har mest respekt för ändringar i lednings och
kommunikationsystem med mycket fipplande med programvara
samt ändringar i arbetssätt, hur en organisation fungerar.
Fordon, vapen och så har jag en tendens att mera se som att
gå in nya skor men jag resonerar bara, jag är ingen materiel
MÖP som har mekat och surfat världen runt efter info och jobbat
med grejerna.

Det här påminner mig om idén att köpa teknikdemonstratorer,
handbyggda prototyper som ej används aktivt så man kan hålla
igång teknikutveckling utan att lägga pengar på materiel som
kanske inte kommer att användas. Jag förderar att lägga det
mesta av pengarna på materiel som används om än för en kort
tid och sedan återigen få ett förhatligt arv av materiel som bara
kostar pengar i väntan på att det kanske kan behövas. Kan man
inte motivera meningen med att lagra förmåga kan man inte
motivera existensen av ett försvar. Men nu håller jag på att angripa
min egen framtida arbetsmarknad om färre ingenjörer kommer
att få lön med svenska skattepengar, attans, det kostar på att
vara idealist.

Hur lång tid det tar att introducera ett nytt fordon i FM?
Det tar nog längre tid än ett halvår. Först måste man ju skapa organisationen för utbildning och service med utbildningsmaterial, servicehandböker, reservdelskataloger mm. Sen måste man utbilda instruktörer osv innan man ens kan ta fordonet i drift. Sen får du multiplicera allt med FMV-faktorn

Hur lång tid tog det från första leverans tills dess att Patgb 203 var i tjänst?
Hur lång tid tog det för Strv 122?

En del arbete kan iofs göras medan man väntar på leverans.

Visst handlar det om en balans mellan utveckla själva och köpa OTS. Vissa saker vill vi vara med om att utveckla då vi behöver en hög grad av integration med våran redan befintliga eller framtida organisation. Vissa saker kan vi köpa OTS då de befintliga lösningarna redan motsvarar våra behov.
Ibland tycker jag mig ha sett att FMV och försvaret försöker uppfinna hjulet på nytt i onödan.
Men i fallet med SEP anser jag det helt befogat, för det ger oss en möjlighet att lära oss mer om bl.a. nästa generations framdrivningssystem.
Det finns en potentiell marknad för SEP som inte ska ignoreras. Alla har inte köpt AMV ännu

/E

Det borde finnas goda möjligheter till rationaliseringar i den processen
när organisationen blir van vid att ta emot nya system.

F.ö. är även jag förtjust i SEP projektet. Det enda jag kommer på som
skulle kunna gå riktigt ohjälpligt helfel för projektets långsiktiga funktion
är om man har gjort en felaktig analys av funktionsmodulernas storlek
så de blir för små för en haubits, för få bårar per sjukvårdare, för lite
plats för stridsledning, för lite utrymme för jämna rader europapallar på
ett flak, osv. Det är även illa om fordonet blir för stort men det är inte lika
illa för driftsekonomi och funktionsflexibilitet, det skadar bara
flygfraktförmågan.

Tackar ödmjukast för alla reflektioner, då har man blivit ännu lite klokare. Alltid nyttigt att få nya perspektiv på saker och ting. B)

Det fina med ett elektriskt framdrivningssystem är ju att det borde vara betydligt enklare att förlänga fordonet. "Bara" sätta in en hjulaxel till och förlänga kablaget.
Jämför då med vad som skulle krävas för att lägga till ett hjulpar på Patgb 203. Där får du ju ännu en bit kardanaxel och ännu en differential. Dessa borde ju stjäla mer energi än SEP-alternativet med två elmotorer till.

/E

Det jag egentligen far efter är att det är lätt att ändra på bärfordonet
och införa nya bärfordon och det är lätt att ändra på rollmodulerna
och införa nya rollmoduler men det är svårt att ändra på gränssnittet
mellan dem. Har man valt fel storlek tappar man väldigt i flexibilitet
om man måste ändra på måtten, då får man två olika generationer
som man inte längre kan blanda fritt emellan.

Bra tekniska påpekanden. Det kan även vara så att utrymmet för
batterier och bränsle skalar med fordonslängden. Det man förlorar
är förbränningsmotoreffekt per ton fordon, toppeffekten per ton
fordon kan vara oförändrad om det nya hjulparet har sin egen
kraftelektronik.

Är verkligen tanken med SEP att funktionsmodulerna kommer vara utbytbara? Trodde konceptet endast innebar att man hade en, fel två plattformar som kunde anpassas till många behov.
En eventuellt förlängd SEP skulle iallafall inte sabba konceptet för mycket. Man kommer ju fortfarande kunna ha en stor andel komponentgemenskap med den mindre storleken.

Men jag tror att en för stor SEP skulle förfela tanken/syftet med SEP. Kanske bättre att ha råd med två mindre SEP än en och en halv stor. Vill man ha något större finns ju alltid CV90 eller dess efterföljare. Ty nu är det väl snart dags att kika på en ersättare till CV90-systemet. Någonting med ett framdrivningssystem som bygger på erfarenheterna från SEP kanske?

/E

Ökad storlek skadar även fordonets överlevnadsförmåga, genom att fordonet blir lättare att upptäcka och träffa. En av fördelarna med sovjetiska/ryska pansarfordon är, att de i många fall är mindre än de västerländska motsvarigheterna.

Angående transport av förband, så har jag här på SoldF redan flera gånger tipsat om denna rapport, men jag gör det ytterligare en gång, då den tål att läsas och begrundas:

The Stryker Brigade Combat Team - Rethinking Strategic Responsiveness and Assessing Deployment Options
Alan Vick, David Orletsky, Bruce Pirnie, Seth Jones
MR-1606
RAND
2002
ISBN 0-8330-3268-2

http://www.rand.org/publications/MR/MR1606/

Om man medvetet bygger SEP för att kunna transportas i C-130, och svenska försvaret skaffar fordonet, så anser jag att det är på gränsen till vansinne, med tanke på de kompromisser man tvingas göra vad gäller fordonets storlek och skydd. Ett rimligare krav är att SEP ska kunna transporteras i A400M, och då gärna på praktiskt genomförbara och användbara sätt, som faktiskt kommer att användas i verkligheten, och inte bara på "sådär, nu kan vi pricka av den punkten på vår buzzwordkravlista"-sätt. Fransmännen har exempelvis vettigt nog satt transport i A400M som krav för VBCI. Stryker är däremot ett varnande exempel på hur det går när man absolut vill ha transport i C-130 som krav på papperet. Man har fått snåla rejält på fordonets skydd, och ändå fått ett fordon som kräver långa start- och landningsbanor, mycket flygbränsle och delvis nedmontering om det ska transporteras med C-130. Hur länge dröjer det innan svenska försvaret ersätter sina Tp 84 (C-130) med A400M, för jag har något svårt att se att man skaffar C-130J eller C-130J30 istället för A400M, om inte annat så av politiska skäl? Hur länge dröjer det innan SEP kommer ut på förband? Britterna har ju dessutom köpt de fyra C-17 som de tidigare leasade, och dessutom köpt ytterligare ett C-17. Det är plan som kanske kan användas om/när svenska försvaret ska flygfrakta fordon till uppdrag i utlandet. Med C-17 så kan man ju t.o.m. göra roliga saker som att flygfrakta en Strv 122. Det är ju inte heller helt omöjligt att man kan få flygfrakthjälp av USAF.

Är det för övrigt någon som har en källa som explicit uttrycker att bandversionen av SEP inte ska ersätta Strf 90?

FMV Aktuellt nr 1 2004

Håller dock med dig angående Herka-kravet. Det är väl tal om att skrota våra egna herkor och då ev inte ersätta dem med något annat. Varför då binda upp sig mot en transportkapacitet man inte har.

Nu har jag inte läst rapporten du länkar till, men jag har hört en hel del elakt sägas om Strykern och dess transportabilitet. Dock verkar trupperna i Irak vara ganska nöjda med fordonet än så länge.

/E

Tack!



Det är även det intryck jag fått, men de hade förmodligen inte gillat det mindre om det haft ännu bättre skydd.

Jo, men den är inte bara pansartjockleken som skyddar. Mer skydd kanske skulle innebära långsammare, klumpigare och mindre pålitligt fordon, och då tar de nog hellre dagens lösning.

/E

Jag vet att det inte bara är pansartjockleken som skyddar, men det finns förmodligen ändå goda skäl till att exempelvis Strv 122 väger så mycket som den gör.



Eller så kanske man skulle ha ett fordon som är lika, eller åtminstone nästan lika, snabbt, smidigt och pålitligt som det fordon man har i dag, fast med mer pansar. Då tror jag nog att de skulle välja det bättre bepansrade fordonet.

Nu har finska försvarsmakten köpt in 62 st AMV med norskt 12,7mm( Kongsberg Protech AS) torn.

Mera info

Mil.fi

tjapp nubben har det på klart! B)

Hur pass modulär är AMV:n egentligen? Jag har läst broschyrerna, men har inte riktigt fått grepp på om det är tänkt att man liksom på SEP ska kunna lyfta av en funktionsmodul och stoppa dit en annan på samma chassi. Är det någon som har en idé?