QUOTE (Mats @ May 4 2004, 12:32 )
QUOTE (A2Keltainen @ May 3 2004, 23:52 )
1. Är svår att lura.
Hur svåra då?
IR-dämpande rök? Inget man kan använda sådär jättelätt vid övning, eventuellt underskattat. GALIX är mycket effektiva, det gäller bara att man ser när roboten avfyras.
USMC använder MCD, missile-countermeasures-device, eller nåt, på sina M1A1 i Irak, nu har ju inte en enda robot avfyrats mot dem så de har väll inte testats. IR-jammer på något vis. Liknande använde Irakierna på T-72 i ODS, fungerade inte mot TOW. Skulle förvåna mig om amerikanerna satt på något liknande som inte fungerar 10 år efteråt.
Jag vet inte om det beror på att mina hjärna är lite seg nu på natten, men jag förstår tyvärr inte riktigt vad du vill säga med ovanstående. Du får därför gärna utveckla det.
Vad jag avsåg med att manuell målföljning är svårare att lura än automatisk målsökning, är att människor rent allmänt tenderar att vara mer adaptiva än maskiner. I detta fall så innebär det att om fienden kommer på en teknik att störa ut målsökaren i roboten, så ligger man risigt till, då en ny målsökare förmodligen inte är något man på kort tid kan forska fram och få ut på fältet. Det är även rätt så troligt att man har ett rejält lager robotar med den gamla målsökaren, och det är inte nödvändigtvis enkelt att montera en ny målsökare i dessa eller kanske ens uppgradera programvaran i målsökaren. En människa som använder sig av manuell målföljning kan däremot använda sin adaptiva hjärna till att förhoppningsvis teknik- och taktikanpassa för att kringgå fiendens motåtgärder på ett helt annat sätt än målsökaren kan.
Några allmäna (och inte alltför genomtänkta) reflektioner:
1. Risken för att robotskytten slås ut av fienden kan minskas genom att:
1.1. Minska robotens avfyrningssignatur ("soft launch").
1.2. Minska robotens signatur när den flyger mot målet.
1.3. Placera skytten bakom skydd om roboten erbjuder detta (som exempelvis vissa modeller av Spike gör).
1.4. Undvika att placera skytten där man väntar sig att fiendens ögon och sensorer kommer att vara riktade.
1.5. Skjuta salvor med robotar från olika riktningar, vilket förvirrar fienden och dessutom förhindrar att han kan vända fordonet så att det starkaste pansaret möter alla robotar. Salvor är även ett måste för att i någon mån kunna garantera att vagnen slås ut, då man i praktiken inte kan räkna med att alla robotar träffar rent och fungerar exakt som de ska.
1.6. Skjuta med granatspruta eller granatkastare mot fienden samtidigt som man skjuter robotarna. Detta torde minska vagnsbesättningarnas vilja att åka uppluckat, och därigenom även minska deras förmåga att upptäcka robotar som är på väg mot dem, och var dessa robotar avfyrats ifrån.
1.7. Skjuta robotar med omväxlande manuell målföljning och automatisk målsökning, om man har robotar som stödjer båda typerna. På så sätt sätt borde man kunna förvilla fienden angående var det ligger robotskyttar och styr sina robotar, om man utgår ifrån att de robotskyttar som skjutit robotar med automatisk målsökning omgrupperar direkt efter varje skott.
2. Stridsvagnar och stridsfordon har inte oändligt med rökgranater. Dessa rökgranater kan inte ersättas utan att besättningen klättrar omkring på vagnen, vilket man förmodligen inte vill göra när man är i strid.
3. Styrda robotar har problem med styrningen oavsett vilken metod de använder sig av. Trådar kan klippas av. Olika former av ljussignaler kan störas ut av rök.
4. En robot är förmodligen betydligt mer känslig för granatsplitter än en pil. En konsekvens av detta och robotens lägre hastighet är att den är lättare än en pil att slå ut med aktiva motåtgärder i form splittergranater som skjuts ut från stridsvagnen eller stridsfordonet.
5. Vi har hittils väldigt lite (ingen?) erfarenhet av hur väl olika målsökande pansarvärnsrobotar fungerar i praktiken på ett stridsfält fyllt med rök, eld, fientliga motmedel, redan utslagna fordon och andra störande saker. Min erfarenhet av teknisk utveckling i allmänhet, och datasäkerhetssystem i synnerhet, säger att tester är en sak, och verkligheten en annan sak. Det gäller särskilt om man har en smart fiende som har ett rejält intresse i att ens teknologi inte fungerar som man själv vill. Det finns alltid en risk för otrevliga "Nämen ojdå, det där tänkte vi inte på..."-ögonblick, och detta gäller särskilt när komplex teknologi används i en komplex miljö.
6. Historiska fakta talar för att det är lättare att utveckla skydd mot RSV än skydd mot kinetiska projektiler. Detta medför att det är mindre risk för att ens pilar stoppas/hindras av någon ny fientlig teknologi än att ens RSV-strålar stoppas/hindras av någon ny fientlig teknologi.
7. Infanteri med pansarvärnsrobotar skapar genom sin lilla signatur och goda förmåga att förflytta sig genom, och strida i, komplex terräng ett klart oros- och störmoment för fienden. Förmågan att transportera en större mängd robotar i relativt svårt terräng, utan att trötta ut infanteritruppen, kan förbättras avsevärt genom användandet av snö- och terrängscootrar.
8. När stridsvagnar och stridsfordon framrycker, har de då vanligtvis spränggranater eller pil laddat? Om de har pil laddat, så minskar effekten mot trupp (som avfyrat robotar) med första skottet rätt så avsevärt.