Tidigare har vi kunnat läsa hur politikerna poängterat att det inte är de legala vapeninnehavarna som utgör ett problem i samhället, utan de i l l e g a l a vapeninnehavarna. Nu tycks vi emellertid nått en vändpunkt. Nedan återges delar av snabbprotokollet från riksdagsdebatten torsdagen den 29 januari i år.

De som till äventyrs trodde att dagens legala vapeninnehavare medgavs innehav av sina skjutvapen för att de faktiskt åtnjöt de samhällsstyrande politikernas förtroende, kanske får anledning att omvärdera denna sin ståndpunkt. Här förklarar inte bara en enskild riksdagsledamot, utan dessutom landets justitieminister, att medborgare, trots att de uppfyllt de av samhället uppställda kraven för innehav av skjutvapen....-ägnar sig åt "tveksamma skyttevarianter". Tydligen är s a m m a vapen och s a m m a vapeninnehavare mindre problematiska om de ägnar sig åt "konventionellt skytte". Den slutsats som ligger nära till hands är att de aktuella politikerna av någon anledning känner oro inför tanken på att det finns medborgare som är skickligare i vapenhantering än samhällets egna ordningsmakt.

Då blir den naturliga frågan om någon vågar sig på en gissning kring vilka k o n k r e t a scenarier de fruktar? Finns det någon med insyn i det dynamiska skyttet som kan utveckla samhällsriskerna med sådant skytte?

Själv ägnar jag mig inte åt dynamiskt skytte, men efter att läst detta blir jag onekligen lite intresserad av att pröva på, dock förmodligen inte i organiserad (läs registrerad) form med tanke på uttalanden nedan.

Källa:
Rixlex
(välj riksmöte: 2003/04, protokollsnummer: 60)

Anf. 98 JÖRGEN JOHANSSON ©:
Herr talman! Jag vill tacka för svaret på interpellationen. Jag kan konstatera att det grova våldet i samhället ökar. Alltifrån mord, skjutning av dörrvakter, till användande av grovt våld i andra sammanhang har fyllt våra medier under de senaste veckorna. Man kan då givetvis ställa frågan: Vad beror det här på? Kan vi som medborgare känna oss trygga när vi går ut på gator och torg, eller måste var och en själv stå för sin trygghet? Personligen köper jag inte rakt av det som sägs i den allmänna debatten om att vi löser det enbart genom fler poliser. Den här frågan är mer komplicerad än så …
… Beträffande den förändrade attityden och användande av skjutvapen som ministern tar upp, kan jag konstatera att jag har väckt motioner i dessa frågor, och jag ser fram mot det åtgärdsprogram som kommer att presenteras på detta område. Jag saknar dock en fråga, och det gäller samhällets acceptans av det så kallade praktiska skyttet, eller dynamiskt skytte, som det också heter. Det är alltså en form av kombatskytte som påminner om den ut bildning som kommandosoldater får. Detta skytte tillämpar civilister i dag i Sverige. Tyskland har begränsat utövningen av den här skytteformen, och Danmark funderar på att göra det. De som har studerat skytteformen ifrågasätter om detta är något som någon utanför polisens insatsstyrka eller militären över huvud taget ska få syssla med. Men det här sker alltså bland civilister i dag. Detta påverkar givetvis attityder. Det påverkar givetvis förekomsten av avancerade vapen i samhället, och det ger givetvis fel signaler om hur vapen ska användas. Det påverkar alltså tryggheten i samhället. Min rekommendation är att man även ska se över den här skytteformen och utforma rimliga regler för det. Därutöver vill jag betona vikten av att man ser de här trygghetsfrågorna ur ett vitt perspektiv och inte enbart ur ett juridiskt. Det är en bred samhällsfråga där alla parter måste visa sitt engagemang. Det är endast genom ändrade attityder som vi kan nå de bästa resultaten. Och i det arbetet måste alla delta.

Anf. 100 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Herr talman! Även om antalet mord faktiskt inte ökat på 30 år, och även om den undersökning som det hänvisas till visar att färre ungdomar begår brott, delar jag helt den oro som här framförs över att allt fler ungdomar har den här synen på vapen. Det är mycket oroväckande, och där tror jag att vi alla är överens. Som ni känner till, och som jag också nämnde, pågår väldigt mycket arbete kring detta, och här måste vi verkligen arbeta brett på alla plan. Två saker togs särskilt upp här. Det första som Jörgen Johansson tog upp gällde just sammanslutningarna. Det finns med i ett av Olof Hägerstedts uppdrag. RPS har uppmärksammat att tveksamma skyttevarianter bedrivs i organiserade former, alltså att skytte bedrivs med mindre lämpliga vapen. Därför ska en översyn göras av bestämmelser för sammanslutningars innehav av vapen. Det finns alltså med här. När det gäller det andra som togs upp är det också något som vi alldeles nyligen diskuterat. Vi arbetar med det och bör snart kunna presentera det. Jag ber att få återkomma i den frågan inom kort.


Länge leve vårt älskade folkstyre, källan till allt sanningsenligt oförfalskat, och folksjälens stolta förebilder!

(någon som har något tips om vem / vilket parti man bör rösta på om man enbart ser till möjligheten att fortsätta ägna sig åt legal vapenrelaterad fritidssysselsättning?)

jag tycker att du ska maila den där jörgen johansson om han verkligen tror att brottsligheten skulle minska om man förbjöd dynamiskt skytte för han verkar ju tro att kriminella ligor tillhörde olika skytteföreningar typ Bandidos pistol o pansarskotts gille eller militärligans ksp o bankrånsförening

Jag har tidigare läst en del av det Jörgen Johansson har skrivit rörande vapen och skytteformer, och han tycks leva i en egen värld. I hans värld bör tydligen etiska och säkra skytteformer bedrivas som så att skyttarna står stilla och skjuter på rörliga mål, och inte tvärtom. Vad som är mer etiskt med detta har jag inte fått klart för mig, någon kanske vill hjälpa mig?

Som Janjanson säger känns det väldigt mycket så att denne herre oroas över att det finns civila som skjuter bättre än poliser, eller så är det just så att han på något för mig oförklarligt sett kopplar ihop det dynamiska skyttet (som imho är den 'sportigaste' skyttegrenen av alla som förekommer i Sverige) och kriminella grupperingars användande av vapen. Sorgligt och farligt, och ungefär lika vettigt att säga som att de som kör Top Fuel Dragracing är att skylla för att kriminella stjäler och använder bilar vid bankrån.

Oj vad hemskt när vi ändå håller på så kan dom ju förbjuda skidskytte det skulle jag vilja se dom lyckas med i Tyskland.

Skämt å sido en del av våra folvalda tomtar her inte riktigt koll på vad dom pratar om. Intressant att han tycker att bara polisens insats och militärer ska ägna sig denna typen av skytte. Ska den "vanliga" polisen stå och harva på skjutbanan detta verkar ska gälla SÄPOs personskydd.

Eh, gå med i hemvärnet i stället så får du hem ett vapen gratis, samtidigt som staten betalar för kalaset. Så kan vi sammanfatta det lite grovt.

I utbyte så får du ställa upp och försvara sverige, låter det bra?

Vad har hemvärnet med saken att göra?

Med ditt resonemang kan ju alla tävlingsskyttar lägga ner och istället bli hemvärnsgubbar, för där får vi ju gratis vapen. Kanske jägarna också, eller?

Jag, och troligtvis de allra flesta andra tävlingsskyttar, har vapen för att syssla med tävlingsskytte, inte tvärtom.

Jag är för närvarande inte intresserad av att vara hobbymilitär, hade jag varit det, eller bara intresserad av att ha en bit metall att klappa på hemma i stugan, hade jag säkert gått med i HV istället.

Det var lite latent reklam för HV, ta det för vad du vill.

Nu läste du lite för mycket mellan raderna.


Jag är inte heller så intresserad av att vara hobbymilitär, tycker fortfarande HV är en bra sak, kan förbättras. Samt jag har redan flera metallstyckan som jag kan sitta och klappa på

Reklam för HV finns det väl tillräckligt på forumet ändå? Tillför något till tråden istället för att använda den till OT och reklam.



Nej, jag blir bara lite irriterad på ditt sätt att banalisera en för mig (och tiotusentals andra, för i slutändan drabbas ALLA skyttar av sådant här trams) väldigt viktig fråga.

Tja vad ska jag säga, varför tar inga skyttar och skriver några väl formulerade insändare till DN mm, helt klart är ju att ni har goda argument för att tillåta skytteverksamhet.

Det är något jag faktiskt har gjort, önskar att fler skulle vilja göra det. Hade en mailväxling med en DN-journalist för några år sedan, som dock slutade när jag erbjöd honom att ta med några kollegor och prova på. Det gick tydligen inte för sig.

Jag vet också att det har gjorts försök att prata med JJ från förbundets (och även andras) håll. Vet inte något resultat, men som sagt.. välformulerade artiga påpekanden skadar inte.

Jaa... jag vet inte vad jag ska säja... jag är banne mig för ung för att behöva utbrista "det här är inte det land jag växte upp i"...

Att försöka argumentera med en politiker (eller en företrädare för den tredje stadsmakten) som redan har bestämt sig är som att försöka ha sex med en katt... i bästa fall ger det dig inte speciellt mycket, i värsta fall blir katten arg.

Att en enskild rikdsdagsledamot har fått för sig saker och öppnat käften är på intet sätt tecken på att förbud är på gång eller att hela riksdagen delar hans uppfattning. Det är av den här anledningen som vi utreder till förbannelse i det här landet... för att se till att inte enskilda får genomslag utan att det först har kollats upp ordentligt. Och i dessa utredningar brukar faktiskt det mesta av stollerierna fångas upp.

Tillåt mig visa det hela med ett talande exempel:

Vid ett antal tillfällen har riksdagsledamöter motionerat att SVEROK, Sveriges roll- och konfliktspelsförbund, skall få sina statsbidrag indragna. Anledningen har varit att ledamöterna ansett att rollspel är dåligt, med starka inslag av våld m.m.

Motioner i frågan:

1994/95:Kr415 Minskade föreningsbidrag
1994/95:Kr418 Rollspel
1994/95:Kr501 Slopat statsbidrag till rollspel m.m.
1996/97:Kr508 Rollspel
1997/98:Kr501 Rollspel
1997/98:Kr508 Statsbidraget till Sveriges roll- och konfliktspelsförbund

Exempel på forumleringar:




I ungefär samma veva som första motionen gjordes (1994/95:Kr415) gavs Ungdomsstyrelsen i uppdrag att granska rollspel. Detta gjorde att Kulturutskottet i praktiken svarade "Vi håller på att utreda. Vi tar inte beslut nu." (Kulturutskottets betänkande 1994/95:KrU27). Ungdomsstyrelsens slutrapport användes sedan som underlag när Kulturutskottet svarade motionärerna i betänkandena 1996/97:KrU10 och 1997/98:KrU01. Här följer några av formuleringarna från 1996/97:KrU10






Om det är någon som undrar så är ovanstående riksdagssvenska för: Gå och kamma er! Vi tycker rollspel är BRA! Motionerna avstyrktes så det visslade om det, både en och flera gånger. Silfverstrand och Sörestedt som försökte tre gånger med i princip samma motion fick på käften alla tre gångerna (de finns nu inte kvar i Riksdagen för övrigt).

Därav påvisat att bara för att riksdagsledamöter får för sig saker så måste det på intet sätt betyda att deras villfarelser omsätts i praktiken. Istället kan vi faktiskt glädjas åt att de triggar utredningar som ger klara besked. Visst, ibland slipper ett och annat igenom som inte borde. Men vi skall inte bli upprörda bara för att en (1) person öppnar käften.

/J

Jag är glad för SVEROKs skull, även om jag inte deltar i deras verksamhet själv.

Visst, det finns ett omfattande system på plats för att förhindra tjänstemannastyre och makthavares privata korståg mot olika aktiviteter... I en perfekt värld hade det fungerat bättre än vad det gör i dag, och i en riktigt perfekt värld hade det inte behövts alls.

Jag skjuter lite grand... det är en av mina fritidssysselsättningar. Inte min enda, men en av dom. Jag kommer nog aldrig att stå på prispallen i några stora tävlingar, men jag finner det avkopplande och intressant.

Sen jag började med detta för ungefär 20 år sedan, av och till, i en eller annan form, har attityden till denna min hobby hos media, politiker och omvärld ändrats radikalt. Så till den milda grad tillochmed att om man hade bytt ut ordet "skytt" mot till exempel ordet "Iranier", så hade en eller ett par av dessa mina meningsmotståndare hamnat i tingsrätten för hets mot folkgrupp.

Vad denna ändring beror på vet jag uppriktigt sagt inte. Jag har en del aningar, men det har knappast nån förankring i faktiska omständigheter. De som kan sin Kipling får en ide om jag säjer "Bandarlog", och det gör mig lite beklämd att mina skattepengar går åt till att betala löner för den sortens verksamhet.

Med tanke på att jag med min hobby antagligen både är ett mindre reellt miljöproblem och definitivt bryter mot färre lagar än ... hmmm... till exempel riksdagsmannakårens samlade personbilar, så skulle jag personligen föredra att helt enkelt bli lämnad i fred att få fördriva min fritid så som jag önskar.

En nåd att stilla bedja om?

Jag tycker man bör begränsa friidrottsutövandet till att omfatta säkerhetsgranskade individer med väldigt låg brottslig natur för att det inte skall vara en riska att enstaka individer kan springa mycket fortare än poliser.
Jag skulle även gärna se att dessa personer som tillåts att utöva friidrott även är anslutna till politiskt parti så att man kan utöva en ideologisk kontroll.

På samma sätt bör man även begränsa förekomsten av styrketräningslokaler, sk "gym", så att inte allmänheten på bred front uppmanas att bli starkare än den generelle polismannen.

Skytte är världens 4:e störtsa sport. Det är typiskt att ett inskränkt och självupphöjande land som sverige skulle kunna tänka sig att förbjuda detta helt utan stöd av fakta. De få länder som trots allt i någon form gjort detta tidigare, har sett att varken väpnade rån eller vapenrelaterad brottslighet har minskat.

Att det dessutom ligger ett blyförbud i faggorna gör inte saken bättre..
Bättre sätt att döda sporten finns knappast.


/Magnus B

JAAAA!!! Lägg ner allt!!! Förbjud allt! Bättre att det blir en ljusskygg verksamhet med olagliga medel, ljusår bortom all kontroll... Verkar ju skitlogiskt!!!

... förvirra nu inte debatten genom att blanda in logik. Huuur skulle det se ut om alla gjorde det?



Allvarligt talat, det är egentligen synd att blanda in skjutvapen när man diskuterar sånt här, eftersom det laddar debatten och skapar allmän uppförsbacke (tack för det, Leif G.W. Persson, sakkunnig utredare och grabbig TV-kändis. Du är inte bortglömd...) för dom av oss som råkar tro på att det till exempel kunde vara bättre för mänskligheten på lång sikt att (av rent pedagogiska skäl om inte annat) acceptera att en viss mängd människor behöver plåstras om varje år för att dom inte ser sig för och slår skallen i köksluckorna hemma än att införa lagar om cykelhjälms bärande vid matlagning.

J-star, det gläder mig att du har positiva erfarenheter av den politiska beslutsprocessen när det gäller rollspel. Jag är emellertid inte övertygad om att dina erfarenheter är överförbara på hanteringen av det dynamiska skyttet.

I 1995 års vapenutredning (SOU 1998:44 s. 133-134) kan du bland annat läsa följande...

”Det ytterligare krav som uppställs i Rikspolisstyrelsens allmänna råd, nämligen att föreningen bör bedriva aktivt skytte med den vapentyp som ansökan avser samt att skyttet med den aktuella vapentypen bör bedrivas i regi av ett förbund som anges i vapenlagen eller förordningen, är mer tveksamt. Denna bestämmelse innebär, strikt tillämpad, att skytte i mindre discipliner som inte finns med på de stora förbundens program, som exempelvis metallsilhuettskytte, inte ges något utrymme att fortleva och utvecklas (för det fall utövarna inte använder sig av just sådana vapentyper som också används i förbundets program). Syftet är naturligtvis att förhindra att olämpliga och farliga skyttediscipliner utvecklas. Man kan emellertid fråga sig vad – och vem – som skall få styra utvecklingen inom skytteväsendet. De stora förbunden ges med dylika bestämmelser stor makt, vilket kanske i och för sig kan tyckas acceptabelt eftersom de organiserar ett så stort antal skyttar. Dock är det så att vissa discipliner, som ingår i någon av de i lagstiftningen omnämnda organisationerna, endast har ett fåtal utövare men ändå är upptagna i programmen. Andra verksamheter – som t.ex. praktiskt skytte och skytte med kortpipiga vapen – accepteras inte av de stora förbunden, men har trots det ganska många utövare. Rent säkerhetsmässigt, vilket enligt utredningen bör vara den väsentliga frågan för lagstiftaren och myndigheterna, kan man inte döma ut någon av de omnämnda verksamheterna. Utredningen ställer sig således tveksam till att organisationerna skall få styra utvecklingen inom skyttet. De krav som samhället kan ställa i fråga om dem som innehar vapen tillgodoses enligt utredningens mening genom den allmänna prövning som sker samt bestämmelsen att skjutvapen skall vara lämpliga för det avsedda ändamålet.”

...trots att utredningen skriver att syftet med regleringen är att förhindra olämpliga och farliga skyttediscipliner, och att varken snubbyskytte eller praktiskt skytte är säkerhetsmässigt olämpliga fortsätter vissa rädda/oinsatta individer "säkerhetsarbetet". Som du ser är förhållandet det omvända när det gäller dynamiskt skytte jämfört med rollspel:
-rädda och oroliga individer föreslår skärpningar. Utredningen finner ingen anledning till skärpning. Politiska företrädare, inklusive justiteministern uttalar trots det att utövandet av dynamiskt skytte är "tveksamt".

Det är viss skillnad mot rollspelsexemplet eller hur?

När så denna ledamot uttalar sig som han gör, och dessutom tycks ha justitieministern med på noterna, är det utomordentligt allvarligt för det organiserade och offentligt redovisade dynamiska skyttet. (Oorganiserat dynamiskt skytte som eventuellt äger rum utanför skytteklubbarnas regi kommer man naturligtvis inte åt.) Problemet är nämligen att majoriteten av våra lagstiftare inte delar vårt intresse, och därför inte ser en inskränkning som en uppoffring. Tvärtemot ser förmodligen många av ledamöterna en möjlighet att "öka tryggheten i samhället" som klart överväger den eventuella nyttan av att få "springa runt och ägna sig åt motbjudande kombat-skytte". Och alla ledamöter får vara med och besluta, oavsett om de är insatta eller ej....

Bäste Sir Vival, edert förslag om en allmän skärpning av krafven för beviljande av tillstånd att uppöfva färdigheten att snabbt förfytta sig till fots är förvisso intressant. Emellertid vill jag taga tillfället i akt att påpeka, att även om den kriminelle skulle uppnått sådan skicklighet i löpning att ordningsmakten ej mäktar med att upphinna densamma under språng, finnes fortfarande möjligheten att med hot om att annars avlossa ett välriktat skott förmå den kriminelle att stanna. Nej bäste Sir Vival, den verkliga faran ligger istället uti risken att den kriminelle uppöfvat färdigheter i så kallat "kombat-skytte". Hur förnedrande skulle det icke vara för ordningsmakten om den kriminelle istället för att som brukligt försöka undkomma till fots, helt sonika utmanande och besegrade ordningsmaktens representant i duell? Som du säkert ser, är det icke löpningen, men "kombat-skyttet" som utgör det samhälleliga problemet. Och all den stund ingen i dag med någon visshet kan förutsäga vad som i framtiden kommer att utgöra oönskat kriminellt beteende, eller för den delen hur en idag skötsam och rättsskaffens man kan tänkas uppföra sig imorgon, kan vi heller icke förutsäga vilka av dagens medborgare som i framtiden kan befaras blifva brottslingar och därmed olämpliga att uppöfvas i "kombat-skytte".

Överheten skall icke bära sitt svärd förgäves.


Jag håller med om att blyförbudet riskerar att bli ytterligare ett effektivt medel för att minska antalet l e g a l a vapen i samhället. Men jag tror att det är ett ännu större problem om våra egna organisationer ger vika för politiskt anstiftade populistiska krav. Se citatet från 1995 års vapenutredning ovan, och ställ dig därefter frågan: -Vem kan tänkas vara intresserad av att dynamiskt skytte/snubbyskytte inte etableras?

-skytteorganisationerna, vars medlemmar utövade verksamheten med sina legalt innehavda vapen. Trots att inte ens 1995 års vapenutredning såg något problem?
-någon annan?

Om någon annan, -hur kom det sig i så fall att "någon annan" hade sådant inflytande över våra skytteorganisationers interna skjutreglementen?

Jag tror att förbunden pressades stenhårt av vissa företrädare av den politiska korrektheten som var, och ännu tycks vara, uttalat fientliga till det dynamiska skyttet och snubbyskyttet (läs RPS). Trots att det faktiskt står samhället fritt att uppställa sådana kriterier för privat innehav av vapen som man finner lämpligt för att undvika att olämpliga personer medges tillstånd att inneha vapen. Tydligen räcker inte det. Det, mina vänner, innebär att man inte litar på oss, och heller inte tror att skärpta krav på personlig lämplighet kan lösa problemet...

Om det är som jag befarar, att våra organisationer pressas av företrädare för det offentliga, vad säger det oss i så fall om den politiska processen? Varför skulle i så fall företrädare för det offentliga välja att påverka den materiella vapenregleringen smygvägen? Varför inte välja att lösa problemet lagstiftningsvägen? Det ärligaste vore ju att:
-Öppet redovisa hur problemet ser ut
-Lämna förslag på lösningar som har förutsättning att lösa det redovisade problemet
-Ta den offentliga debatten med meningsmotståndare i och utanför riksdagen.

Ett sådant förfarande förutsätter emellertid ett ärligt redovisande av mål och medel. Förslagsställarna eventuella dolda motiv och dåligt genomtänkta förslag löper annars en uppenbar risk att avslöjas i den politiska granskningsprocessen. Det kan till exempel bli svårt att förklara varför organiserat och reglementsenligt dynamiskt skytte är mer olämpligt än, låt säga banskytte med gevär... -Om det inte är så att man befarar att just utövare av dynamiskt skytte är särskilt benägna att begå brott med vapen. Rimligtvis skall i så fall dagens utövare av dynamiskt skytte förlora samtliga vapenlicenser, det ligger annars i farans riktning att andra vapentyper kan komma till brottslig användning. Att förslagsställarna skulle lyckas övertyga riksdagen om att just skytte under förflyttning har förmågan att likt en Tolkiens ring dra in skötsamma personer som beviljats vapenlicens i brottslig verksamhet, ser jag som mindre troligt.

Läge för en ny föreningsslogan?
De tre musketörerna: Jägare, skyttar, samlare....-en för alla, alla för en!